Några vingårdar senare

Sanslöst belåten mitt i allt det heliga

Så fina små hus med tillhörande blommor

Avgudar rosor!

Yum, yum, yum...

Innan lördagens middag. Bah. Posing like a crazy lady...

I Colmar i söndags

En typisk vinproducentträdgård (!)

Godkväll, kära ni, såhär på årets absolut ljusaste dag. Nu blir det bara mörkare... Haha. Förlåt! Det låter så himla hemskt och det är verkligen inte min mening att vara negativ. Inte när jag är så nöjd och belåten.

Igårkväll, precis lagom för att se Spanien (tack och lov!) slå Honduras med 2-0, landade jag i Uppsala. Efter att ha åkt bil, flyg, buss, tåg och buss igen. Puh! Idag har jag jobbat hela dagen (läs: 10 h) och imorn blir det faktiskt 09-21. Sedan har jag ungefär 3 h på mig innan jag bör sova att; kasta mig för att se Tyskland spöa Ghana (det måste de fan göra!), preppa och packa. Torsdag jobb 09-19.30 och sedan ska jag möta upp min kära Sabina på stationen för att ta tåget upp till Hälsingland. Livet flyger förbi, men det är lugnt, för jag hinner andas däremellan.

Alsace. Alsace var fantastiskt. Vackert, minst sagt sagolikt, charmigt och riktigt litet. Är man inte vinitresserad kan man åka dit enbart för att titta på blommor (rosor!). Varje litet hus har en tillhörande rosenträdgård. Absurt, men sant. För att inte tala om storkar! De är överallt och så stora!

Så fort mamma och jag hade landat slängde vi oss iväg till hotellet (världens sötaste!) och sedan vidare för att börja provsmaka vin. För att läsa mer om själva vindelen och hur provsmakandet går till, titta in på min vin- och dryckeskultursblogg här.

Efter fredagens ynka 3-4 producenter slängde vi oss i hotellets relaxavdelning och simmade och badade jacuzzi. Min middag den kvällen; lax, surkål (typ Alsaces nationaltillbehör, minst sagt) och helt fantastiskt enkel potatis. Givetvis med ett glas gewürztraminer till.

Lördagen var helgalen, men underbar. Vin och mat från morgon till kväll. Middagen på kvällen blev en helt fantastisk kantarellrisotto som jag sent skall glömma. I övrigt har jag ätit så kallade "tartes flambées" som vi först trodde var pajer, men efter ett antal försök insåg vi att det är sanslöst tunna pizzor. Jag har ätit en med chèvre och valnötter och en med lax och lök. Hur gott som helst! Och givetvis Alsacevin till. Både mera gewürz och pinot gris.

I måndagsmorse hade min stackars mage ett samtal med mig. Nej, sa den. Nej, Matilda. Nu har jag fått nog. Du äter inte mer (get)ost, croissanter, socker eller fett nu, för då får jag spader. Inget mer vin heller. Råris, vitaminer och grönt te, tack! Så nu lyder jag. Ja, fram tills på fredag, alltså. Ha.

10 flaskor läckert Alsacevin blev det. Mina päron köpte hela 75. Kan ni fatta!? Det ska jag också göra, så fort jag bara har lite cash över. Lita på det. Med tanke på att brorsan och pappa stannade i Tyskland på vägen hem med bilen har jag lite att hämta där också. Sweet!

Fotboll har det minsann också blivit. I alla fall Brasilien-Elfenbenskusten. Dessa hopplösa fintare! Det är så att man får spader. Ikväll slog (tillslut!) Argentina Grekland och Sydkorea gick vidare i och med 2-2 mot stackars Lagerbäcks Nigeria. Jag har fortfarande inte beslutat mig för vem jag ska hålla på, men det lutar åt Argentina. Om inte Spanien tar sig i kragen någon gång snart, förstås. Portugals seger med 7-0 vad för övrigt galet imponerande. Just saying...

Hur länge jag blir kvar uppe i stugan återstår att se, lite beroende på om jag lyckas byta bort ett förmiddagspass på tisdag nästa vecka. Vi lär höras när jag är tillbaka i stan, helt enkelt.

Ha nu en galet trevlig Midsommar. I know I will.

Sommar, fotboll och äventyr

En torsdag i sommarens tecken. To say the least. Jag har sovit länge (nåväl, 09.45), gått och handlat (bl.a. färska, östgötska jordgubbar) och sedan spenderat större delen av dagen i bikini ute i trädgården. Och äntligen både blivit solbränd och bränt mig lite grann. Sedan har jag även tillverkat chokladbollar, så att vi skulle ha något att snaska på till Frankrike vs Mexico-matchen, tvättat, fixat och packat. Pust.

Att packa om en knökfull, helt idiotisk medsläpad resväska (som packades 06.30 den där sista måndagen i Uppsala, när jag var olidligt bakfull och inte hade någon jävla aning om vad jag sysslade med) var inte det lättaste, men det gick. En omgång ska med till Frankrike. En omgång ska stanna kvar i bilen på Skavsta flygplats, för att sedan packas om och tas med till Uppsala. Och en omgång får följa med päronen upp till Midsommar, för att sedan släpas tillbaka till Uppsala. Ha!

