Floatin' on by

Okay, so it's been ages...

Jag mår relativt bra. Vilket kan säga mycket. Det gör det också. En hel del, faktiskt.

Bor fortfarande kvar på landet. Jobbar mycket nu. Still lovin' the job, lovin' the colleagues. Lucky me, med tanke på hur det kunde ha varit. Vädret skulle kunna vara lite bättre, men jag jobbar ju mest hela tiden ändå. Så. No biggie. Väninna 1 anländer lagom till nästa helg och med tanke på att jag i princip endast kommunicerar med släkten, grannarna, jobbet och hela Bollnäs befolkning så känns det lite underligt. Igår pratade jag med en polare på msn och mailade en annan, vilket tycktes förvånansvärt upplyftande. Ha. Vad jag är isolerad. Fullständigt. Och det började ett tag bli lite problematiskt. Tills jag tog tag i det. Nu ser jag nästan fram emot att återvända till civilisationen. Men bara nästan.

Idag är det söndag och jag är ledig. Mamma vill åka på utflykt. Jag vill dreggla över Meryl Streep (och två av mina manliga undantag) i Mamma Mia. We'll see.

Under tiden blir det träning, fantastisk mat, lantliv, jobbpartajande och hur mycket vin som helst för resten av sommaren. Ja, fram till någon gång i augusti. Då blir det eventuellt en spontantripp till New York (eller var som helst annars) med en kompis och förhoppningsvis lite Linköping också. Inget EuroPride. För jag orkar inte.

Fortsättning följer

Dagarna blandar likgiltighet med glädje och förvirring och det hela känns aningens... underligt. Just så.

Jag trivs något så vansinnigt bra på jobbet. Kollegorna är alltifrån trevliga till underbara (vi har vissa varningssingnaler på somliga av dem, yes. Det är bara att gissa vilka...) och att ha champagneavdelningen som sitt personliga ansvarsområde kan få vem som helst att känna sig aningens glamourös en måndagsmorgon.

Midsommar flöt förbi; trevlig som attan och fylld av mat, alkohol, flirtande och prat. På midsommardagen snodde jag och Malin den kvarlämnade bilen och rymde till Hudiksvall för att se premiären av Sex & the City - the movie. Ha. Tala om mindre glamouröst (läs: valet av stad), men det var helt klart värt det. Så spontan hade jag inte varit på bra länge och det behövdes.

Månskensbad, inget som helst mörker och rödvin i princip dygnet runt. Men i söndags blev jag totalt ensamlämnad på nytt och det kändes värre än väntat. Tills jag återvände till jobbet, vill säga. En liten krogägare har länge varit ute efter mig, förstår ni. Han vill att jag ska jobba för honom, bartender (och numera Systembolagetanställd) som jag råkar vara. Hm. We'll see. Fast jag ska erkänna att jag leker med tanken på att ta ett halvårs paus och bosätta mig i skogen.

I övrigt leker jag med alla tankar som råkar entra mitt stackars huvud: att återvända till New York med väninnan i augusti (a one way ticket, anyone?), att flytta tillbaka till Spanien i Januari (gud, jag måste!), att lägga ner universitetet över huvud taget (vem bryr sig, egentligen? Jag vill bara ha en fast lön på minst 15 000. Oui?) och like I said, att helt enkelt bara stanna kvar här. Det sista jag vill är att åka 'hem' till Uppsala. Om än så bara för ett halvår. Men risken är ju överväldigande stor, ska erkännas.

Min länge saknade mellanbror har återvänt till landet. Dock ännu inte till mig, personligen. Han anländer om en dryg vecka eller så. Och från och med fredag och framåt, så gör även övriga släkten, så snart är jag inte så ensam längre.

Imorn är jag ledig och på lördag ska vi ha grillfest med jobbet. 'Järnladyn' har meddelat att de är bra på att supa, hela bunten. It sure does sound interesting...

På landet

Kvällssolen skiner. Fåglarna sjunger. Katten spinner. Och jag har ett mobilt bredband!

Befinner mig alltså mitt ute i ödemarken. Utanför Bollnäs: mittemellan Edsbyn (tänk bandy) och Alfta, utanför ett mikroskopiskt samhälle vid namn Viksjöfors. Uppe i skogen bakom något som är så litet att namnet inte är uppfunnet än. Inte ens 'håla' duger. Grängsbo kallas det i alla fall. Stugpartiet heter Göles. Där sitter jag. Med Katten. Och lyssnar på fågelsång. Och Eva Cassidy.

