'Come on and work it all out...'

Så trött. Och det här är visst bara början... Min chef är desperat, så jag jobbar som en galning, trots att jag egentligen borde sitta hemma och skriva uppsats. Som jag inte har minsta motivation till att skriva - trots att ämnet faktiskt är intressant. Brilliant.

Valborg, ja... Hehe. Bortsett från att jag fick lillfingret klämt i en badrumsdörr och satt och yrade på köksgolvet en stund mitt i natten, samt drack upp pappas 50-årsöl, så gick det riktigt bra. Pappa kan ha förlåtit mig, men fingret är det värre med. Och vem har lust att åka till sjukhuset för en sådan sak? Det här är femte fingret jag skadar, och eftersom det inte blöder längre skulle jag förmodligen få vänta på att få hjälp i ungefär... två dygn? Yeah... Jag hoppas i alla fall att alla andra hade roligt? :-)

Jag vill bara sluta plugga så jag kan fokusera på att tjäna pengar på heltid och utan ångest. Och sedan vill jag komma in på den förbenade spanskakursen. Annars tänker jag personligen åka ner till Strömsund och skälla på dem. Morr, morr.

Pånyttfödd

Jag känner mig pånyttfödd...

Det här med att leva i nuet...

Och nu står jag här, med endast (...) en 10-sidig rapport återstående på dessa, överlappande tre delkurser. Puh. Om man väljer att se det från en positiv synvinkel, så lär jag i alla fall ha en hel del att skriva i utvärderingen...

Det är vååår. Eller det har varit vår, kanske jag bör skriva, för på fredag ska det tydligen bli nollgradigt. Det är därför jag aldrig ser på vädret: man blir bara besviken. Fast man får väl lov att uppskatta det som varit - jag spenderade hela helgen solandes i bikini, när jag inte var på grillfest förstås. Lovely.

Det känns mest som om jag väntar på maj och alla dessa fester (Valborg - done, Krisi Himmelfärd - done, Midsommar - oh, most definitely...).

Sedan känns det typiskt mig att träffa underbara människor på en kurs en enstaka vår när jag planerade att vara högst asocial och inte studentig alls. Vilket så småningom kommer att innebära fler mot min vilja förlorade relationer, som jag lär sörja alldeles för mycket och alldeles för länge. Strålande...

It is what it is...

Slut på påsk. Dags för mer plugg. Reality sucks.

Men kissekatten är här hos mig. Jag har saknat henne. Fyra ynka dagar. Ja, jösses.

Min mamma är faktiskt ganska cool, har jag kommit fram till. Yrkesmässigt, alltså. Privat är hon värre än någonsin. Fast det har nog mer att göra med att jag för tillfället bor hemma. Hjälp, vad less jag är!

Förra veckan hade vi första grillfesten bland väninnorna i standardgänget. På fredag blir det ytterligare en. Om vädret tillåter, vill säga. Hatar verkligen aprilväder. Usch!

Och en vecka kvar tills mitt framtida öde avgörs. Är det för mycket att hoppas på att VHS ska vara lite vänliga och förstående? Det kanske är som att hoppas på att CSN ska vara snälla? Mm, förmodligen...

Glad påsk and such

Nu bär det av till Dalarna.

Först ska jag bara avsluta hemtentan (vill någon slå vad om ~ 04.03? 9 hours to go...), samt hålla 2 gruppredovisningar och argumentera i tio minuter om varför Namnlagen är dum. Sedan ska jag sätta mig i bilen och bara sova.

Vissa killar är sanslöst charmiga - fram tills dess att de erkänner sin attraktion till rosa hotpants.

Mina flickor är braaa.

Och sedan tror jag att det är dags för lite rajtan-tajtan snart igen. Thihi.

Helgens goda gärningar

Hon har skrivit in till lokaltidningen otaliga gånger och ofta gnällt på att Svenska Kyrkan blivit så 'modern' att de (till och med!) accepterar sådana där fasansfulla homosexuella. I torsdags tyckte jag att jag hade ignorerat henne länge nog och bestämde mig för att trycka till tanten lite. Som ni ser. Även småsaker spelar roll...

I övrigt gör jag inte något annat än pluggar. Hemtentan är snaaart klar, tack och lov, så nu väntar argumentationsuppgiften (jag planerar att kritisera namnlagen, med Pia-Lennart som främsta argument), att skriva reportage (men om vaaad) och en rapport med temat 'språkriktighetsfrågor'. Oj, så skoj. Eh. Mennn. Innan onsdag ska jag dessutom ha klarat av att redovisa två grupparbeten, samt packat. Påsken ska nämligen spenderas i Dalarna.

Eurovision - humor på hög nivå

Om ni inte har gjort det än; gå in på www.svt.se och klicka er fram via mediaspelaren till Eurovisionbidragen. Det finns en direktlänk på förstasidan.

Mitt första intryck är att flera länder verkar ha fått det hela om bakfoten och tror att det hela numera handlar om hårdrock. Tack för det, Lordi. Finlands egen låt är lite åt det tyngre hållet, men det är en kvinna som sjunger, och det blandas upp med rock och pop. Påminner lite om Evenescence, faktiskt. Och så är hon snygg.

I Rumäniens bidrag spelar en snubbe gitarr uppe i rymden. Det sjungs på engelska, rumänska, franska och spanska (bl.a.) (!). Jag gissar på att de tror att alla charmas på det sättet. Irland har ett vansinnigt traditionellt nationalbidrag, och alltså inte en balladsjungande man. Den är flummig, men ganska söt. Schweiz gastar om att vampyrer minsann lever och jag skakar halvroat på huvudet.

Ukraina tar LÄTT hem priset som årets konstigaste bidrag - alla kategorier; sång, text, utstyrsel och framträdande. Jösses och hjälp... Fast det är nästan så att de får dela titeln med Israel, där en skum ung man sjunger lite halvtraditionellt i verserna, för att sedan förvandla refrängen till något hårdrocksinspirerat. "The world is full of terror, if someone makes an error, he's gonna blow us up... There are some crazy rulers..." Jag undrar om Bush planerar att titta på det här? Hahaha. Underhållande är det i alla fall.

La France om några har totalt övergett den vanliga gamla trista balladen och väljer istället en ung kille som sjunger på dålig engelskfranska (???) om gamla minnen. Skumt, skumt. Och Spanien har satt ihop världshistoriens sötaste, gayigaste pojkband som sjunger hur mycket de älskar sina liv. Ha.

Och England... Whattt? En flygbesättning dansar runt som idioter och skriksjunger att de tydligen 'flyger flaggan' för sitt land. Lycka, lycka, tjo och hopp, ungefär. Inte direkt en favorit. Dessvärre fastnar det relativt lätt.

Tyskland förvånar mest genom att inte vara konstigt och oförståeligt. Jag tycker faktiskt det är lite halvcharmigt. En kille sjunger någon slags 50-talsbluesrockpop (ni får ursäkta mig; om det är något jag INTE kan så är det att kategorisera musik...). Frauen regier'n die Welt... Ja, das ist klar... Bah.

Ryssland satsar på ultramodern MTV-pop på hög nivå med vackra flickor. Det gör flera andra länder också, Polen t.ex. Grekland kör istället på en snygg kille som sjunger om en snygg tjej. Mycket originellt - inte. Men det fastnar ju det också.

Min felaktiga bild av danskar som alkoholiserade rasister krossas, tack och lov, fullständigt av Peter Andersens 'Drama Queen'. Ett land som röstar fram detta kan inte vara helt och hållet ute och snurra. Haha. Eller det kanske är ironi på hög nivå? Vem vet... Norge skickar f ö en medelåldersbimbo som sjunger 'ven a bailar con migo' och jag känner inte direkt att jag förstår mig på hur vårt kära grannland tänkte där.

Personligen gillar jag Österrike. Modern poprock. Lovely. Till min stora förvåning gillar jag också Ungerns högst ovanliga bluesbidrag. Woof! Moldavien sticker ut med sitt rockiga, bitvis balladaktiga, bidrag, med tillhörande fiolspel. För att inte tala om Vitryssland som också har en rockig variant, men mycket bättre. Fast allra bäst är naturligtvis The Ark. Partisk, jag? Äsch då.

Passion och donation

Veckorna springer iväg och hemtentsskrivandet skjuts upp... Fast i helgen ska jag verkligen anstränga mig lite. På tisdag fyller min far 50. Ikväll ska jag äta middag med ett antal trevliga väninnor. Och imorn blir det rajtan-tajtan. Inte en dag försent heller...


Sedan har jag bestämt mig. En gång för alla. Officiellt nu också - och inte bara ett donationskort i plånboken. Jag tycker det är så vansinnigt viktigt. När jag nu en gång lever lite efter filosofin att alla kan bli påkörda av en buss när som helst, menar jag. Då kan man lika gärna rädda någons liv på kuppen. Så det så.


Donera mera.

Allt detta fantastiska krångel

Bara utifall att det skiter sig med spanskan... så råkade jag hitta två små kurser jag nästan hellre vill läsa - och sökte dem också.

Det är ju så här att eftersom jag har råkat läsa så många språk, så är spanska mitt D-språk och för att kunna läsa språk på universitetsnivå måste man ha läst B- eller C-nivå. Nu har ju jag även studerat spanska ett år i New York, men det betyder utlandsbetyg och bara det är ett himla krångel.

Jag får helt enkelt förbereda mig på att bli bedömd utefter 'reell kompetens'. Först får man skriva ett skrytbrev till antagningsenheten på universitetet man ansöker till och tala om hur jävla fantastisk man är - fastän man inte har tillräckligt med utbildning. Sedan blir man eventuellt tvungen att åka dit och bevisa det hela också. Ha. Lovely.

Tillsvidare hoppas jag nästan att det istället för spanska blir en Fackspråklig kurs i engelska, med juridisk inriktning (vem har skräddarsytt en kurs för att de visste om de exakta planerna för min översättarutbildning? Jag bara undrar...), 15 hp, samt (tada!) Norska: språk och kultur, 15 hp (Lina, om du läser det här. Jag försöker inte kopiera ditt liv med flit. Det är bara det att... norska ÄR ju så oemotståndligt sexigt!)

