Yeah yeah yeah

Vad jag verkligen ÄLSKAR just nu:

* Att komma upp ur sängen kl. 07 varje morgon!
* Att lyckas PLUGGA så här himla mycket!
* Att göra matlådor! Hehe.
* Att uppsatsen faktiskt är KLAR och känns så himla mycket bättre än förra terminens.
* Att solen skiiiiner och att jag kunde gå till skolan i linne och kortärmad kofta idag (!).
* Att jag springer - jämt, minst 45 min, och helvete vad fantastiskt skönt det känns efteråt.
* Att jag plötsligt råkar ha 400 spänn kvar 2 dagar innan ny CSN-dos. Har det någonsin hänt?
* Att vara helt slut runt 23 (!?) och faktiskt gå och lägga mig då.
* Att jag ska bartenda i helgen och att det kommer att bli sjukt roligt! Inte jobbigt - roligt.
* Att det är Valborg nästa vecka. Valborg i Uppsala, that is. Mohaha. Yay!
* Att sommaren kommer att bli jättehärlig (och att brorsan äntligen kommer hem då).
* Att jag kommer i mina 'skinny jeans'.
* Att vara 23! Fan vad jag aldrig mer ska vara tonåring. Åh. Lovely.

Vad jag tycker mindre om:

* Att min stackars mobil dog ändå tillslut. Snyft.
* Att min söta lilla blå inte riktigt gör som jag säger.
* Att konstant vara sugen på kladdkaka (nej, det går inte över).

Summering:

* Jag har det för tillfället ovanligt bra och endast i-landsproblem.

Ner och upp

So. Ungefär 24 h senare. Ser det ut så här.

Jag fick ett sommarjobb.

Ekonomin löste sig.

Uppsatsen är närapå halvfärdig.

Och idag har jag sprungit i femtio minuter utan att stanna. Tro mig, det har aldrig hänt förut.

Solen skiner. Och trots att LHC med all största sannolikhet kommer att förlora finalen mot äckliga HV71 så känns allting ganska sagolikt. Så det så.

Sol och tårar

Ja, herregud. Ibland skiner solen smack hela dagen, himlen är klarblå, man får positiva besked vad gäller vissa saker och i nästa sekund bryter man ihop totalt. Makes sense? Nah. Didn't think so...

Jag har ingen egentlig förklaring. För mycket superintensiv oro på kort tid, förmodligen. Så jag ringde mamma och grät. Hon sa typ "Men herregud. Det är ingen som har cancer!" Sedan skrattade hon och sa att hon älskar mig. Hm. Snabb analys? Jag är underhållande när jag är hysterisk...

Förvisso. Men att ännu inte ha ett sommarjobb (med föga chanser att få ett, trots ett närmare fyrtiotal sökta...), en ekonomi som är way beyond möjlig att överleva på (och en nyanländ telefonräkning på ungefär en miljard, ur studentsynpunkt sett - samt uppkommande Valborgshelg), en intensiv tentapluggsperiod, samt sova för lite, träna för mycket och vara konstant sugen på kladdkaka - det är inte så jävla lätt det heller.

Dessutom röstade jag i Kårvalet. Och egentligen ville jag rösta grönt, men kände inte att jag kunde, eftersom jag, när allt kommer omkring, är en ond, materialistisk och självisk människa. Den insikten var inte heller speciellt rolig...

Men; det är ingen som har cancer. Och efter en helg med vitt bröd, alkohol och chokladpudding har jag faktiskt gått ner mer än vanligt (!). Är det inte motion, så säg...

"Jag har landat..."

Puh. Hemma. Skrev jag faktiskt. Fast jag menar 'tillbaka i Uppsala'. Linköping är definitivt mer hemma. Men på ett konstigt sätt. Det börjar kännas lite... ovanligt. Hm. Skumt.

Anyway. Jag har gått långpromenader med både brorsan och väninnan, shoppat lite smått, pluggat, umgåtts med familjen, tränat, bastat och druckit champagne och gjort ansiktsmasker med brudarna, samt sprungit på partaj. Det var härligt!

Sedan har jag ju klippt håret också. Och tonat det. Rätt så radikalt. Jag hyperventilerade första timmarna. Sedan grät jag nästan. Sedan var jag lite nöjd. Sedan panikslagen. Sedan för trött för att orka bry mig. Efter det bytte jag åsikt varannan timme i ungefär 24 h innan jag slutligen svalde det hela. Nu är jag relativt nöjd. Ha. Ja, alltså. Jag har lugg. Det var det hela.

Nu är det däremot raka vägen tillbaka till 'business as usual' och mer därtill. Jag har en uppsatsinlämning och en tenta på g och det blir inget socialt liv förrän till Valborg. Tänkte jag säga, men det stämmer ju inte. Nu till helgen kanske, men den därpå blir det visst både Inflyttningskalas och bartending på femtioårsfest. Nåväl. Det lär väl lösa sig på något sätt.

Som tur är är det ingen snö här uppe längre. Det hade jag nog inte klarat av. Och min lilla privata näktergal (låtsas vi. Det är i alla fall ingen vanlig, sketen talgoxe) sjunger så fint härutanför, så. Molnen är rosa. Och jag ser på hockey. Dumma, dumma HV71...

Från dåligt väder till Plan B

När ska jag egentligen lära mig att man inte kan tvinga sig till vårväder genom att ha på sig för lite kläder? Inte i år heller, verkar det som...

Det har varit svinaktigt kallt i Uppsala idag; till och med snöat lite. Jag såg folk i tunna vårjackor! Ha! Jag som skämdes i min naiva DUNväst. Nåväl. Antar att det är nackdelarna med att bo här uppe i norr. Suck. Nu: kan det bli lite solsken igen, tack? Mhm.

Spenderade större delen av historialektionen med att tänka ut att senast jag åt pizza var i början av november. Jag är fortfarande sugen, men eftersom de gjorde reklam för choklad på tv nyss har mina cravings bytt spår. Det var inte ens god choklad, utan sådan där som jag vanligtvis inte skulle köpa. Och jag har ångest för att jag stoppade båda avokado och lite färsk mozzarellaost i salladen... Ha. Patetiskt!

Alltså. Bitter. Över min matsmältningsfunktion. Trots att jag bestämt mig för att det inte tjänar någonting till. Samt över CSN och studentekonomin. Fortfarande. Jag fattar verkligen inte varför jag utsätter mig för det här. Det finns INGA garantier. Och vem sjutton skulle anställa mig!? Därför har jag raskt utarbetat en reservplan, som faktiskt börjar kännas bättre än min ordinarie.

Om inte jag får något jobb efter alla dessa jävla år i total fattigdom så tänker jag utbilda mig till sommelière, åka över till Kaliforinen och skaffa jobb på en vingård. Inte behöver jag oroa mig över ålderdomsnojan heller; sannerligen är jag alkoholist before I know it och dör i god tid före 75. Härligt!

Framsteg

Korridorspartyt var ganska roligt. Sofia kom dit framåt småtimmarna och vi hamnade i en soffa där Kristin senare fångade oss på bild.

Idag har jag tränat, läst ut viktig bok och åtminstone tänkt tanken på vad sjutton jag ska skriva i uppsatsen. Dessutom har jag gjort inte mindre än TVÅ matlådor (!) att ta med till universitetet under veckan. Är det inte spektakulärt, så säg...

Snart ska jag sätta mig och se på läckra Jodie Foster i 'Flightplan'. Resten av veckan blir det plugg, radio och träning, träning, träning. På torsdag blir det Linkan.

Rödvinsyror

Terri Hatcher visar sig vara någon helt annan än bilden som fastnat i mitt huvud. Under "Inside the Actor's Studio" är hon både rolig, charmig, sarkastisk och klassiskt amerikansk (såklart). Och jag snyftar nästan till under Bond-scenen med vackra Pierce Brosnan (han är ett av mina... öh, vad är det nu? 3-4-5 manliga undantag), trots det uppenbara, nästan äckligt sliska heterotramset. Vilket direkt borde få mig att misstänka att jag är på ett melodramatiskt humör. Det är jag. Och gud vad hetero jag känner mig...

Jag dricker alltså rödvin. Åh, varför, åh varför råkar just det innehålla så väldans mycket kalorier? Man får väl helt enkelt lära sig ett springa några mil varje fredag-lördag för att sedan kunna hälla i sig lite på kvällen som följer. För helt allvarligt nu. Jag har lärt mig att leva utan choklad. Utan chips. Utan fikabröd. Utan läsk. Utan skräpmat. Utan för stora pastaportioner. Utan för mycket kolhydrater. Utan öl. Utan cider. Utan sliskiga drinkar. Men jag KAN INTE lära mig att leva utan rödvin. Rödvin går före whisky. Rödvin går före desertostar. Rödvin går före avokado. Rödvin går till och med före... dam da da dam!... kaffe.

Så är det. Och jag får helt enkelt lära mig att anpassa min träning och resten av mitt matintag efter detta bisarra lilla faktum. Idag har jag gjort det. Så jag har inte ett dugg dåligt samvete. Har tränat som en galning, cyklat samt ätit en väldans massa nollpoängare. Senare ikväll lär det bli lite whisky också, med tanke på partyt. Det är bara att jobba bort det imorn...

Åååå, vad jag mår braaaa. Och till er som undrar; jag har druckit ETT (nåväl; ett ganska stort) glas hittills. Det är en av fördelarna (?) med det här; min alkoholtolerans är närmast på noll. Bra för ekonomin är det i alla fall. Samt för kaloriintaget.

Och nästa helg blir det jag och en himlans massa av mina brudar i mina föräldrars nybyggda bastu! Jag SAKNAR dem och kan knappt vänta!

Mein Kampf (el irony, s'il vous plait)

Det här är uppenbarligen en sådan där 'stå still'-vecka. De brukar dyka upp lite då och då. En gång i månaden i alla fall. Ett endaste litet kilo gick jag ner - efter 7 dagars intensivträning. Men jag sa ju det. Styrketräning bygger muskler. Muskler väger kilo. Så jag får väl lita mer på de runt omkring mig som säger att jag ser smalare ut från vecka till vecka.

