Debattdags igen

I Östgöta Correspondenten kunde man imorse läsa följande under 'Kort Sagt'.

"Jag är så trött på alla homosexuella som måste skylta med vad de gör i sängen!" - Lyckligt gift 3-barns mor

Min replik. "Och jag är trött på särskrivande trebarnsmödrar som tror att de är guds gåva till mänskligheten endast för att har lyckats avla ungar. Men vad tjänar det till att meddela det?"

Sedan funderade jag på att signera det '/Ogift, lesbisk barnhatare som älskar oralsex', men det kändes lite väl magstarkt för en lokal morgontidning, så det blev 'To each their own' istället.

Semesterweekend i Stockholm

Stockholm Pride 2007. 50 000 paradare. 500 000 åskådare. Och så jag, två väninnor och en gammal barndomskompis med flickvän.

Jag var på Pride första gången 2004. Då var det läskigt. Då hade jag inte ens kommit ut för min pappa. Sedan var jag på Pride 2005. Och träffade Mian för första gången. Och köpte Smulklubben och Trekant. Fick en kram av Mark Levengood. Vågade dock inte gå i Paraden. Tänk om någon skulle få syn på mig! Nu är det 2007 och jag skiter fullständigt i vem som möjligen kan ha sett mig (inte en levande själ, trots att jag visserligen var klädd i läckert brunt, naturvitt och försedd med glittrande guldörhängen och matchande armband, men vem bryr sig när det finns transor i bikinitrosor med badmössa på huvudet!?). Trots att det känns som om vi missade ca 70 % av paraden, i och med att vi gick i den, så var den helgens höjdpunkt. Tänk att det finns så mkt intressanta människor! Så glamourösa! Så galna! Så modiga! Och tillsammans med dem, självklart och främst, alldeles vanliga människor.

Jag förstår båda sidors argument för och emot Pride, men tror faktiskt att det bidrar till en himla massa bra saker. Jag gick bredvid en typisk företagsledare, iklädd kostym och till utseendet lätt klassad som solklar hetero. Han dansade gatorna fram och viftade med en regnbågsflagga. Sedan tror jag att han blev kär i en, åtminstone dagen till ära, byggarbetarbög. Han var nog en av dagens modigaste. Och där alldeles själv.

Själv flirtade jag med världshistoriens snyggaste småbarnsmamma närmare fyrtioårsåldern (sitt ner, tjejer, så att chocken inte blir alltför stor...), som dock råkade vara gift (med en kvinna!) och sprang på Mian både nu och då. Hon var för söt i sin sjömanskostym, och förutom Christina Schollin (jag fick akut 'Tre Kronor'-nostalgi!) är hon mitt enda kändisspan (!). Eller ja, Pekka Heino såg jag också. Tror jag iaf. Ha.

Helgens slutsats blir att alla läckra kvinnor jag faller för därute bara inte kan vara hetero. I alla fall inte av lördagen att dömma. Det finns helt sjukt snygga människor och minst 10 % borde vara mer lättövertalade än andra...

Dagens Tips/Citat: "Drick inte för mkt så att du blir för full och somnar under en tall och får myggbett på ryggen!" (råd från en viss charmant kvinna till min käre mellanbror)

Dessutom. Ska man tala i tungor med metaforer så ska man se till att göra det ordenligt.

Mamma: Livet är som ett smörgåsbord! Och man vill ju liksom att ens barn ska prova på allting. Och inte bara välja räkorna. Köttbullar är också gott!

Jag: Ehh.

Mamma: Jaa, man kan tröttna på räkor, eller bestämma sig för att bara äta dem utan att smaka köttbullarna.

Jag: Du sa nyss att om det är något du är säker på så är det att jag känner mig själv. Tror du inte att jag vet om jag tycker om räkor eller inte?
Mamma: Joo, men alltså. Köttbullar då?

Jag: Jag väljer inte bort köttbullar helt och hållet, men jag föredrar räkor! Det är bara att acceptera! Jag har egna smaklökar! Tänk om jag var svagare i mig själv. Då hade du tvingat i mig köttbullar mot min vilja!

Mamma: Ät dina räkor, du.

Fan, Sabina. Vi har numera världens bästa kodspråk! Har du sett till den där spontanräkan från stan något mer? Och hur går det med köttbullen?

Jag tänker avsluta med allas vår Mark Levengood. "Om jag var lesbisk. Och Jill Johnsson var lesbisk. Vad mysigt vi skulle kunna ha det då!"

Besvarade storstadsböner

OMG! Det kostar 39 spänn att åka tåg från Uppsala till Stockholm! Fatta! 40 minuters tågresa! Till Norrköping är det bara 30 minuter och ska man punga ut det cash så ryker det en hundralapp! Jag kan ju i princip weekendshoppa/dagsshoppa/spontanshoppa i Stockholm whenever I feel like it! Weeeeeeeeeee!

Semesterweekend i Dalarna

I helgen bar det av till sommarstuga nummer tre (nej, vi är inte jätterika. Vi har bara stugor ihop med olika delar av släkten av gammal tradition) med pappas sida. Faster, farbror, kusiner och dessutom farbrors nya flickvän och hennes barn. Första intrycket säger att hon borde passa in i vår lite halvgalna samling. Dessutom är hon snygg! (Hehehe)

I va litt jörun [Vomhusmål, en Dalmålsvariant] och hade fasligt skojigt. Jag tror aldrig jag har njutit så mycket av svensk sommar, traditioner och mina älskade sommarstugor någonsin förut. Det kan ha att göra med förra årets avsaknad. Hur som helst är det alldeles, alldeles underbart.

Nu jobbar jag igen. Planerar att köpa ny laptop (min morbror guidar mig i datordjungeln) och gud vet allt... Uppsalaflytten känns läskigt nära. Jag har i alla fall lyckats prata lite spanska med Prinsessan (3-åriga minstingkusinen, dotter till min morbror och hans peruanska), så provet borde ordna sig. Ehe. På torsdag blir det snabbfika med Maggan och sedan filmkväll hos Sandra.

Börjar det bli tjatigt med lookalike-rubriker? Efter nästa helg blir byts Dalarna ut mot Estocolmo (Priiide! Ska bland annat hälsa på Malin & Sofia, men på lördag blir det Pride Park med galna Ivana), men sedan är jag nog klar.

Dagens tips! Lyssna på sommarprataren Lena Nevander Friström, en sarkastisk och underhållande psykoterapeut som överlevt 4 cancerbesked och mycket väl kan vara bäst hittills.

[Tycker ni som jag också bra om vansinnigt attraktiva skådespelerskor med fantastiska röster så bör ni satsa på Lena Olin också. Hon stämmer inte alls in på vad man än har fått för medial bild av henne och är ju bara så... läcker!]

Semesterweekend i Hälsingland

Det satt hårt inne, men om sanningen ska fram, den ytterst nödvändiga sanningen, så finns det ingenting som slår att bli slickad av en kalvs slemmiga tunga eller att gosa med ett två månader gammalt föl.

Att gå skogspromenader och titta på en spegelblank sjö. Grilla fläskfilé och dricka rödvin på gräsmattan. Andas lantluft. Retas med hönor. Ta ett kvällsdopp. Sola på bryggan. Åka och handla i världens minsta by och se ut som man precis kom ut från ladugården. För att man just gjorde det. Sova på ett loft. Vakna klockan 04 av att man är kissnödig och inse att det inte finns någon toalett, utan man måste gå ut och antingen kissa i det fria eller springa ner på dass, i mörka, uråldiga ladan. Träffa katten som bär på en mus. Duscha utomhus, bakom knuten, precis bredvid skogen. Oroa sig för björnar. Prata med grisar. Rulla runt på höskullen. Äta munkar och dricka kaffe på farstubron. Att ha grannar som pratar om utlandet som någonting främmande. Som vill att man ska gifta sig med en bonde... Att leva ack så enkelt. Och så vansinnigt jävla genombra.

Det finns ingenting som slår det.



Inte ens New York.



[Ja. Jag ska bo där. Men sedan, efteråt. Då ska jag flytta hem. Hem till landet. Hem till Hälsingland. Hem till djur och natur och tystnad. Där ska jag skriva böcker. Och leva. Men definitivt inte vara gift med en bonde... I alla fall inte med en manlig sådan.]

(Föresten så jag har hittat höstens spanskaschema på internet. Jag börjar inte före 12 en enda dag på hela hösten. Mohaha. Det gör mer än väl upp för alla vårens och sommarens 04.30-mornar. Måste jag säga. Och föresten så har jag ett tre timmars diagnostiskt prov två dagar efter uppropet äger rum. Det sänker känslan av välbefinnande en aning, men inte mer än så.)

Semesterweekend i Båstad

Jag vet inte riktigt om jag ska börja med vår ganska galna, men ovanligt spännande, bilresa ner (och vadå mitt fel? Jag kan väl inte hjälpa att jag blir lite stressad av att köra där jag inte har kört förut. Lite inbromsningar och filbyten har väl ingen dött av? Men det var nog tur att det inte var mig polisen jagade. Då hade vi fått en hjärtattack allihop...) eller alla dessa skrattanfall, eller möjligtvis min imponerande midnattscykling...

Det var i alla fall precis vad vi behövde, tror jag. Havsbad (innan vattnet blev förgiftat med magsjukebaciller), ganska mycket sol (och monsunregn i 45 min...) och underbara tjejer! Jag tycker så frukansvärt mycket om er! :D Hoppas ni vet om det. Charmiga och kloka Sandra, söta och lättsamma Mija, roliga och klockrena Emma, sympatiska urgulliga Maja/Nelly och så underbara och vettiga Sabina (vi är nästan lite läskigt synska ibland, du. Kondomer, kondomer...)! I intend to keep you in my life.