Jag valde Litteraturvetenskap B också. För säkerhets skull. Om allting annat skiter sig. Och det är ju trots att mitt liv vi talar om här... 'Vänta dig det värsta i alla tänkbara situationer, så kanske du inte blir alltför besviken...' Ja. Ungefär så. Pessimism är fantastiskt...

Böcker och orkidéer

Jag fick spännande boktips i fredags, mitt under det motvilliga tvångspluggandet. "Du måste läsa 'Quinnan och Dr Dreuf'!" utbrast sällskapsdamen plötsligt. "You'd love it!" Efter ytterligare diskussioner om sexsceners tydlighet i 1800-talslitteratur kom vi dessutom på att jag aldrig lyckats läsa 'Lady Chatterley's Lover', trots litteraturvetenskapen. Så nu sitter jag har med både Mare Kandre och D.H. Lawrence. För att inte tala om att Benedictsson står mig upp till hakan och det enda jag egentligen orkar med är Marian Keyes 'Further under The Duvet'.

Sedan försöker jag desperat ignorera det faktum att jag har minst 300 sidor kurslitteratur att läsa tills på onsdag och att delkurs nummer tre huxflux sätter i gång på fredag. Hjalmar Söderberg ska grupparbetas inom två veckor och den 4:e april ska textanalysen lämnas in. 5 A4-sidor om 'stilpåståenden'. Och när jag väl försöker få lite struktur på vad det egentligen är som väntas av mig så står det, i mina fabulosa läroböcker, något i stil med "det finns inga regler vad gäller textanalys. Alla läsare uppfattar texter olika." Excellent. Jag har tolkat det ungefär som "flumma, för fan!" Hm. Jag återkommer vad gäller min framgång angående detta.

I alla fall. Quinnan och Dr Dreuf. Mycket fascinerande, precis som hon sa. Helsjuk och lättläst. Och omslaget är nästan chockerande. Det vill säga mycket, coming from me... Lawrence har jag inte haft tid att ge mig på än, but I intend to. Även om mitt ex faktiskt är på svenska. Mjä. Det gillar jag inte. Men. Orkar definitivt inte bry mig ytterligare.

Och igår kväll såg jag om Adaptation. Förra gången (2003, tror jag) var det endast för Meryl Streeps skull. Det egendomliga är att jag inte alls var förtjust. Vad jag minns. Jag tyckte den var lite småtrist. Men så var det inte nu. Jag tyckte verkligen om den. I reckon it's that change. And remember, "You are what you love - not what loves you."

Continuance

Jag spenderar dagarna med att gräva ner mig i fakta om Victoria Benedictsson. Som ska textanalyseras. Eller i alla fall 'Pengar', från 1885. Ju mer jag läser desto gladare blir jag över att vara född exakt 100 år senare. It could have been a lot worse, let me tell you... En sjuk bror är mitt ständiga sällskap, men till helgen ser det ut att bli hundpromenader istället. Och idag är jag så pass frisk att jag till och med kan sjunga. Imorn tänker jag sätta igång med träningen igen. Det är dags nu. Farväl Flu.

My LOVE

De är så söta så det finns inte ens ord för det...

Olaaaa!

Schlager bygger broar

Allvarligt. Holy shit. Det var länge sedan (eh? Aldrig!) som jag såg på huvudfinalen (eller Melodifestivalen, före åren med 27 deltävlingar) och verkligen tyckte om ca 90 % av låtarna. Tommy Nilsson går faktiskt bort. Haha. Storfavoriterna var ju självklart The Ark (VEM kan motstå Ola Salo? Det går inte...), Andreas Johnson med supercharmiga 'Little Bit of Loooove' och fantastiska Sarah med värsta sköna balladen. Och så sockersöta Marie Lindberg; I like a lot. Det var så otroligt kul att hon fick så mycket röster av svenska folket och kom 5:a till slut! Gud, vilken schlagernörd jag ääär.

Men vad jag reagerar på... Och det känns verkligen idiotiskt att kommentera det, för det borde vara så självklart. Allt borde vara självklart. Att få vara vem man är. Att älska vem man vill. Att människor blir kära i olika kön. Men för mig som minns hur det var långt innan jag ens övervägde att komma ut, så känns det ganska fantastiskt med Melodifestivalen, som är ett av Sveriges populäraste och traditionella program, och den otroligt skyhöga gayfaktorn. Att Luuk på bästa sändningstid leker Christer Björkmans boyfriend och avvisar en annan. Att vi skickar Ola till Eurovision. Det är stort, med tanke på hur det var för bara ett antal år sedan. Jag blir glad. Och även om vi har en bra bit kvar så har vi kommit ganska långt. Och just nu måste det få kännas alldeles, alldeles underbart...

Trapiche och White Line

Efter en oväntad, men vansinnigt livsfarlig, släng av en läskig vinterinfluensa så håller jag på att återhämta mig. Jag lyckades till och med fylla 22 (!) igår och med knappt nöd ha ett tiotal tjejer på middag, även om de vänskapligt påpekade att jag såg 'aningens blek ut om nosen.' Det slutade med att jag höll mig till vatten och alvedon. Det går det också.

Jag är sällan sjuk och när det väl inträffar är jag definitvt som en förkyld man; hjälplös, megadramatisk och övertygad om en snar död. Familjen är nog glad att det snart är över...

På mitt proppfulla skrivbord står det bl.a. 12 vinglas, 6 ölglas, 5 flaskor rödvin, en flaska whisky, designade små dippskålar med stenhjärtan och en jättefin Steninge Slott-vas med vackra rosa tulpaner i. Dessutom. The Devil Wears Prada - Special Couture Edition. Wee. Och imorn kommer släkten med kastruller och köksknivar. Sånt man behöver för att flytta till Uppsala, kort sagt. Lovely.

Sedan har jag klippt håret. Kort! Ja, according to my own measures. Det var inte riktigt meningen, men oj, vad nöjd jag var igår. Ja. Idag insåg jag att mitt hår inte alltid automatiskt blir lika platt som frissan elegant fick det till. Och min plattång och jag är inte bästa vänner. Kort sagt så påminner frisyren lite om Marie Lindbergs. Ni vet. Schlagerdrottningen från ingenstans. Fast minus luggen. Och med mer sidbenastuk. Svårt att förklara. Men idag har jag åtminstone försökt återskapa det hela. Vilket nästan gick bra.

With yet another week ahead of me...

Jag blir alldeles trött när jag inser hur mycket vi egentligen måste läsa på nya delkursen. Vilket egentligen är löjligt LITE, om man jämför med litteraturvetenskapen. Fem kursböcker, tre stora kompendier och övriga stenciler, och ibland råkar det bli en sisådär 300-400 sidor på en vecka. So? Jag borde vara van vid betydligt mer. Men. Icke. Sedan funderar jag om 'inga översättningar' vad gäller analysen av författarskap på hemtentan kan betyda att det går bra att läsa på originalspråket all the way? Om inte kan jag glömma Woolf...

Bokrean (som resulterade i 16 böcker förra året - antar att jag var inspirerad...) slutade med Bonniers Svenska Ordbok (jättebra investering och så billigt!) och The Devil Wears Prada (måste väl hinna med boken innan jag får 'Special Coture Edition-Boxen' i födelsedagspresent på fredag... ha).

Appropå fredag så fyller jag 22. Det blir väl ett 10-tal girls och jag. Först middag, sedan party. Good times! :)

Och The L Word, säsong 4, började i torsdags på tv400! Nej, det är inget jag följer slaviskt och inget j'adore heller, men det är ganska bra emellanåt. Actually.

Det här med att ignorera att man inte har pluggat lika mycket som man borde fungerar fortfarande utmärkt. Och man får fortfarande precis lika mycket ångest av det som jag minns...

The 79th Academy Awards

Gotta love it! I sure did. Gick och la mig 06.30 imorse. Efter 8 koppar kaffe och en hel del antecknande, för att hålla hjärnan i gång. Det resulterade i att jag nu minns ganska mycket detaljer och även om det här inte är en sån där känd modeblogg, så tänkte jag utnyttja tillfället och publicera vad jag anser vara de snyggaste blåsarna på Oscarsgalan 2007. Enjoy!

Snyggast av alla var faktiskt Helen Mirren. Hon lyste. Och vann. Såklart. I think I might have added another one to my collection...







Jodie Foster var absolutely fabulous i sin blåa skapelse (som väl matchade ögonen, bara så ni vet det. Haha) och jag kunde inte göra annat än njuta.





Jag måste nästan erkänna att jag, dessvärre, är lite småförtjust i Jennifer Lopez, men framför allt i hennes Oscarsklänningar genom åren. Hon lyckas ofta och så även i år.

Penelope Cruz har också ofta rejält omskrivna kreationer och den här föll även mig i smaken. Snygga strutsfjädrar! ;)

Ellen gjorde ett hyfsat jobb som hoast och Portias klänning var simpel, men snygg. :)

Imorgon börjar nya delkursen och jag är trött och aningens traumatiserad. Men det är en annan historia...

Ben & Jerry's i Linköping!

LYCKA!

(Och ICA har just blivit utbytt! KONSUM ROCKAR!)

[och tentan gick nog braaa.]

Up and down

Humöret går upp och ner som på värsta tonåringen...

I alla fall. Det är bättre nu. Än vad det var i söndags och måndags. Av uppenbara skäl. Ja. För folk som förstår hur jag tänker, vill säga. Så nu har jag bara ångest för att jag inte har någon tentaångest. We'll see how it goes...

För övrigt så tränar jag som bara den. Och funderar över sommarjobb och CSN och Uppsala.

Och en artikel i Aftonbladet fick mig att gråta lite; för första gången på länge. Ja. Pga. en artikel, alltså. I övrigt grät jag senast igår, till en tv-serie (det är definitivt inte ovanligt, är jag rädd...).

Anyway. Wish me luck. <3

Blue

And I know that it's a wonderful world

I just can't feel it right now...

100 % aktiv

Min röriga vecka går mot sitt slut. Fast det rörigaste återstår väl.