Dessutom nådde jag ett delmål idag. Då måste man fira. Så jag köpte en whisky. Ha. Och så ska man inte belöna sig själv med kalorier heller; men whisky är faktiskt endast 1 poäng per 3 cl! Det tycker jag faktiskt att jag är värd. Det var minsann ett tag sedan jag var nere på den här nivån, så det känns ganska bra ändå.

I helgen ska jag fortsätta skriva uppsats, läsa ut en bok, samt springa på korridorsparty. Och träna, förstås. Skam den som ger sig.

Good times

Och jag säger bara tack och lov för 'Cashmere Mafia'! Ingenting kan naturligtvis egentligen jämföras med SATC, men hjälp vad jag behövde en ny, flashig, powerful women-serie från New York! Underbart. Och att rödhåringen är sanslöst snygg och blondinen verkar lite halvgay skadar ju inte heller.

I övrigt känns det bara fint (helvete! Vad fasen ska hända nu då!? Mobilen har toalettförbud...). Jag njuter av solen, pluggar duktigt, försöker tänka ihop en uppsats, lagar och äter nyttig mat och tränar som en galning. LHC spöade skiten ur Färjestad och är nu i SM-final! Och jag är nästan i mina skinny jeans...

Ambitiös partypingla

Och med sommartiden kom våren.

Aningens bakfull vaknade jag till min förvåning upp halv ett (fast egentligen var ju klockan bara halv tolv) till strålande sol, fågelsång och 15 plusgrader (!). Turligt nog är jag drabbad av en sådan där effektiv baksmälla när man gör saker istället för att sitta apatisk framför tv:n. Jag har redan hunnit med att tvätta två maskiner, gå på vårpromenad, vädrat, skakat täcken och kuddar och städat. Senare lär jag pallra mig iväg och hyra en film eller två. Det var inte så himlans mycket på dumburken ikväll. Och jag känner för en belöning.

Min alkoholfria helg gick inte så bra i praktiken. Igår hamnade jag på förfest hos Andra och flatfest i Kantorn (sas det i alla fall, men det var en attans massa heterosexuella män där också. Trodde jag. Tills det visade det sig att en del av dessa inte alls var särskilt hetero...) med öppen bar. Dessutom rökte jag x antal cigaretter. Allt för att minska kalorimängden. Men jag tränande faktiskt igår, plus att vi cyklade en väldans massa och dansade som galningar. Och idag har jag som sagt gått promenix. Anyway. Det var vilt. Stereon gick i golvet, glas gick sönder på löpande band och polisen kom. Vi var trots allt fyrtio pers i en trea...

Nu blir det andra bullar. Mycket ska det tränas den här veckan. Och pluggas lite också kanske? Mhm. Pluggas, tränas och njutas. Det är vååår!

Snyftande toffla

Jag börjar bli tofflig. En fredag full med solsken och jag spelar fin musik, beger mig till Flogsta för att laga cykeln, träffa Kristin och handla mat. Sedan känns det alldeles utmärkt att fullfölja det hela med att se fantastiska Juno (Oscarsnominerad 2008; med Ellen Page, Jennifer Garner och Allison Janney - om tonårsgraviditet) och äta fyndigt inhandlade räkor och dricka mineralvatten. Supa skallen av sig och skräpmat - qué?

Cykeln är i alla fall lagad. Av världshistoriens charmigaste Chilenare och vi pratade spanska hur bra som helst. Ååå, jag vill bort. Jag blir så. Min lallande, småandalusiska spanska får mig att längta efter de få saker som var fantastiskt med Malaga. Enastående solnedgånger. Milslånga strandpromenader. Färsk frukt. Liv och rörelse. Cigarrlukt. Värme. Mmm.

Sedan så saknar jag mina kära vänner. Trots att de var här nyss. Men det är fler än de som var här som saknas. Tessan. Laurel. Ivana. Tesse. Jonna. Sandra. Emma. Grace. María. Egentligen avskyr jag att ha alla lite varstans i världen - på avstånd. Skitjobbigt. Fast jag ser verkligen fram emot andra helgen i april, då det blir både återseende och adjövinkande av gamla flicks.

Och jag ser på Ally McBeal och gråter. För att det är sorgligt. För att jag saknar min mellanbror. Men också för att jag är så sanslöst stolt och glad. 6 cm på dryga två och en halv vecka - hur sjutton är det ens möjligt?

Sol och kommunikation

Jag är åter kontaktbar! I och med att jag har fått låna en säker och stabil gammal 3310. Härliga tider. Så nu får vi väl se vad som händer med min älskade S500i, helt enkelt.

I övrigt är det fint väder i Uppsala och efter gårdagens mindre belåtna sinnesstämning (Sabina var pluspol och jag var garanterat minus) känns allting betydligt lättare. Förmodligen eftersom solen skiner och jag har så mycket träningsverk att jag knappt orkar stå upp. Trots det är jag nervös inför eftermiddagens uppkommande resultat. Nåväl. Come what may.

Till helgen ska jag ta tag i min uppsats, laga punkan på cykeln (läs: få någon att laga den, i utbyte mot så lite pengar som möjligt), träna och kanske till och med tona håret. Det är trots allt tre år sedan jag vågade göra det själv (!). Kanske blir det Pink på fredag också.

Nu ska jag ut och promenera i vårvädret. Yay!

P.S. Ett stort grattis till min underbara Pappa, som fyller 51 år idag.

Mobillös

Ja, herregud. När ska jag egentligen lära mig att man aldrig ska tro att allt bara ska flyta på? Utan problem. Speciellt om någonting bra precis har råkat drabba en. Då bör man räkna med att nu händer någonting betydligt sämre. Och mycket riktigt.

Jag tappade min mobil. I toan.

Det är fjärde gången gillt. Ja. Inte i toan, utan fjärde gången som en mobil i min ägo hamnar i vatten. Ibland klarar de sig. Ibland inte. Vad som händer med den här återstår att se. Den är hårtorkstorkad och ligger still. In the meantime är jag väldigt frustrerad och har ingen omedelbar lösning annat än be till någon slags högre makt om att den återhämtar sig. Jag håller nämligen redan på att avbetala två mobiler och skulle inte direkt vilja utöka det till tre. Tro mig.

Trots detta är jag förvånansvärt lugn. Det tjänar liksom ingenting till att deppa ihop bara för att allt skiter sig ibland (eller ungefär hela tiden); det vinner man inte ett dugg på. Se där. Jag har vuxit upp. När sjutton hände det?

Under tiden kan ni spana in finfina bilder i mitt fotoalbum.

Tillbaka i verkligheten

En vecka utan internet. Utan dator. Med endast en enda liten timmes tv-tittning. Och lammungar som next door neighbours.

En vecka med en hel del snö, grymma minusgrader och massor med sol (jag är till och med solbränd!). Med nedsågning av inte mindre än fem träd (tre granar och två björkar, f ö), vilket följdes av risbål, motorsågschoppning, stocksläpning och slutligen vedklyvning samt stapling. I övrigt var det skogspromenader, hästumgänge samt bokläsning på schemat. Jag har inte pluggat ett smack. När anländandet av en rykande färsk kvällspresstidning (och i bästa fall en tillhörande bilaga!) är dagens höjdpunkt, då vet man att den moderna stressen är ganska långt borta...

Lästa böcker

Bitterfittan, av Maria Sveland. Ilska, engagemang och mycket jävlaranamma. Så sann.

Män kan inte våldtas, av Märta Tikkanen. Ungefär samma där. Grym och vidrig! Läs!

The Secret Lives of People in Love, av Simon van Booy. Språket är fantastiskt. Han också.

Vi skulle älska om vi bara kunde, av Hanna Wallsten. Konstigt bra. Svårförklarad.

Systembolagetintervjun, föresten. Gick alldeles lysande. Han ska höra av sig i början av april. Förhoppningsvis är sommaren så gott som säkrad. Men vi får väl se vad som kan tänkas dyka upp in the meantime.

Som grädde på moset fick jag ett härligt tentaresultat precis när det behövdes. VG. Det trodde jag minsann inte...

I veckan är det radio, föreläsningar och tentaplugg i förbegående som gäller. Till helgen blir det intressant 'Genus i Focus'-mässa. Och resten av våren lär väl bara rulla och gå...

Pluggvecka och partyhelg

En sådan vecka och vilken helg!

Väl tillbaka i Uppsala var det en hel massa tentaplugg som gällde. Språkvetenskap är fruktansvärt intressant, men så himla toppenkul är det aldrig att trycka in 250 kg fakta i huvudet. Nåväl, gjort blev det och det lär inte bli mitt sämsta resultat hittills...

Efter tentan var jag något så galet ambitiös. Jag tvättade, städade, duschade och bytte lakan i en hast innan det var dags att hämta upp folk både till höger och vänster. Sabina och jag handlade och åt sushi. Sedan var det förfest med en väldigt massa folk i mitt lilla, lilla rum. Mycket trevligt. Kvällen och natten bjöd på partaj, som kanske inte var det mest lyckade någonsin, men helt okej ändå. Det blev alkoholkonsumtion för första gången på mycket länge, faktiskt.

Lördagen började med starkt kaffe och städning av mitt katastrofområde till lya, innan vi fick för oss att gå på bio en sväng. 'Himlens Hjärta' med grymma Lena Endre, Maria Lundqvist, Micke P och Jakob Eklund måste vara den bästa filmen sedan 'Timmarna' (!). Jag hade inga direkta förväntningar och oj, vad överaskad jag blev. Vi var ganska stumma efteråt...