På g

Jag kom till sist, efter mycket väntan och längtan, in på både spanskan och fackspråkliga engelskakursen med juridisk inriktning. Och postade hyresavtalet igår! :-)

Och mobilen är fortfarande vacker och alldeles fabulous. Av alla viktiga SIM-kontakter är det endast en som jag inte lyckats få tag i på nytt. Med tanke på vems nummer det är, så borde jag kanske ta det som en major hint? (Eller så ser jag till att diskret lägga vantarna på min mors mobil, väl hemkommen från Sydamerika...)

På freeedag ska jag dra iväg till Båstad och parta loss med mina flickor, samt Fredrik Ljungberg och co, samt definitvt inte hamna vare sig på löpet, i TV eller ens på vimmelbilder på nätet.

Häpp!

Materiell lycka

Jag vill bara gråta. Den är så vansinnigt vacker att det känns alldeles overkligt. Imorn ska jag springa ner på stan och köpa en sån där mobilsnodd, så att jag aldrig någonsin råkar tappa den i golvet.

Åh. Suck. You'll see.

So long, apparently

Hoppsan och hejsan. Och fort gick det också.

Jag har fått ett studentrum i Uppsala. I ett jättefint område, nära till centrum, med bra hyra. Förhoppningsvis kommer intagningsbeskedet att finnas tillgängligt online redan måndag-tisdag nästa vecka, så att det hela inte skiter sig. Jag måste nämligen skriva på och skicka tillbaka kontraktet, med bifogat antagningsbesked, inom sex dagar (från det att det skrivs ut, vilket det lär ha gjorts idag). Snacka ångestframkallande. Men. Som logiska och braiga Sandra uttryckte saken: "Var lugn. Det här är ju jättebra!" I'll try. Ringde och väckte pappa i Peru och fick honom att lova att hjälpa till med flytten. "Mmm..." grymtade han halvengagerat. Så det löser sig nog.

Jag kommer i höst, förhoppningsvis, att känna, a) min lilla fina Sofia. b) trevliga Mija (kompis kompis) c) Kristin (två kompisars kompis) samt d) My (mina föräldrars gamla vänners dotter, som jag inte träffat på år och dar, men råkade hitta på Facebook). I Uppsala, alltså. Me need new friends...

Alla dessa planer och grejer som måste fixas och donas! Hjälp. Och dumma numret har inte flyttats över än, så jag har inte kunnat hämta mobilen. Morr.

Nåja. Ikväll ska jag träffa Karin och hennes australiensare. Imorn blir det tjejmöte på stan.

Puh. Mat. Äta. Nu. Cya.

Happy 4th of July!

Happy 4th of July - to one of my fav countries! "For the laaand of the freeeeee and the hooome of the braaaave!"

[För alla USA-hatare. Lyssna på Filip & Fredriks Sommar-program (finns att ladda ner) angående hur idiotiskt det är att hata ett helt land för saker som 120 pers i Washington bestämmer. Så det så. Håll er till öst och väst så går det så bra så...]

Thinking especially of my beloved New York. I shall return to thee.

Bakexperten slår till igen

Det här med att hålla sig till sådant man behärskar...

Jag fick för mig något i stil med att "ja, men vad fan. Jag kan väl baka...". Kan Sabina, så kan jag. Hehe. "Fel, fel, fel!" som Brasse hade gastat i värsta '5 myror-anda'. Vad som hände? Jo.

Jag skulle baka en limekladdkaka. En nyttig sådan, med kesella istället för matfett. Allt gick bra. "Jag har ju ingen kesella" tänkte jag. "Så jag tar keso istället. Det är ju ungefär samma sak." "Ja", sa brorsan senare. "De börjar ju på k bägge två". Där slutar alla likheter, insåg vi snart. Dessutom råkade jag hälla i smeten i en sockerkaksform istället för en vanlig platt form (vadå, liksom? Form som form! Not), vilket bidrog till att gräddningstiden sket sig totalt. Det hela slutade med att ovansidan blev bränd, själva kakan på tok för lös och det hela ser nu ut som en stor bajskorv med fluglarvsägg i (keson, alltså). Yummie! [Sabina, jag kan fan höra dig skratta!]

Jag överöste mästerverket med florsocker och dekorerade med limeskivor, så nu ser det nästan ätbart ut. Om man låtsas att fluglarvskeson är vita chokladbitar, vill säga. Men det är ganska gott. Dock inget jag skulle bjuda någon utomstående på. Om inte för ren underhållning. ;p

Fast det gör ingenting. För jag loggade in på Studentstaden och upptäckte att jag fått erbjudanden om hela FEM väldans bra studentrum mitt i centrala Uppsala. Alltifrån 16 upp till 22 kvadratmeter med egen toalett i ett jättefint område. Inflyttning 1/8. Hyra mellan 2600 och 2900. Weee! LÄTTNAD. Nu ska jag bara få dem också...

Dagens nybildning

Jag och mina söta små väninnor sitter i hellregn (visserligen under tak) i den svala sommarkvällen och dricker öl. Tjejen bredvid utbrister högt och tydligt (och som om det vore helt naturligt): "Det är så jävla kukgott!"

Det kan ju vara så att just jag, med tanke på att jag absolut främst attraheras av det kvinnliga könet, inte riktigt förstår konceptet. Å andra sidan tror jag att min mor literally skulle lägga sig ner och dö om jag istället började slänga ur mig "fittgott" lite då och då. Any takers?

Anyways. De ringde från Telia-butiken. Min s500i ligger och väntar på mig! Woohoo!

It's just a little crush

Jag är förälskad. I en mobiltelefon.

Tidigare i våras var det i en stekpanna (men den är faktiskt helt sjukt snygg - designad!) och nu detta...

För två veckor sedan blev jag uppraggad av Glocalnet. Och panikbeställde en mobil jag egentligen inte ville ha. Egentligen var jag redan störtkär så snart Lina publicerade en bild på Sony Ericssons S500i. Och nu är den snart min! Telia är braaa.

Lyssna bara på det här: "Skrivbords- och menyteman kan förändras i takt med årstiderna, eller från natt till dag. Ett vackert skimmer visar sig vid särskilda händelser och när telefonen öppnas hittar du material och mönster med inspiration från naturen." Mums! Pappa sa att jag "fan inte borde vara i närheten av reklam." Ya thinkkk?

Anyways. Nu har jag botat min shoppinglust. For now. Det är bara en lägenhet som saknas. Föresten har jag en. Om jag vill. Fast då blir det till att dela en 2:a med en 39-årig äldre herre. Min kära mor tyckte inte att det var en speciellt strålande idé. Särskilt inte med mailadressen 'kejsaren'. Hahaha. Mjae. Jag tror jag får ta och leta lite till.

Under tiden ska jag harmoniera mera, seeing as "med den smäckra S500i harmonierar du med den omgivande världen." Är det inte alldeles, alldeles underbart?

Midsommarnostalgi

Aftonen i sig var enastående mysig. Well, bortsett från ett och annat psykbryt och emotionella tårar på midnattspromenad.

Det flirtades och det flirtades tillbaka. Fast mest hade jag roligt åt hur jag kände då. Det finns där, visst gör det, men det är inte alls samma sak och det är inte samma nivå. En och annan konfrontation blev faktiskt av (!), dock inte den viktigaste. Det känns, å andra sidan, inte som att det längre spelar någon roll. Jag vet precis var vi står. Och där står vi still. Och njuter.

Med hjärtat fortfarande intakt / M

Shoppinglycka

Jag är i eufori.

Med tanke på föregående inlägg så är jag fan inte klok. Men det visste vi redan. Eller åtminstone jag, personligen. Det är nästan lite roligt.

Följande scenario utspelar sig. Jag får för mig (bestämmer) att jag vill shoppa och åker därför till Tornby. Detta klockan 15. Jag minns att jag tänkte, väl på väg in, att jag skulle hålla i pengarna och främst köpa ett par kakibyxor (eftersom mina gamla vita gick sönder under HG's fattömning. Don't ask...) och eventuellt en topp till stundande midsommarfirande. 3,5 h (!) senare har jag bränt 2800 spänn.

Oups.

Men. Det bästa? Jag ångrar mig inte ens det minsta.

Det räckte med att sticka näsan innanför dörren på Åhléns innan jag insåg att "Hoppsan, det var lääänge sedan jag shoppade senast" och "Hoppsan, vad GRYMT mycket snygga grejer de har här" samt "Hoppsan, vad jag behöver ungefär ALLT!" Vilket faktiskt stämmer. Jag behöver en väldig massa saker. Jag beklagar att jag för tillfället inte har någon kameramobil (den borde komma imorn!), för då hade jag kunnat fota. Men å andra sidan är det här ingen modeblogg. Sådana finns det tillräckligt med ändå.



Fynd



En stickad, blå och vitrandig (sjömansstuk) tröja i bomull från Åhléns.

En ursöt blekrosa omlottopp (Sandra, you'll love it) från Mexx, som upphör (oh no!), vilket visserligen innebar att den kostade 350 istället för 700. Hurra!

Bruna shorts (halva låret-längd), skogsgrön, prickig halterneckklänning (främst för att den matchade mina fina Mango-solglasögon så otroligt bra. Ha!), samt klocka (!) och vitrödrutigt hårband från KappAhl (brukar nästan aldrig handla där, men där ser man...).

Vita seglarshorts (knälängd) och blekrosa linne (för att matcha omlottoppen såklart! ;p Samt annat i min garderob) från Lindex.

En vit och en vit och blå-randig t-shirt från H&M. Jag har allvarligt fallit pladask för seglartrenden. Det är lite halvvarning på det, måste jag säga. Hehe.

Ett vitt linne (sååå sött!) och en vit och röd-rutig, kortärmad blus (för att matcha hårbandet såklart, men URSNYGG!) från underbara MQ.

Samt ett par blå och vit-randiga seglarSKOR. You might as well go all the way, as they say...



Jag är NÖJD. Och jättesnygg! ;) Nu jävlar blir det midsommar! Vem bryr sig om nostalgi och förvirrade känslor när man har fina kläder!? Haha.

Och vem sa egentligen att lycka inte kan köpas för pengar? Är du ute efter en mer kortsidig variant, så spendera mera, that's all I'm saying...