Imorn ska jag först till universitetet och ha seminarium om ordflätor och semantik. Sedan hem. Stääääda. Tvätta. Plugga. Satslösningar och positionsscheman. Sammanstrålning med brorsorna på stan för att köpa presenter. Fotokollage-tillverkning. Skyltskrivning. Provsmakning av vita viner och lax. Cateringmat skall hämtas. Bord och stolar ska iordningställas. Etc. Etc. På lördag sker 'resten' så att säga. 07-03, minst. Och full aktivitet hela tiden.

Ja, om ni missade mitt senaste inlägg. Mamma fyller 50. Greatans. Dessutom ska jag sova på soffan...

Pga. nackspärr (gud, vad jag avskyr det!) har jag inte lyckats träna så mycket som jag skulle ha velat i veckan, men det kommer bättre tider. Måste fundera ut ett sätt att kommunicera med mig själv i sovande tillstånd, så att jag kan vinkla nacken rätt när det behövs. Hm...

Däremot känns tentaplugget ganska bra. Jag förstår en hel del. Har dock fortfarande lite smått panik över återstående delar, men vi har ju alltid nästa vecka...

Jag har blivit van...

Trött och bakfull. Bakfull och trött. Och självklart har jag endast mig själv att skylla...

Helgen har varit ett enda virrvarr av människor och släkt och kalas och fester. Det var roligt, men mest stressigt. Igår kväll var jag alldeles slut. Och så gick det som det gick också. Hm.

Veckan kommer att bli ett enda virrvarr av lektioner, eftermiddagsplugg, träning, jobb och föreberedande av min mors 50-årsfest, som äger rum på lördag. Det lär komma hur mycket folk som helst och ska kort sagt bli jätteroligt.

Schlager blev det också, mitt i festyran, och helt enligt mina förutspåenden så vann The Ark och Marie Lindberg. Ola Salo är min drömprins; en av de få. ;) Men om jag får Megan Mullally, så skänker jag honom gladeligen till Hanna. Ha.

På torsdag får jag ÄNTLIGEN lön och går från fattiglapp till nyrik. Tack och lov. Inte en dag försent heller...

Ungefär tio dagar kvar till första tentan på nya kursen. Läskigt, men intressant. We'll see.

Chesús

Det var jobbigt med begravning, så det är skönt att det är över. Nu är jag sjuk. Förkyld. Och nyser absolut hela tiden. Och orkar definitivt inte plugga. Alls.

Vill gå på Box imorn, men måste vänta och se hur jag mår. Suck. Tänker i alla fall låsa in mig på Biblioteket. I många timmar. Vi får se hur mkt jobba det blir. Förra veckan var ganska galen.

Sedan smider jag planer bakom folks ryggar. Endast för att få dem att må bra. Det hela slutar med att jag själv förvandlas till ett nervöst litet vrak, som inte kan fokusera för fem öre. Fick lite för besväret trots allt. Men jag vet inte om det var värt det...

Here comes the sun again...

Ibland är jag bra. Som när jag i tre dagar har lite lätt panikångest över att förmodligen ha ställt mig i Uppsalas bostadskö på toook för sent, och sedan upptäcker att jag redan har stått i kö, i den bästa kön, i ÖVER TVÅ ÅR (!). Livet blir liksom värt att leva - tio gånger om.

Dessutom har jag fixat mitt LIU-kort - och gymkortet; meaning, Lina och jag går på Body Jam imorn kväll. Och shakar loss. Greatans, vad bra.

Och. Stillis fick mig att införskaffa finfint software. Me love you. Loads.

Till sist. Jag har pluggat. Förstår nästan precis allting av nya delkursen. Känner mig mäkta intelligent, faktiskt. Ha. Även träffat väldans trevliga människor. Que hablan español. Sí, es verdad y claro que me gusta. Mucho.

Jobbar mycket också. Dvs. tjänar pengar. Och kan nog hoppas på en andra tripp till Brighton ("Brighton är världens gaystad, kan jag locka dig med!!" - citat från hets-sms. Hehe) i vår och förhoppningsvis även New York i sommar.

[Det finns en litet grått moln på min nästan blåa himmel. Det stavas begravning.]

Never say never

Det gjorde jag. Senast igår sa jag "Nu kan ingen mer dö; det är fullständigt osannolikt." Sedan vaknade jag upp imorse och råkade läsa dödsannonserna i lokaltidningen. Min exbästis (som jag praktiskt taget bodde hos mellan 5:an och 7:an, då jag hade hästen där) pappa har dött i cancer. Uppvaktade honom på födelsedagen precis innan jul och är glad över det.

Nu ska jag vara alldeles tyst angående vad som lär hända framöver. Lita på det.

(Har åtminstone börjat plugga igen. Grammatik, textanalys och språksociologi. "It's fun, said she." Ha. Satsdelar står på schemet och nej, det är inte subjekt och predikat och sånt man lärde sig på mellanstadiet; det är ungefär 27 ggr mer förvirrande än så. Och jag njuter. Än så länge. )

Allmänt mörker

Jag är så bitter att en dödsdom och ett besked om 6 månader kvar att leva faktiskt skulle kännas ganska skönt.

Då skulle jag kunna 'snabbgöra' allt det där som jag vill och överlag bara slippa bry mig. Jag skulle flytta till New York och köpa en vindsvåning för mina besparingar. Sedan skulle jag skaffa mängder av kreditkort och börja spendera. Who cares, when I won't be around to pay it back? Jag skulle börja skriva en bestseller, så att min stackars familj får något i gengäld att betala mina skulder med. Även dricka goda viner och ge mig ut och rida. Slutligen... Hm... Försöka umgås så mycket som möjligt med mina nära och kära. Om de inte dör först, vill säga. Det verkar för tillfället vara en ovanligt nattsvart trend...

Om jag ville, skulle jag kunna räkna upp fem personer som har dött de senaste 2 veckorna. Och en person som nästan har gjort det 2 ggr.

Dessutom är det bara 4 weeks and counting. Och jag vet inte om jag klarar 40 år till.

Life's a bitch like that.

L/M

Älskad, saknad

Jag sitter och funderar över när jag egentligen ska lära mig att det inte finns några garantier. Att livet helt enkelt gör som det vill och det enda man kan göra är att lära sig att klara av det. Att människor man älskar och vill behålla förr eller senare försvinner och att det inte spelar någon större roll hur mycket man än kämpar emot. Och att sanningen inte alltid ser likadan ut.

Mitt stora problem är lättkonstaterat. Jag faller för fort. På alla möjliga sätt, för flera olika människor, men det är alltid samma sak. Jag träffar någon och blir påverkad. Oftast ser jag till att vi socialiserar, sedan kommer jag på mig själv med att börja drömma. Ibland på tok för långt bort. Det händer att personen i fråga blir en del av mitt liv en längre stund. Mestadels sker motsatsen och jag blir mer eller mindre förkrossad – varje gång.

Det behöver inte vara förälskelser. Då och då är det nära vänner, bekanta eller potentiella själsfränder. Och saken är den att jag sitter mest och suckar över förlusten istället för att försöka återuppta kontakten. För i vissa fall vet jag mycket väl att jag skulle kunna. I de allra flesta fall känns det bara inte möjligt. Det har gått för lång tid. Motiveringen till varför är inte rillräckligt stark. Riskerna är på tok för stora.

Alla har de gemensamt att jag så hemskt gärna vill ha kvar dem i mitt liv. Permanent. Länge. För alltid. Men det sista jag vill göra är att bita mig fast som en annan piraya. Det är helt klart bland det värsta jag vet; att framstå som efterhängsen och behövande. Hellre spelar jag teater och låtsas vara världsvan. Och har därför också ingen annan än mig själv att skylla.

Jag börjar inse att det inte fungerar i längden. Människor kommer och går. Ytterst få består.

Allting skulle bli bra mycket enklare om jag bara kunde hålla folk en armslängd bort tills dess att dem försvinner. Att vara känslomässigt kylig – ytterligare något bland det värsta. Nå. Dessvärre mer än nödvändigt.



Älskad, saknad

Malin, min själsfrände. Sirkka, min ängel. Eva, min inspiration. Lina, mitt hopp. Karen, min förhoppning. Sari, min uppmuntran. Johanna, min barndomsvän. Kerstin, min glädje. Ansa, min motivation. Jody, min kompanjon. Grace, mitt skratt. Sofie, mitt leende. Danny, min darling. Maria, min partypingla. Sharon, min vinpimplare. Davina, mitt hysteri. Tesse, min galenpanna. Emma, min crush. Rebecka, min hypokondriker. Och så M, mitt det mesta.

+ Farmor + Farfar + Mormor



"And you can’t fight the tears that aren’t coming. When everything feels like the movies. Yeah, you bleed just to know you’re alive!"

Vila i frid

Barbro Helena (f. Ädel)



* 20 september 1933

+ 8 januri 2007

Numb

And there are no words.

Morr

Jag hatar CSN. Grönjävligt mycket. End of story.

Christmas wishes

I just thought I'd wish you all...

A Very Merry Christmas,



And later on, also a bloody fabulous Happy New Year!




(Hope you enjoy my own, private version of Santa Claus... Mohaha)

Nu är det jul. Och jag åker bort.



See ya.



Love/M

Årets 'hallå vadå?'

Cheesus, hörrni.

Helt oförberedd spenderades kvällen på 60-årspartaj. Jag vet. Det låter hur kul som helst. Inte. Dock. What can I say? Vi vet ju alla att jag inte direkt känner mig felplacerad bland folk i medelåldern. Eller äldre än så. Dessutom var det alltifrån gamla grannar till kompisars föräldrar och klasskamraters farmödrar som hade samlats. Helfestligt. I alla fall efter ett ANTAL glas vin. Och whisky. Och Baileys. Och mer vin. Och ännu mer whisky. Alla 50-åringar är inte leka stela som andra...



Kvällens stora chock var i alla fall när min älskade gamla dagmamma började prata om min fantastiska väninna (vi är alla från samma gamla håla), som hon tydligen visste allt skvaller om, och jag börjar planera att mer eller mindre meddela min egen ställning i frågan. "Men det vet jag väl att du är gay!" skrattade hon. Varpå jag nästan ramlade av stolen. Inte ett ord om att vara för feminin eller så (som jag pretty much ALLTID får höra), utan bara "duh!" Herregud. "Folk har så mkt fördomar. Ojojoj" gick hon på. 55+! "Vår generation tar ju allting så bra." Um. Ja, du i alla fall. Obviously. Ha. Det var roligt. Jag bara log.