Sedan; schlager! Som tur är vann inte Christer Sjögren. Hehe. Jag är nöjd. Charlotte är den som kommer att gå bäst i Eurovision. Skönt att Bard fick sig en näsbränna. Och underbart att Sanna kom 2:a och vann folkets röster! Natten som följde blev lite småhysterisk tack vare stora doser rödvin, men roligt hade vi i alla fall.

Idag blev det god brunch på GH, följt av en shoppingsväng på stan. Jag köpte en sanslöst snygg hattask och blev desto mer nöjd när jag kom hem och insåg att ytterligare en var dold inuti. Garderoben och hatthyllan blev snabbt omorganiserade efter att tjejerna åkte hem till Linköping och jag hade städat färdigt. Nu är jag helt slut.

Imorn blir det coachningsmöte inför påsken och sedan bär det av uppåt landet. Intervju på tisdag och resten av familjen/släkten dyker inte upp förrän onsdagkväll-torsdag någon gång, så hjälp vad här ska njutas...

23 år och relativt hoppfull

Jag har fyllt år. Eller jag fyller fortfarande år. Idag. 23. Det känns bara fint, tycker jag. Och folk verkar definitivt ha uppfattat både min språknördighet och mitt inredningsintresse (läs prylintresse).

Jag fick en språkkurs på italienska och ett italienskt lexikon(varför nöja sig med fem språk, menar jag, när man likaväl kan lära sig ett till?), en bok om latin, en bok om språk och historia, samt en kaffekvarn (så att jag kan mala mina hela Starbucksbönor!), en lyxkaffebryggare, kaffemuggar, kaffevisp, ett jättefint fat, fina ljus och fina ljusstakar. Mer än nöjd, men osäker på hur jag ska få hem allting imorn. Samt dåligt samvete över extremt lite tentaplugg. Nåväl. Jag är alltid bäst under stress...

Dagens bästa var i alla fall att återfinna en nästan fyra år gammal mapp på Pappas hårddisk. Vilket alltså innebär att min dators lilla meltdown endast tog med sig höstens produktion och ingenting annat. GUD VAD SKÖNT!

Hemvistelsen var, trots schlagerresultat, riktigt trevlig. Mycket bastubad, god (men nyttig) mat och lugn och ro. I lördags var Mamma och jag och lyssnade på föreläsningar om feminism och kvinnors situation i allmänhet på Länsmuséet. Ebba Witt var där och jag var kändiskåt. Mamma suckade. Jag flinade. Men generellt sätt var vi både ganska upptaggade när vi väl kom därifrån. Hjälp, vad intressant det var. Och mer om det lär komma upp i veckans radiosändning.

Men åh, vad jag ser fram emot helgen. Först ska tentan bli avklarad. Sedan kommer mina girls! Party på fredag och schlager på lördag - kan det bli mycket bättre? Därefter blir det Hälsingland, sommarjobbsintervju och påsklov. Yay!

Bitter? Jag? Inte då...

2 sekunder tog det. Efter det att Luuk släppte bomben. Tills väninnan ringde. Jag var chockad.

Jag är nog fortfarande lite chockad. Och besviken. Aningen less. Men jag är inte sjutton år längre och jag kan stå ut med folk som avskyr Carola. Jag vet att de är relativt många. Jag inser att folk kanske är lite trötta på henne. Åtminstone inom schlagersammanhang. Personligen är jag av en annan åsikt, men det är ju bara jag, det.

Vad jag brukar få folk att erkänna är hennes storhet som artist (när hon inte ägnar sig åt överdrivet religiöst svammel), samt hennes tveklösa talang. Och det är på grund av den talangen som jag är irriterad. Nordman är en ovanlig artist. Han sticker ut. Däremot kan han inte riktigt sjunga. Att Carola förlorar mot honom är inte bara smått löjligt, det är rentutav pinsamt. Men, okej då.

Sibel? När vi redan har Sanna, som är så otroligt mycket bättre dessutom? Och vem ska vi egentligen skicka till Eurovision? Självgoda Bard? Patetiska Bengtzing?

En sak är i alla fall säker. Om svenskjävlarna (läs: medelsvenssons utan liv som röstar helsjukt 'för att det är kul') röstar dit Christer Sjögren, då byter jag nationalitet. Och det är tamigfan ett löfte!

Yay

Jag, Jazz och "Eva Dahlgren"

(hon har målat den själv!)

Det här en väldigt bra dag. Med eller utan mat.

* Radiosändningen gick fantastiskt bra (och finns nu att lyssna på. Gå in på webradion och välj programmet 'Queer Voice' i högerspalten)! Och min radioröst låter inte precis så vidrig som jag först misstänkte.

* Hillary vann i Ohio och Texas.

* Drömsommarjobbet kan tänkas vara inom räckhåll...

Nu ska jag panikläsa Isabel Allendes 'Cuentos de Eva Luna' och sedan springa iväg på möte och pubkväll innan det blir Grey's och packning lite smått.

Mejor

Okej, det är bättre. Knappast helt bra (blir det någonsin?), men betydligt bättre. Var på möte, fick ett uppsving och lite mer positiva resultat. Och så pratade jag med min älskade moster. Det hjälper alltid.

Nu har jag bara en bok att läsa ut, två lektioner, två pluggmöten, en radioinspelning och ett möte kvar innan jag får åka hem. Det behövs.

Suck

Det är jobbigt nu. Och jag är inte ens inne på vecka fyra än...

Mat, mat, mat. Överallt är det mat. Jag måste tänka på mat, planera mat, skriva upp mat, räkna mat, bortse från mat, låta bli att köpa mat, laga mat, plocka undan mat, se positivt på mat, försöka låta bli att fokusera på mat, tolerera mat, acceptera mat, avstå från mat och slutligen måste jag faktiskt äta mat. Rätt slags mat. Bra mat. Nyttig mat. Fiberrik mat. Fettsnål mat. Och mat utan socker.

Jag är så sjukt jävla trött på mat!

Forskningen. Snälla, rara forskningen. När kommer pillren? Ni vet, de som man kan ta på morgonen för att sedan slippa bry sig...

Mmm... Marilyn*

Det här är Fluff. Han är mitt nya husdjur, tillsammans med mobilsmycksgrodan Froggy. Min avsaknad av djur har för länge sedan nått oanade höjder...

Ja. Påsk. Jag blev inspirerad och började tidigt. Som alltid. Påskris (med svarta fjädrar, som matchar inredningen. Naturligtvis), påskliljor och lila tulpaner är inhandlade.

Och jag är så duktig. Jag är så duktig så jag förstår det inte ens själv. Idag var jag ute och sprang. I en och en halv timme. Nej, jag sprang inte hela tiden, men jag sprang spåret. Hela spåret. Utan att stanna. Och inte bara en gång, utan och en och en halv. Så bra har det inte gått på länge.

Redan på måndag börjar vi föresten sända live från Studentradion 98,9, Jazzan och jag. Det passade bättre. Jag är lite nervig, men verrrry excited! Återkommer med länkar och detaljer.

* [intern språkvetenskapsunderhållning. Sorry 'bout that.]

Underbara Bokrea!

Mmm, bokrea! Och jag måste ta i tu med det alldeles själv. Jag skrider, lååångsamt, runt mellan hyllorna och observerar allt. Överväger en del. Plockar på mig när lockelsen blir för stor. Och köper när hjärtat hoppar.

Men jag var duktig idag. En av de viktigaste fynden var egentligen inget fynd. Inte pengamässigt. Och för att köpa den var jag tvungen att lägga ifrån mig både en, två och tre böcker som jag gärna hade köpt. Däremot är jag något så vansinnigt nöjd med det jag faktiskt köpte. Även om det blev lite dyrt.

Birgitta Stenbergs 'Erotiska Noveller'
Jenny Downhams 'Innan jag dör'
Och Tin Andersén Axells 'Djävla Älskade Unge!'

Samt på DVD

Virginia Woolfs 'Orlando'
Och 'Sunes Jul'

Haha. 'Sunes Sommar' har jag sett jag vet inte hur många gånger, men Sunes Jul har jag bara sett två eller tre. Och inte på bra länge. Så jag kunde inte låta bli.

Nu sitter jag här och ser på tv4:as nya onsdagsunderhållning, 'Rent Hus'. Hjälp, vad förälskad jag är! Ett städprogram, med två kvinnor som älskar att städa och hjälper folk med deras vidriga hus. Och en av dem är ju inte helt ful heller... Haaa. Vad härligt.

Imornkväll sker den praktiska delen av radioutbildningen. Nästa vecka ska vi börja sända, är det tänkt. I helgen blir det plugg, plugg, plugg. Och lite mys. Nästa vecka, efter livepremiären, åker jag hem till Linkan och firar födelsedagen. Very cosy indeed.

Dagens ilandsproblem: Vad sjutton ska jag börja läsa!???

Yummie

Åh, Eva. Du var bäst.

Så grymt skön, så roligt sarkastisk, så mycket bättre live och oh så vansinnigt läcker.

Jag är nöjd. Nu; bokrea!

The Oscars 2008

Helen Mirren, Catherine Heigl, Heidi Klum and Anne Hathaway

Jessica Alba (w/ hubbie)

Cameron Diaz

Tilda Swinton

Marion Cotillard

Hillary Swank

Jennifer Garner, Amy Adams, Laura Linney and Penelope Cruz

Random Red Carpet Comments

So Heidi Klum is the first one to arrive. In red. Love the huge bob. But oh, George. You are too cute. And Helen Mirren looks absolutely gorge! Perhaps even better than last year. All the pressure off, stunning new dress and mwaaa. Anne Hathaway in also wearing red. But she does it the best. Truly looks like a classic moviestar. Ooo, Jessica Alba is sooo beautiful. And very pregnant. Glowing for sure. Lovely dark purple dress. Cameron Diaz - nah. Nothing special. Pink. Salmon pink. Tilda Swinton is being herself - pale w/o make up, wearing something hideous dark. Gotta love her fiery red hair, though. Marion Cotillard's dress... I'm sure others will like it, but it's not really my style. White, very detailed. And of course she's wearing French and Jean Paul Gaultier. Hillary Swank in black looked a lil' boring at first, but zooming in, it turns out to be much better than I thought. Wow, Penelope Cruz. Black blue leatherish corset with a furry cleavage! Def not bad. Catherine Heigl in red - as so many others. Not too special, but classy. I like Johnny Depp's wife's outfit. Jennifer Garner is surprisingly delish. I've never cared for her at all, but jee. Time to think again, clearly. Nice gown too. But to my great disappointment I haven't even caught a GLIMPSE of Meryl Streep... Or actually any of my fabs, besides Helen Mirren... And that's apparently it.