P.S. Ett STORT GRATTIS till Lina för att hon vansinnigt välförtjänt kom in på Språkkonsultprogrammet i Sthlm! Woohooo! Guldstjärna = *

Detaljer

Försöker att inte lägga alltför stort fokus på ekonomiska issues, men det är definitivt lättare sagt än gjort. Jag måste göra en lista på vad jag måste köpa, vad jag skulle behöva köpa och vad jag måste prioritera bort. Bläää!

Har åtminstone lyckats städa garderoben. Det tog bara 4 veckor eller så. Samt tvättat - 3 hela maskiner. Och städat lite i allmänhet.

Ska jobba 4 dagar. På torsdag bär det av till Hälsingeskogarna. En Midsommar utan känslomässiga extremiteter? Let's try, shall we?

För övrigt hoppas jag på fint väder innan dess, så jag hinner sola ytterligare.

Sommar i P1

Nuuu är det sommar på riktigt! Sedan 5 år tillbaka är jag ett inbitet fan av Sommarpratandet i den i övrigt halvintressanta radiokanalen P1. Eller rättare sagt så har mitt intresse helt och hållet att göra med vem det är som pratar. Jag har väntat och längtat på att få göra min fina lista. På när, vad och vilka jag ska lyssna på. Här är de främsta.

Juni

24 - Mark Levengood (yayyy! Han är så totally adorable!)
27 - Helle Klein (journalist/feminist. Kan nog bli bra)
29 - Jessika Jedin (en översättare, minsann. We'll see)
30 - Barbro Dahlbom-Hann (om kvinnors och mäns samhällsplatser)

Juli

02 - Zinat Pirzadeh (komiker/skådespelerska från Iran som ska prata om kärlek över gränser)
03 - Lina Sjöberg (en teolog som ska prata heteronormer? Okej...)
04 - Filip & Fredrik (om USA. På självaste 4th of July. Hm...)
17 - Camilla Läckberg (författare om skrivande!)
25 - Barbara Bonney (amerikansk operasångerska om sina favoritsångerskor)
29 - Lena Olin (my daaarling. I'm so happy! :D Hon ska prata om sin karrääär)

Augusti

01 - Sophie Dow (journalist bosatt i Skottland, om utanförskap)
03 - Maud Adams (wow! Nästan ett måste. Det handlar om vuxenlivet och klimatfrågor)
10 - Filippa Reinfeldt (Om påverkan. Jag undrar hur hon är...)
13 - Susanna Alakoski (författare om språk och litteratur! Good times)
18 - Lena Endre (I looove! Gorgeous, gorgeous, great! Om att inte kunna vara tyst. Haha)


Imorn går yngsta brorsan åt 9:an. Och på fredag tar den äldre studenten. På lördag ska jag planera USA-roadtrip med två av mina bästaste brudar: Muffinsfreaket och Charmtrollet.

Sedan återstår en knapp vecka till Midsommar. Ack, dessa minnen. Det är tur att jag fortfarande är ganska arg.

Mums

Jag tycker om den här dagen.

VG på språksociologitentan. VG på hela kursen. Och så har jag fått jobb som frilansande översättare. [Engelska - svenska. For now.]

Dessutom har jag solat (blivit brun) och planerat USA-roadtrip med Charmtrollet. På fredag blir det trevligt. Och jag är motiverad.

(Samt vansinnigt sugen på muffins. Sabina, är det torsdag snart?)

Klockren feminism enligt Betnér

Magnus Betnér är min nya idol. Ja. Precis så. Det var det bästa jag har hört på bra länge. Ge det ungefär 1,5 minut så blir det verklig action. Humör bör helt klart utnyttjas så att man både asgarvar och reagerar och blir förbannad - på en och samma gång. Makalöst klockrent. Sabina! Jag kräver ett gensvar snarast.

Fest och pengar

Fattömningen på HG var rolig. Jag lekte linslus, för ovanlighetens skull och finns säkert med på 8 bilder eller så (!). Blev möjligtvis lite för onykter för att på ett naturligt sätt lyckas masa mig upp i ottan, men allt går med pengar som motivation...

På väg hem från Bolaget i fredags eftermiddag blev jag uppraggad av charmanta Fredrik från Stockholm. Jag är officiellt utvald! Glocalnet ska testa någonting nytt, men endast i ett år för att se huruvida det är finansiellt möjligt. Under tiden ringer jag till ALLA (hem/mobil/alla nät) gratis, minus öppningsavgift på 90 öre. Dessutom fick jag en ny Sony Ericsson. Helt sjukt bra!

Lämnade in hemtentan. Blev godkänd på näst sista delkursen. Var ute och drack vin och öl med fantastiskt härliga människor igår. Pratade om allt mellan himmel och jord, men spanade framför allt på säkert 50 pers. En viss bartender är i chock över hur spektakulärt bred smak jag har. Ha. Wouldn't you like to know... Spanjorskan och jag stötte på honom som galningar för att försöka öka hans självförtroende. Frågan är hur väl det gick in... Hoho. Pratade spanska gjorde vi också. Och åt mat. Och dansade till Carola, till samme bartenders stora nöje. Thanks for joining me, hun. I owe you.

Idag blir det bal. Brorsan är och fotograferar sig för tillfället. Han åkte i väg i den jätteläckra röda caben förut. Ikväll ska jag baaara slappa. Imorn översätta. Sedan börjar jobbet igen. Money, money, money.

Och Sweet Jesus, vad varmt det är...

Vardagslycka

Gud tycker nog om mig i alla fall...

[Missförstå mig inte nu. Jag är fullständigt medveten om att ett sådant erkännande mycket väl kan få dig att agera och förvandla precis allt till pest och pina igen, men... Snälla, låt bli.]

Jag har sommarlov. Jag samlar utvalda dikter i en jättefin skrivbok. Solen skiner. Imorn ska jag på picnic med riktigt härliga kursare. På lördag ska jag på bal. På söndag är jag ledig.

Och. Jag har potentiellt översättarjobb på g. Så den lediga söndagen ska ägnas åt att bevisa min talang på test-dokument. Det ska bli roooligt!

Positivt tänkande

Snacka om skatteåterbäring! Jag är plötsligt 3000 kronor rikare och har inte ens fått månadslön än! Good times! Firade genom att logga in på Adlibris och beställa hem två små fynd. Haha. Carina Burmans biografi över Klara Johansson samt Joanne Fleishers Living two lives. Jag vill tacka Corren och Oprah.

Vackert väder och stundande umgänge med trevliga människor. Plus en hemtenta som är mer eller mindre klar. Det känns ganska bra, måste jag säga. Med undantaget att jag måste stiga upp 04.40 imorn bitti och lär då fortfarande vara lite småonykter... Äsch då. Man kan inte få allt.

Ilska och frustration

Jag är arg! Fråga Sabina, hon vet.

Jag har läst uppsats om avsaknaden feminism i undervisningslitteratur.

Jag har försökt svara på frågan "Redogör för väsentliga skillnader mellan mäns och kvinnors språkbruk! Vad kan dessa skillnader bero på?" och kom fram till att folk har helt sinnessjuka teorier angående how that is.

Jag svarar. "Jag föredrar därmed dominanshypotesen, alltså påståendet att den makt som män har över kvinnor, till exempel i samhället genom högre löner, avspeglas i språket. Vidare finns skillnadshypotesen och därmed åsikten att män och kvinnor är kulturellt olika och att det är därför språkbruket varierar med könet. Tillsammans med bristhypotesen, att kvinnors språkbruk är sämre än mäns och innehåller brister, anser jag det vara fullständig dynga, om än intresseväckande." Ha.

Författare Einarsson, som f ö skrivit boken Språksociologi, försöker ge läsaren uppfattningen om att han är medveten om varför kvinnors språkbruk, tydligen, skiljer sig från mäns, men är sannerligen lätt att genomskåda när han på ett ovanligt klumpigt sätt använder sig av klassiskt manschauvinistiska jargonger. ”Men hon vill ändå lite kvinnligt modrande ställa upp med bedjandet för att på så sätt se till så att det blir harmoni i vår värld (2004, s. 222).” Om en språkforskare som Einarsson, som hävdar sig förstå att problemet ligger i attityden till kvinnor, skriver på ett sådant sätt, då är det inte speciellt underligt att samhället ser ut som det gör...

Dessutom skriver samma makalösa man detta. ”Liksom Dante hade svårt att acceptera att en kvinna utfört en så utomordentlig mänsklig prestation som att vara den första att tala, har medpassageraren svårt att förknippa det ovan beskrivna prestigefyllda arbetet med en kvinna (som dessutom har hand om barn).” Va? Varför i hela fridens namn behövs parentesen? Hur är det relevant i det här fallet, att vissa kvinnor har hand om barn? Dessutom, beakta väl, så har även vissa män. Jag blir galen!

Börjar helt seriöst överväga att slå följe med Mian på barrikaderna. Ingenting annat verkar ju hjälpa ens det minsta...

Más Español para mí

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

(Jag kom in på min spanskakurs i Uppsala!)

(Och det vet jag så här tidigt eftersom jag ansökte via reell kompetens)

Woohooooo!

Estoy MUY contenta ahora. No me importa nada. Voy a beber vino con mi madre y mirar Hermanos y Hermanas (Brothers & Sisters) en tele 5!


A luego

Nostalgi och transvestiter

Har gjort slag i saken och sorterat familjens gamla foton. Inklusive snott dem jag själv vill ha. Mest för att bevisa att jag faktiskt var blond när jag var liten. Ha.

Såg en sväng på tv4:as nyhetsmorgon och därmed Claes Schmidt, eller snarare Sara Lund. Minns hans 'komma ut'-program för flera år sedan och han verkar ha växt sedan dess. Jag älskar folk som ifrågasätter normen! Att det fick min mor att bli både empatisk och förvirrad skadar inte heller... hehe.

En fråga av fem möjliga är avklarade. Idag ska skrivas minst två till. I annat fall kan jag glömma fattömning på HG på nationaldagen...