Vi ska nu vara borta i knappa 4 dygn och jag har med mig inte mindre än 5 klänningar. Plus shorts. Och svarta jeans. Och 3 par skor. Till och med jag insåg att 4 var lite väl. Ett tag var jag jävligt bra på att packa. Vad hände? Hm. Jag misstänker att jag har för mkt nya kläder som jag, tydligen, längtar efter att få använda...

Och Mexico slog Frankrike! Med 2-0. Vad sjutton är detta? Man kanske skulle börja tro på Schweiz och Mexico istället för Spanien, Frankrike, Tyskland och Argentina. Fast Argentina spelade hur snyggt som helst idag mot Sydkorea (som gjorde ett bra jobb ändå), så jag tror att de, förutom Spanien, är mina nya favoriter. Och så Tyskland. Pss. Jaja. We'll see what happens.

Lite trist att missa Tyskland-Serbien imorn. Tror det kan bli spännande. Och så är det ju Danmark-Kamerun på lördag. Och Elfenbenskusten mot Brasilien på söndagkväll. Då tror jag banne mig att vi måste gå och sätta oss på en sportbar i Alsace (finns det sådana där, måntro?), för det vill jag nog inte missa. Drogba vs Robinho - det kan bli grejer, det. (Ja, ni HÖR ju! Nörd!)

Klockan närmar sig midnatt och jag ska upp om 4 h. Känns bara fint. Jag brukar vara pigg som en mört efter så lite sömn. Det första dygnet åtminstone. Hehe. Olle och Pappa möter oss på flygplatsen, sedan ska vi bara byta hotell och slänga oss iväg på första vingården. Seriously can't wait. In i dimman... ;-)

Nattinatti.

Vaccation times = good times

Min älskade lillebror med sina fina skyltar

Betydligt senare mötte andra brorsan o jag upp honom på en bar. Han var minst sagt busy

Fina björnen på Kolmården

Jag hade pusskalas med en get

Tigrar är coola

Funderade starkt på att stoppa en surikat i handväskan...

Hahaha... Som barn på nytt, lemme tell ya!

Jag och syrran (läs: Sabbsan) på kvällen ute på NH

Herregud, hörrni, vad jag har semester! Sitter framför Spanien vs Schweiz-matchen med brorsan och knaprar på nybakta kringlor (av moi!) och dricker mjölk. Andra halvlek ska precis börja och nu måste jag faktiskt blogga. Även om det lär ta en timme eller så, med tanke på distraktionen...

Idag har jag lekt hemmafru, som jag har en tendens att göra väl hemma hos päronen i Linköping. Har varit här i över en vecka nu och det är verkligen hur skönt som helst. Även tagit en kaffe med Ivana och Snöboll (den fina vovven) på stan, samt köpt strumpbyxor till Alsace-resan som för mammas och min del påbörjas snortidigt på fredagmorgon. Pappa och brorsan åkte ner idag (vi har med bil så att vi kan köpa hem en jävla massa vin. Hehe). Sedan blire mera semester, ända fram till tisdag nästa vecka, då mina tre dagar av heltidspass drar igång. Därefter Midsommar i Hälsingland. Hur grymt som helst!

Sedan sist har jag jobbat en himla massa, grillat en del, druckit alldeles för mkt alkohol (blir nog hälsoläger i 3 dagar direkt efter Alsace. Som sedan får lov att återupptas efter Midsommar. Ehm) och rentutsagt haft världens jävla skitvecka; det blev verkligen bara värre efter det senaste inlägget. Alltifrån hudproblem (och ytlig som jag är anser jag det fruktansvärt jobbigt att springa runt på jobbet helt osminkad och vara allmänt ful) till tandvärk till nackspärr. Skitsaker, visserligen, men allt på en gång? Inte det roligaste jag varit med om, direkt.

Men det löste sig ju, som allting annat. Jag gick till och med iväg till tandläkaren, som konstaterade att visdomstanden i alla fall inte växte snett och att jag inte hade några hål (puh!) och sedan ankomsten till Linköping har jag inte gjort annat än att slappa, festa, äta, träffa folk och se på fotboll. Det är sant; jag har förvandlats till rena fotbollsälskaren. Har ju en tendens att göra det vid VM och EM. Haha. Och att titta ihop med pappa och brorsorna är riktigt skoj.

Yngsta brorsan har tagit studenten och jag har varit med brudarna på Kolmårdens Djurpark en hel dag för att fira Thereses 25-årsdag. Fantastiskt! Har inte haft så simpelt skoj sedan jag var barn, tror jag. Vi var dessutom säkerligen mer entusiastiska än alla barn som var där tillsammans. Tss. Gud, vad jag älskar djur! Har över 300 tagna foton och då har jag ändå raderat typ 80 stycken som blev kassa eller halvbra (...).