Och fulla blev dem. Och jag med. Fast roligt var det. Massa. J'adore.



Så. Imorn blir det eventuellt årets sista julklappsshopping. Sedan anländer en kompis från London. Hinner knappt träffa henne innan det bär av 'hem' till Hälsingland över julen. Återkommer för att fira nyår i Linköping (!). För första gången ever. Blir nog bra ändå. Eller vad säger ni, tjejer? :)



Och den 21:a januari börjar pluggandet. Och träningen. Och det nya livet. Och blaha blaha. Suuure. Jaja. We'll see.



In the meantime. I bloody love living right now. Seriously. Tings are awesome! Guess that's it.



Mwuaaaa/M

All I want for Christmas...

Haha. Let's not even go there. Or hang on a sec. Let's do.

1. Löööv.

2. ... is you.

3. Snööö.

4. Garantier.

5. Fred på jorden (ja. För att verka snäll och godhjärtad. Fast... jag är ju å andra sidan varken eller. Så det får bli ren och skär sarkasm. *does a little dance*)



Hoho. Vilken lista.



F ö svimmade jag på jobbet förra veckan. Och blev sjuk på jobbet igår. Och var hemma idag. Fick nackspärr. Och ska jobba igen imorn. No matter. I need the money, folks. Bläää.



De närmaste veckorna (i en enda röra);



Jobb. CSN-samtal. Möten med människor. Julmiddag med jobbet. Luciafirande och julklappsbyte med flickorna. Släktparty. Morbror som fyller år. 25-årsfest. Inflyttningsfest. Glöggparty. Fattömning på HG. Jobblunch. Släktmiddag. Och ja, sedan är det förhoppningsvis jul.



(Föresten sker 6 av ovanstående saker på en och samma dag. LYCKAD PLANERING! Suck)



Egentligen mår jag bara bra. Tror jag. En aning förvirrad för tillfället, bara.


Whatever.

Update

Puh. Where to start?

Umm... Helgen efter den jag senast skrev om var absolutely fabulous. Mina tjejer kom ner från Sthlm och vi var en herrans massa folk som var ute och festade den fredagen. Ett fåtal mindre roliga incidenter förstörde tack och lov inte kvällen. Jag turistade hela lördagen och ägnade kvällen med att bitvis gapskratta och bitvis försöka (vilket misslyckades rätt så gravt) dölja min enorma tävlingsinstinkt vad gäller sällskapsspel. Söndagen spenderades på Ekenäs på julmarkad ned moder, moster och dennes jobbarkompis (även mina nyfunna yogapolare).



Jobbade som en galning hela veckan. Blev sent omsider övertalad att följa med på korridorsfest i Ryd i fredags och träffade både spanska utbytesstudenter (jag KAN fortfarande prata flytande spanska - det ni! :D ) och en japansk-studerande wannabe-snygging (hoho...). Igår blev det en närapå 4 månader försenad födelsedagsfirning av en kusin. Och så skreeev jag. Äntligen.



Jag är förhoppningsvis ledig på onsdag. Minst. Planerar att vinna alla tävlingar på Rim FM (vem vill inte shoppa upp 10 000 i Paris!?) och ska definitivt börja inse att det snart är jul. På riktigt.



I helgen kan det tänkas att det blir Estocolmo igen. Lördag-söndag. Sabina! Vin, fredag, BK? How about it?



Till sist så ringde exbästisen från forna tider. Vi spelade vårt spel och jag kammade hem segern med minst 1-0. Vi ska dricka vin. Eller vi ska 'höras'. Nåja. Vi får väl se.



L/M

Lycka

Är på fantastiskt inspirationshumör. Sådant man endast får utav ovanligt bra teaterföreställningar och konserter; eller varför inte en korsning av båda. Dessutom med favoritskådespelerskor etc. Man blir glad. Man smittas av deras glöd. Man vill bara skriva. Och leva. Tack, min älskade Marika. Du är helt jävla otrolig. Hoffsten var lika bra som vanligt. En riktigt 'Rockens kvinna'. Men ack, Karin Wistrand. Sååå läcker. Och grönjävligt bra. Till och med min pappa var grymt impad. En riktigt lovely evening, kort sagt.

Som för tre sekunder förbyttes i avundsjuka. Väninnan meddelar out of nowhere att hon ska till NYC IMORN. För att ragga utbytesplatser på universitet. Sedan minns jag vem jag flörtat med i ett antal timmar och lyckas hyfsat lätt (nåja...) skaka av mig det. Jag ber hastigt om hjälp med att hitta lägenhet i Stockholms innerstad. "Här, maila honom" blir svaret. Så det gjorde jag. Haha. Let's pray some more, shall we? :) Nu ska jag bara hitta jobb också.

Och min laptop är äntligen hemma från servicen. Har 1300 saker att ominstallera, men jaja. Det får gå. Imorn. Eller så.

Har shoppat i helgen. Sprang på yoga förra veckan - efter mina 10 h-dagar. Var ganska slut i fredagskväll. Träffade underbara Hulda i lördags, som ringde och bjöd in mig på samma fest som förra året. Ska jobba igen på tisdag. Och är, som jag nämnde, enastående inspirerad.

Lovely weekend

Jag vet i fasen om det inte blir Sthlm tillslut, alltså. Vilken stad! Jag får omedelbar storstadskänsla (saknar naturligtvis New York ännu mer) och frågar mig själv varför jag i hela fridens namn bor i lilla Linköping. Om än tillfälligt. Jag hör inte hemma här längre.

Åkte upp i fredagseftermiddag. Började med att för sista gången avgöra min överlevnad i kategorin 'plågsamma gamla minnen'. Nobbade erbjudande om att gå på Café Opera och träffa Westlife (herregud, why should I? Snälla lilla älsklingen, tänk efter nästa gång) och begav mig ut på stan för att shoppa gigantisk rosa enhörning med glitterman till 3-åriga kusinprinsessan, som firades på söndagen.

Åt middag med härliga, blivande journalistväninnan, som fått praktikplats på Expressens nöjesredaktion, och informerade henne sedan om vem Persbrandt är (hon vet, ironiskt nog, ingenting om kändisar). Kvällen slutade med (på tok för mkt) vin och oändliga samtal, om alltifrån sex till politik.

Shoppade i lördags, mötte upp väninna nummer 2 och åt trerätters i Täby. Spenderade natten på Odenplan och söndagsmorgonen med att kommentera reprisen av 'Bonde söker Fru'. Pratade sedan spanska resten av eftermiddagen och önskade att jag också passade i rosa. Presenten var i vilket fall en strålande succé; komiskt, med tanke på att jag inte vet ett smack om barn. Jag tänkte 'om jag är tre år och älskar rosa, vad vill jag ha?', varpå pollen kom som en uppenbarelse.

Till råga på allt så är jag ledig idag. Och nästa helg kommer, om möjligt, bli nästintill lika bra som denna.

Jag är föresten en idol. För somliga. Skrattretande, men sant. Ganska stolt. Och full i skratt.


L/M

Inte nu; sedan

Har bestämt mig? Uppsala? Nej, nej. Nu har jag bestämt mig. Hoho. Säääkert, men what the hell. Det blidde inte Uppsala. Eller det blir inte. Utan Göteborg. Hm, ja. Sthlm är dyrt och bo i, men framför allt ingen studentstad. Dessutom är Götet Sveriges flatstad. Mohaha. Bra, bra.

Har förmodligen mailat med varenda studievägledare i hela Sverige (det var en lätt överdrift, eftersom det i själva verket är ca 6 st, dock flera ggr per styck). Bolognaprocessen har både förstört och räddat mina nerver. Det blir en kandidatexamen med spanska som huvudämne, för att sedan gå en masterutbildning i översättning. Det finns endast i Göteborg och Sthlm. Uppsalas version skulle innebära en väntan på just spanskaöversättning till hösten 2011 och det kändes faktiskt lite väl... idiotiskt. Så är det. Och det börjar kännas jättebra. Hösten 2007 känns hyfsat spikad.

Vad jag ska göra i vår är dock fortfarande lite av ett mysterium. Jag tänker London och jag tänker Stockholm. Den som lever får se.

Har spenderat hela helgen i Hälsingland. Lovely. Och med nyladdade batterier. Absolut. Nästa helg blir det huvudstaden. Väninna 1, väninna 2, eventuellt väninna 3 (4?) och så ska jag nog hem och prata spanska med ingifta, peruanska mostern. Nu när jag kan, menar jag. Weee. Sedan får vi se om jag går emot mig själv och mina principer igen. Det är väldigt troligt. Vi får se vilket utslaget blir.

Och nya mobilen hade en nära döden-upplevelse, men klarade sig utan komplikationer. Puh. Datorn, som varit på service i två veckor (!), har dock en trasig dvd-spelare, som skall ersättas med en ny (för endast ett par tusen - aren't I the lucky one? *rolls eyes*) innan den får återvända hem igen. Jaja, så kan det gå.

Ska inte jobba precis lika extremt mycket denna vecka som förra, men en hel del blir det. Framför allt blir det tidiga mornar. Därav sängdags precis nu.

L/M

"Maud och Grabbarna"?

Allting handlar självklart inte om politik (speciellt inte efter valrörelsen, kan man tycka), men... Det här var bara lite småskoj.

Aftonbladets småsatiriska journalist har försökt lista ut vad Alliansen egentligen tänker.

I huvudet på;

Maud
Leijonborg
Göran Hägglund
och Freddan

Det om Maud och Reinfeldt var bäst. Och så Görans förstås... :)

För övrigt så är jag trött och har träningsvärk. Är dessutom på väg för att träna spinning. Strålande... Tack och lov så jobbar jag endast till ca 11.30 imorn. Yay!

Och så känns det som jag har bestämt mig. På riktigt. Översättarprogrammet i Uppsala nästa. Hösten 2007. And in the meantime... Let's just wait and see, shall we?

L/M

Beyond words

'We are all the winners...'

It's way beyond. Och jag var tvungen att ställa in mig på förlust. Annars hade jag fått lov att emigrera. Så stor hade besvikelsen varit. Och var också för fyra år sedan, då jag var för övertygad. Nu förstod jag ingenting förrän Reinfeldt plötsligt presenterade sig som statsminister. Hoppsan och hejsan. Tror jag pratade i tre telefoner samtidigt och skrek i ena luren, var sympatisk i den andra och skrattade i den tredje.