Jag har hittills jobbat två dagar på Systembolaget i Bollnäs. För att ta mig till jobbet cyklar jag 6,6 km till närmaste busshållplats (det tar ungefär 20 minuter i snabb takt) och tar lantortsbussen (som tar 35). Påtvingad motion per jobbad arbetsdag är alltså sammanlagt 1,3 mil. Definitely not bad. Idag var jag ledig så jag har löpt en runda och styrketränat istället. Jobbar nämligen lördag den här veckan. Då ska jag passa på att testa en rekommenderad flaska rödvin (av chefen - vi tror att vi har ungefär samma smak), dessutom. Vill ni ha lite råd är det bara att höra av er. Jag har så att det räcker och blir över, tro mig. I övrigt är det sanslösa mängder a-lagare som anländer kl. 10.00 prick och jag har aldrig varit så lite sugen på att bli alkoholist i hela mitt liv (det är en formulering och innebär knappast att jag har varit sugen på det tidigare, bara så ni vet)...

Lär byta dialekt inom en snar framtid, ty Hälsingemål är det enda jag hör hela dagarna och jag märker redan hur jag slinter. Vem som helst får gärna hälsa på - från och med Midsommar borde jag ha tillgång till bil så att jag kan komma och hämta upp er. Vi blir väl varse hur det här slutar, men just nu känns höstterminen, Uppsala och alla slags läskiga krav något så vansinnigt långt borta...

Semester

Pust och flämt.

Sommarlov. Konstigt va? Det tycker jag också.

Panikpackningen är klar och skall strax släpas iväg till buss och med tåg. Hem till Linköping till att börja med. Grillning, trevliga luncher, världslånga fikapauser, sol och fattömning på HG väntar. Sedan går resan vidare upp till Sundsvall en sväng nästa vecka, på jobbutbildning. För att gå tillbaka till Linkan igen och slutligen hem till landet. För att börja jobba. Senare i sommar blir det Stockholm, naturligtvis. Och sedan vet man ju aldrig var man hamnar...

Översättningstentan? Lär jag nog få göra om. Det var svårt. Det är svårt. Och jag har ingen vidare känsla för det [än]. Men det gör faktiskt inte så mycket. För att det är varmt ute. För att jag är ledig nu. Och för att det faktiskt finns betydligt viktigare saker i livet.

Religion och barn, t.ex. Ha. Ni anar inte...

BakfylleEurovision

Det är ju Uppsala Pride. Och då kan man bara inte skippa vårens största gaypartaj för att se på Eurovision. Tydligen. Så jag sitter här och halvgarvar åt reprisen just nu.

Nej, jag vet ännu inte vem som vinner och försöker desperat undvika alla nätets nyhetssajter för att inte bli upplyst om detta. Så länge det inte är Georgien är jag nöjd (ni vet, hon den blinda. Vadå sympatiröster? Och "peace will come"!? Allvarligt talat - den klyschigaste skit ever...). Det är sämre i år än förra året, tycker jag. Den enda bra låten har England (!) lyckats bidra med. Norge är okej. Fast egentligen hejar jag på Spanien, bara för att den låten är så sanslöst urlöjligt kitchig.

Nu röstar de och det ser ju inte speciellt bra ut alls. Som vanligt hade jag aldrig kunat gissa på att somliga av de låtarna som ligger i topp skulle ligga där. Grekland är förståeligt, men Ryssland? Jag kommer inte ens ihåg den låten. Hellre Turkiet än Grekland, dock. Bimbobrud som sjunger utmanande, liksom. Jippie. Ack, hur vi överskattar oss själva på det här viset varenda jäkla år...
Angående igår. Så var det väldigt trevligt. Nu börjar helgen dock närma sig sitt slut. Vilket dessvärre innebär att jag måste börja bli seriös och tentaplugga.

Och Sverige fick en tolva av Malta av alla länder! Ha. Äntligen. Och så Björn Gustafsson! Hallå! Övriga Europa förstår inte din humor!

Ryssland vann. Chesus Christ. Sverige kom på 18:e plats. Pinsamt värre...

Patriarkalisk bullshit

Jag älskar Sex & the City. Och då är jag ändå inte den så kallade "vanliga, heterosexuella kvinnan med någon sensationsartad skopassion" (väskor, däremot...).