Resten av sommaren blir det ganska mycket jobb och i slutet av juli/början av augusti antingen Dalarna med släkten eller eventuellt Stockholm Pride. Men jag kan (tyvärr) inte säga att jag är speciellt sugen på det sistnämnda. Om det blir en sista minuten någonstans utöver det återstår att se, men lite på är jag allt.

Och sedan är det det här med att flytta till Stockholm. Jag har ännu inte hittat någonstans att bo och allting beror ju faktiskt på det. I nuläget börjar jag överväga att köpa istället för att hyra. Det är trots allt Stockholm som gäller för mig om jag ska bo i Sverige i framtiden, så varför inte satsa på en gång? Ska prata igenom saken med folk som har koll och sedan får vi se. I slutet av augusti både vill och borde jag i alla fall befinna mig i hufvudstaden. Kosta vad det kosta vill...

Som en sista notering; Sommarpratarna drar igång till Midsommar och först ut är underbara Eva Dahlgren (yay!). Jag ska även lyssna på Claudia Galli, Birgitta Stenberg och hel massa andra. Gör det ni också!

Nu är jag äntligen klar. Och Schweiz slog Spanien! Kan ni fatta!? Ett av de bottentippade lagen slog liksom España! Hatten av för schweizarna, alltså. Sjukt snyggt jobbat, men jävligt trist att Spanien förlorade. They're officially my favorites.

Njut av solen och sommaren nu! Det ska sannerligen jag.

Att handskas med citroner

Millan på Terrassen, med Cosmos och vår "middag"...

Jag poserandes utanför bion

Hemma hos C efter bion

Jo. Jag såg på film i söndagskväll och fastnade för följande citat: "Sometimes, despite your best efforts, life will give you lemons. When that happens, you've got two choices, friend. You can wear a sour face, or make lemonade..."

Jag är en klassisk sour face-människa. Big time, till och med. Men på sistone har jag nog börjat känna att för i helvete. Vad hjälper det, egentligen? Inte ett smack. Gör något åt de jävla citronerna istället. Mossa ner eländet och få något ut av det. Citronsaft, alltså. Yummie.

Sex & The City 2-premiären var givetvis alldeles lovely. Vi såg för härliga ut, både jag och Camilla och skämde ut oss för halva stan genom att stå och posera för foton lite varstans. Men det var det värt. Hehe. Sedan jobbade jag och slappade resten av helgen.

I lördags var jag riktigt ful och funderade på att ringa och sjukanmäla mig med det som motivering. Dessvärre är jag 25 och insåg att det inte var en tillräckligt bra anledning. Så jag sminkade över eländet istället. Det skulle jag inte ha gjort. Igår började jag nämligen inse vad det kunde röra sig om. Nu igen.

Som tur är har det inte gått så långt att det är nödvändigt att käka en omgång antibiotika (fattas bara, med tanke på att man måste avstå alkohol i tio dagar. TIO! Milda makter. Pss), så jag håller mig inomhus och sysselsätter mig med 7 kg alsolsprit och att hålla allting kliniskt rent istället. Good times... Börjar bli lite av en expert på det här nu dock, så det lär väl reda upp sig rätt fort. Och av någon underlig anledning har jag börjat lära mig att gilla att ta tag i saker istället för att sitta och tycka synd om mig själv. Det ni.

Igår hade jag en riktig skitdag. Inte nog med att jag hade gått till jobbet utan ett uns av smink, min horribla hy till trots, jag blev dessutom indragen i en riktig härva med en urjobbig ryska som påstod att jag hade snott hundra spänn för mycket när jag tog betalt. Men tji fick hon. Kunden har INTE alltid rätt, gott folk. Sedan fortsatte den eminenta eftermiddagen med på tok för många kunder på för tok för lite personal och när jag väl slapp ur kassan passade jag på att ha sönder något.

Vinprovning stod näst på schemat, med smakernas samspel som tema. Alltid bra att repetera the basics. Sedan spontangick vi ut på Norrlands och åt burgare och drack öl, ända fram till midnatt (!). Så det hela slutade i alla fall bra.

Det här är min enda lediga dag den här veckan. Helgen är fylld av jobb, men ser annars rätt oplanerad ut, med undantag för söndag (...) som råkar vara Sveriges Nationaldag och vi tänkte ställa till med ett litet afternoon cocktailparty här. Jag ska liksom "bara" jobba på måndag 08.45-18.30 och sedan åka hem till Linköping och det lär man väl kunna klara. Sätter man igång vid 15-16 på söndag så lär man ju ha fått nog lagom till midnatt. Haha. Anyway, jag hoppas att några av mina finaste lyckas ta sig hit en sväng. It'll be a blast.

Vad gäller resten så har det av uppenbara skäl inte hänt ett smack. Och nu är jag inne i en sådan där period när jag är trött, less och allmänt irriterad på det hela, så jag har inte ens någon vidare lust längre. Har jag tur blir jag matchmakad med någon villig snubbe på söndag istället. Let's pray, eh?

Action (to say the least...)!