I did watch some of it. But fell asleep around 3.30 and woke up again an hour later. Watched back and forth. Finally gave in at 5.30 am. Marion won, Swinton won, as expected. But oh, so many stars were missing... I wonder if that has anything to do with the strike?

Anyway. Who knows. It's lovely spring weather outside. I'm sick of gowns. And I need to study.

Så smått the O o radio

Yeah, I'm up watching the Oscars. All night? Mjae. I don't think so. Me is tired. Me is trying. But me has gone running for three days straight. Me needs sleep.

Radiokursen del två skrämde upp oss lite. Eller jag borde väl säga 'mig'. Jazzan är kolugn som vanligt. Ni kan inte ens tänka er hur mycket man måste tänka på. Att göra. Att inte göra. Att absolut inte göra. Att göra ibland. Att göra emellanåt. Att göra i början. Att göra i slutet. Att göra då och då. Att upprepa. Att inte upprepa. Att tänka på. Att komma ihåg. Att observera. Att memorera. Osv osv. Man blir alldeles slut.

Dessutom måste vi ha jouren. Att ha jouren innebär, att ensam, ha ansvar för hela radion en hel eftermiddag under fem timmar. Läskigt? Oh yeah. Speciellt just nu, när man inte ens kan föreställa sig hur man ska lyckas klara av det. Major tech equipment, ya kno... Nåväl. Man vänjer sig väl.

Oj, vad jag är duktig. Fortfarande. Trots en stadig ström av mail från fel person. Att titta på smala, snygga celebs hjälper, believe me. Jag återkommer angående klänningar och gala.

Schlager och sånt

Schyssta kragar, BWO. Men jag hoppas inte på dem. Bard förtjänar en känga. Han är på tok för självgod. ”Jag vet vad heeela Östeuropa vill ha!” My ass.

En bosnisk ballad? God idé. Dessvärre lär svennosvennarna aldrig köpa det.

Frida påminner om en ung, om än skånsk, Lotta Engberg. Snacka om tuggummipop! Men den är ju förvånansvärt kitchig…

Operavrål med världens högsta slits? Hjälp.

Och så Patrik Isaksson. Han är kort och påminner lite om en hob, men jag har hört honom aningens sarkastisk i radio and I like the guy. Låten funkar.

Caracola anländer mitt i smeten som kvällens stora klyscha. Tre färgglada söta fjamsmajor med väldigt korta klänningar och en låt som handlar om kärlek.

Ainbusk borde pensionera sig. Tagga ner lite. På tok för mycket falska toner. Dessutom lät det tidigt 90-tal om hela grejen.

Escobar är väl inte direkt min stil, men de ser bra ut och låten är okej.

Så. BWO vidare. Naturligtvis. Bard ser ut som en 5-årig marionettdocka med skägg och mustasch. Och Frida. Det förvånar mig inte. Trodde som sagt att det skulle stå mellan henne och Patrik. Och hon vann. Inga direkta bra bidrag alls, faktiskt. Men roligt som alltid.

Sedan ringde Sabina. Vi pratade i 3,5 h. Det bara flöt på.

Och familjen var här. Pappa fixade skrivaren, Olle fixade nerladdningen och mamma köpte frukt, bär och mera mineralvatten åt mig. Sedan tog de med sig överflödiga resväskor och åkte hem.

Jag har varit duktig idag igen. Ett pyttelitet glad rödvin blev det (1 dl), men inte mer. Imorn blir det mera radio. Lite plugg. Möte. Och så Oscarsgalan, hela natten. Jag är ju faktiskt ledig på måndag. Och man måste ju se det live!

På tisdag blir det Stockholm och fantastiska Eva Dahlgren på Cirkus. Och lagom när vi återvänder till Uppsala är det ju faktiskt BOKREA! 00.00 natten till onsdag, alltså. Det är ju så att man blir lite sugen på att gå på shoppingtur och skippa spanskan kl. 10 på morgonen... Vi får väl se.

Väl mött, CSN!

Lantz nästa

Högst fascinerande radioutbildning är påbörjad! Väldigt intressant och vad man lär sig. Och hur mycket man ska tänka på... Jag kommer inte våga öppna munnen. Men herregud, kan Annika Lantz så kan väl jag... Ptss. Fortsättning följer imorn och på torsdagkväll ska Jazzan och jag börja spela in jinglar och intron etc.

Vad sägs om 'QueerVoice'? 'Flatprat' skulle vara en given succé, tyckte jag. Hon var inte lika övertygad. Haha.

Snart kommer familjen förbi. Jag har tackat nej till både middag och fest ikväll, allt pga. att jag inte litar på mig själv ännu. Dessutom ska jag verkligen inte dricka alkohol. Och jag är en sådan där tragisk människa som definitivt inte kan vara ensam spiknykter ute på party. Så det får bli myspys, motion och Melodifestivalen istället. Den är ju i kära gamla Linkan ikväll, dessutom!

Done

And I did it. Steg 3 är avklarat. Och guuud, vad underbart! Jag hade glömt bort hur endorfinkickar känns - men nu vet jag. Lita på det.

Here we go

Jag har lyckats rädda lite. Dikter. Noveller. Bilder. Och det känns ganska skönt.

På något underligt vis känner jag mig pånyttfödd. Gamla liv - borta. Nya liv - rent och fräscht. Steg ett och två av min hastigt påkomna plan är redan avverkade. Steg 3 bör uppfyllas imorn. Sedan finns det inte direkt någon återvändo. För 400:- + 350:- i månaden senare så ser till och med en latmask som jag till att hitta motivation. Hoppas jag.

Det blir inget supande i helgen. Och inte helgen efter heller. Nästa festhelg kommer den 14-15:e mars. När brudarna kommer hit och firar lilla mig. Härligt, härligt.

Ja. Det var väl ungefär det. Jag mår bra. Det extremaste sockersuget har släppt. Och det var länge sedan jag var så bestämd...

Skandal och datorkrasch

"Oj, vilket blont hår! Jag älskar klänningen, trots att gult är långt ifrån min favoritfärg. Hon klär i det. Och hallå! Det är Carola. OCH Andreas Johnsson - vad skulle kunna gå fel? De kommer att gå vidare; det finns inte skuggan av ett tvivel kvar. De är helt grymma båda två. Den där fjamsiga radiohiten är inte mkt i jämföresle. Och gud, vad hon rockar. När hon gör låtar som den här. Ingen religion. Inget överdrivet. Bara rena proffs! ÅH. HÄRLIGT!"

Så skrev jag. I lördagskväll, efter Sanna, och innan utgång och innan jag visste hur folk hade röstat. Hoppsan och hejsan. Ja, jag har kommit över det. Det gick rätt fort. Fast det var verkligen förjävligt. That's all I'm saying.

Efter att hela min dators hårddisk mer eller mindre kraschat så bryr man sig inte om detaljer. Man bryr sig inte om att man förlorat en hel jävla mapp, med typ en miljard saker i, utan istället man bryr sig mer om att man alls har en fungerande dator, med tillhörande internet, och att man kommer ihåg sina viktigaste länkadresser i huvudet. Allt annat är borta.

Tror jag. Vågar inte riktigt ordentligt dra mig till minnes hur mycket av min mapp som faktiskt finns sparat. Har jag tur; allt innan September. Har jag otur; inte speciellt mycket. Jag ska kolla upp det någon gång. Förslagsvis en sådan där dag när livet är härligt och man känner att allt utom att jag lever inte spelar någon som helst roll...

Alla har sportlov utom jag. Mamma och Pappa och lilla lillebror kommer förbi i helgen. Då har jag eventuellt radioutbildning också. Ja, sa jag inte det? Jag ska bli radiopratare.

Omg

Wow, Sanna Nielsen. Wow! Håll dig till engelska hedan efter. Som du har lagt i och varit med och sjungit och sjungit, men nu.... Jag ryser. Kalla kårar letar sig upp längs hela ryggen under nästan hela låten.

De säger att det står mellan Johnsson & Häggkvist och Ola och Sanna. Allvarligt? Sanna borde slå Ola med hästlängder. Hon är helt jävla fabulous ikväll - end of story.

Nu återstår att se hur det går för min kära Carola. Sedan blir det fest. Jag är aningens mer motiverad efter 4 glas rödvin. Och mitt hår påminner om Lena Phs och Charlotte Perrellis i Melodifestilen 2003.

Detox

Här var det detox! Ha. Med rödvin som undantag. Just en fin sådan... Men i övrigt är det bara grönt te, apelsinjuice, mineralvatten, vanligt vatten, smaksatt vatten, vatten med citron, vatten med lime, frukt, grönsaker, solrotsfrön, russin, nötter, samt omega3-protein som gäller.

Och jag har huvudvärk och suktar efter ballerinakex. Dessutom inte den minsta lust att göra någonting annat än att se på schlager ikväll. Vilket jag ska. Trots folks protester. Någon måtta får det vara! Men efter schlagern blir det homogalej med vintertema. Vare sig jag är på rätt humör eller inte.

På rätt humör lär jag väl f ö inte vara förrän om några veckor, då det värsta beroendet borde ha lagt sig. Men att undvika socker är ingenting i jämförelse med att ersätta kaffe med te. Grönt te, dessutom. Hur kan man ens jämföra blaskigt, halvljummet, smaksatt vatten med denna fantastiska, ljuva, starka, beroendeframkallande oas!? Morr!