Även om serien delvis fokuserar på shopping, mode och den fantastiska staden New York så är det långt ifrån huvudhandlingen. Dialogen är aktuell, spydig och oerhört genomtänkt och Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda är fyra väldigt olika kvinnor, som har gjort olika livsval, och underhåller, men delvis också visar upp för allmänheten att allting är mer eller mindre okej - så länge du har roligt. Himlans bra koncept, anser jag. Samantha är en favorit.

Så. Nu. När den efterlängtade filmen äntligen har premiär i London - vem skickar vi dit för att intervjua skådespelerskorna? Jo, en heterosexuell man som tror att serien just handlar om "ytliga ting för kvinnor", alltså skor och mode. Som uppenbarligen vare sig uppskattar det hela eller ens bryr sig nämnvärt. Han frågar inte bara en, utan alla fyra om saker som seriens och filmens moral och om de tror att karaktärerna, med all sin skoshopping och sina omfattande sexliv, menar jag, egentligen är bra förebilder för kvinnor i allmänhet och yngre kvinnor i synnerhet.

Sarah Jessica Parker förklarar att hon inte tror att det handlar om det. Att vare sig serien eller filmen har någon sådan moral som han talar om, eller att någon av kvinnorna någonsin hävdat att deras livsstil är den rätta, utan att det hela fokuserar mer på 'everyday life'.

Kim frågar han rakt ut om hon anser att just Samantha ens borde vara en förebild, med tanke på hur hon 'lever sitt liv.' Catrall är märkbart irriterad, men förklarar tålmodigt för den svenske reportern att det är bra om kvinnor lär sig att det är okej att ha sex med hur många man vill - så länge man njuter av det.

Kristin Davis är mest synligt upprörd över hans frågor och reagerar när han påstår att filmen ju "bara handlar om skor." Cynthia Nixon nöjer sig lugnt med att erkänna att karaktärerna är glamorösare varianter av den moderna kvinnan, vilken stämmer - naturligtvis.

I det inslaget borde han dessutom få pris för sin frågeställningsförmåga. "And um... for me... um... this is very much a film about New York as well [duh!]. And what... what do you think of that?" För i helvete...

Och så till min favoritkommentar till Kim angående Samantha. Finn svaret på varför feminism fortfarande behövs i följande meningsutbyte:

"But she's sort of ruthless and she's exploiting the men..."

Kim är blixtsnabb: "In what way? And why is she ruthless? I don't understand why you would say she's ruthless."

Han svarar, igen: "She's exploiting the men!"

Catrall: "She's not exploiting the men. She's being very clear on what she wants, sexually, which I think men have been able to do for hundreds and thousands of years." Hon pratar vidare om old times där kvinnor kunde välja mellan "being either a hore or a nun and nothing in between." Och karln håller tillslut käften. Thank god for that.

Exploiting the men! What a load of effin' bullshit! Hon har sex som en man, ja, och det gör honom minst sagt lite obekväm. Stackar'n. Catrall hanterar honom i alla fall galant och förklarar lugnt som man gör för ett litet barn precis vad hon anser och hur det faktiskt ligger till.

Se och beakta, kära vänner. Reportern, föresten? Det är Hans Wiklund... Som f ö borde lära sig prata med någon form av acceptabel accent. [Ha!]

Framtidstro

Äntligen är solen tillbaka! Och lite varmare än den fasansfullt kalla helgen är det i alla fall. Dessutom har jag lyckats få min orchidé att blomma på nytt - och det trodde jag väl ändå inte...

Undvikit att skriva har jag gjort eftersom de senaste dagarna har varit lite halvt katastrofala. Fram och tillbaka, upp och ner - och med en hemtenta mitt upp i alltihopa. Nu är jag på rätt spår igen. Idag ska det pluggas, tvättas, handlas och motioneras. Till helgen är det Uppsala Pride. Helgen efter det har jag min sista (och svåraste) tenta och sedan är det faktiskt sommar på riktigt. Ja, hoppas kan man ju alltid göra.

Jag har snott Sabinas musik och är minst sagt fullständigt förälskad i Melissa Horn.

Börjar jobba den 10:e juni och den 3:e blir det utbildningskurs i Sundsvall (där min farbror och hans barn har bott så länge jag kan minnas, men jag har aldrig lyckats ta mig dit! Så nu jäklar...). Förhoppningsvis blir det lite voluntärarbete på EuroPride i slutet av juli/början av augusti och någon gång måste ju brorsan komma hem från Australien också.