Onsdagkväll. Trött, men nöjd. Gårdagen slet betydligt hårdare på mig och jag hade inte ett uns av harmoni tillövers för att handskas med irriterande kunder. Tyvärr. Jag är nu en gång inte en naturligt trevlig människa och måste jobba med det här med public service-anda. Oftast går det som smort. Emellanåt skiter det sig. Idag gick det betydligt bättre. Let's just leave it at that.

Och när jag kom hem igår fick jag världens bästa överraskning i form av förmodligen den högsta lön efter skatt jag någonsin fått i hela mitt liv. Nog för att jag visste att jag jobbade mycket i april (plus semesterersättningen som kommer nu!), men så mycket hade jag aldrig kunnat drömma om...

Det blev inget Stockholm i helgen, utan istället grillning på gräsmatta med min kära Rosita och lite annat löst folk. Imorn ska jag och Camilla dricka Cosmos innan det är dags för Sex & the City 2-premiären. Jag ska bara luncha med Kristin och jobba först. Uppriggad så ni anar inte, from top to toe i någon slags personlig variant av haute couture. And high heels. Naturally.

Jag är lugn och glad. Generellt och på ytan. I grund och botten kokar det lite i mig. Och den här helgen och eventuellt nästa känns som någon slags turning point. Antingen händer det någonting. Eller också får jag helt enkelt se till att det händer någonting, självmant, men fortfarande med stoltheten väl i behåll. Det första innefattar en viss välkänd individ. Det andra ett krogbesök. Simple as that (men med tanke på de senaste dagarnas välbekanta, fysiska närkontakt, I do have a feeling...).

Madame Shopping

Det är sommar, mina vänner. Sommar indeed.

Det här är min vanligtvis lediga torsdag, som har spenderats med att sova ut (åtminstone till 09), en långdragen frukost med morgon-tv, kaffe och färska jordgubbar och sedan en riktig statstur. Jag lämnade in min trasiga cykel, shoppade alldeles för mkt såhär innan löning och med inte alltför mkt pengar kvar och hämtade ut min lagade, älskade MacBook.

Jag har shoppat en ny brun och vin-zebrarandig bikini och firat det hela med att äta hemmagjord lax och mozzarellapizza med cream cheese och ruccolasallad (och säger som Tyra: Beach 2015, was it?). Dessutom ett nytt brunt, flätad hårband, en blå och vit-randig sjömansklänning med fina rosetter i den djupurringade ryggen (typiskt att bh:n i alla fall hamnar nedanför och inte precis UNDER. Men jaja), en lila partytopp, en svart lite finare, en fjortispennkjol i svart med blommor (som jag är patetiskt kär i) och en beige, hopplös fashionhistoria.

Och om ni tycker att jag ser blek ut i bikinin trots premiäranvändandet av Brun Utan Sol (I haven't before - ever) så skulle ni för sjutton ha sett mig innan...

Stockholm i helgen var hur nice som helst. En jättetrevlig 25-årsfest (där jag dessvärre lyckades skälla ut ännu en man, som påstod att kvinnor inte var speciellt bra på att fickparkera...), följt av en sanslös bakissöndag och middag ute i Täby med Malin och Ola. Blev kvar där och fick skjuts av Malins fantastiska mor Eva och tog pendeln från Märsta i måndags. Jobbat heldag tisdag-onsdag och återigen imorn och på lördag. Sedan bär det av till hufvudstaden igen. Inflyttningsfest den här gången.

Nästa vecka är det Sex & the City 2-premiär på torsdag och Camilla och jag ska snoffsa upp oss minst sagt lite lagom och pallra oss dit efter några Cosmos på stan. Iförda helt fabulösa outfits och high heels. Såklart.

Sedan följer brorsans födelsedag/student och därmed ett Linköpingsbesök, vinresa till Alsace och den oerhört efterlängtade, klassiska midsommaren i Hälsingland. Nästa första lediga helg? Juli! As of now, that is.

Imornbitti vitt vin och sparris-provning. Mumma!

Den där balansen

Ja, shit, vad säger man?

I fredags var jag på helkonstigt humör (växlande mellan hur glad som helst och fundersamt utmattad), kände framåt eftermiddagen hur jag höll på att bli sjuk (rena, rama superförkylningen), men fick på kvällen för mig att gå ut och partaja. Detta trots både hälsotillståndet och det faktum att jag skulle upp och jobba 09.45 i lördags.

Och så blev det. Förfest hos Rosita och sedan bar det av till BJ's av alla ställen. Pratade runt med alla möjliga, dansade, råkade skälla ut en snubbe (för att han var fräck nog att fråga killen jag dansade med om han fick ta över. "Du, jag är fan en egen individ!" vrålade jag som värsta mördarbiet och stackaren höll på att hoppa ur brallorna. Haha!) och drack visst lite tequila... Efter stängning blev det fyllekäk och hemgång ackompanjerade av en helt underbar soluppgång och i säng kom jag inte förrän efter 04.30. Oups.

4 h sömn på det och ett uppvaknande till en förkylning som inte direkt gett med sig, utan snarare tilltagit. Det dubbla. Te, apelsinjuice, nässpray och alvedon följdes av jobb. Det gick, men inte mycket mer än så.