Portvin och hållpunkter

Emellanåt kan man inte annat än att älska sin livsstil. Eller bakgrund, snarare. Min farbror var här på snabbvisit igår, så vi åt takeaway och drack tjeckisk öl och avrundade med espresso, chokladtryfflar och ett fantastiskt portugisiskt portvin. Läckert. Matlådan idag var inte helt fel heller. ;)

Jag jobbar absolut heltid och skjuter upp hemtentan ännu mer. Imorn 'efter jobbet' (06-09... ha) blir det i alla fall action. Som bör hålla i sig resten av helgen. Om jag har tur. Ska nämligen jobba hela nästa vecka också.

När Midsommar väl är förbi - då borde det bli lugnt. 3 avklarade födelsedagar, två studenter, en avslutning, min kursavslutning, en fattömning, en bal och en viktig lunch senare, så... Puh.

C'est la fault de la fatalité

När man väl är ambitiös så skiter det sig i alla fall. Det är verkligen så otroligt typiskt mitt liv. Var hälsad, oh kära öde. You suck.

För övrigt är jag arg, istället för ledsen och frustrerad. Jag tror det är mycket bättre så. Problemet är att mamma också är arg. Det kan bli farligt då...

Jag har i alla fall koll på jobb och plugg. Och det lär bli aningen komiskt att återse en viss strippdansare från mina drömmar IRL imorn. Haha. I seriously can't help myself.

En insikt senare...

Jag har äntligen lyckats uppdatera min blogg! Alldeles själv. Helvete, vad teknisk jag kan vara när jag väl orkar anstränga mig! Lovely.

Att hoppa

Emellanåt måste man satsa på sina passioner. Hittills har jag undvikit det. Om jag ansåg det vettigt hade jag naturligtvis ägnat sex års CSN-lån åt skrivkurser. För det är skriva jag vill göra och förhoppningsvis också det jag kommer att göra - om en sisådär 10-20 år. Jag vill inte bli journalist; jag vill skriva böcker. Jag ska skriva böcker. Fram till den dagen försöker jag tänka logiskt. Det är bättre att kunna försörja sig än att hänge sig åt det man egentligen vill. Alltså. CSN-lånen ägnas åt det näst bästa.

Dock. Sommelier (eller sommelière, eftersom jag är kvinna) är något jag definitvt tänker bli. Om det sedan sker nu eller om flera år, men det är en passion jag definitivt måste ta tag i. Efter tisdagens ostkväll, med en oerhört inspirerande föreläsare, stod det klart. Att tänka logiskt fungerar inte alltid. Ibland måste man hoppa.

Själv sprang jag till Systemet och investerade. Det blev ett antal nyimporterade, italienska viner, främst il Conte [2005, 13,5 %]. Dessutom argentinska Trivento [2006, 13,5 %].

Nå. Vinkarriären får vänta. Jag dricker kaffe, opponerar uppsats, förbereder redovisning om dåligt språkbruk, samt försöker ägna mig åt den slutliga hemtentan inom språksociologin.

Ikväll borde det bli inflyttningsfest. Igår blev det lite terapi med min älskade moster. Hon är min vackra verklighet.

Sömnbrist och Ragge

Jag önskar att jag vore (eller 'kunde vara', beroende på huruvida man insett konjunktivens omtalade utrotning... ha. Det är humor på hög nivå, det här) mer kreativ. Efter att hittills under veckan lyckats sova ca 15 h altogether anser jag dock att det är helt okej. Att gå upp före 06 kan bergis ge men för livet. Undrar om det finns forskning på det...

I helgen ska jag försöka ta i tu med det sista på kursen och sova minst tio timmar åt gången.

Spanjorskan och jag har haft ännu ett intressant samtal. Hon skulle kunna tänka sig ett giftermål med Fredde Granberg (alias Ragge), efter gårdagens 'Fråga Olle.' Jag hävdade med bestämdhet att dennes närvaro endast bevisade att han (åtminstone delvis) påminner om sin rollkaraktär. Hon protesterade vilt.

Hon: Jag vill ha honom! Han är sådär vilt lastbilschaufförsexig!
Jag: Du är inte klok! Vi har ju nyss pratat om att vi INTE vill ha män som snackar om att 'sätta på' sina kvinnor! Tror du att Fredde Granberg skulle bjuda dig på romantisk middag i månskenet och sedan fråga om ni kunde älska? Det blir snarare korvmojjen runt hörnet och 'ska vi pöka, stumpan?'
Hon: Näääe! Äh. Joe. Men åh. Skit samma. Jag vill bara ha.

Hoho. Fine, stumpan. He's all yours.

SOF 2007

Fyra dagars festande senare. Jag mår bra. Och har inte varit på tok för helgalet bakfull. Bara en dag. Hon lyckades faktiskt dricka hyfsat måttligt, 22-åringen. Det är bra. Och roligt var det.

Antal karaokeframträdanden: 2. Båda med väninnans boyfriend och med fullständigt outrageous val av låtar. Galet, men underbart.

Antal borttappade saker: 1. Min älskade fickplunta. Jag sörjer, men har inte förlorat hoppet än. Ska leta bland 'borttappade saker' imorn.

Antal galna upptåg: flera. Busslagsmål, sexiga danser runt stolpar, fantastiskt komponerade schlagerhits på förfest. Bland annat.

Antal beundrare: 2. Minst. Varav en jag tydligen inte ringde tillbaka. Sorry 'bout that. I'll explain later.

Nu är det back to reality som gäller. Imorn börjar jag jobba klockan 06.00. Sedan har jag seminarium och förberedande av inlägg. Greatans, hörrni.

Snaaart är det sommarlov. Och med tanke på midsommar är jag inte säker på om det bara är en bra sak...

Alkohol + dansband = oops, she did it again...

Uppsatsen är opponerad. I will fix it.

Spanjorskan och jag pratade sedan om skrivarglädje i flera timmar. Det var härligt. Tills dess att hon anmärkte på min spontana dans på den scen där Arvingarna spelade i onsdags. (Ja, ni vet. Gratis öl på Harry's... Bartenderkollegan som serverade öl efter öl...) Kanske det bästa argumentet någonsin för att bli nykterist på heltid? Det tål att tänkas på. Jag minns nämligen absolut nada. Sa hon som är 22 och numera vansinnigt ansvarsfull. Inte.

Nu är det dags för SOF. Alltså Studentorkesterfestivalen. I år hålls den i Linköping, vilket innebär konstant festande onsdag till och med lördag. Med föregående stycke in mind är det förmodligen läge för ett avhållsamhetslöfte, men jag vet inte... Man ska väl inte lova sådant man inte kan hålla? Det är väl helt enkelt inte bra? Nej, skämt å sido. Jag lovar att lugna ner mig. Minsta tendens till att vilja dansa till Arvingarna bör i alla fall tas som ett allvarligt varningstecken...

Föräldrarna ska till Portugal och spela golf, mellanbrorsan bort på ett flertal studentskivor och lillponken ut till skärgården. Kristihimmelfärd, oh ljuva krisihimmelfärd...

Älskade, älskade Ola...

Jag förstår inte varför jag aldrig lär mig att jag alltid blir så fruktansvärt besviken på Eurovision Song Contest. Och det här skriver jag ändå som mer eller mindre gay. Serbiens låt är inte bra! Scenshowen är inte bra! Bakgrundssångerskorna är katastrof - vadå 'vi ska försöka få den klassiskt lesbiska sångerskan att framstå som lite casanova' - stuk, med 4 bimbos i bakgrunden? Pinsamt! Och hur kunde SVERIGE ge den låten så många poäng? Vem röstade på den!?

Nej. Jag trodde inte att The Ark skulle vinna. Tyvärr. För de var bäst. Jag gissade på mellan 6:e och 14:e plats. Men 18:e? Fullständigt sanslöst...

Whatever. Olas karisma är inte av denna världen. De VAR bäst. Jag hade gissat på typisk MTV-pop, som Ryssland och Grekland. Att det gick bra för Ungern var roligt. Det var ungefär det.

Mitt sällskap satte igång att planera nästa år. Vi tänte vara med själva, nämligen. Hur svårt verkar det vara? Världshistoriens flummigaste kombination av scenshow, musikshow och danssilar, blir det. Det verkar ju som om det är det som krävs nu för tiden...

Jag funderar helt seriöst på att börja bojkotta...

Simply awesome

Min uppsats om språkförändringar? Klaaar!

Antal dagar kvar att stiga upp 04.40? 2 st.

Vad jag ska göra i helgen? Sova och se på EUROVISION! Samt korrekturläsa en uppsats.

Ikväll blir det VIP-kväll på Harrys med pensionärsgänget. Good times. Om jag lyckas hålla mig vaken, vill säga. Vad gör man inte för gratis öl...

Ooo. I slutet av augusti ska jag se The Ark i Norrköping. Lovely. Tredje gången gillt.

Och nästa sommar blir det roadtrip i USA med ett antal coola brudar. Por qué? Well. Det råkar vara så att från och med vintern 2008 ska flygkostnaderna tur & retur till Amerikat sänkas med ungefär hälften. Wooohooooo! New York, here I come. Not to mention LA and San Fran.

La vita é bella!

'Come on and work it all out...'

Så trött. Och det här är visst bara början... Min chef är desperat, så jag jobbar som en galning, trots att jag egentligen borde sitta hemma och skriva uppsats. Som jag inte har minsta motivation till att skriva - trots att ämnet faktiskt är intressant. Brilliant.

Valborg, ja... Hehe. Bortsett från att jag fick lillfingret klämt i en badrumsdörr och satt och yrade på köksgolvet en stund mitt i natten, samt drack upp pappas 50-årsöl, så gick det riktigt bra. Pappa kan ha förlåtit mig, men fingret är det värre med. Och vem har lust att åka till sjukhuset för en sådan sak? Det här är femte fingret jag skadar, och eftersom det inte blöder längre skulle jag förmodligen få vänta på att få hjälp i ungefär... två dygn? Yeah... Jag hoppas i alla fall att alla andra hade roligt? :-)

Jag vill bara sluta plugga så jag kan fokusera på att tjäna pengar på heltid och utan ångest. Och sedan vill jag komma in på den förbenade spanskakursen. Annars tänker jag personligen åka ner till Strömsund och skälla på dem. Morr, morr.