Sedan så ska jag flytta tillbaka till Spanien. Madrid, närmare bestämt. Känner mig redo nu. Och utlandsbehovet är starkare än på länge.

Yo

Det händer inte så mycket just nu, faktiskt. Jag sitter mest och väntar på torsdagens uppkommande tjugofyratimmarshemtenta. Isch. Borde istället plugga grammatik. Vilket jag definitivt måste ta tag i. Typ snart.

Jag springer - och det börjar kännas spektakulärt fantastiskt jättehärligt. Idag sprang jag i en hel timme, efter en trettio minuters promenad! Fast det bästa är vilopulsen - den måste ha förbättrats med flera mil.

Har flörtat något skandalöst också. Måste vara vårkänslorna som slutligen gjort sig tillkänno. Ha.

'I used to carry the weight of the world...'

Igår var det en oerhört bra dag.

- Litteraturprofessorn var nöjd med våra uppsatser och erkände halvt om halvt att hemtentan 'bara är en formalitet', ty vi visat så mycket av vad vi kan under terminen.

- Vi fick beskedet att vi alla klarat den fruktade kulturtentan!

- Jag nådde mitt största delmål hittills och fick en nyckelring i äkta silver. Det, ni. Det trodde jag väl aldrig, efter den Valborgen... Men jag sa ju det; consistency matters!

Och solen skiner, så jag solar. Har väl aldrig förut varit så pass solbränd sedan i början av maj. Senare i eftermiddag tänker jag ta en vända på stan och införskaffa Rimmels nya svindyra Lonodonmascara, eventuellt unna mig själv lite klädshopping, samt besöka Systemet.

Idag lär också bli en oerhört bra dag...

Vardagsnjutning

Det är vår på riktigt nu.

Jag känner mig konstlat fri. Och spenderar dagarna med att vakna till radio och ligga och dra mig i sängen. Dricka kaffe med öppet fönster. En och annan grammatikläxa.

Motion - främst löpning. Ibland vill inte hjärnan, ibland inte kroppen, men oftast lyckas jag få dem båda att komma överens. Då springer jag långt och länge och emellanåt lite för fort för mitt eget bästa. Men åh, det är ju så skönt. I början, i slutet och i synnerhet efteråt.

Är det fint väder solar jag och läser böcker - skönlitterära sådana.

Jag har tre lektioner kvar, en hemtenta och en salstenta.

And that's all.

Valborg 2008

Magnus och Lina rockar loss på galoppen!

Allmänt fulla studenter i parken...

Min konstnärliga mage...

Var helt jävla galen. Och tydligen var jag inte ens med på den galnaste (?) delen av det hela. Att åka från Uppsala till Linköping tog alltså ungefär 40 h för mina kära väninnor. Och igår fick ett vykort från dem med inte mindre än TVÅ snoppar på. Det ni....

Alltså. Jag slutade plugga i måndagskväll. Pluggade lite igen i torsdagskväll. Och smack hela dagen igår. Nu har jag precis blivit av med skiten. Förhoppningsvis blev det hela godkänt också, men det vet man ju aldrig.

I tidags kom Lina. Vi och resten av Uppsala var på Systemet och köpte sanslösa mängder alkohol, enligt Lina. Kanske för lite, enligt mig (nej då: det räckte). Sedan åt vi sallader och åt grekiskt lantbröd och drack öl i solskenet och träffade Sofie och Therese. Vi gick och handlade stora mängder mat och 4 gigantiska baguetter. Resten anlände inte förrän runt 22. Vi socialiserade en aning innan vi faktiskt gick och la oss.

I onsdags blev det Ekonomikumparken i 4 h med både champagne, brieost och choklad (jag vill inte ens tänka på hur många ton jag har gått upp...) och sedan fortsatte det med champagnegalopp på Värmlands Nation, faktiskt (!). Det var galet roligt, fast champagne gör riktigt ont att få i ögonen... Vi gick hem, dyngsura och glada i hatten, duschade och preppade picknick. Sedan sprack planen lite, för åter i park började det tillslut regna. Så vi åt och drack och sprang sedan hem till mitt lilla kyffe. Där vi grillade mashmallows, dekorerade varandras magar med tuschpennor och dansade till rockmusik. Det var ungefär lika koko som det låter. Sex pers sov vi i mitt rum den natten, varav tre i sängen. Och jag har 180 bilder som dokumenterar det hela...