Sovit har jag i alla fall gjort. Förmodligen för mycket, men det skiter jag i. Så det så.

Mums-info

Åååååååååå, det var skönt. Att höra. Fyra månaders undran, oro och ångest och äntligen klara besked och fakta. Samt avslut. Puh. Grymt!

Beltran dömd för våldtäkt

Ursäkta min underliga belåtenhet över detta faktum, Tomas Bodström (som anser att man "aldrig kan glädja sig över att en människa får fängelse". Jag säger att jo. Det kan man. Om människan i fråga bevisligen ljuger sig igenom ett rättsmål efter att ha våldtagit någon), men jag kan inte låta bli. Gud, så skönt. Det kanske finns lite hopp kvar om det svenska rättssystemet. Emellanåt i alla fall. Och Bodström tror inte på annorlunda dom om målet överklagas. Skönt. Även om det lär försökas.

Moderlighet

Ebba, Ebba, Ebba. Vad svamlar du om?

Ett debattprogram i SVT handlar om moderlighet. Maria Sveland, någon skum ’pro gammaldags skitsnack’-människa, Ebba Witt-Brattström och chefredaktören för tidningen ’Mama’ – alltså en tidning med fokus på det kvinnliga föräldraskapet; mamman, diskuterar vad moderskap är. Och om moderlighet är bra eller ens egentligen existerar.

Maria Sveland skrev boken Bitterfittan. Jag och mina mycket feministiska väninnor var och såg pjäsen. Den var mitt i prick. Maria är även mitt i prick i det här programmet. Förvånad inser jag att mina egna åsikter instämmer på tok mer med hennes än med Ebbas. Det visar sig, oavsett hur mycket feminist man måste anse henne vara, att Ebba har vissa åsikter som får mig att förundrat spärra upp ögonen. Hon medger bland annat att mammarollen skiljer sig från papparollen och tror inte helt och hållet på ett neutraliserat föräldraskap. Vilket ärligt talat riktigt chockerar mig.

Det gör däremot Sveland. Tack och lov, måste jag säga, efter att ha lyssnat på lite av den dynga de övriga yttrade. När Ebba sedan dessutom verkar anse att den unga generationen ’mödrar’ (kvinnor?) som lever nu inte verkar vilja veta någonting om den tillika, äldre generationen, och ger Maria rådet att läsa Moa Martinsson (som om den yngre generationen om inte tvingas till det faktiskt inte skulle göra det frivilligt!), får jag nästan spader.

Ebba. Snälla Ebba. Menar du på fullaste allvar att den äldre generations kvinnor (åtminstone framför allt) bör ses upp till mer än andra, endast för att de har haft den alldeles fantastiska upplevelsen av att (för att citera Babben Larsson – som har fött barn, kan tilläggas) ”skita ut en soffgrupp”? Jag kan bara anse att det är rent skitsnack.

Ja. Jag respekterar att många kvinnor vill ha barn. Jag respekterar till och med att vissa kvinnor vill stanna hemma och leka vad de kallar för ’den ultimata modern.’ Och jag förstår att folk anser mig inte kunna förstå det magnifika med att ’vara mamma.’ Däremot accepterar jag fan inte att bli vare sig nedvärderad, inte tagen på allvar eller tillintetgjord för mina sedan länge odlade åsikter.

Jag kommer aldrig att acceptera idiotier till teorier som att ”män helt enkelt inte har samma relation till sina barn som kvinnor” eller att män ”bara inte är så bra på att köpa nya kläder till ungarna.” Så länge män och kvinnor uppfostras så inåtihelvete jävla olika så kan det komma att verka så. Men det betyder inte att det har någon som helst relevans.

Så det så.

Språk, ambition, avsked, schlager och fester

Ni vet sådana där dagar då man råkar inse att man är så pass bakfull att man inte kommer att göra ett smack på hela dagen? En sådan dag var det igår. Jag sov till klockan 13. Sedan lyckades jag pilla i mig lite makaroner. Och såg på dvd/film/tv resten av dagen. Literally. Och gick och la mig klockan 23.

Efter sådana dagar brukar jag känna mig något så vansinnigt ambitiös. Ja, bara att gå upp innan 10 känns ju fantastiskt bra. När man sedan äter ordentlig frukost, gör alla sina läxor och dessutom lär sig lite italienska, portugisiska och rumänska, städar, bokar tvättstugan och åker och storhandlar (på den billiga ICA-affären!), då vill man ju nästan ge sig själv en applåd. Haha. Jätteskönt är det i alla fall - rekommenderas!

Uppsalas största språknörd tänker fortsätta kvällen med fortsatta italienskastudier. Hon har fått för sig att det nog vore 'roligt' att kunna inte bara två utan varför inte alla romanska språk. Minst tre kvar alltså. Fast jag tror jag nöjer mig med italienska och portugisiska. Bara två. ;) Idag har jag lärt mig alla veckodagarna på nämnda ovan, samt på rumänska och på latin före och efter Kristus. Haaa!

Imorn åker min lille (1,97) mellanbror till Australien, för att sedan stanna där i nästan sex månader. Det känns konstigt. Mamma har separationsångest och pratar om att snart 'åka upp över dagen' för att luncha med lilla mig. Aww. Sweet. Det här med hemlängtan lär man sig med åren, tycker jag, men känslan anfaller ibland ändå. På college kunde det vara sanslöst jobbigt. I Spanien var det inte alls så farligt och här märker jag bara av det emellanåt. Fast det lär bli riktigt jobbigt i sommar, har jag en känsla av. Först i augusti kommer han hem. Usch. Vad läskigt. "Akta dig för vithajarna" var det enda jag kom på att säga senast vi sågs. Lilla Tonton.

Och jag som missade lördagens Melodifestival. Skandal. Fast tydligen inte. Allmänheten verkar anse att första deltävlingen sög riktigt ordentligt. Kan tänka mig det, med Christer Sjögren i spetsen. Isch. Min släkt hyser en allmän avsky för den karln. Det är ganska roligt faktiskt. Men jag ska se reprisen ikväll. Hihi. Och nästa lördag är det ju också fest. Men den börjar senare. Så förfest med schlager blir det absolut, vare sig folk vill eller ej. :D

Middagen i lördags, föresten. Var riktigt trevlig. Lite småläskigt ibörjan när man inte kände en själ, vid sidan av Carro, men hjälp vad mkt intressanta människor jag träffade. Högt uppsatta chefer (som tyckte om att "gå på sådana här ungdomskalas!"), ett överklassprästpar (hjälp, vilken dialekt mannen hade! Han lät som om han gjorde sig till som aldrig förr och jag lyckades med nöd och näppe ta honom på allvar) som vurmade för all slags franska (vilket åtminstone ledde till roliga diskussioner), en kille som hade spenderat sina somrar på precis samma lilla ort som moi och tyckte om fina, röda viner och tre äldre bordsdamsbruttor som pratade husköp, egna examina och äktenskap. Jag log. Och trivdes. Alldeles utmärkt. Allt var gratis och alla var fulla. Ja, så som det brukar bli då...

Jag bör f ö börja repetera mina drinkkunskaper en aning. I slutet av april är jag nämligen anlitad som bartender på en femtioårsfest. Inte vilken som helst heller. Host, host. Men roligt lär det bli.

Beslutsångest

Jag mår illa och har yrsel. Min balansnerv har drabbats av virus. Kort sagt går man missriktat in i väggar och tror att man ska svimma lite nu och då.

I övrigt mår jag fint. Mitt mindre intelligenta jag tänker snart ge sig i väg på trerättersexamensmiddag. Andra halvan har precis slagit sig ner på sängen och planerar nog att stanna där. Vad som händer får vi se.

Go Hillary!

You just gotta love her.

Och till alla idioter; nej. Jag stödjer inte Hillary för att hon är en kvinna, utan för att hon har egna, vettiga åsikter, som hon står för.

Obama säger saker som "ja, självklart ska kvinnor kunna göra abort, men samtidigt förstår jag ju varför vissa inte tycker att det är en bra idé" och "homosexuella är människor som du och jag, men man måste ju tänka på att vissa inte är bekväma med deras livsstil." Snacka om att valfjäska för alla sidor! Om han vinner så kan ju den med mest pengar muta sig till vad som helst. "I want to bring democrates and republicans together" - yeah, right. Varför ska man rösta alls då, om alla mer eller mindre ska smältas ihop? Dessutom tror jag, i synnerhet nu efter Bush, att amerikaner generellt är mer än redo för en äkta demokrat igen och ingen velpelle. Så det så.

Och hon vann både i New York, New Jersey, Massachusetts och Kalifornien igår. Nu blir det spännande valspurt resten av våren (året?). And I'm looking forward to it.

Titta

Min fototalang är ju klart avgjort inte den bästa, men vad fan... Bilder är det i alla fall. Enjoy.

A heart in New York

And I'm back. Efter ett tårdrypande avsked, som min tyske flygplansgranne var mindre bekväm med, och en vedervärdig flygresa hem (lufthål and such. Don't ask...). Väskan är uppackad. Jag har wheat thins, granola bars och en hel del Starbuckskaffe och sitter i sängen och ser på 'American Idol.' Oh, the irony...

Jag har haft vansinnigt roligt.

Vi har sovit alldeles för lite. Shoppat alldeles för mycket. Spenderat på tok för mkt pengar på taxi och dyra drinkar. Pratat som aldrig förr. Ack, min älskade Laurel. Som jag kommer att sakna dig. Men inte i mer än två år. Och det är ett löfte. Jag träffade Emma. Jag träffade Grace och Danny och Wookie och en och annan ny bekantskap blev det också. Fascinerande bh-shopping blev av hos USA:s ledande bröstexpert (haaa). Macy's och Bloomingdale's, Nine West och Virgins Broadway Megastore. Magiska Central Park. FN-besök. Åh, där vill jag jobba. And I will, in about two years. Wink wink.