Pånyttfödd

Jag känner mig pånyttfödd...

Det här med att leva i nuet...

Och nu står jag här, med endast (...) en 10-sidig rapport återstående på dessa, överlappande tre delkurser. Puh. Om man väljer att se det från en positiv synvinkel, så lär jag i alla fall ha en hel del att skriva i utvärderingen...

Det är vååår. Eller det har varit vår, kanske jag bör skriva, för på fredag ska det tydligen bli nollgradigt. Det är därför jag aldrig ser på vädret: man blir bara besviken. Fast man får väl lov att uppskatta det som varit - jag spenderade hela helgen solandes i bikini, när jag inte var på grillfest förstås. Lovely.

Det känns mest som om jag väntar på maj och alla dessa fester (Valborg - done, Krisi Himmelfärd - done, Midsommar - oh, most definitely...).

Sedan känns det typiskt mig att träffa underbara människor på en kurs en enstaka vår när jag planerade att vara högst asocial och inte studentig alls. Vilket så småningom kommer att innebära fler mot min vilja förlorade relationer, som jag lär sörja alldeles för mycket och alldeles för länge. Strålande...

It is what it is...

Slut på påsk. Dags för mer plugg. Reality sucks.

Men kissekatten är här hos mig. Jag har saknat henne. Fyra ynka dagar. Ja, jösses.

Min mamma är faktiskt ganska cool, har jag kommit fram till. Yrkesmässigt, alltså. Privat är hon värre än någonsin. Fast det har nog mer att göra med att jag för tillfället bor hemma. Hjälp, vad less jag är!

Förra veckan hade vi första grillfesten bland väninnorna i standardgänget. På fredag blir det ytterligare en. Om vädret tillåter, vill säga. Hatar verkligen aprilväder. Usch!

Och en vecka kvar tills mitt framtida öde avgörs. Är det för mycket att hoppas på att VHS ska vara lite vänliga och förstående? Det kanske är som att hoppas på att CSN ska vara snälla? Mm, förmodligen...

Glad påsk and such

Nu bär det av till Dalarna.

Först ska jag bara avsluta hemtentan (vill någon slå vad om ~ 04.03? 9 hours to go...), samt hålla 2 gruppredovisningar och argumentera i tio minuter om varför Namnlagen är dum. Sedan ska jag sätta mig i bilen och bara sova.

Vissa killar är sanslöst charmiga - fram tills dess att de erkänner sin attraktion till rosa hotpants.

Mina flickor är braaa.

Och sedan tror jag att det är dags för lite rajtan-tajtan snart igen. Thihi.

Helgens goda gärningar

Hon har skrivit in till lokaltidningen otaliga gånger och ofta gnällt på att Svenska Kyrkan blivit så 'modern' att de (till och med!) accepterar sådana där fasansfulla homosexuella. I torsdags tyckte jag att jag hade ignorerat henne länge nog och bestämde mig för att trycka till tanten lite. Som ni ser. Även småsaker spelar roll...

I övrigt gör jag inte något annat än pluggar. Hemtentan är snaaart klar, tack och lov, så nu väntar argumentationsuppgiften (jag planerar att kritisera namnlagen, med Pia-Lennart som främsta argument), att skriva reportage (men om vaaad) och en rapport med temat 'språkriktighetsfrågor'. Oj, så skoj. Eh. Mennn. Innan onsdag ska jag dessutom ha klarat av att redovisa två grupparbeten, samt packat. Påsken ska nämligen spenderas i Dalarna.

Eurovision - humor på hög nivå

Om ni inte har gjort det än; gå in på www.svt.se och klicka er fram via mediaspelaren till Eurovisionbidragen. Det finns en direktlänk på förstasidan.

Mitt första intryck är att flera länder verkar ha fått det hela om bakfoten och tror att det hela numera handlar om hårdrock. Tack för det, Lordi. Finlands egen låt är lite åt det tyngre hållet, men det är en kvinna som sjunger, och det blandas upp med rock och pop. Påminner lite om Evenescence, faktiskt. Och så är hon snygg.

I Rumäniens bidrag spelar en snubbe gitarr uppe i rymden. Det sjungs på engelska, rumänska, franska och spanska (bl.a.) (!). Jag gissar på att de tror att alla charmas på det sättet. Irland har ett vansinnigt traditionellt nationalbidrag, och alltså inte en balladsjungande man. Den är flummig, men ganska söt. Schweiz gastar om att vampyrer minsann lever och jag skakar halvroat på huvudet.

Ukraina tar LÄTT hem priset som årets konstigaste bidrag - alla kategorier; sång, text, utstyrsel och framträdande. Jösses och hjälp... Fast det är nästan så att de får dela titeln med Israel, där en skum ung man sjunger lite halvtraditionellt i verserna, för att sedan förvandla refrängen till något hårdrocksinspirerat. "The world is full of terror, if someone makes an error, he's gonna blow us up... There are some crazy rulers..." Jag undrar om Bush planerar att titta på det här? Hahaha. Underhållande är det i alla fall.

La France om några har totalt övergett den vanliga gamla trista balladen och väljer istället en ung kille som sjunger på dålig engelskfranska (???) om gamla minnen. Skumt, skumt. Och Spanien har satt ihop världshistoriens sötaste, gayigaste pojkband som sjunger hur mycket de älskar sina liv. Ha.

Och England... Whattt? En flygbesättning dansar runt som idioter och skriksjunger att de tydligen 'flyger flaggan' för sitt land. Lycka, lycka, tjo och hopp, ungefär. Inte direkt en favorit. Dessvärre fastnar det relativt lätt.

Tyskland förvånar mest genom att inte vara konstigt och oförståeligt. Jag tycker faktiskt det är lite halvcharmigt. En kille sjunger någon slags 50-talsbluesrockpop (ni får ursäkta mig; om det är något jag INTE kan så är det att kategorisera musik...). Frauen regier'n die Welt... Ja, das ist klar... Bah.

Ryssland satsar på ultramodern MTV-pop på hög nivå med vackra flickor. Det gör flera andra länder också, Polen t.ex. Grekland kör istället på en snygg kille som sjunger om en snygg tjej. Mycket originellt - inte. Men det fastnar ju det också.

Min felaktiga bild av danskar som alkoholiserade rasister krossas, tack och lov, fullständigt av Peter Andersens 'Drama Queen'. Ett land som röstar fram detta kan inte vara helt och hållet ute och snurra. Haha. Eller det kanske är ironi på hög nivå? Vem vet... Norge skickar f ö en medelåldersbimbo som sjunger 'ven a bailar con migo' och jag känner inte direkt att jag förstår mig på hur vårt kära grannland tänkte där.

Personligen gillar jag Österrike. Modern poprock. Lovely. Till min stora förvåning gillar jag också Ungerns högst ovanliga bluesbidrag. Woof! Moldavien sticker ut med sitt rockiga, bitvis balladaktiga, bidrag, med tillhörande fiolspel. För att inte tala om Vitryssland som också har en rockig variant, men mycket bättre. Fast allra bäst är naturligtvis The Ark. Partisk, jag? Äsch då.

Passion och donation

Veckorna springer iväg och hemtentsskrivandet skjuts upp... Fast i helgen ska jag verkligen anstränga mig lite. På tisdag fyller min far 50. Ikväll ska jag äta middag med ett antal trevliga väninnor. Och imorn blir det rajtan-tajtan. Inte en dag försent heller...


Sedan har jag bestämt mig. En gång för alla. Officiellt nu också - och inte bara ett donationskort i plånboken. Jag tycker det är så vansinnigt viktigt. När jag nu en gång lever lite efter filosofin att alla kan bli påkörda av en buss när som helst, menar jag. Då kan man lika gärna rädda någons liv på kuppen. Så det så.


Donera mera.

Allt detta fantastiska krångel

Bara utifall att det skiter sig med spanskan... så råkade jag hitta två små kurser jag nästan hellre vill läsa - och sökte dem också.

Det är ju så här att eftersom jag har råkat läsa så många språk, så är spanska mitt D-språk och för att kunna läsa språk på universitetsnivå måste man ha läst B- eller C-nivå. Nu har ju jag även studerat spanska ett år i New York, men det betyder utlandsbetyg och bara det är ett himla krångel.

Jag får helt enkelt förbereda mig på att bli bedömd utefter 'reell kompetens'. Först får man skriva ett skrytbrev till antagningsenheten på universitetet man ansöker till och tala om hur jävla fantastisk man är - fastän man inte har tillräckligt med utbildning. Sedan blir man eventuellt tvungen att åka dit och bevisa det hela också. Ha. Lovely.

Tillsvidare hoppas jag nästan att det istället för spanska blir en Fackspråklig kurs i engelska, med juridisk inriktning (vem har skräddarsytt en kurs för att de visste om de exakta planerna för min översättarutbildning? Jag bara undrar...), 15 hp, samt (tada!) Norska: språk och kultur, 15 hp (Lina, om du läser det här. Jag försöker inte kopiera ditt liv med flit. Det är bara det att... norska ÄR ju så oemotståndligt sexigt!)

Jag valde Litteraturvetenskap B också. För säkerhets skull. Om allting annat skiter sig. Och det är ju trots att mitt liv vi talar om här... 'Vänta dig det värsta i alla tänkbara situationer, så kanske du inte blir alltför besviken...' Ja. Ungefär så. Pessimism är fantastiskt...