Vaknade och gick och åt lite pizza, sedan gick jag hem och städade i min svinstia tillsammans med Therese och resten höll sig undan och var kulturella på stan. Väl klar och av med alla människor hyrde jag film (vackra, fina Jodie Foster! Yum!) och åt chips resten av dagen. Och det var så himla gott att jag nästan inte ångrar det alls, kan tilläggas.

Nu tänker jag ta ledigt i ungefär 40 h, fram tills på måndag. Då blir det förberedande hemtentsplugg och grammatikstudier för glatta livet. Two more exams to go och sedan; sommarlov! Gaaah!

Vad jag ska göra under mina fyrtio timmar? Sova. Se på all äcklig daytime television ni kan tänka er. Möjligtvis sola. Springa. Och glo på dvd.

Ja, herregud...

Samtidigt som Sabina leker överambitiös hemmafru, är jag både lat och fullständigt miserabel.

Ja, främst igår. Idag har jag pluggat helt och hållet, med undantag för tio minuters lunchförberedande mellan 07.15 och 17.45. Har precis gått en promenad och under tiden pratat med sex olika människor för att försöka halvplanera morgondagen och Valborg. Va? Valborg? Vad är det som händer?

Alltså. Helgen i Sthlm. Bartendern råkade dricka lite själv i baren. Inte så lite heller. På en bas bestående av ingen frukost, en nyttig macka, kaffe, lite salladsblad och en och annan bit kallskuret. Strålandet, Holmes. För övrigt gick det bara bra. Lika roligt som väntat och kvar finns foton, filmer och ett och annat blurrigt minne från småtimmarna. Söndagen var inte lika rolig. Jag åt en brieost, såg på film och låg still.

Idag har jag hatat och förbannat mig själv och panikpluggat i 10 h med endast 10 minuters paus. Hittills. Imorn anländer Lina 11.52 och då ska vi på Systemet. Sedan ska hon till Sofie och jag ska panikplugga lite till. Resten kommer på kvällen.

Då ska jag sluta panikplugga, glömma allt vad oro, ångest och sex år gammal medvetenhet heter och bara ha roligt.

Tsss

"Vilken härlig dag... dadadadaaaa! Man blir härligt glad... dadadadaaaa!"

Jag har:

Antecknat ner (dvs. lärt mig!) spansk och latinamerikansk konst och litteratur i 7 h.
Solat mellan 11 och 16.30 och är därför solbränd!
Slagit nytt världsrekord i att springa utan att stanna (55 min; på slutet en fabulous spurt, 30 sekunders vila, sedan 200 m till).
Ätit en fantastisk middag bestående av sallad, färsk basilika, rökt lax, färsk mozzarellaost, tomater och rödlök. Samt olivolja och balsamvinäger, of course. Mums!
Blivit ännu smalare.

Jag ska:

Till Stockholm och bartenda imorn. Yay!
Panikplugga mer inför tentan innan Valborg.
Sola ännu mera.

Dagens undran: Hur sjutton överlever vi vinterhalvåret varje år!?

Yeah yeah yeah

Vad jag verkligen ÄLSKAR just nu:

* Att komma upp ur sängen kl. 07 varje morgon!
* Att lyckas PLUGGA så här himla mycket!
* Att göra matlådor! Hehe.
* Att uppsatsen faktiskt är KLAR och känns så himla mycket bättre än förra terminens.
* Att solen skiiiiner och att jag kunde gå till skolan i linne och kortärmad kofta idag (!).
* Att jag springer - jämt, minst 45 min, och helvete vad fantastiskt skönt det känns efteråt.
* Att jag plötsligt råkar ha 400 spänn kvar 2 dagar innan ny CSN-dos. Har det någonsin hänt?
* Att vara helt slut runt 23 (!?) och faktiskt gå och lägga mig då.
* Att jag ska bartenda i helgen och att det kommer att bli sjukt roligt! Inte jobbigt - roligt.
* Att det är Valborg nästa vecka. Valborg i Uppsala, that is. Mohaha. Yay!
* Att sommaren kommer att bli jättehärlig (och att brorsan äntligen kommer hem då).
* Att jag kommer i mina 'skinny jeans'.
* Att vara 23! Fan vad jag aldrig mer ska vara tonåring. Åh. Lovely.