En slight återvändning till heterosexualiteten i och med nyanställd absolut hottie på mitt gamla college. Böcker från härliga Barnes & Nobles. Galna tågresor mitt på blanka morgonen. Högst fascinerande komplimanger. Fina sånger. Konsten att lära sig hantera en kamera. The Met. Besök på ganska känd flatklubb. Vi har tittat på Heath Ledger's lägenhet och studerat folks fantasifulla snyftmeddelanden utanför. Alla vackra avenyer. Manhattans underbara tunnelbanor (who needs an ipod? The entertainment is right there!). Och folks sensationellt höga hyror. 3000. Dollar. För en tvåa, med ett minikök och ett pyttebadrum och generellt ganska spartanskt. Wow. Lägg till all takeawaymat och taxi fees på det sedan...

Anyway. You gotta love it. Och insikten är solklar. Där ska jag bo. Relativt snart. Ja.

"There's a heart. A heart that lives in New York..." (Simon & Garfunkel)

Hej då

Matilda är inte här. Hon är hemma. I New York.

Cya.

Mums

Härlig dag.

Upprop. Vi är 3 personer. En fjärde ska läsa vissa delar. Snacka privat lyxundervisning. Jag blir alldeles glad.

Sedan gick jag hem via ICA och handlade god, nyttig mat och hyrde två filmer. Aningens inspirerad av Guldbaggegalan igår. Det blev 'Underbar och älskad av alla' och 'Ett öga rött'. Jag tyckte om båda, men sen senare var klart bäst. Jag log, skrattade, blev arg och grät floder. Precis som det ska vara.

CSN-killen sa att jag kommer att få mina pengar i tid. Och ikväll börjar några av mina bästa tv-program för tillfället. Livet är bara bra.

Progress

Tillbaka i Uppsala. Jag började med att äta en god middag med styrelsebrudarna och sedan var det möte. Våren ser ut att både bli givande, rolig och intressant, med tanke på alla små events vi har planerade. Härligt, härligt.

Nu sitter jag framför Guldbaggegalan och dregglar över Lena Endre. Hon är vansinnigt vacker, men det visste vi ju alla redan. Michelle Meadows hår är inte heller att leka med. Och Katarina Ewerlöf... yummie. Sissela är av någon anledning inte lika otrolig ikväll som jag brukar anse henne vara, men det kan bero på att jag nyligen har överdoserat hennes dvd. Snygg och sprudlande är hon iaf och det räcker mer än väl.

Eftersom jag är en extrem mångsysslare ser jag naturligtvis inte bara på TV, utan surfar, betalar räkningar, gör upp en budget, skriver ut scheman och flygbiljetter och planerar veckan samtidigt. Det känns bra. Imorn, innan Spanska B-uppropet, ska jag springa runt på institutionen och leta rätt på mina tentor. Sedan blir det till att ringa och flåsa både CSN och Handelsbanken i örat; allt för att försäkra mig om att mina skandalösa shoppingplaner ska fungera - på gott och ont....

Jag har en ny resväska. Och känner mig ganska beredd på att ta itu med vad som komma skall. Det må ge både trubbel och problem, djupa suckar och en hel del ansträngning, men framför allt ska det bli alldeles jävla fabulous!

Puh

Nu ska vi se;

Grammatiken - check!

Litteraturen - check!

Och därmed två kurser och 45 hp avklarade på en termin. Not bad. Not bad at all...

Semestertider

And I'm done.

Och det kan till och med möjligtvis eventuellt possibly vara så att jag har lyckats klara av båda två... Även det känns livsfarligt att skriva. Har redan hunnit börja telefonterrorisera min stackars professor, men med tanke på att han inte svarar så går det inte särskilt bra...

Nu ska jag duscha, packa ner min dator och åka hem till Linkan. Nästa vecka ska jag ha 2 möten, påbörja en kurs (vilken den nu blir...) och sedan fly landet.

Mohaha. Later.

Ack, denna positivism...

One down, one to go.

Nej. Jag vet inte hur det gick. Men det är en bra sak - det är oftast när jag känner så som det faktiskt brukar gå bra också. Fast jag vågar knappt skriva det.

Uppsala känns bättre än jag minns det. Vårterminen tycks positiv. Jag får välbekant sällskap på b-kursen och efter ett och annat telefonsamtal insåg jag att jag faktiskt har betydligt bättre vänner här än jag egentligen visste om.

Men det ska bli skönt med ytterligare lite tid i Linkan - och nu med semester och umgänge som främsta punkter på agendan. Jag borde köpa en bra resväska också. Hihi. Hihihi. Sa New York-nörden. Gud. Vad jag är glad.

Trots att jag faktiskt har dechristmasat (hoho...) mitt rum. Det vanliga dödstrista, gråa januari verkar inte lika trist i år. Och jag har rödvin, Loka med ny, fabulous flädersmak och mörk pistagechoklad. Mina grymma Efva Attling-martiniglas är vackert inslängda i inredningen. Och nästa tenta känns, av någon outgrundlig anledning, som en ganska världslig och överkomlig sak.

Läget just nu

Bra saker

* Hillary vann i New Hampshire!
* Birgitta Ohlson sätter knäppa män på plats live i tv4.
* Jag har lyckats plugga ganska mycket.

Mindre bra saker

*Jag måste verkligen klara av de här tentorna...
* Dygnsrytmen är lite förvriden.
* Min hjärna har nog dött.

Gotta love it

2008, alltså. Jag är grymt inspirerad, full av tro på framtiden och känner mig hyfsat genuint glad. Gud. Tänk om man hade vetat det här för fem år sedan eller så.

Jag sitter fortfarande här och pluggar som en gnu inför mina stundande tentor. Och tro det eller ej, men det börjar nästan kännas överkomligt. Missförstå mig inte nu, för det säger egentligen inte så mycket, eftersom det fortfarande ska till ett smärre mirakel för att jag ska lyckas avverka båda två med resultat godkänd. Men jag hoppas. Och det är nästan så att jag börjar tro...

Aha-upplevelserna utlöser varandra och då och då känner jag mig faktiskt riktigt intelligent (ha...), även om hjärnan känns något så vansinnigt fullproppad. Nåväl. Det kan väl aldrig skada, förmodar jag. Dessutom fick jag nyss ett uppmuntrande besked från VHS och det verkar inte som om de bryr sig ett skvatt om att jag ännu inte uppfyllt alla krav för B-kursen. Inne är jag och till och med registrerad och måste visa upp slutresultat senast vid kursstart. Så fort tentorna är skrivna blir det till att ringa till Moderna Institutionen och flåsa dem i örat, kort sagt. Rätta, rätta.

Förhoppningsvis går det vägen, så att jag kan överge landet och bara njuta en stund. Innan det är dags för allt det andra; ny termin, välkomnande av nya studenter, spännande namnbyte, Eva Dahlgren-konsert på Cirkus, födelsedag och eventuellt gemensam storfest. Bara för att börja någonstans. Uppsala i april-maj, med flottracing och Valborg. Sommar. Förutom att tjata på institutioner ska jag efter tentorna ägna mig åt att söka sommarjobb. I år kanske man skulle försöka vara ute i god tid och därmed öka chanserna för att landa något riktigt spicy? Let's hope so.

Nu ska jag återvända till att avsluta minst 100 konjunktivövningar och plugga in 200 verb...

Fantastiska glosor och framtidstro

God fortsättning på er!

Mina dagar spenderas med spanska grammatikstudier och om jag har någon tid över, med att plugga in 1500 glosor (20 av dem kommer på tentan...), bl.a. apurin, mjölkmaskin och två olika ord för tarmar. För att inte tala om piedra pómez, dvs. 'liten sten som används vid hudrengöring.' I djursamlingen ingår havsabborre, muräna och daggmask. Muräna eller 'äcklig jävla ålliknande skabbfisk' som det står översatt i mina papper. Jag bildgooglade och det var inte speciellt roligt. Dessutom var jag på dåligt humör just då. Därför.

Som en bonus fick jag äntligen resultatet på sista engelskatentan. VG, naturligtvis. Ha. Något ska man väl ha för att spanskan har gått åt skogen hela hösten... Nåja. Nästan i alla fall. Eller det återstår väl att se.

Under tiden drömmer jag om Manhattan och känner mig bisarrt inspirerad inför år 2008. Än så länge har det gått 3,5 dygn - and it's looking positive...

Going home

What better way to celebrate the new year than to book a trip back home?

Yeah, that's right. I'm going to New York. On the 25th of January. Back here a week and a half later.

And right now, I couldn't care less about 7000 Spanish words or an entire text book full of insane grammar rules. I have no idea what course I'll be taking in 3 weeks time, but guess what? It doesn't really matter. Because I'm seeing one of my best girlfriends again, for the first time in 2,5 years, and I'm going back. Going home. And the rest of it will work out. Things do.

And I'm so happy. You just wouldn't believe...

Sailing into 2008

Wishes, not resolutions

Less drama

Continued sense of strength

No sudden deaths

Insight

To be able to put life away when needed

To love reasonably

A greater amount of literature

And certainty

Back in the real world

Efter över en vecka av isolering, snö, djur och natur, familj, släkt, hur mycket mat och alkohol som helst (just nu är det självsvält fram till nyårsafton, förutom typ imorn, då det är ytterligare kalkonmiddag med släkten... ughh) och inget tv-tittande, ingen dator, inget internet och knappt telefontäckning har jag landat i den, som jag trodde, välbekanta hemstaden Linköping.

Fel av mig. Hela stan känns ny. Affärer har flyttats hit eller dit, utökats eller helt enkelt spårlöst försvunnit! Detta påverkade dock inte min shoppinglust speciellt mycket, då dagen resulterade i riktiga fynd (en nedsatt Vera Wang-kofta), nyårsörhängen och möjlig nyårsberlock, böcker ("Collected works of Virginia Woolf" - jag var ju tvungen. Att jag redan har allt hon någonsin skrivit, vem bryr sig? Den var vacker och såg gammaldags ut!), toppar och några försenade julklappar.