Visserligen är jag 'bara' 25, men jag är också faktiskt 25 och att då försöka leva som en annan tonåring, om så bara för en kväll, var inte speciellt intelligent.

Efter jobbet släpade jag mig hem via affären (mera alvedon, nudlar med kycklingsmak att koka soppa på och vad som helst annat som inte behövde tillagas) och däckade som en sten på sängen. Har sedan dess sovit närapå 13 respektive 11 h i sträck och per natt och börjar nu känna mig som en människa igen. Är oändligt trött på te och fet/meningslös mat utan vidare näring och har därför lyckats tillaga en riktigt bra middag (lax, grönsaker, bulgur, feta).

Förutom det har jag faktiskt komponerat ytterligare en roséprovning jag ska hålla i, samt fixat & trixat med och renskrivit sommarens och höstens provningsschema till jobbet. Yay for me!

Imorn och på onsdag drar det igång igen med riktiga heldagar. På onsdagkväll är det dags för terminens sista Wilde! (stans enda studentqueerklubb) och denna gång måste ju helt enkelt bli den första. Sedan följer ytterligare jobb följt av ett helgavslut i Stockholm och min älskade Malins 25-årsfest. Och givetvis måste man passa på att träffa alla sina Stockholmsbrudar väl där.

I övrigt; fortsatt lägenhetsletande och så måste jag ringa Södertörn och undersöka hur de kan ha fått för sig att jag inte är behörig till c-kursen.

Att somliga beter sig som renrakade idioter försöker jag att inte bry mig om, men det bekräftar åtminstone att det här med att flytta är det absolut bästa jag kan göra.

Grönt är skönt

Det blev inget jobba av idag, men det kanske var lika bra. Vädret är helkonstigt (himmelen är jätteljus och åskmolnsgrå i en enda röra och det regnar och strålar omvartannat. Jag sitter här och sätter ihop morgondagens roséprovning och så mycket nyheter som vi nyss fått in på den fronten är det inte speciellt svårt; snarare att i så fall inte ta med för mycket.

Lunch med mamma var hemskt trevligt. Hon fick hälsa på på jobbet en sväng också. Och sedan försökte jag mig på att shoppa en sväng innan det var dags för jobb, men det resulterade endast i en scarf. Fast vilken scarf sedan! Jag blev ögonblickskär och är det fortfarande; en riktigt djungelgrön, vild, glansig sak som passar perfekt med mina buteljgröna sidenbyxor. Love it!

Nu ska jag se på Oprah och äta lunch. Mums!

May haze

Grått är helt klart det nya svarta! Jag och min fina Malin.

Thomas kom förbi i fancy skjorta och allt.

Lina var på bra humör!

Jag, Sabbsan och Maggan. Hehe.

Nämen godmorgon.

Befinner mig nog fortfarande i någon slags post Valborg-haze, men har redan hunnit med en extended weekend, att vara riktigt njutningsbakfull, för att sedan städa upp röran efter alla bravader, tvätta och jobba både i måndags och igår.

I eftermiddag, eventuellt imorn (om jag får för chefen, då det skulle innebära att jobba smack hela veckan), på fredag och lördag blir det mera jobb. Men först ska jag faktiskt möta upp min mor på stan för att äta lunch (hon är i stan pga möten) och eventuellt shoppa lite.

Valborg var jättetrevlig, som vanligt. Inga stora skandaler, inga borttappade saker (förutom att våran rödvinsbox försvann i princip odrucken!) och vad jag vet ingen som spydde alltför mycket. Börjar vi bli gamla, brudar...? Nåväl. Till och med vädret var hyfsat tillslut.

Och nu är det maj. Jag har deklarerat, fortsätter leta lägenheter och är i princip uppbokad varje helg fram till i typ... juli? Yikes...

Snart så

Jaha, här var man mitt uppe i en av årets värsta (roligaste?) jobbveckor och så går man först och får ont i nacken och sedan tappar man rösten.

Gårdagen var inte speciellt praktisk, om än bitvis underhållande. Kunderna måste ha trott att Systembolaget gjort en god gärning och anställt en stum person. Jag körde med teckenspråk, gester och lappar. Det var sanslöst frustrerande och som jag uttryckte saken (på just papper) till mina kollegor; "Att förlora rösten för mig är som om en man skulle få snoppen avskuren!" Haha. Men det ligger faktiskt något i det. Kände mig alldeles halv.

Idag har jag turen att inte börja förrän på eftermiddagen, men sedan jobbar jag sent ikväll också. Har hunnit med att tvätta, hämta ut paket, städa, fixa och duscha. Mycket belåten, för det innebär att jag kan gå raka spåret hem ikväll och falla (förmodligen quite literally) i säng. Imorn blir det 12-timmarspass och mitt i det hela anländer Maggan och Sabina. Sedan är det bara Valborg, here we go! Härligt!

Happy now

Det här är dagen då Vasakronan förmodligen räddade hela min framtid. Eller åtminstone (och förhoppningsvis) min höst.