Det var ett lysande val; det gick braaa för Maud och dåligt för Kd och alla partier var halvhyfsat glada trots allt. Och framför allt...

När Göran Persson avgick i direktsändning (efter 12 års lidande), då var jag bara tvungen att gråta lite. Av lycka alltså. Hoppas ni observerade det. Ha.

Så. Ny regering, lyckliga vänner, nya bekantskaper, alla dessa underbara kvinnor och ett nytt, åtminstone tillfälligt jobb, med bra lön och slappa uppgifter, där jag lär mig dricka kaffe utan minsta skvätt mjölk. Jag tror att vi kan konstatera att jag mår ganska så bra. Minst.

L/M


P.S. 'Jag vill INTE byta stadsminister.' Kom igen nu, MUF - sälj kampanjmaterialet till SSU. Dyrt. Mohahahaha.

Dessutom. Fredriks stora idol råkar vara en viss Carola. Kan det bli bättre? ;p

Freddan + Carola = Sant

'Home again, naturally...'

Och har inte förstått det än.

Min väska vägde inte 20 kg, utan 30,5, men incheckningsdamen var så snäll när hon hörde att jag faktiskt bott i Spanien i ett halvår att hon bara lät mig betala för 5. All medsläpad alkohol i handbagaget vägde ju också en del, plus laptopen. Jaja. Det var det värt.

Har redan hunnit dricka champagne, läsa kvarlämnade favoritboken, varit hos frissan, sett på repriser av älskade gamla tv-serier och varit på MUF-fest, trots urgånget medlemsskap sedan fjortistider. Det var faktiskt urkul. Fan, vilka härliga svenska män det finns. Äntligen. Normala, svenska, trevliga, snygga, sansade män. Som inte friar till mig. Lovely.

Imorn ska jag på århundradets inflyttningsfest. Med nyblonderat hår. Haha. Nävars. Bara nästan.

Och min älskade katt är här. Sötare än någonsin. Så jag ångrar mig inte alls. Trots att det är svinkallt.

L/M

Att fördriva tid

Spenderar dagarna med att;

1. Jobba
2. Räkna dagarna
3. Längta
4. Tänka positivt
5. Chockeras över hur lite tid som egentligen återstår
6. Fundera över vad jag i hela fridens namn ska göra fram tills nästa höst
7. Dreggla över nyfunna favoritcelebs (hoho...)
8. Paniksola (nu igen)
9. Se på Will & Grace (åååååhhhhhhhhh)
10. Sova

Jag är så fruktansvärt produktiv, I know.

Föresten. Testa detta. Varning; kan vara beroendeframkallande.

[7 dagar kvar]

Oups

Öhm. Var ute. Allmänt förbannad på världen. Fortfarande. Råkade slå till en kille på käften. Ja. Hoppsan. Så kan det gå.

Varför? Han var allmänt irriterande och försökte få mig att ge efter, trots att han vet var jag står. Punk slut. Maria går på toan. Jag skriver sms. Han lutar sig över. Jag säger åt honom att lägga av. Icke. Han lägger handen runt min midja. Splash kadasch. And down under. Det lär ju aldrig har hänt förut i Spanien, att en tjej i urringad topp har smällt till en kille som ville knulla med henne. Helt klart. Omgivningen ser chockad ut. Så även Maria när hon återkommer. Jag bryr mig inte. Vem fan bryr sig? Jag var så jävla arg att jag bara kunde småflina. Emellanåt. När ingen såg.

Är nog fortfarande arg. Trots att det var en skitsak. Skitsaker kan dock byggas på lager. Tills man inte kan kontrollera sin ilska över dem längre.

Det kanske var bra. Det kan tänkas att jag pga. detta slipper slå ihjäl Flori under de kommande veckorna. Jaja. We'll see.

[15 dagar kvar...]

Den vilda

Jag skickar arga mail till journalister på Aftonbladet. Det är väl för fan självklart att de inte ska kunna försvenska vad som helst. Jösses...

F ö är jag fortfarande arg. Fast det börjar kännas kontrollerbart. Annars sa min underbara pappa (guuud, vad jag saknar!) att han skulle komma och baila ur mig finkan, om det var nödvändigt. Om jag råkade slå ner ngn, menar jag. Haha.

De kommande veckorna ska jag jobba som en galning. Minst 6,5-7 dagar per vecka. Ibland 8-9 dagar i rad. Pengar, ni vet. Och den 7/9 bär det av hem. Till Sverige. Sedan får vi se; Stockholm vs London?

I'm almost thinking London. At least I will be, once I'm settled and bored.

Jag är på väg ut. Klockan 02.30. Haha. 'På väg.' Inte ens New York är i närheten av dygnsrytmen i det här landet.

"Du ville bort, du ville ut. Men snart är det slut. Då får du börja om igen..." Underbara Lars. Mums.

L/M

In love

Seriously. And very much so.

(She's bisexual. So I'm thinking, we'll get married.)

[Oh, I know, it's such a great plan! ]

Vackraste

Jag drömmer om dig. Nästan varje natt. Och senast var det så innerligt. Med tydliga minnesbilder. Blickar. Smekningar. Ögon. Ord.

Möten utan komplikationer. Bekräftelse.

Ren och skär ömhet.

Och du fattas mig.



"Take your memories. I don't need them."

[Bara lite grann. I yttersta hemlighet.]

Feminism och gaypolitik

Citat från Pridefestivalen och politikerdebatten;

Fredrik Reinfeldt: "Jag tycker inte att det är så snyggt med hår på benen på kvinnor."

[kommentar överflödig]

Gudran Schyman: "Jag kan empiriskt bevisa att kvinnor har hår på benen."

[hahaha]

Göran Hägglund och Lars Ohly diskuterar extremtolerans.

Göran: "Jag skulle avråda min son från att bära kjol i skolan. Han skulle bli ett åtlöje."

Lars: "Om min son ville ha kjol i skolan skulle jag till varje pris uppmuntra honom. Föräldrar måste stå bakom sina barns livsval!"

[Vadå att fiska röster!? Bah!]

Jag vet iaf vem som är bäst. Så det så.

Om FI erbjuder sig att uppfostra alla män i Spanien i lite kvinnovetenskap så får de dock min röst. Tveklöst.

L/M

Un poco enojado

Jag berättar för min spanska lägenhetskompis att hennes farbror har stött och tafsatt på mig på ett väldigt orespektabelt och obehagligt sätt. Hon slänger genast en blick på min någorlunda korta strandkjol och urringade pikétröja och höjer ogillande på ögonbrynen. Sedan frågar hon hur full jag var.

Om det här får mig att gråta; vad gör då inte våldtäcktsoffer? Det är för fan helt sanslöst...

Är det så att män helt enkelt 'inte kan kontrollera sig' om tjejer inte är fullt påklädda? Stackars män. I så fall tycker jag synd om dem. Vad svårt det måste vara.

Han är 41 och anser att jag 'inte har tillräckligt mycket livserfarenhet' för att ha insett vad jag vill här i livet. Det vill säga, jag har ännu inte förstått att jag vill knulla honom här och nu eftersom jag endast är 21 år gammal. Det är väl min förlust i så fall, antar jag.

Mest av allt är jag rasande på mig själv. Varför känner jag mig mer hjälplös och gråtfärdig än rasande och i behov av hämnd?

"Det kommer" försäkrade min tidigare utsatta väninna. Jo, tack. Jag väntar tålmodigt.

Under tiden rinner tårarna...

Hoppsan

Råkade spontanboka en flygbiljett hem. Efter 2,5 flaskor rödvin (ja, jag drack dem inte helt själv... hoho), med strålande tankeförmåga. Men billig var den. Och visst vill jag åka hem. Jag vill, jag vill, jag vill.

Har dock inget jobb. Och kollade in www.ams.se. Det ser ju inte direkt ljust ut. Greatans, ni. Och Operationsavdelningen är upptagen. =/

Så nu känner jag mig mest dum.

Jaja. Venga lo que venga...

'Sverige, Sverige, älskade vän...'

Trött. Har jobbat hela helgen. Imorn ska jag ligga på playan, eftersom jag jobbar kväll. [Ja, det egentliga skälet är att jag får besök på onsdag och efter 5 månader i Spanien kan man ju tycka att jag borde vara väldigt solbränd. Det är jag inte. Haha. Så det blir paniksolning 2 dagar beforehand. ] Läckert. Och innan någon rekommenderar det; jag tänker inte testa Brun-utan-sol. Skulle ni vilja återse folk med orangefärgad hy...?

Min mamma och moster kommer hit. Om knappa tre dagar. Äntligen.

Nu har jag fått nog av det här landet. Allvarligt. Jag gör slut.

Jag jobbar augusti och ett par veckor i september, men innan valet (weee!) återvänder denna oövertalade fakespanjorska till sitt fantastiska hemland (ja, ni hörde rätt. Jag har blivit patriot på gamla dagar. JAG. Som bara avskydde Sverige i fem år eller så...).

I höst blir det till att leka supersvenne. Sedan London. Sedan New York. Sedan Uppsala. Puh. Det var 4-årsplanen (at least). :)

L/M

Svensk sommar i Malaga

Jag älskar SVT.

Sommaren 2006 spenderas utan sommarstugorna. Utan hästar. Utan regn. Utan midsommar. Utan mitt livs stora kärlek.

Men inte utan sommarpratarna (jag älskar Sveriges Radio också). Och inte utan Allsång på Skansen. Man kan titta online. På alla program. Weeeeeeee.

[Ja. Jag är en nörd. Det har vi redan established. Mohaha.]

Hemsk värld och zebraskor

Världen är hemsk. Jag pratar med Laurel och ju mer vi pratar desto mer inser vi hur sjukt allting är. Spanien har gjort mig radikalare än någonsin. Hade det varit val i April så hade jag röstat på Feministiskt Initiativ. Tro mig. Läs och joina mig i fördärvet, please; Jag vill bara gråta...