Så. Imorn blir det umgänge med nästan hela tjocka släkten. Igen eller andra delar av den. På söndag måste jag tentaplugga innan måndagens nyårsafton. Femrätters i Hejdegården med gamla gänget och nya tillskott. Trevliga, snygga sådana, hoppas jag, men man får väl se.

Uppsala känns i alla fall ganska långt borta...

Wishes

Merry Christmas everyone.

And a very happy New Year!

To put life aside

I've gotten over it. Sometimes you just have to.

Sedan hjälper det med vettiga och förstående människor också. De där få som inte är idioter eller fullständigt inskränkta. Framför allt är man faktiskt inte tonåring längre. Thank god.

Tenta imorn. And I'm actually looking forward to it. Sedan tvättning, packning och bye bloody bye to this place. Christmas on the countryside coming up. Lord knows I need it.

“To look life in the face. To know it for what it is. To love it for what it is. And then to put it away..."

And the world spins madly on

Woke up and wished that I was dead
With an aching in my head
I lay motionless in bed
I thought of you and where you'd gone
and let the world spin madly on

Everything that I said I'd do
Like make the world brand new
I just got lost and slept right through the dawn
And the world spins madly on

I let the day go by
I always say goodbye
I watch the stars from my window sill
The whole world is moving and I'm standing still

Fyra dagars partajande. I Stockholm. Lite i Uppsala. För lite sömn. På tok för mycket drama. Underliggande, nästan omedveten medvetenhet. Fördomar från fel håll. Motbevisande med bravur. Vilse i Uppsalas utkanter 04 på morgonen i minusgrader. Psykbryt. Fastfrysna cykellås. Mitt livs första misslyckade tentaresultat. Hemlängtan. Intressanta genusdiskussioner. Makalöst skådespel. Karriärsfunderingar. Numbness. Ledsna vänner. Livsförvåning. För många vackra sånger.

Och många tårar blir det...

Nobel 2007

Det första som slår mig, förutom att det är så oerhört synd att Doris Lessing inte kunde närvara, är att Silvia aldrig har sett så bra ut. Och då pratar jag inte om klänningen, för den tyckte jag faktiskt inte speciellt mycket om, utan om det faktum att hon plötsligt tycks se tio år yngre ut än vanligt. Vad det beror på kan ju var och en sätta igång att spekulera i...

Madeleine är fullständigt stunning som vanligt och Victoria är inte långt efter. Jag gillar Filippa Reinfeldts lila klänning och Petra Nordlunds gammelrosa fluff.

Lyssnade till ekonomipristagarens tonårsdotters kommentarer och ryser. Hon har en high pitch voice som inte påminner om någonting annat. Enjoy watching that interview in your 40's, girl. That's all I'm saying...

Och nu är det Horrace och Ebba Witt. Det var inte speciellt länge sedan jag fick reda på att de är gifta - med varandra - och har fortfarande väldiga problem med att få det att gå ihop. Det känns inte alls som om de platser, med undantag för litteraturen. Men det kanske är det det hänger på, visserligen. Studerade Ebba under middagen och såg minsann både armbågar på bordet och handen framför munnen. Ajajaj. Annars är hon ju rätt snygg... Men det tycker jag nog endast pga. den hårda, dominanta blicken, det galna håret och litteraturaspekten.

Jag är traditionell i många bemärkelser, men inte vad gäller att föredra SVT i alla lägen före allting annat. TV4 har dessutom lyckats klämma in både Bengt Magnusson (vid sidan av Rikard Wolff får han hemskt gärna sitta i ett hörn i mitt hus och läsa högt ut en bok eller så), Anna Lindmarker (åh, yum!) och dödshärliga Carina Berg. Very nice indeed.

Hade velat höra Lessing hålla tal. Det märktes att det endast var forskare närvarande, om man säger så. Hehe. Ida Falk Winblad var tveklöst kvällens fläckfria solist och jag älskar att Albert Fertes väldigt franska fru under en intervju pratade så pass långsamt att jag förstod nästan allt hon sa. Ibland är det bra med åtta års franskstudier...

Är i alla fall väldigt nöjd med min avslutade juridikuppsats. Och snart ska jag stänga av tv:n och dyka tillbaka in i 'No tears for queers' - Johan Hiltons berättelse om misshandlade bögar. Den är hemsk och viktig. Läs!

A classic Christmas Weekend

Ni får ursäkta kvaliteten. I don't do pics.

Sömnbrist, tenta, konsert, trerättersmiddag och långa shoppingdagar sure can be exhausting...

Mamma och jag checkade in på hotellet i lördagseftermiddag och begav oss sedan ut för att hälla i oss kaffe och handla julklappar. Det blidde inga julklappar, men väl ögongodisspanande på NK. Tänk om man ändå vore 1,65 lång, hade A-kupa och storlek 37 i skor...

Efter ombyte begav vi oss till Hovet och hamnade bredvid mycket trevligt medelsålderspar. Fantastisk mat. Förvirrade kypare och servitriser. Fast väldigt trevligt.

Det var första gången jag såg Carola live sedan vintern 2003 och hon körde öppningsnumret från 20-årsjubileumsturnén - underbara 'Mitt i ett äventyr' i svassig jazzcabaretstil. Och sedan fick jag äntligen höra U2s 'In the name of love' live - något jag velat sedan jag såg klippet från år 2000 på nätet. 'Go tell it on the mountain' fick de allra flesta att ställa sig upp och svänga med, men sedan blev det tyvärr på tok för mycket ballader och julsånger. De gör sig bäst på skiva, där någon kan redigera bort det mest banala.

Ja, jag vet. Att hon är som hon är. Och att det på något underligt vis är aningen charmigt. Men jag önskar i alla fall att hon kunde hålla sig till just det som hon gör så vansinnigt bra. End of story.

Jan Malmsjö är f ö betydligt bättre än Tommy Körberg. Han sjunger fantastiskt och är inte alls lika slemmig och katig, utan riktigt söt. Att han dessutom är gift med härliga Marie Göranzon skadar ju inte precis. Mikael Nyqvist som konfrencier var helt okej, men varför i hela fridens namn, med Malmsjö närvarande och allt, skulle han till att läsa julevangeliet? Rösten tycktes sarkastisk och halvengagerad och det stämmer inte alls.

Kvällens 'höjdpunkt' - självaste Liza Minnelli - var riktigt häftig att se in real life. Hon var gammal, lite koko och borde inte ha försökt sig på de höga tonerna (det var länge sedan jag hörde något så falskt), men när hon inte gjorde det sjöng hon helt okej. 'New York, New York' var givetvis bäst och mamma var till och med lite starstruck.

Det var jag också. Har aldrig i hela mitt liv sett så mycket kändisar på en gång. Mamma råkade nämna i förbifarten under dagen att hon hade sett Rikard Wolff tidigare i veckan när hon var i Stockholm. 'Åååhh' suckade jag. När besökte toaletten under middagen går han plötsligt förbi och han ler. Och jag ler. Och allting är magiskt. Sedan går han fram och kramar Lars Wallin. Och försvinner igen endast för att återkomma med den yngre pojkvännen. Efter honom kommer Peppe Eng. Jag återvänder till bordet och blir senare ivägskickad till baren för att köpa mer champagne. Bakom baren, på läktarens första 2-3 rader, observerar jag Christer Björkman, Pekka Heino och Erik, Sanna Bråding, Anna Skipper, Louise Hoffsten och Katarina Ewerlöf. Jag ler ännu mer och går tillbaka.

På väg ut efter galan är det ännu värre. Var och varannan människa känns igen, men man hinner knappast konstatera vem som egentligen är vem. Roligast var nog ändå att bli tillknuffad och få ett 'f'låt' är Bert Åke Varg (Gustav i Rederiet/Ugglan i Hedvigs ABC) och att bli frågad om vägen ut av Blossom Tainton.

Ja. Jag är en nörd. En stor en.

I söndags var vi helt slut, både mamma och jag, och sprang runt på stan smäck hela dagen. Jag shoppade julklappar, men det var ungefär allt, förutom några böcker. Kvällen spenderades hos Malin, i förorten. Det var mysigt, nostalgiskt och ögonöppnande. Och jag fick gosa med katter. Sedan åkte jag hem. Och sov. Många timmar.

Nu är det måndag. Nobelmåndag. Jag ser på Nobelreportage och skriver juridikuppsats. Det är skönt. Om det bara kunde börja snöa också...

Done and finally!

Ytterligare klarad tenta (eller...?) och så detta! Det hade jag faktiskt inte kunnat tänka mig. Misstänkte att hon skulle vägra kommunicera fram till sin död, faktiskt. Men där ser man.

Lättnad

Efter att inte ha varit i kontakt med folk på över två dygn (live, alltså) anlände jag aningen groggy till dagens tentafrågestund. Inte hade jag ätit något heller. Sedan blev det en lussebulle. Och på vägen hem handlade jag minsann, så nu äter jag mat.

Frågestunden kändes positiv, även om allas vår käre Gunnar skrämde upp oss en aning, men sedan lugnade han ner oss igen. Han är för söt. Mig tvingade han med upp på expeditionen, efter att ha fått höra att jag ännu inte fått mitt historiaresultat, och hör bara: Jag blev godkänd. Jag fick till och med VG på Sydamerikadelen. Det är en snäll lärare, kan vi konstatera, för så hade det inte sett ut om jag hade rättat den själv...

Är aningens peppad inför imorn nu, även om jag vet hur stor risken är för att man klantar till sig på detaljer. Jag ska bara se till att få det gjort och sedan mina vänner, är det äntligen helg.