Böcker och orkidéer

Jag fick spännande boktips i fredags, mitt under det motvilliga tvångspluggandet. "Du måste läsa 'Quinnan och Dr Dreuf'!" utbrast sällskapsdamen plötsligt. "You'd love it!" Efter ytterligare diskussioner om sexsceners tydlighet i 1800-talslitteratur kom vi dessutom på att jag aldrig lyckats läsa 'Lady Chatterley's Lover', trots litteraturvetenskapen. Så nu sitter jag har med både Mare Kandre och D.H. Lawrence. För att inte tala om att Benedictsson står mig upp till hakan och det enda jag egentligen orkar med är Marian Keyes 'Further under The Duvet'.

Sedan försöker jag desperat ignorera det faktum att jag har minst 300 sidor kurslitteratur att läsa tills på onsdag och att delkurs nummer tre huxflux sätter i gång på fredag. Hjalmar Söderberg ska grupparbetas inom två veckor och den 4:e april ska textanalysen lämnas in. 5 A4-sidor om 'stilpåståenden'. Och när jag väl försöker få lite struktur på vad det egentligen är som väntas av mig så står det, i mina fabulosa läroböcker, något i stil med "det finns inga regler vad gäller textanalys. Alla läsare uppfattar texter olika." Excellent. Jag har tolkat det ungefär som "flumma, för fan!" Hm. Jag återkommer vad gäller min framgång angående detta.

I alla fall. Quinnan och Dr Dreuf. Mycket fascinerande, precis som hon sa. Helsjuk och lättläst. Och omslaget är nästan chockerande. Det vill säga mycket, coming from me... Lawrence har jag inte haft tid att ge mig på än, but I intend to. Även om mitt ex faktiskt är på svenska. Mjä. Det gillar jag inte. Men. Orkar definitivt inte bry mig ytterligare.

Och igår kväll såg jag om Adaptation. Förra gången (2003, tror jag) var det endast för Meryl Streeps skull. Det egendomliga är att jag inte alls var förtjust. Vad jag minns. Jag tyckte den var lite småtrist. Men så var det inte nu. Jag tyckte verkligen om den. I reckon it's that change. And remember, "You are what you love - not what loves you."

Continuance

Jag spenderar dagarna med att gräva ner mig i fakta om Victoria Benedictsson. Som ska textanalyseras. Eller i alla fall 'Pengar', från 1885. Ju mer jag läser desto gladare blir jag över att vara född exakt 100 år senare. It could have been a lot worse, let me tell you... En sjuk bror är mitt ständiga sällskap, men till helgen ser det ut att bli hundpromenader istället. Och idag är jag så pass frisk att jag till och med kan sjunga. Imorn tänker jag sätta igång med träningen igen. Det är dags nu. Farväl Flu.

My LOVE

De är så söta så det finns inte ens ord för det...

Olaaaa!

Schlager bygger broar

Allvarligt. Holy shit. Det var länge sedan (eh? Aldrig!) som jag såg på huvudfinalen (eller Melodifestivalen, före åren med 27 deltävlingar) och verkligen tyckte om ca 90 % av låtarna. Tommy Nilsson går faktiskt bort. Haha. Storfavoriterna var ju självklart The Ark (VEM kan motstå Ola Salo? Det går inte...), Andreas Johnson med supercharmiga 'Little Bit of Loooove' och fantastiska Sarah med värsta sköna balladen. Och så sockersöta Marie Lindberg; I like a lot. Det var så otroligt kul att hon fick så mycket röster av svenska folket och kom 5:a till slut! Gud, vilken schlagernörd jag ääär.

Men vad jag reagerar på... Och det känns verkligen idiotiskt att kommentera det, för det borde vara så självklart. Allt borde vara självklart. Att få vara vem man är. Att älska vem man vill. Att människor blir kära i olika kön. Men för mig som minns hur det var långt innan jag ens övervägde att komma ut, så känns det ganska fantastiskt med Melodifestivalen, som är ett av Sveriges populäraste och traditionella program, och den otroligt skyhöga gayfaktorn. Att Luuk på bästa sändningstid leker Christer Björkmans boyfriend och avvisar en annan. Att vi skickar Ola till Eurovision. Det är stort, med tanke på hur det var för bara ett antal år sedan. Jag blir glad. Och även om vi har en bra bit kvar så har vi kommit ganska långt. Och just nu måste det få kännas alldeles, alldeles underbart...

Trapiche och White Line

Efter en oväntad, men vansinnigt livsfarlig, släng av en läskig vinterinfluensa så håller jag på att återhämta mig. Jag lyckades till och med fylla 22 (!) igår och med knappt nöd ha ett tiotal tjejer på middag, även om de vänskapligt påpekade att jag såg 'aningens blek ut om nosen.' Det slutade med att jag höll mig till vatten och alvedon. Det går det också.

Jag är sällan sjuk och när det väl inträffar är jag definitvt som en förkyld man; hjälplös, megadramatisk och övertygad om en snar död. Familjen är nog glad att det snart är över...

På mitt proppfulla skrivbord står det bl.a. 12 vinglas, 6 ölglas, 5 flaskor rödvin, en flaska whisky, designade små dippskålar med stenhjärtan och en jättefin Steninge Slott-vas med vackra rosa tulpaner i. Dessutom. The Devil Wears Prada - Special Couture Edition. Wee. Och imorn kommer släkten med kastruller och köksknivar. Sånt man behöver för att flytta till Uppsala, kort sagt. Lovely.

Sedan har jag klippt håret. Kort! Ja, according to my own measures. Det var inte riktigt meningen, men oj, vad nöjd jag var igår. Ja. Idag insåg jag att mitt hår inte alltid automatiskt blir lika platt som frissan elegant fick det till. Och min plattång och jag är inte bästa vänner. Kort sagt så påminner frisyren lite om Marie Lindbergs. Ni vet. Schlagerdrottningen från ingenstans. Fast minus luggen. Och med mer sidbenastuk. Svårt att förklara. Men idag har jag åtminstone försökt återskapa det hela. Vilket nästan gick bra.

With yet another week ahead of me...

Jag blir alldeles trött när jag inser hur mycket vi egentligen måste läsa på nya delkursen. Vilket egentligen är löjligt LITE, om man jämför med litteraturvetenskapen. Fem kursböcker, tre stora kompendier och övriga stenciler, och ibland råkar det bli en sisådär 300-400 sidor på en vecka. So? Jag borde vara van vid betydligt mer. Men. Icke. Sedan funderar jag om 'inga översättningar' vad gäller analysen av författarskap på hemtentan kan betyda att det går bra att läsa på originalspråket all the way? Om inte kan jag glömma Woolf...

Bokrean (som resulterade i 16 böcker förra året - antar att jag var inspirerad...) slutade med Bonniers Svenska Ordbok (jättebra investering och så billigt!) och The Devil Wears Prada (måste väl hinna med boken innan jag får 'Special Coture Edition-Boxen' i födelsedagspresent på fredag... ha).

Appropå fredag så fyller jag 22. Det blir väl ett 10-tal girls och jag. Först middag, sedan party. Good times! :)

Och The L Word, säsong 4, började i torsdags på tv400! Nej, det är inget jag följer slaviskt och inget j'adore heller, men det är ganska bra emellanåt. Actually.

Det här med att ignorera att man inte har pluggat lika mycket som man borde fungerar fortfarande utmärkt. Och man får fortfarande precis lika mycket ångest av det som jag minns...

The 79th Academy Awards

Gotta love it! I sure did. Gick och la mig 06.30 imorse. Efter 8 koppar kaffe och en hel del antecknande, för att hålla hjärnan i gång. Det resulterade i att jag nu minns ganska mycket detaljer och även om det här inte är en sån där känd modeblogg, så tänkte jag utnyttja tillfället och publicera vad jag anser vara de snyggaste blåsarna på Oscarsgalan 2007. Enjoy!

Snyggast av alla var faktiskt Helen Mirren. Hon lyste. Och vann. Såklart. I think I might have added another one to my collection...







Jodie Foster var absolutely fabulous i sin blåa skapelse (som väl matchade ögonen, bara så ni vet det. Haha) och jag kunde inte göra annat än njuta.





Jag måste nästan erkänna att jag, dessvärre, är lite småförtjust i Jennifer Lopez, men framför allt i hennes Oscarsklänningar genom åren. Hon lyckas ofta och så även i år.

Penelope Cruz har också ofta rejält omskrivna kreationer och den här föll även mig i smaken. Snygga strutsfjädrar! ;)

Ellen gjorde ett hyfsat jobb som hoast och Portias klänning var simpel, men snygg. :)

Imorgon börjar nya delkursen och jag är trött och aningens traumatiserad. Men det är en annan historia...

Ben & Jerry's i Linköping!

LYCKA!

(Och ICA har just blivit utbytt! KONSUM ROCKAR!)

[och tentan gick nog braaa.]

Up and down

Humöret går upp och ner som på värsta tonåringen...

I alla fall. Det är bättre nu. Än vad det var i söndags och måndags. Av uppenbara skäl. Ja. För folk som förstår hur jag tänker, vill säga. Så nu har jag bara ångest för att jag inte har någon tentaångest. We'll see how it goes...

För övrigt så tränar jag som bara den. Och funderar över sommarjobb och CSN och Uppsala.

Och en artikel i Aftonbladet fick mig att gråta lite; för första gången på länge. Ja. Pga. en artikel, alltså. I övrigt grät jag senast igår, till en tv-serie (det är definitivt inte ovanligt, är jag rädd...).

Anyway. Wish me luck. <3

Blue

And I know that it's a wonderful world

I just can't feel it right now...

100 % aktiv

Min röriga vecka går mot sitt slut. Fast det rörigaste återstår väl.

Imorn ska jag först till universitetet och ha seminarium om ordflätor och semantik. Sedan hem. Stääääda. Tvätta. Plugga. Satslösningar och positionsscheman. Sammanstrålning med brorsorna på stan för att köpa presenter. Fotokollage-tillverkning. Skyltskrivning. Provsmakning av vita viner och lax. Cateringmat skall hämtas. Bord och stolar ska iordningställas. Etc. Etc. På lördag sker 'resten' så att säga. 07-03, minst. Och full aktivitet hela tiden.