Och Maria glömde betala telefonräkningen. Så jag har, förutom det faktum att mobilen har dött en saltvattensdöd, även levt utan telefon och, ve och fasa, utan internet. Efter 4 dagar såg jag sjuk ut, så Maria frågade varför jag i all världen inte köpte ett telefonkort och ringde hem och förklarade situationen via en telefonautomat. "Finns det sådana fortfarande?" undrade jag, storögt. Allvarligt. Jag trodde de var utdöda. Men icke. Hittade ett internetcafé också. Jag hade 127 nya e-mail, varav 50 var från orolig familj och vänner. "Matilda. Är du död?" undrade brorsan. Ehm. Nej. Fast nu är jag medveten om hur grymt patetiskt teknikberoende jag är. Hjälp.

Och för att bli ytterligare gräsligt ytlig. Jag har köpt nya skor. Zebraskor. Som matchar min zebraklänning. Haha. Och på onsdag kommer Malin & Sofia hit. Om två veckor kommer min älskade mamma och moster. Med nya mobilen. :D Yay!

Jag sakar min mamma...

L/M

It’s been one of those days...

Jag vaknade spontant klockan tio imorse. Utan väckarklocka. Alldeles utvilad. Sedan drack jag kaffe och åt croissanter på balkongen i solen. Och låtsades att jag var i Tuscana och ägde en fashion boutique.

Don't ask...

Sedan blev jag arg. Och lite lycklig.

När jag inte köper konst klockan tolv på natten, på väg hem från jobbet, så blänger jag på spanjorer. De tänker på sex hela tiden. Det gör aldrig jag...

[hahaha]

Nothing

I've been trying my best
To get along
But that's okay
There's nothing left to say
Take your space
And take your reasons
But you'll think of me

I guess I feel just a little tired of this
And the bagage that seems to come with it

While you're sleeping with your pride
Wishing you could hold me tight
I'll be over you
And on with my life

So take your records
Take your freedom
Take your memories
I don't need them

Because we have nothing left together
In fact I feel a whole lot better
But you'll think of me



['I have lost myself again. And the worst part is, there's no one else to blame...']

Falling in love (all over again)

Good god, I love her. I love her, I love her, I love her. She's such an amazing star. Wow. Just watch her on lovely Ellen. It's absolutely hilarious.

Not to mention this clip.

I'm also falling in love with this site. Obviously. It's just the best site in the history of internet. You can find ANYTHING and just watch it and then save all your fab videos. YAY!

God, I'm so gay...

Anyway. Om Sverige spöar England på tisdag så kommer jag serva mina brittiska clienter med tillhörande svensk flagga på onsdag morgon. Det är ju väldigt troligt att det nu blir så, men i alla fall...

Change of heart

Just let me adopt her and I'll consider having kids. No, actually. Then I'd want them. Frivilligt.

Det var så jag var, föresten. Om ni minns. ;p

Toda mi vida está bailando

Det måste vara den största klyschan ever, men jag ÄLSKAR verkligen musik. Och skulle nog inte kunna leva utan. Wow, vad det påverkar.

Vissa låtar får en på världens bästa humör. Vissa gör en nostalgisk. Somliga får mig att skriva helt sjukt bra saker. Andra gråter man till. En del relaterar man så mkt till att det är läskigt. Det finns dem som bara är oförklarligt bra. Och de som är ytliga, patetiska, men vansinnigt katchiga. Tjatiga. Vackra. Sockersöta. Jättecoola. Fräcka. Fula. Störtlöjliga. Och grymt dåliga. Whatever genre it may be. I love itttt.

Y está.

I love my friends

Tänk vad roligt man kan ha med messenger.

Fattig, fattigare Lina skriver: Vill du ha tillbaka dina smileys?
Matilda/Maddie skriver: Jaaaaaaaaaaaaaaa. Har du några?
Matilda/Maddie skriver: Har du kon som slickar??
Fattig, fattigare Lina skriver: Ja, den kanske jag borde ha...

Matilda/Maddie skriver: Jag ska verkligen inte bo i det här landet igen. Hetblodade puckon! Nu försöker tjejerna på jobbet para ihop mig med kaffemaskinsreparatören!
Fattig, fattigare, Lina skriver: Haha. Det är ju värre än min diskare!

Fattig, fattigare Lina skriver: Jag blir alltid fullast!
Matilda/Maddie skriver: Va? Du? Fullast? Ojoj.
Matilda/Maddie skriver: Vad festar du med för folk egentligen, om du blir fullast? Jag måste komma hem och överta kronan, hör jag. Hahaha.
Fattig, fattigare, Lina skriver: Fast jag har lyckats att inte vara fullast tre ggr i rad nu!!!
Matilda/Maddie skriver: Coolt. ;p

Fattig, fattigare Lina skriver: Nu senast så började jag snacka med en kille, eller han med mig, som jag tyckte jag kände igen. Sedan kom jag på att jag typ hade råkat hångla med honom. För att han köpte mig en öl. Och sedan så stod hans kompis, som jag råkade sova hos i vintras, bredvid. Hm, lite jobbigt. Men jag lyckades ta mig ur det hela rätt snyggt, tror jag!

Vad bra, du. ;)

PA Baby skriver: I miss sex.
PA Baby skriver: I realized today.
Matilda/Maddie skriver: Who the fuck doesn't?
PA Baby skriver: When I had to stop myself from saying that to my 14 year old cousin, I knew I was in trouble...

PA Baby skriver: I believe there is a female precence out there.
PA Baby skriver: This 'one male God thing' is no good.

Indeed.

Och så är det Sveriges nationaldag. Hm. Jaha. Ungefär så.

L/M

Lalala

Lön. Spansk sjukhusserie på dvd. Samtal med vänner. Drinkar. Underbar spansk musik. Livet är ganska bra ändå. :)

Hardrock - Hallelujah!

Och Lordi vann! Haha. Jag tycker det är helt underbart, måste jag säga. ;) Grattis, Finland. Det var ni värda - absolutely.

Carola kunde ju dock ha kommit 2:a. Eller åtminstone 3:a. Bosnien och Turkiet var ju rena mardrömmar, så just därför. Det var kul att hon slog Anna Vissi i alla fall. Men nu är det slut.

Alla bara förlovar sig/gifter sig och skaffar barn. Jösses och hjälp, people. Varför har ni så bråttom? Personally, I'm nowhere close to near...

Darling Carola

I knew you'd be invincible! :)

Så känns det ibland

(Don't take it personally... ;p)

Framtid och nutid

I'm moving to Britain. London, here I come. Eller ja. Typ sedan. I höst. Eller i vår. Eller när det nu blir. But I shall. Min underbara skottska råkar ha en lägenhet i lyxiga Covent Garden och även om hyran är skyhög så spelar det ingen roll, med tanke på hur välbetalda skitjobben är. :) Yay, yay och dubbelyay!

Det hela beror lite på hur homesick jag kommer att vara once jag lessnar på all spanska. Kan hända att jag känner för Sverige i ett antal månader och då kan jag lika gärna fira jul också. Men senast i januari 2007. För att spendera våren och lite sommar kanske. Och sedan börja plugga på hösten. I Uppsala. Och bli mkt seriös student. Det känns ganska avlägset just nu. Måste jag säga. Mm.

Som det är nu trivs jag faktiskt jättebra där jag råkar bo. Fortfarande med undantag för alla slemmon. Men man vänjer sig. Jobbet är lovely; stressigt at times, men inget som jag inte är van vid. Så I like. A lot. Vill ni veta mer om denna irländska restaurantkedja kan ni gå in på www.obriensonline.com.

När jag väl är färdigpluggad tänker jag jobba som lärare i skandinaviska (eftersom man utan green card måste ha ngn 'unik' kunskap för att kunna det) i New Yoooork. :D

Toodles /M

It's the only way to be

Jag är så förutsägbar att man kan gråta...




(Men jag fick jobb idag. Jättebra. På alla sätt och vis. Så nu blir det España...)




[I miss you]

A whole new world

"What does God want? Nothing. Absolutely nothing at all..."

Jag tror på fullaste allvar att om alla människor på den här planeten läser "What God Wants" av Neale Donald Walsch, så kommer världen att bli bättre. Jag har läst en fruktansvärd massa böcker under åren, och efter 50 sidor tog den här andraplatsen. Tveklöst.

Ja. Jag förstår nu. Så mycket mer än vad jag gjorde för sex timmar sedan. Ni anar inte... Ni kan inte ens föreställa er hur enkelt det är.

"When was the last time you read a dangerous book? Be careful. You're holding one in your hands. This book offers with breathtaking courage the most extraordinary answer you could ever imagine. If embraced, it most certainly will change your life..."

Teatralisk och besviken

'It just isn't right. I've been 2000 miles down a dead end road...'

Det har hänt ca 763 saker sedan jag skrev sist. Och jag är definitivt inte på humör att skriva ner det. Låt oss bara säga att jag är inte gift och bor i Indien. Jag har även kommit till slutsatsen att Sverige är för kallt och stelt, Spanien är för varmt och slemmigt och New York är alldeles, alldeles lagom.

'But I can’t go a day without your face going through my mind.'

Fuck you.

No me gusta

Jag måste verkligen försöka inse att jag inte bor i Sverige. Alltså kan jag inte leva och reagera utefter hur man beter sig som svensk. Haha.

Visste ni att det är livsfarligt att få ögonkontakt med ngn i södra Spanien? Det betyder i princip att du tycker personen i fråga är attraktiv. Speciellt om det är en äldre herre, som ler uppskattande mot dig och säger hej. Hälsar du tillbaka så är det en klockren sexuell invit. Ha! Försök då tänka er hur många sexuella inviter det blir för mig, som är van vid New York, där man ler och hälsar på alla man får ögonkontakt med. Man rentutav söker ögonkontakt med folk. Mohaha.

Dessutom är det inte alls konstigt om äldre herrer säger åt unga flickor hur vackra de är och att de skulle vilja träffa dem igen och lära känna dem bättre. Aka min nya manager. Först tyckte jag att det var helt sjukt. Sedan pratade jag med Maria som inte förstod någonting. Så gör man tydligen här på äldre dagar. End of story. Jaha.

Jag funderar på att skaffa mig en t-shirt med tryck; "Fuck someone else, s'il vous plait." "No, no me gusta el sexo con tigo." Eller varför inte "Fuck off; not with me!" Kanske alla tre...