Att hitta boende i Stockholm är ju inte så lätt. Men det blir bra mycket lättare med över tre års köpoäng, som nu blivit överflyttade till en kö i Stockholm. Behöver jag säga att jag är bra jävla belåten? Huruvida det blir till att bo själv eller att bo ihop med någon vet jag inte än och det känns toppen att ha flera alternativ.

I am really doing this. Och det börjar kännas i magen, kan jag säga. Främst på ett bra sätt.

Jag jobbar massor; idag är i princip min enda lediga dag sedan i söndags och förutom nu på söndag - annars blir det många timmar ända fram till Valborg. Not that I mind at all. Det snöar (!?) i Uppsala idag och jag håller mig inomhus, letar lägenheter, städar, dricker kaffe och ser på all möjlig daytime television.

I helgen ska jag jobba, dricka vin och snacka skit och hänga med vänner. Can't wait!

Beslut, dramatik och ett bultande hjärta

Shit pommes, hörrni. Beslutet är tillsvidare fattat. Det blev stort, nytt och med passionen i främsta rummet - just the way it should be.

Nyfikna? Jodå. A change of scenery. Litteraturvetenskap och därigenom ny fil kand-inriktning. På Södertörn (!). Förmodligen vinkunskap på distans från Örebro vid sidan av. Eventuellt jobb på ett nytt Systembolag. I hufvudstaden. Det ni. Jag är ungefär lika överraskad själv. Sitter och blinkar lite förvånat som en kalv som nyss fått syn på en fluga som slagit sig ner på nosen på den, ungefär. Hahaha.

Magkänslan sa klockrent ja tillslut. Trots att det smärtar mig något patetiskt att lämna jobbet. Inte för att det är tack och hej till Systembolaget som gäller, utan för att jag tycker så förtvivlat mycket om kombon av mina kära kollegor. De är underbara och jag kommer att sakna de flesta av dem hur mycket som helst. Men det känns som om peaken är och har varit precis nu och den lär inte fortsätta till hösten. Nya kollegor, gamla som slutar osv. Och man ska sluta medan man är på topp! Så det så.

Men det är inte utan att jag inser att jag lär gråta floder när det väl är dags. Lär behöva varna stackarna först. They won't know what hit 'em. Oh, the drama!

Angående anledningen, eller individen snarare, som stod med på både plus och minuslistan med att stanna kvar eller flytta. Jag har insett att det bästa med hela grejen vore att just kunna spara den som en alldeles underbart charmig, halvknäpp, idiotisk och passionerad liten historia som fick ett slut innan vi hann slå ihjäl eller bli bittra på varandra. Det finns ingen happy ending där. Jag vet ju det. Och visst lär hjärtat brista lite once the jig is up, but a girl's gotta do what a girl's gotta do. I det här fallet tänka praktiskt och på sin egen mentala hälsa. Så är det.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: love is, definitely, not always enough. Och inte heller något som jag tänker ge upp mitt liv för. Man väljer sina strider...

Nog med drama nu. Det är vår. Det är Valborg om knappa två veckor och så många av de jag älskar allra mest ska komma hit och hälsa på. Jag ska mixa ihop dem med nyfunna darlings och vi ska picnica, hälla i oss skumpa och käka jordgubbar i Uppsalas alla parker. Lita på det.

Det finns så mycket att se fram emot. Typ... eh... resten av livet? Jag är trots allt bara 25! Och jag är långt ifrån färdig. Trust me.

Decisions, decisions...

Det var den emotionella tonåringen här igen. Idag skiner solen så livet (och alla uppkommande beslut) känns lätt som en fjäder.

Inatt kunde jag för mitt liv inte sova. Men efter ett långt samtal med en av de finaste brudarna i hela världen så känns det hela ändå rätt okej. Förvirrat, ångestladdat, något besvärligt och omvälvande, men också vettigt, nyttigt och ganska kul.

Ska jag röra på mig? Ska man tänka praktiskt, lättsamt och ekonomiskt framför allt, eller bara hoppa och gå på passionen? Bara att skriva sådär får mig att inse ett och annat. Jag är nämligen vare sig praktisk, lättsam eller ekonomisk och passion är, enligt mig, det absolut viktigaste på denna jord.

Jag älskar mitt jobb. Jag har hur kul som helst ihop med mina kollegor. Men jag är rastlös, uttråkad och väldigt less på den här staden rent generellt. Motivationen till att plugga vidare här känns alldeles urblåst. Och klarar jag verkligen av att bo som jag gör mycket längre än så här? Jag vet inte.

Ytterligare en november i Uppsala ger mig ont i magen. Tanken på att sluta på jobbet, å andra sidan, får mig nästan att börja böla. Så vad göra?

Jag planerar, så långt det bara går, att lyssna på magkänslan. Den har redan tagit ett beslut åt mig och nu väntar jag på vidare instruktioner...

Under tiden: jobb, motion, solsken och samtal med vänner. Föräldrarna är för en gångs skull uteslutna från ekvationen. Det här är någonting jag måste klara av alldeles själv.

In all its glory

Vad var det jag sa? Vååår! Oh, thank you lord for this glorious day! Ja, precis så klyschigt southern-amerikanskt känns det.