Vad jag tycker mindre om:

* Att min stackars mobil dog ändå tillslut. Snyft.
* Att min söta lilla blå inte riktigt gör som jag säger.
* Att konstant vara sugen på kladdkaka (nej, det går inte över).

Summering:

* Jag har det för tillfället ovanligt bra och endast i-landsproblem.

Ner och upp

So. Ungefär 24 h senare. Ser det ut så här.

Jag fick ett sommarjobb.

Ekonomin löste sig.

Uppsatsen är närapå halvfärdig.

Och idag har jag sprungit i femtio minuter utan att stanna. Tro mig, det har aldrig hänt förut.

Solen skiner. Och trots att LHC med all största sannolikhet kommer att förlora finalen mot äckliga HV71 så känns allting ganska sagolikt. Så det så.

Sol och tårar

Ja, herregud. Ibland skiner solen smack hela dagen, himlen är klarblå, man får positiva besked vad gäller vissa saker och i nästa sekund bryter man ihop totalt. Makes sense? Nah. Didn't think so...

Jag har ingen egentlig förklaring. För mycket superintensiv oro på kort tid, förmodligen. Så jag ringde mamma och grät. Hon sa typ "Men herregud. Det är ingen som har cancer!" Sedan skrattade hon och sa att hon älskar mig. Hm. Snabb analys? Jag är underhållande när jag är hysterisk...

Förvisso. Men att ännu inte ha ett sommarjobb (med föga chanser att få ett, trots ett närmare fyrtiotal sökta...), en ekonomi som är way beyond möjlig att överleva på (och en nyanländ telefonräkning på ungefär en miljard, ur studentsynpunkt sett - samt uppkommande Valborgshelg), en intensiv tentapluggsperiod, samt sova för lite, träna för mycket och vara konstant sugen på kladdkaka - det är inte så jävla lätt det heller.

Dessutom röstade jag i Kårvalet. Och egentligen ville jag rösta grönt, men kände inte att jag kunde, eftersom jag, när allt kommer omkring, är en ond, materialistisk och självisk människa. Den insikten var inte heller speciellt rolig...

Men; det är ingen som har cancer. Och efter en helg med vitt bröd, alkohol och chokladpudding har jag faktiskt gått ner mer än vanligt (!). Är det inte motion, så säg...

"Jag har landat..."

Puh. Hemma. Skrev jag faktiskt. Fast jag menar 'tillbaka i Uppsala'. Linköping är definitivt mer hemma. Men på ett konstigt sätt. Det börjar kännas lite... ovanligt. Hm. Skumt.

Anyway. Jag har gått långpromenader med både brorsan och väninnan, shoppat lite smått, pluggat, umgåtts med familjen, tränat, bastat och druckit champagne och gjort ansiktsmasker med brudarna, samt sprungit på partaj. Det var härligt!

Sedan har jag ju klippt håret också. Och tonat det. Rätt så radikalt. Jag hyperventilerade första timmarna. Sedan grät jag nästan. Sedan var jag lite nöjd. Sedan panikslagen. Sedan för trött för att orka bry mig. Efter det bytte jag åsikt varannan timme i ungefär 24 h innan jag slutligen svalde det hela. Nu är jag relativt nöjd. Ha. Ja, alltså. Jag har lugg. Det var det hela.

Nu är det däremot raka vägen tillbaka till 'business as usual' och mer därtill. Jag har en uppsatsinlämning och en tenta på g och det blir inget socialt liv förrän till Valborg. Tänkte jag säga, men det stämmer ju inte. Nu till helgen kanske, men den därpå blir det visst både Inflyttningskalas och bartending på femtioårsfest. Nåväl. Det lär väl lösa sig på något sätt.

Som tur är är det ingen snö här uppe längre. Det hade jag nog inte klarat av. Och min lilla privata näktergal (låtsas vi. Det är i alla fall ingen vanlig, sketen talgoxe) sjunger så fint härutanför, så. Molnen är rosa. Och jag ser på hockey. Dumma, dumma HV71...

Från dåligt väder till Plan B

När ska jag egentligen lära mig att man inte kan tvinga sig till vårväder genom att ha på sig för lite kläder? Inte i år heller, verkar det som...