Ja, om ni missade mitt senaste inlägg. Mamma fyller 50. Greatans. Dessutom ska jag sova på soffan...

Pga. nackspärr (gud, vad jag avskyr det!) har jag inte lyckats träna så mycket som jag skulle ha velat i veckan, men det kommer bättre tider. Måste fundera ut ett sätt att kommunicera med mig själv i sovande tillstånd, så att jag kan vinkla nacken rätt när det behövs. Hm...

Däremot känns tentaplugget ganska bra. Jag förstår en hel del. Har dock fortfarande lite smått panik över återstående delar, men vi har ju alltid nästa vecka...

Jag har blivit van...

Trött och bakfull. Bakfull och trött. Och självklart har jag endast mig själv att skylla...

Helgen har varit ett enda virrvarr av människor och släkt och kalas och fester. Det var roligt, men mest stressigt. Igår kväll var jag alldeles slut. Och så gick det som det gick också. Hm.

Veckan kommer att bli ett enda virrvarr av lektioner, eftermiddagsplugg, träning, jobb och föreberedande av min mors 50-årsfest, som äger rum på lördag. Det lär komma hur mycket folk som helst och ska kort sagt bli jätteroligt.

Schlager blev det också, mitt i festyran, och helt enligt mina förutspåenden så vann The Ark och Marie Lindberg. Ola Salo är min drömprins; en av de få. ;) Men om jag får Megan Mullally, så skänker jag honom gladeligen till Hanna. Ha.

På torsdag får jag ÄNTLIGEN lön och går från fattiglapp till nyrik. Tack och lov. Inte en dag försent heller...

Ungefär tio dagar kvar till första tentan på nya kursen. Läskigt, men intressant. We'll see.

Chesús

Det var jobbigt med begravning, så det är skönt att det är över. Nu är jag sjuk. Förkyld. Och nyser absolut hela tiden. Och orkar definitivt inte plugga. Alls.

Vill gå på Box imorn, men måste vänta och se hur jag mår. Suck. Tänker i alla fall låsa in mig på Biblioteket. I många timmar. Vi får se hur mkt jobba det blir. Förra veckan var ganska galen.

Sedan smider jag planer bakom folks ryggar. Endast för att få dem att må bra. Det hela slutar med att jag själv förvandlas till ett nervöst litet vrak, som inte kan fokusera för fem öre. Fick lite för besväret trots allt. Men jag vet inte om det var värt det...

Here comes the sun again...

Ibland är jag bra. Som när jag i tre dagar har lite lätt panikångest över att förmodligen ha ställt mig i Uppsalas bostadskö på toook för sent, och sedan upptäcker att jag redan har stått i kö, i den bästa kön, i ÖVER TVÅ ÅR (!). Livet blir liksom värt att leva - tio gånger om.

Dessutom har jag fixat mitt LIU-kort - och gymkortet; meaning, Lina och jag går på Body Jam imorn kväll. Och shakar loss. Greatans, vad bra.

Och. Stillis fick mig att införskaffa finfint software. Me love you. Loads.

Till sist. Jag har pluggat. Förstår nästan precis allting av nya delkursen. Känner mig mäkta intelligent, faktiskt. Ha. Även träffat väldans trevliga människor. Que hablan español. Sí, es verdad y claro que me gusta. Mucho.

Jobbar mycket också. Dvs. tjänar pengar. Och kan nog hoppas på en andra tripp till Brighton ("Brighton är världens gaystad, kan jag locka dig med!!" - citat från hets-sms. Hehe) i vår och förhoppningsvis även New York i sommar.

[Det finns en litet grått moln på min nästan blåa himmel. Det stavas begravning.]

Never say never

Det gjorde jag. Senast igår sa jag "Nu kan ingen mer dö; det är fullständigt osannolikt." Sedan vaknade jag upp imorse och råkade läsa dödsannonserna i lokaltidningen. Min exbästis (som jag praktiskt taget bodde hos mellan 5:an och 7:an, då jag hade hästen där) pappa har dött i cancer. Uppvaktade honom på födelsedagen precis innan jul och är glad över det.

Nu ska jag vara alldeles tyst angående vad som lär hända framöver. Lita på det.

(Har åtminstone börjat plugga igen. Grammatik, textanalys och språksociologi. "It's fun, said she." Ha. Satsdelar står på schemet och nej, det är inte subjekt och predikat och sånt man lärde sig på mellanstadiet; det är ungefär 27 ggr mer förvirrande än så. Och jag njuter. Än så länge. )

Allmänt mörker

Jag är så bitter att en dödsdom och ett besked om 6 månader kvar att leva faktiskt skulle kännas ganska skönt.

Då skulle jag kunna 'snabbgöra' allt det där som jag vill och överlag bara slippa bry mig. Jag skulle flytta till New York och köpa en vindsvåning för mina besparingar. Sedan skulle jag skaffa mängder av kreditkort och börja spendera. Who cares, when I won't be around to pay it back? Jag skulle börja skriva en bestseller, så att min stackars familj får något i gengäld att betala mina skulder med. Även dricka goda viner och ge mig ut och rida. Slutligen... Hm... Försöka umgås så mycket som möjligt med mina nära och kära. Om de inte dör först, vill säga. Det verkar för tillfället vara en ovanligt nattsvart trend...

Om jag ville, skulle jag kunna räkna upp fem personer som har dött de senaste 2 veckorna. Och en person som nästan har gjort det 2 ggr.

Dessutom är det bara 4 weeks and counting. Och jag vet inte om jag klarar 40 år till.

Life's a bitch like that.

L/M

Älskad, saknad

Jag sitter och funderar över när jag egentligen ska lära mig att det inte finns några garantier. Att livet helt enkelt gör som det vill och det enda man kan göra är att lära sig att klara av det. Att människor man älskar och vill behålla förr eller senare försvinner och att det inte spelar någon större roll hur mycket man än kämpar emot. Och att sanningen inte alltid ser likadan ut.

Mitt stora problem är lättkonstaterat. Jag faller för fort. På alla möjliga sätt, för flera olika människor, men det är alltid samma sak. Jag träffar någon och blir påverkad. Oftast ser jag till att vi socialiserar, sedan kommer jag på mig själv med att börja drömma. Ibland på tok för långt bort. Det händer att personen i fråga blir en del av mitt liv en längre stund. Mestadels sker motsatsen och jag blir mer eller mindre förkrossad – varje gång.

Det behöver inte vara förälskelser. Då och då är det nära vänner, bekanta eller potentiella själsfränder. Och saken är den att jag sitter mest och suckar över förlusten istället för att försöka återuppta kontakten. För i vissa fall vet jag mycket väl att jag skulle kunna. I de allra flesta fall känns det bara inte möjligt. Det har gått för lång tid. Motiveringen till varför är inte rillräckligt stark. Riskerna är på tok för stora.

Alla har de gemensamt att jag så hemskt gärna vill ha kvar dem i mitt liv. Permanent. Länge. För alltid. Men det sista jag vill göra är att bita mig fast som en annan piraya. Det är helt klart bland det värsta jag vet; att framstå som efterhängsen och behövande. Hellre spelar jag teater och låtsas vara världsvan. Och har därför också ingen annan än mig själv att skylla.

Jag börjar inse att det inte fungerar i längden. Människor kommer och går. Ytterst få består.

Allting skulle bli bra mycket enklare om jag bara kunde hålla folk en armslängd bort tills dess att dem försvinner. Att vara känslomässigt kylig – ytterligare något bland det värsta. Nå. Dessvärre mer än nödvändigt.



Älskad, saknad

Malin, min själsfrände. Sirkka, min ängel. Eva, min inspiration. Lina, mitt hopp. Karen, min förhoppning. Sari, min uppmuntran. Johanna, min barndomsvän. Kerstin, min glädje. Ansa, min motivation. Jody, min kompanjon. Grace, mitt skratt. Sofie, mitt leende. Danny, min darling. Maria, min partypingla. Sharon, min vinpimplare. Davina, mitt hysteri. Tesse, min galenpanna. Emma, min crush. Rebecka, min hypokondriker. Och så M, mitt det mesta.

+ Farmor + Farfar + Mormor



"And you can’t fight the tears that aren’t coming. When everything feels like the movies. Yeah, you bleed just to know you’re alive!"

Vila i frid

Barbro Helena (f. Ädel)



* 20 september 1933

+ 8 januri 2007

Numb

And there are no words.

Morr

Jag hatar CSN. Grönjävligt mycket. End of story.

Christmas wishes

I just thought I'd wish you all...

A Very Merry Christmas,



And later on, also a bloody fabulous Happy New Year!




(Hope you enjoy my own, private version of Santa Claus... Mohaha)

Nu är det jul. Och jag åker bort.



See ya.



Love/M

Årets 'hallå vadå?'

Cheesus, hörrni.

Helt oförberedd spenderades kvällen på 60-årspartaj. Jag vet. Det låter hur kul som helst. Inte. Dock. What can I say? Vi vet ju alla att jag inte direkt känner mig felplacerad bland folk i medelåldern. Eller äldre än så. Dessutom var det alltifrån gamla grannar till kompisars föräldrar och klasskamraters farmödrar som hade samlats. Helfestligt. I alla fall efter ett ANTAL glas vin. Och whisky. Och Baileys. Och mer vin. Och ännu mer whisky. Alla 50-åringar är inte leka stela som andra...



Kvällens stora chock var i alla fall när min älskade gamla dagmamma började prata om min fantastiska väninna (vi är alla från samma gamla håla), som hon tydligen visste allt skvaller om, och jag börjar planera att mer eller mindre meddela min egen ställning i frågan. "Men det vet jag väl att du är gay!" skrattade hon. Varpå jag nästan ramlade av stolen. Inte ett ord om att vara för feminin eller så (som jag pretty much ALLTID får höra), utan bara "duh!" Herregud. "Folk har så mkt fördomar. Ojojoj" gick hon på. 55+! "Vår generation tar ju allting så bra." Um. Ja, du i alla fall. Obviously. Ha. Det var roligt. Jag bara log.