Sprungit har jag (bilderna är från gårdagen: inget stannande och fotande här inte) och det var alldeles, alldeles underbart.

Imorn innan jobbet bär det av på en ny runda. Almost can't wait!

Nightey night.

Upp-o-ner and back again

Måndag. Solen strålar. Det blir till att löpa en vända lite senare i eftermiddag. Imorn börjar arbetsveckan och det blir jobb varje dag till och med lördag. Vad helgen bjuder på återstår att se, men jag har en och annan (galen) plan i beredskap. Lite beroende på.

Partaj i lördags, med tillhörande diskokulor och en enorm batch med sangria (mums!). Igår mådde jag därefter, men tvingade mig själv ut på skogspromenad pga vädret och det var det värt. Även om jag inte lyckades hitta en enda tussilago (dock en massa krokusar).

Innan torsdag är till enda lär min höst vara något så när avgjord. Scary stuff. Nå. Som sagt. We'll see.

Egentligen spelar ingenting så stor roll längre: för det är ljust ute till 20.30 på kvällarna nu. Ni vet väl vad det betyder? Det är vååår! Och blott några veckor kvar till Valborg...

Oviss

Okej, här följer lite av det som rör sig i mitt huvud just nu - i en enda jävla röra. Just as it is.

Påsken var bitvis alldeles underbar och jag är mer övertygad än jag någonsin varit om att jag kommer att skaffa minst en hund. När Påsken var mindre underbar kände jag det som att hela mitt liv plötsligt ramlade ner i huvudet på mig. Panikångest light och mycket röriga skriverier blev det.

Slutsats 1: det vore bra för mig att komma härifrån.

Slutsats 2: att det går bra 98 % av tiden innebär också att det blir jävligt jobbigt under de övriga 2...

Slutsats 3: bokhelvetet som jag nämnde i föregående inlägg har vänt upponer på hela min värld.

Igår jobbade jag. Och det gick bara bra. Onödigheter till trots.

Nu ska jag ner på stan och investera i nya ansiktskrämer och spontanklippa håret. Livsfarligt, med tanke på vilket humör jag är på...

Istället för att deala med tillvaron så städar jag och blir glad av allt det materiella. Nyförälskad i Joshua Radin (ååå, leta på Spotify!) och som den värsta tonåring i en synnerligen emotionell bergodalbana. Men det brukar vara så. Och egentligen är jag fortfarande övertygad om att det inte är någon större fara på taket. Nu heller.

Jag har ingen aning om vad jag håller på med. Men jag har precis sökt kurser till hösten (där detta blir väldigt tydligt: Södertörn och Örebro i en enda röra) och håller på att inse att det kanske är lika bra. Att inte veta.

Påskharmoni

Det värsta är att de påminner mig om helt fel saker... Men Glad Påsk för fan!

Hemma och helt slut. Något underligt, kanske, eftersom skärtorsdagen har varit oväntat lugn. Som en vanlig fredag, ungefär. Men själv har jag haft spänningshuvudvärk större delen av dagen, som för en kort stund övergick i att göra mig allmänt hängig. Som tur är gick hängigheten över när min älskade chef kom och erbjöd mig att slippa jobba på påskafton. Gissa om jag tackade ja? Så nu kommer familjen förbi imorn förmiddag och hämtar upp lilla mig, samt dumpar återstoden av mina födelsedagspresenter. Sedan bär det av norröver. Påsk och Hälsingland. Hallelujah.

Det kan jag behöva efter tre mer än heldagar på jobbet, samt ett och annat helt oväntat äventyr på andra sidan stan (nu igen, minsann). En lunch på stan inklusive. Det börjar rimma illa, det här. Med tanke på vad det egentligen är meningen att det ska vara. Och visst, jag tycker om. Jag är svag för. Jag är bitvis väldigt charmad. För ungefär 5 % av helheten. Men sedan har vi de där återstående 95... Läget känns inte lika helrätt då, så att säga.

Nåväl. Vad är väl en perfekt tillvaro (*suckar dramatiskt á la Askungen*)...? Dötrist och tråkig, for sure. Jag njuter och försöker se till att inte tänka så mycket. Helt enkelt. Precis som jag är helt övertygad om att det inte görs på annat håll. And that's it.

Framtiden? No clue. Uppsatsen? Nej. Sommaren? Hm. Ekonomin? Ehe. Boende? Det är frågan... Så ser det ut. Och jag borde vara panikslagen, men icke. Jag är lugn, trygg och harmonisk, med mängder av självinsikter och tillfredsställelse i bagaget. Våren är här. Det är ljust ute och min koltrast, som jag döpt till Turdus Merula (tänk: latin), har flyttat tillbaka till trädet härutanför. Ingen i min omgivning dör eller har cancer (at the time being) och resten får fan lösa sig själv. Ha! Sug på den, ni.

Ha en riktigt glad påsk och försök och njuta av smulor och detaljer. Det ska jag göra. Med kärlek!