Vilka problem jag har, va! Jag är helt enkelt för snygg. Och det läskiga är ju att det är jag inte ens. Föreställ er om jag vore blond. Svensk, blåögd och blond - the whole packege. Wow, då hade jag haft ännu större problem. My gosh.

Så. I have a job. Merci beaucoup.

L/[Madddiiii]

Semana santa

Medelhavet. Där brukar jag sitta och tänka. *pekar*

Ja. Påsk alltså. Det är värsta stora grejen här. På TV visar de ett tjugotal fullvuxna karlar med vita fjädrar på skallen som bär omkring på en enorm, 3 m hög träsak med helgonstatyer, blommor och glitter på. Och sedan dricker man tydligen öl i kyrkan. Häftigt värre... ;p Har dock inte sett röken av vare sig påskägg eller kycklingar.

Våndas icke! Det är Aprilväder här också. Vissa dagar är det 35 och andra bara 24. Hahaha.

Matilda needs

Läste om det här hos Lina.

Googla ditt namn + needs och lista de tio första sakerna du får upp.


1. Matilda needs to get off the bus at Potsdammer Platz.

Hm. Ja. Kanske om jag befann mig i Tyskland? Eller vart ligger det? Haha...

2. Matilda needs all the help she can get.

Oh, how true...

3. Matilda needs a makeover because she is running around and she needs outfits that calm her down. I think she should have something very sophisticated, maybe demure...

Might have to think about that one, yes.

4. Matilda needs 7 days to consider the event before agreeing to give it the go ahead.

Hahaha. Läskigt nära. Nu asgarvar somliga av mina vänner... ;)

5. Matilda needs Leon to save her life.

Leon, whenever you're ready...

6. Matilda needs a home with a person who can pick her up if need be.

Jaa. Känner du ngn?

7. Matilda needs breakfast.

Ja. Varje dag. :)

8. Matilda needs your help.

Absolutely.

9. Matilda needs seven layers of varnish (she's a very high maintenance lady).

Well duh! ;p

10. Matilda needs a maté brought to her in bed and put in her hand to drink.

Kunde inte ha sagt det bättre själv...

I'm stunned!

Muchas cosas...

Jag har blivit föreslagen att nu börja skriva en blogg på spanska (seeing as jag även har en på engelska), men jag tror inte att vi är riktigt där än...

Från vinter till sommar, Linköping till Medelhavet, snö till sol. Jag äter färsk frukt, promenerar med hunden och fnissar åt tyska turister. Än så länge, vill säga. Om allting löser sig på jobbfronten så tror jag att det här kan bli riktigt bra. Och spanskan blir bättre för varje sekund.

Trots allt lite småsur på mig själv. Var jag tvungen att släppa på kontrollen så mkt att trots att jag lämnat landet så försvinner inte tankarna? No es muy bien, you know. Para tí. No, no.

Och så är jag svartsjuk. Det är illa när man nästan intalat sig själv att man inte känner på det sättet, ända tills det plötsligt blir alldeles uppenbart. Indeed.

Dumma Matilda. Plats!

En Español

Holy shit! Ett tiominuters telefonsamtal på spanska senare är mina nerver betydligt lugnare. Ojojoj. För det första förstod jag hälften. Lite mer kanske. ;p För det andra var det jätteroligt. För det tredje är hon verkligen astrevlig (min blivande lägenhetspartner, that is). Åååhhhh, vad skönt. Verkligen. Ah.

Jag är så smart. Torsdags. Utekväll i Norrköping, på underbara puben med alla snyggingar. Speciellt hon den vackraste. Som var helt sanslöst charmig, sa att jag hade förstatjing och pussade mig godnatt. Ren och skär förälskelse. Insåg jag två dagar innan jag lämnar landet.

Så igår. Bakfull fortfarande på förfesten. Technokväll på HG. Mardröm. Jag vill ge upp, men icke. Blir kanonfull istället och går på efterfest. Krossar ett och annat hjärta ("Fan, nu gick ju den snyggaste killen!" - Smidigt värre, seeing as Prince Charming satt bredvid med hundögon och suckade. Haha) och går hem med Lina kl. sex. Det är ljust och soluppgång. Vi är på galet gott humör och jag går hem och skriver dikter till halv åtta. Sov i 2 h. Vaknade imorse och dog nästan. Ångest och grymt bakfull. Drack kaffe och kunde endast tänka mig räkor, så det blev det till frukost. Läckert.

Och nu mår jag så braaa. Trots att Maria sa att det regnar i Spanien. Regn och 25-gradigt är bättre än konstant jävla snö i mitten av mars och minusgrader, no? Mm.

Mina föräldrar har alltid rätt. Det är fan så. När ska jag lära mig det? Tragiskt, men sant.

Och jag tycker så himla mkt om mina älskade vänner. Gud, vad bra ni är. Allihopa. Fast just nu speciellt Lina och Laurel. Ni får guldstjärna.

Resfeber

Matilda / Maddie säger:
Jag har resfeber. Massa. Uuuusch.
Matilda / Maddie säger:
Det botar jag genom att shoppa underkläder. Smaaart.
Lina säger:
Snart åker duuu
Matilda / Maddie säger:
Usch, säg inte så.
Matilda / Maddie säger:
Det är botemedel nr 2; inte tänka på det alls.


Matilda / Maddie säger:
Har iaf någonstans att bo, tack och lov.
Carolina säger:
Skulle nog vara lite jobbigt annars..
Matilda / Maddie säger:
Jaa. Fast jag har kompisar som gör så också. Galet. Jag är på tok för ospontan. Egentligen är jag för ospontan för hela den här grejen, men det försöker jag att ignorera...


Har iaf varit inne på världens bästa spanska tågsida och förstod fan allting (...). Jag måste alltså vara lysande bra. Eh. Let's leave it there, shall we?

Venga lo que venga, after all.

So long

[Well then. Malaga, here I come]

Och naturligtvis. Nu, sisådär en 4-5 dagar senare har allting ordnat sig. Det var inte svårare än lite timing och allt detta tjat om att agera fick mig faktiskt att... tja, agera.

Om mindre än två veckor lämnar jag landet. För hur länge är oklart, men jag tror inte att det blir aktuellt med fortsatta, seriösa studier förrän till hösten 2007. Efter Spanien kanske jag hinner med en liten tripp hem till New York, vem vet... :D

Jag är inte ens hälften så nervös som jag var inför USA. Fast det kommer väl. Då åkte jag till ett land där jag kan göra mig fullständigt förstådd utan svårigheter. Så är inte fallet den här gången. Å andra sidan är det långt ifrån min första gång utomlands på egen hand och sådan erfarenhet är alltid bra.

Slutar jobba imorn, som alltså blir min allra sista gång på sjukan.

Jag kommer att sakna det mer än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Underbara människor, verkligen. Especially some...

Well. Life goes on ("and it's only gonna make me strong..." *börjar sjunga*), innit? ;)

Och på torsdag fyller jag år. Ska bli kidnappad. Mohaha. Firar med familjen på fredag och med släkten på söndag. Very nice. Först och främst pga. sällskapet, faktiskt. I'll miss 'em too.

Önskelista

Bra springskor

Neccessär

Träningsbyxor

Pengar

Idiotisk självinsikt

[When the egotism begins to entertain its own notions, it gives rise to mind-stuff. ] Ha!


Fan, vad jag borde må så mkt bättre än så här...

Och det är verkligen tragik på hög nivå, alla orsaker till mina bekymmer. I-landsproblem, jo tjena... Men det är mina i-landsproblem! Jag är helt övertygad om att om man mår för bra måste man hitta på nya, meningslösa små saker att oroa sig för.

Just nu är jag helt enkelt avundsjuk. Jag är 21 år och skulle vilja ha både mitt eget och alla andras liv. Jag skulle vilja peka och och poff, så skulle allting lösa sig av sig självt. Att älta istället för att agera, det är definitivt, med all sannolikhet, och utan minsta tvekan mitt största misstag här i livet. Vad jag måste jobba mest på att låta bli. Det är också det absolut värsta jag vet, för jag är sällan på humör för att ta itu med saker. Dessvärre och tyvärr. Och grejen är ju att det gåååår inte att låta bli att handla. För tro det eller ej, men jag kan inte orsaka ett 'poff', hur gärna jag är skulle vilja.

Jag är mkt medveten om vad jag gör för fel, bara för lat för att rätta till dem. Självinsikt tjänar liksom ingenting till när man sedan i alla fall inte gör någonting åt sitt liv.

Jag har faktiskt börjat funderat på kurser man kan ta. "Hur man bli spontan - på 30 min!" "Bli kvitt ångesten - för alltid!" "Handla nu - filosofera senare!" Eller varför inte "Lägg ner tankeverksamheten och lev, för fan!" Ni kan ju alltid höra av er om ni hör något...

Och egentligen. Jag vet ju vad jag vill. Det är bara lite vagt, men går att ordna.

Miracle

Holy crap!

Vilken helg. Wow.

För det första var det oerhört kul. För det andra hann jag med att träffa en himla massa underbara vänner. För det tredje insåg jag något spektakulärt.

Fem år. Och nu är det över. Chockartat över. Jag har knappt förstått det än. Vet bara att det faktiskt är sant...

På egna ben

Jag jobbar hela dagarna (ååååh, va jag kommer att sakna alla underbara människor och hela Cityakutsatmosfären!), ser på meningslösa halvtimmesserier på tidiga kvällar, sträckläser böcker och försöker att inte spendera pengar. Ha. Vad bra det går.

Mailkontakt med min eventuella lägenhetspartner har upprättats. På slangspanska och utan punkter. Hm. Inte det mest lättlästa precis, men jag kämpar vidare. Förmodligen åker jag ner den 12:e. Då hinner jag fylla år och därmed erhålla nödvändiga saker såsom pengar och en ny neccessär.

Mamma fyller år på fredag, så igår åkte jag till Tornby med brorsan för att shoppa lite. Hittade världshistoriens bästa fynd; en 500-sidig drinkbok (1001 st) i underbara färger för endast 99:-. Lovely.