Och fulla blev dem. Och jag med. Fast roligt var det. Massa. J'adore.



Så. Imorn blir det eventuellt årets sista julklappsshopping. Sedan anländer en kompis från London. Hinner knappt träffa henne innan det bär av 'hem' till Hälsingland över julen. Återkommer för att fira nyår i Linköping (!). För första gången ever. Blir nog bra ändå. Eller vad säger ni, tjejer? :)



Och den 21:a januari börjar pluggandet. Och träningen. Och det nya livet. Och blaha blaha. Suuure. Jaja. We'll see.



In the meantime. I bloody love living right now. Seriously. Tings are awesome! Guess that's it.



Mwuaaaa/M

All I want for Christmas...

Haha. Let's not even go there. Or hang on a sec. Let's do.

1. Löööv.

2. ... is you.

3. Snööö.

4. Garantier.

5. Fred på jorden (ja. För att verka snäll och godhjärtad. Fast... jag är ju å andra sidan varken eller. Så det får bli ren och skär sarkasm. *does a little dance*)



Hoho. Vilken lista.



F ö svimmade jag på jobbet förra veckan. Och blev sjuk på jobbet igår. Och var hemma idag. Fick nackspärr. Och ska jobba igen imorn. No matter. I need the money, folks. Bläää.



De närmaste veckorna (i en enda röra);



Jobb. CSN-samtal. Möten med människor. Julmiddag med jobbet. Luciafirande och julklappsbyte med flickorna. Släktparty. Morbror som fyller år. 25-årsfest. Inflyttningsfest. Glöggparty. Fattömning på HG. Jobblunch. Släktmiddag. Och ja, sedan är det förhoppningsvis jul.



(Föresten sker 6 av ovanstående saker på en och samma dag. LYCKAD PLANERING! Suck)



Egentligen mår jag bara bra. Tror jag. En aning förvirrad för tillfället, bara.


Whatever.

Update

Puh. Where to start?

Umm... Helgen efter den jag senast skrev om var absolutely fabulous. Mina tjejer kom ner från Sthlm och vi var en herrans massa folk som var ute och festade den fredagen. Ett fåtal mindre roliga incidenter förstörde tack och lov inte kvällen. Jag turistade hela lördagen och ägnade kvällen med att bitvis gapskratta och bitvis försöka (vilket misslyckades rätt så gravt) dölja min enorma tävlingsinstinkt vad gäller sällskapsspel. Söndagen spenderades på Ekenäs på julmarkad ned moder, moster och dennes jobbarkompis (även mina nyfunna yogapolare).



Jobbade som en galning hela veckan. Blev sent omsider övertalad att följa med på korridorsfest i Ryd i fredags och träffade både spanska utbytesstudenter (jag KAN fortfarande prata flytande spanska - det ni! :D ) och en japansk-studerande wannabe-snygging (hoho...). Igår blev det en närapå 4 månader försenad födelsedagsfirning av en kusin. Och så skreeev jag. Äntligen.



Jag är förhoppningsvis ledig på onsdag. Minst. Planerar att vinna alla tävlingar på Rim FM (vem vill inte shoppa upp 10 000 i Paris!?) och ska definitivt börja inse att det snart är jul. På riktigt.



I helgen kan det tänkas att det blir Estocolmo igen. Lördag-söndag. Sabina! Vin, fredag, BK? How about it?



Till sist så ringde exbästisen från forna tider. Vi spelade vårt spel och jag kammade hem segern med minst 1-0. Vi ska dricka vin. Eller vi ska 'höras'. Nåja. Vi får väl se.



L/M

Lycka

Är på fantastiskt inspirationshumör. Sådant man endast får utav ovanligt bra teaterföreställningar och konserter; eller varför inte en korsning av båda. Dessutom med favoritskådespelerskor etc. Man blir glad. Man smittas av deras glöd. Man vill bara skriva. Och leva. Tack, min älskade Marika. Du är helt jävla otrolig. Hoffsten var lika bra som vanligt. En riktigt 'Rockens kvinna'. Men ack, Karin Wistrand. Sååå läcker. Och grönjävligt bra. Till och med min pappa var grymt impad. En riktigt lovely evening, kort sagt.

Som för tre sekunder förbyttes i avundsjuka. Väninnan meddelar out of nowhere att hon ska till NYC IMORN. För att ragga utbytesplatser på universitet. Sedan minns jag vem jag flörtat med i ett antal timmar och lyckas hyfsat lätt (nåja...) skaka av mig det. Jag ber hastigt om hjälp med att hitta lägenhet i Stockholms innerstad. "Här, maila honom" blir svaret. Så det gjorde jag. Haha. Let's pray some more, shall we? :) Nu ska jag bara hitta jobb också.

Och min laptop är äntligen hemma från servicen. Har 1300 saker att ominstallera, men jaja. Det får gå. Imorn. Eller så.

Har shoppat i helgen. Sprang på yoga förra veckan - efter mina 10 h-dagar. Var ganska slut i fredagskväll. Träffade underbara Hulda i lördags, som ringde och bjöd in mig på samma fest som förra året. Ska jobba igen på tisdag. Och är, som jag nämnde, enastående inspirerad.

Lovely weekend

Jag vet i fasen om det inte blir Sthlm tillslut, alltså. Vilken stad! Jag får omedelbar storstadskänsla (saknar naturligtvis New York ännu mer) och frågar mig själv varför jag i hela fridens namn bor i lilla Linköping. Om än tillfälligt. Jag hör inte hemma här längre.

Åkte upp i fredagseftermiddag. Började med att för sista gången avgöra min överlevnad i kategorin 'plågsamma gamla minnen'. Nobbade erbjudande om att gå på Café Opera och träffa Westlife (herregud, why should I? Snälla lilla älsklingen, tänk efter nästa gång) och begav mig ut på stan för att shoppa gigantisk rosa enhörning med glitterman till 3-åriga kusinprinsessan, som firades på söndagen.

Åt middag med härliga, blivande journalistväninnan, som fått praktikplats på Expressens nöjesredaktion, och informerade henne sedan om vem Persbrandt är (hon vet, ironiskt nog, ingenting om kändisar). Kvällen slutade med (på tok för mkt) vin och oändliga samtal, om alltifrån sex till politik.

Shoppade i lördags, mötte upp väninna nummer 2 och åt trerätters i Täby. Spenderade natten på Odenplan och söndagsmorgonen med att kommentera reprisen av 'Bonde söker Fru'. Pratade sedan spanska resten av eftermiddagen och önskade att jag också passade i rosa. Presenten var i vilket fall en strålande succé; komiskt, med tanke på att jag inte vet ett smack om barn. Jag tänkte 'om jag är tre år och älskar rosa, vad vill jag ha?', varpå pollen kom som en uppenbarelse.

Till råga på allt så är jag ledig idag. Och nästa helg kommer, om möjligt, bli nästintill lika bra som denna.

Jag är föresten en idol. För somliga. Skrattretande, men sant. Ganska stolt. Och full i skratt.


L/M

Inte nu; sedan

Har bestämt mig? Uppsala? Nej, nej. Nu har jag bestämt mig. Hoho. Säääkert, men what the hell. Det blidde inte Uppsala. Eller det blir inte. Utan Göteborg. Hm, ja. Sthlm är dyrt och bo i, men framför allt ingen studentstad. Dessutom är Götet Sveriges flatstad. Mohaha. Bra, bra.

Har förmodligen mailat med varenda studievägledare i hela Sverige (det var en lätt överdrift, eftersom det i själva verket är ca 6 st, dock flera ggr per styck). Bolognaprocessen har både förstört och räddat mina nerver. Det blir en kandidatexamen med spanska som huvudämne, för att sedan gå en masterutbildning i översättning. Det finns endast i Göteborg och Sthlm. Uppsalas version skulle innebära en väntan på just spanskaöversättning till hösten 2011 och det kändes faktiskt lite väl... idiotiskt. Så är det. Och det börjar kännas jättebra. Hösten 2007 känns hyfsat spikad.

Vad jag ska göra i vår är dock fortfarande lite av ett mysterium. Jag tänker London och jag tänker Stockholm. Den som lever får se.

Har spenderat hela helgen i Hälsingland. Lovely. Och med nyladdade batterier. Absolut. Nästa helg blir det huvudstaden. Väninna 1, väninna 2, eventuellt väninna 3 (4?) och så ska jag nog hem och prata spanska med ingifta, peruanska mostern. Nu när jag kan, menar jag. Weee. Sedan får vi se om jag går emot mig själv och mina principer igen. Det är väldigt troligt. Vi får se vilket utslaget blir.

Och nya mobilen hade en nära döden-upplevelse, men klarade sig utan komplikationer. Puh. Datorn, som varit på service i två veckor (!), har dock en trasig dvd-spelare, som skall ersättas med en ny (för endast ett par tusen - aren't I the lucky one? *rolls eyes*) innan den får återvända hem igen. Jaja, så kan det gå.

Ska inte jobba precis lika extremt mycket denna vecka som förra, men en hel del blir det. Framför allt blir det tidiga mornar. Därav sängdags precis nu.

L/M

"Maud och Grabbarna"?

Allting handlar självklart inte om politik (speciellt inte efter valrörelsen, kan man tycka), men... Det här var bara lite småskoj.

Aftonbladets småsatiriska journalist har försökt lista ut vad Alliansen egentligen tänker.

I huvudet på;

Maud
Leijonborg
Göran Hägglund
och Freddan

Det om Maud och Reinfeldt var bäst. Och så Görans förstås... :)

För övrigt så är jag trött och har träningsvärk. Är dessutom på väg för att träna spinning. Strålande... Tack och lov så jobbar jag endast till ca 11.30 imorn. Yay!

Och så känns det som jag har bestämt mig. På riktigt. Översättarprogrammet i Uppsala nästa. Hösten 2007. And in the meantime... Let's just wait and see, shall we?

L/M