[Just nu läser jag en något flummig bok om "hur man blir lycklig". Men det ÄR ingen vanlig självhjälpstragisk historia (jag är uppenbarligen redan hjärntvättad), utan faktiskt delvis skriven av Kajsa Ingemarsson och behandlar hur man ska lära känna och fokusera på och utgå ifrån sin själ. Nu råkade jag vara tillfälligtvis ovanligt balanserad redan innan den här boken kom i min ägo, men ändå. Det börjar uppenbarligen hända saker and it might explain all of the above. Just to let you know.]

Trettiofem väskor senare...

Världens finaste skor...?

Grönrutig bomullsklänning. Bältet är mitt tilltyg.

Ser ut som testbilden på SVT, för sjutton! Men söt är den.

Plånbok och dinglande örhängen.

Ååå, shopping. Ack, vad underbart. Och detta trots att det försvann en hel timme idag; men det är lätt värt det; klockan är halv sex och det är bra jävla ljust ute. Ingen skymning än på ett tag, alltså. Wonderful!

Jag lallade alltså ner på stan, med mina båda presentkort i högsta hugg och synnerligen övertygad om att de skulle ryka båda två; men se så blev det inte. Känslan fanns inte där och då går det liksom inte.

Däremot köpte jag de rutiga skorna från förra inlägget och hittade inte mindre än två jättefina klänningar på Indiska (jag börjar bli skyldig den butiken så sjukt mycket fina fynd!), samt ett par matchande örhängen. Helt oväntat blev det också världens vackraste högklackade, svarta pumps med vita stygn och rosetter. Jag är så kär i dem att det inte är klokt.

Samt äntligen en plånbok. Som jag har letat! Den är jag också lite kär i.

Det här med väskan blev svårt. Jag gick in och ut ur affären inte mindre än 4 ggr under eftermiddagen. Tillslut frågade damen i kassan om jag hade beslutsångest. Om! Och in i det sista var jag övertygad om att jag skulle vandra ut därifrån med den röda, men till min förvåning blev det inte så. Den höll inte hela vägen. Inte den rosa heller. Dessutom matchar den klassiskt bruna min nya plånbok (...). Så den har numera äran att vara väska nummer 35 i min samling. Tss. Sicka galenskaper.

I alla fall. Hemma nu och funderar på att dra ner till förrådet och leta reda på mina påskprylar. Finfina färger och ulliga kycklingar. Ni kommer väl ihåg Fluff?

Jobbar i princip heltid hela veckan, men undantag för långfredagen. Har ju dessvärre åkt på att jobba påskafton också, men det känns inte så jävla farligt och direkt efter jobbet ska jag roadtrippa uppåt landet med min käre kollega Thomas (som ska till Sveg). Så det lär bli en lång och jobbig, men säkert helt okej vecka.

Cheerio, darlings.

In love and in serious need of help

Odd Molly-klänningen

De fina, rutiga vårdojjorna

Den gröna

Den rosa

Den bruna

Den röda

Vet ni vad hon med de trettiofyra handväskorna har gått och gjort...? Blivit ögonblickskär; i inte mindre än 4 olika väskor.

Med presentkortet i åtanke knallade jag återigen in på Jane Mars (Uppsalas dyraste märkesbutik) och suktade efter min älskade Odd Molly-klänning i vitbeige spets och ljusblått. Pretty, isn't it? And hopefully soon, it'll be all mine...

Hittade dessutom en heltvit, volangklänning som inte grävde fullt så djupt i ekonomin och som skulle matcha bra mycket enklare. På Din Sko föll jag för ett par färgglada, rutiga tygskor till våren (ååå) och loppet var kört när jag öppnade dörren till Accent. Den senaste större väskan jag köpte var i september (!) och innan dess inte sedan oktober 2008 (hör ni hur jag försöker motivera varför hon med 34 väskor absolut behöver en eller två till?).

I alla fall. En grön uppenbarelse följdes av en knallrosa, en brun (samma modell) och slutligen en röd. För att inte tala om att jag tidigare, på Jane Mars, redan hade fallit för en vit Mark O'Polo-väska i tyg med ljusbruna skinndetaljer (gorgeous!). Dessvärre har jag inte lyckats hitta ngn bild på den.

Nu behöver jag hjälp: vad köpa? De fina skorna? Odd Molly-klänningen? En, eller flera väskor? Den klassiskt stilrena bruna, eller den kitchigt, unika röda? Den mer beachliknande vita från Polo? Beslutsångesten är enorm. Och på fredag lär det bära av ner mot stan, så skynda, skynda.

Väskorna är f ö inte alls dyra (med tanke på att jag har införskaffat riktiga dyrgripar in the past), utan landar alla runt 400-500 spänn per styck, vid sidan av Mark O'Polon som ligger på 1000. Odd Molly-klänningen går på 1600 och den enklare vita 500. Skorna blir mina för 300.

Jag vet att det här är århundradets i-landsproblem. Stackars lilla rika flicka, inte sant? Men tro mig: jag har haft mina helveten in the past och jag vet att de är återkommande. Så jag har inte det här som problem för att jag är naiv; utan för att jag faktiskt, för en gångs skull, kan.