Sthlm blir det först tidigt på lördagmorgon. Först Ivana, sedan shopping, sedan Malin och sedan inflyttningsfest. :) Och sedan ännu ett livsavgörande beslut. Jag ska inte träffa henne.

Jag älskar mitt jobb... *suckar* Helt ofattbart, men det gör jag verkligen. Inte för evigt, god no, men det känns så trist att totalsluta. Och innan ni frågar, ja, det måste jag. När jag väl kommer hem igen tänker jag väl inte bo i Linköping heller. Icke. And that's that.

Livet är egentligen ganska bra. Trots allt.

L/M

Förvirring och förälskelse

Fan. Jag har en galen livskris. Mina vänner bara skrattar åt mig och frågar om jag är full mitt på dagen när de läser mina förvirrade msn-meddelanden eller lyssnar till mitt konstiga svammel... Jag antar att det faktiskt ÄR ganska roligt. Om än tragiskt. Patetiskt. Typiskt moi, kort sagt. Very.

Det finns en kemi. Det gör det. Och det skrämmer mig... Hjälp.

Lina tycker jag är rolig. :)

Och jag ääälskar att jobba! Fast det kan ju å andra sidan ha att göra med snygga läkare... hum hum... Mitt i den här förvirrade förälskelsen, menar jag. *rolls eyes* Jösses...

L/M

Galen utekväll

Jag gick hem till Sabina vid sjutiden. För att 'bara dricka rödvin på förfesten.' Sedan blev det Flammankö i 2 h och ett snabbt toabesök i skogen. Vi gav upp när vi var 5 pers ifrån ingången. Hopplöst läge. Lite chokladkex, hemmagjorda shots och en upptining senare begav vi oss mot city. Jag ringde min älskling Martin, som kom och joinade oss på Platens, där jag träffar på en gam-gammal klasskompis och två barndomsväninnor.

Sedan kom det bästa. Matilda tänkte beställa ngt i baren och bredvid står en tjej med långt blont hår i hästsvans, uppenbart alkoholpåverkad (ungefär i samma tillstånd som moi...). Följande konversation äger rum;

O; Aschhåå... Jag måss ba schääjja... fast du kommer smälla till mig på schäften då...
M; Nej då. Prata på.
O; Aschååå... Jag måss ba schääjja... du har så jäääävla schnygga bröst!
M; Men tack! Det är inte ofta man får höra det av en kvinna. Vad underbart som omväxling.
O; Vadå!? Trodde du jag var en tjej!?
M'; Ehhhhhh.... öhhh... nej då. Öhhh... Hej då! *runs off screaming*

Hahaha. Oups. Ungefär så.

Sedan blev det efterfest. Till klockan 13.30. Jag sov 1,5-2 h mellan 09 och 11. I Martins lilla säng. :) Mysigt. *leeer*

Anyway. Jag har numera 20 p i Litteraturvetenskap. Very nice. Och flyttar till Medelhavet den 26:e februari. So long, suckers! ;p

xoxoxo

Mais oui

Så. Spenderat dagen med att sjunga, skriva 'have to do'-listor (men inte gjort något av det än... ;p) och tack vare Hanna fått klarhet i vad mina gamla mellanstadievänner sysslar med. Chocking... haha.

Anyway. Att göra listor slutar bara med att man blir stressad. Och för min del, att jag ändå inte riktigt har lust med att pricka av dem. ;) Crap.

Det snöar ute. En månad, som sagt. Hihi. Sol... Lovely.

Ett telefonsamtal senare

Ja. Min framtid är nu avgjord. Haha. 3 dagar före det var tänkt att jag skulle sätta mig ner och lista ut den. Tänka sig. :)

Alltså. Min underbara peruanska ingifta moster. Hon ringde och sa att det var klart nu. Vips, så hade jag en lägenhet och ett jobb på en bar vid Costa Del Sol. Weewaaa. Ungefär så. Enda nackdelen just nu är att jag är så glad att det är svårt att fokusera på pluggandet. Tenta på lördag ju. Men det känns rätt bra. Sista pluggadagen imorn, så jag ska bara 'wrap it up'. En ganska rejäl 'wrappning', but still. ;)

Ihihihihihi.

Jag har redan tvingat Lina att dricka min champagne med mig imorn kväll. Som jag fick när jag slutade jobba i baren i julas. Tänkte inte spara den så mkt längre iaf. Hon var ganska lättövertalad. ;p Och på lördag ska jag ut med tentafolket och supa bort minnet av ett hundratal författare...

En dryg månad kvar i snön alltså. Lovely. Under tiden ska jag gå ner 10 kg, fräscha upp spanskan och hinna jobba ihop ett litet startkapital. Hoho.

Abrazos/M

Min lilla Ola...

Nu när jag äntligen har förstått det här med foton, menar jag. Haha. Visst är han vacker? ;p Yummie! (från studentinvigningen inför uni, Cloetta Center i September)



Och änglavingarna... :)

Foton från Skottland

På stan i Edinburgh. Med glimten i ögat. Haha.



Snöbollskrig med australiensare är alltid roligt! Jag vann såklart! Woohoo! ;p



Vet inte riktigt vad jag tittar på, men... ;)

Emma och jag i 'ecstasy' på en pub i Edinburgh.

Lina och jag på nyårsaftonsnatten ngn gång (jag gissar 05-tiden)... :)


Och allt detta bara för att Lina lyckades lära mig hur man laddar upp foton här... Yay! :D

Sjuk och ovetande

Naturligtvis blev jag sjuk. Vad hade jag egentligen väntat mig? Till och med feber. Ja, lite. Det gör inte saken bättre att jag hellre sysselsätter mig med 800 h dvd än 800 sidor kursmaterial. Men allvarligt; vad skulle ni välja om ni mådde dåligt? Just det.

Tenta alltså. Om 8 dagar. Jippie...

Hemma nu. Saknar engelskan. Saknar London. Saknar säckpiporna på stan i Edinburgh. Very nice. Har omedvetet shoppat skandalöst mkt. Eller inte shoppat; spenderat pengar. På dyra saker snarare än många. Smart. Not.

Efter den 21:a är jag fri och fullständigt ovetande. Egenligen vet jag ingenting. Vad fasen ska jag göra? Spanien lockar inte så mkt längre. New York mkt mer, av ngn konstig anledning. Jobba vill jag iaf. Inte plugga än på ett tag. Och så vill jag bort. Bort, bort. Bort.

xxx

Homo Sapiens...

Jag är för hyper för att sova. Anledning? Jag mår så grymt bra.

Julklappsutvärdering

Antal; 11 st
Varav riktigt bra; 7
Helt okej; 3
Not so much; 1

Årets bästa; Efva Attlings Homo Sapiens-smycke.
På andraplatsen; Virginia-böcker, especially Vita och Virginia-breven.

Årets chocker, dvs. pappas spontanshopping; Madonnas senaste. Vid närmare eftertanke är den ganska okej.

Årets ’hallå vadå?’; Jack av Ulf Lundell.

Pappa; Det är kultur!
Jag; Va?
Pappa; Ja jag har inte läst den, men…
På baksidan står det: ”Romanen är tämligen ointressant.”
Ehhh… Ja. Jag läser den nog eventuellt om en sisådär tio år… När jag har läst alla andra (bra) böcker i min bokhylla.

Årets mysigaste; röd (!??) morgonrock. Haha. Ingen pyjamas i alla fall. Bara nästan.

Årets snyft; När jag helt otippat får Emma Åklagare på dvd. Marika. Mums. Mer behövs inte sägas.

Övrigt jättebra; drinkaccessoarer. Shaker, droppkork, mått etc. Yay! Blandade raskt 5 Cosmopolitan. Lovely.

Till sist; professionell sminkkurs på Make Up Store, samt massor med brittiska pund. I’ll make sure I’ll shop until I drop.

Det var inte julklapparna som gjorde just den här julen alldeles, alldeles underbar. Det var min moster. Jag har listat ut meningen med livet. Lev. Låt ingen trampa dig på tårna. Var den du vill vara. Uppskatta de små sakerna. Njut. That’s it. Det tog mig 20 år, men nu så…

Och om cirka 10 h kommer det 22 släktingar hem till oss för att laga till 15 kg kalkon... Woohoo!

God Jul. Det nya året kan tänkas bli riktigt jävla bra...

Sms och jubelklang...

Jag är inte sjuk, jag är inte sjuk! :D Nu kommer jag nog att klara mig. Annars... *morr*

Nu är allting såååå braaaa. Jag klarade min tenta! WOAH! Never thought I would... :) Lovely. Har även jullov och endast underbara planer fram tills den 8:e januari, då jag måste börja plugga för min sista (och förhoppningsvis lättaste) tenta.

Idag; shopping och folk. Imorn; jullunch och folk. På fredag; julgodis hela dagen. Julafton. Juldagen; kalkonmiddag med heeela släkten. Annandagen; packa and bye bye. :)

Som en bonus har jag också nu full kontroll över min aktieportfölj och jag är ganska rik. Mohaha.

Ska spendera kvällen med att behandla ansiktet med en 'mudd mask' samt se på Victoria's Secret's Christmas Fashion Show. Haha.

Fast egentligen. Egentligen är jag bara glad för ett sms. Från 'en av de vackraste nånsin.'

L/M

Blir jag sjuk så blir jag galen!

Åhhh... Jag fattar inte att det är så nära jul! Galet! Dessutom har jag 100 saker att hinna med innan dess och 100 saker att hinna med under tiden; before leaving for Scotland the 26th. Hjääälp. Och till saken hör att jag börjar känna mig sjuk. Min pappa är vrålsjuk och jag är hysteriskt livrädd. Jag KAN inte bli sjuk. Nej, nope, niet, nein. *suck*

Anyway. Jag är dödsexcited inför England. Kommer bli vrålkul. :) Julafton med. Seså; cheer up. Lalala. Allt är bra. Haha.

Fuck

Karin och jag blev fucking jävla fulla och utkastade från HG... Hahaha. Vi hade drinkkrig och vakterna bara 'ni kanske borde gå nu...'. Oups... Typ så. Vilken jävla kväll... haha.

Så... Tentan sket sig. Med största sannolikhet. Imorn ska jag spela trevlig.

Mm. Och mamma mailar med M. De planerar nyår. Lovely. "I hate myself for losing you..."

Puss