Det har varit svinaktigt kallt i Uppsala idag; till och med snöat lite. Jag såg folk i tunna vårjackor! Ha! Jag som skämdes i min naiva DUNväst. Nåväl. Antar att det är nackdelarna med att bo här uppe i norr. Suck. Nu: kan det bli lite solsken igen, tack? Mhm.

Spenderade större delen av historialektionen med att tänka ut att senast jag åt pizza var i början av november. Jag är fortfarande sugen, men eftersom de gjorde reklam för choklad på tv nyss har mina cravings bytt spår. Det var inte ens god choklad, utan sådan där som jag vanligtvis inte skulle köpa. Och jag har ångest för att jag stoppade båda avokado och lite färsk mozzarellaost i salladen... Ha. Patetiskt!

Alltså. Bitter. Över min matsmältningsfunktion. Trots att jag bestämt mig för att det inte tjänar någonting till. Samt över CSN och studentekonomin. Fortfarande. Jag fattar verkligen inte varför jag utsätter mig för det här. Det finns INGA garantier. Och vem sjutton skulle anställa mig!? Därför har jag raskt utarbetat en reservplan, som faktiskt börjar kännas bättre än min ordinarie.

Om inte jag får något jobb efter alla dessa jävla år i total fattigdom så tänker jag utbilda mig till sommelière, åka över till Kaliforinen och skaffa jobb på en vingård. Inte behöver jag oroa mig över ålderdomsnojan heller; sannerligen är jag alkoholist before I know it och dör i god tid före 75. Härligt!

Framsteg

Korridorspartyt var ganska roligt. Sofia kom dit framåt småtimmarna och vi hamnade i en soffa där Kristin senare fångade oss på bild.

Idag har jag tränat, läst ut viktig bok och åtminstone tänkt tanken på vad sjutton jag ska skriva i uppsatsen. Dessutom har jag gjort inte mindre än TVÅ matlådor (!) att ta med till universitetet under veckan. Är det inte spektakulärt, så säg...

Snart ska jag sätta mig och se på läckra Jodie Foster i 'Flightplan'. Resten av veckan blir det plugg, radio och träning, träning, träning. På torsdag blir det Linkan.

Rödvinsyror

Terri Hatcher visar sig vara någon helt annan än bilden som fastnat i mitt huvud. Under "Inside the Actor's Studio" är hon både rolig, charmig, sarkastisk och klassiskt amerikansk (såklart). Och jag snyftar nästan till under Bond-scenen med vackra Pierce Brosnan (han är ett av mina... öh, vad är det nu? 3-4-5 manliga undantag), trots det uppenbara, nästan äckligt sliska heterotramset. Vilket direkt borde få mig att misstänka att jag är på ett melodramatiskt humör. Det är jag. Och gud vad hetero jag känner mig...

Jag dricker alltså rödvin. Åh, varför, åh varför råkar just det innehålla så väldans mycket kalorier? Man får väl helt enkelt lära sig ett springa några mil varje fredag-lördag för att sedan kunna hälla i sig lite på kvällen som följer. För helt allvarligt nu. Jag har lärt mig att leva utan choklad. Utan chips. Utan fikabröd. Utan läsk. Utan skräpmat. Utan för stora pastaportioner. Utan för mycket kolhydrater. Utan öl. Utan cider. Utan sliskiga drinkar. Men jag KAN INTE lära mig att leva utan rödvin. Rödvin går före whisky. Rödvin går före desertostar. Rödvin går före avokado. Rödvin går till och med före... dam da da dam!... kaffe.

Så är det. Och jag får helt enkelt lära mig att anpassa min träning och resten av mitt matintag efter detta bisarra lilla faktum. Idag har jag gjort det. Så jag har inte ett dugg dåligt samvete. Har tränat som en galning, cyklat samt ätit en väldans massa nollpoängare. Senare ikväll lär det bli lite whisky också, med tanke på partyt. Det är bara att jobba bort det imorn...

Åååå, vad jag mår braaaa. Och till er som undrar; jag har druckit ETT (nåväl; ett ganska stort) glas hittills. Det är en av fördelarna (?) med det här; min alkoholtolerans är närmast på noll. Bra för ekonomin är det i alla fall. Samt för kaloriintaget.

Och nästa helg blir det jag och en himlans massa av mina brudar i mina föräldrars nybyggda bastu! Jag SAKNAR dem och kan knappt vänta!