Näringsbrist och passion

Mår aningens bättre. Kanske det är som med bakfylla, att allt som återstår är att ta en dusch och hälla i sig en sista (ja, sedan lär det inte ske än på länge...) kopp te? Låt oss hoppas på det. Jag är nämligen dödstrött på det här.

'Det här' inkluderar även den spanska grammatiken och det uschliga julvädret. Usch!

Och det stör halvt ihjäl mig att jag sort of vet vad jag vill, men samtidigt är oerhört realistisk och redan har avskrivit det som en dålig idé. För att det faktiskt ÄR en dålig idé. Mm. Bör definitivt öva mer på det här med att få sunt förnuft och passion att sammarbeta...

Meanwhile. Frågestund på uppkommande tenta imorn. Då ska jag även släpa mig till affären och införskaffa vad som helst annat än glass och te. Tenta på lördag 09-12. Och sedan shopping, lyxhotell och 'A Classic Christmas Night' med Carola och Liza Minnelli.

Not bad. Not bad at all...

Sniff

Och sedan kom den äntligen (...). Influensan. Eller ja. Det är knappast influensa. Men sjuk är jag. Sjuk och förbannad. Och precis lika ynklig som vanligt.

Däremot har jag fantastiska korridorsgrannar. Jag hann knappt börja beklaga mig över att jag hade ont om mat, men inte borde gå utanför dörren, förrän en erbjöd sig att köpa glass och en annan att laga middag åt mig. Jag tackade nej till maten och lever numera på glass och te. Och det här med att koppla av medan man väntar på att bli frisk? Ha. Glöm det. Jag sitter i sängen och pluggar spanska så att ögonen blöder.

Och är jag inte frisk lagom till fredag? Tja. Då får det bli tenta och Estocolmo i alla fall.

Världens sämsta student...

Yeah, that's me. "Vad ska du göra nu?" frågade en av mina kursare i fredags eftermiddag. "Jag ska shoppa!" svarade jag och log stort. Och det skulle jag också, bara kanske inte till den milda grad som jag sedan gjorde...

Det hela slutade med att jag plötsligt insåg, efter mitt slutgiltiga Systemetbesök (man får ju inte vara dum; det tyngsta sist, vet ni...), att jag inte kunde gå en meter till. Och då talar jag inte om ren lathet. Jag ringde en taxi. Trots mina korridorspolares upprörda flämtanden var det helt klart värt det.

Mitt rum skyltar nog aningen med att här bor en julfanatiker. Det hänger silvriga julgranskulor i olika nyanser lite överallt och det finns inte många utrymmen som inte är täckta av glitter. Min orkidé är förvandlad till en tillfällig julgran och i fönstret över den hänger min vackra, nyinskaffade glasstjärna. Dessutom har jag varit kreativ (!) och tillverkat en egen adventsljusstake. Vackert silverfat + 4 stora vita blockljus + mossa + lite vackra halsband = stunning julateralj. Det finns glögg och pepparkakor och i två små matchande skålar finns mandlar + russin och skumtomtar. Som kronan på verket hittade jag en fårskinnsfäll på rea, som nu ligger, fluffig och vit, och förgyller min fåtölj. Hur jag ska kunna plugga mitt i allt det här återstår att se...

Jag har just upptäckt Indiska. Ja, jag vet. Jag är aningen efterbliven. Men vanligtvis brukar jag gå in där en gång om året och titta på en och annan inredningspryl och konstatera att ja, det var ju rätt fint, och sedan gå ut igen. I fredags gick jag inte ut igen; jag gick upp istället. På ovanvåningen. Och köpte en klänning, en tunika, en svart spetstopp, min underbara julstjärna och det fina silverfatet. Makalöst nöjd stiger jag fram till expediten och flämtar någonting om att "Guuud, vilket bra affär!" med uppspärrade ögon. Hon ser förvånat på mig. Ungefär som, ja, jo, vi är ju inte precis nyöppnade, du vet. Men eftersom jag inte kan sluta flina så flinar hon tillbaka istället.

Själv fortsätter jag gatan upp. Uppsala är en bra shoppingstad. Först går man gatan upp och hittar allt man vill köpa. Sedan andas man och går gatan ner och köper endast det man verkligen känner att man måste köpa. Jag behövde ett par svarta stövlar för att matcha klänningen. Sedan behövde jag ett par matchande handskar och en matchande handväska för att matcha stövlarna. Och sedan hittade jag en oemotståndlig tröja på Esprit och kosta vad det kosta vill, sa någon. I min hjärna. Okej, sa jag. Det blev visst en annan tröja också. Billig. Från Gina. Och sedan bar det av mot Systemet. I min iver glömde jag bort att köpa julskivor. Det kanske var lika bra, det. Tillslut blev det 4 flaskor rödvin, vodka och martini. Taxichauffören log stort. "Ja, det blev lite tungt" sa jag. "Jag ser det" sa han.

En vettig människa hade naturligtvis tänkt efter där någonstans, i mitten, och antingen slutat shoppa eller väntat med återstoden till följande dag. Dessvärre är jag inte alltid särskilt vettig. Det hela slutade i alla fall väl. Jag är mer än nöjd och firar jul som bara den, mitt i grammatiken. Har visserligen ännu inte vågat logga in och studera min kontobalans ännu, men jag ska. Tänker jag. Tror jag. Eller så.

Nåväl. Det var väl det. Trevlig första advent, föresten. Känner någon att ni saknar julstämning så är det bara att komma hit. I'll have you cured in no time.

Positiv bitterhet och julstämning

Att döpa om sin studentorganisation verkar svårt, om än roligt. Vi kommer aldrig att komma överens, därför kanske det är rätt bra att åtminstone 'bitterfittorna' har gaddat ihop sig. Ha.

[Det tänks. Håmåmaffian får mig hittills att garva högst. Var god hör av er med förslag]

Har varit på teater med nämnda kompani. 'Bitterfittan' naturligtvis - en sådan där liten, intim och underbar föreställning som inspirerar och får folk att skratta och bli arga samtidigt. Det var bra. Nu vill jag skriva.

Imorn blir det seriös julshopping, Dels för att jag är nyrik och behöver det personligen. Dels för att det faktiskt är jul snart och lite julklappsshopping skadar ju aldrig. Och dels för att det är 1:a december på lördag och då har jag min egen lilla privata firning som kräver införskaffning av bland annat glögg i stora lass. Resten av helgen ska jag försöka vara duktig och plugga grammatik. Det känns som om det här är sista lediga helgen innan februari, nämligen, så det gäller att passa på. Och främst så är både Eva Dahlgren och Carola med på 'Babben & Co' på lördag och det går ju bara inte att missa. I synnerhet inte när man bör ägna söndagen åt plugg och inte tv-repriser. Nåväl. Let's see how it goes, shall we? ;)

Stockholmsweekend med perspektiv

För första gången i mitt liv vet jag nog inte riktigt hur jag ska börja. Eller med vad. Men skriva om det måste jag, för helgen har varit ganska så underbar. Och ingen tenta i världen skulle kunna hindra mig från att må så himla bra som jag gör. Så det så.

Jag tror jag ska börja beskriva mina främsta drag som 'social, dramatisk och monogam'. Ha. And I'll leave the reasons for that in the dark for now. Det har iaf satt lite perspektiv på livet och sådant är alltid intressant.

Absolut skönast är att känns som om jag har koll på vart jag har folk nu. No tentions. No complications. Och dessutom har jag gjort ett definitvt avstamp mot det förflutna. För det känns så. Och det känns bra.

Förutom det mer emotionella, så har jag också haft helt sjukt roligt. Andrea och jag har gått absolut vilse i Tensta. Vi gick fort, duckade bakom bilar och buskar och gömde oss runt gathörn. Och var väldigt glada över låset på dörren när vi väl lyckades hitta rätt. Vi skrattade (och var livrädda) tills vi fick ont i magen.

Vi har druckit oändliga mängder kaffe. Besökt två nya gayklubbar (Jody's och Pigalle). Vissa av oss träffade på galen norska i fyrtioårsåldern och asfull, heldesperat popbrud. Vi har pratat alldeles för långt inpå natten. Haft väldigt intressanta diskussioner; både mer och mindre seriösa. Bytt namn på SFG (Sveriges Förenade Gaystudenter) - till SFQ - Sveriges Förenade HBTQ-studenter. Lärt känna ett femtiotal människor (de allra flesta har fastnat på näthinnan - vissa lite mer än andra... Jag är så jävla klassisk!). Valt en ny styrelse. Och jag har pratat både spanska och lite tyska och massor med engelska (samt utökat min norska; luciabollar, broccoli, fag och god knows what else I can't remember...). Fått väldiga perspektiv på tillvaron i och med intressant föredrag om HBT-situationen i Polen. Vi har köpt ungdomsbiljetter på tunnelbanan (och passerat som under 20...) och lyckats undkomma kontrollanterna hela TVÅ gånger.

Och tillslut så har jag hoppat på ett seriöst SJ-tåg i farten. Det var en upplevelse... Läskig, men aningen rolig sådan.

Nu ska jag plugga något så spännande som grammatik fram tills den 8:e december. Och imorgon ska jag sova. Till klockan tio. Minst.

Major fuck up

Oavsett hur intresserad man är och hur mycket man än anser sig förstå det och ha läst igenom det, så gäller det att prestera också, när man väl sitter på tentan. Det gäller att komma ihåg och skriva ner. Oftast brukar det gå bra. Men när man går i en klass med minst tio superambitiösa brudar på väldigt olika nivåer, då är det inte lika lätt att flumma sig igenom saker. Det spelar ingen roll om man anser sig kunna den frågan och den frågan och allting från den historiska lilla epoken. Kan man inte de frågorna som väl står på pappret så blir man inte godkänd. And I don't think I will be.

Anyway. Första kuggade tentan någonsin. Eller ja, sedan det där fysikprovet i 7:an, som mamma försökte tuta i mig, men jag ljög och bara sa att jag fattade. Kul...

Hur snart det blir ICA återstår att se. Nu blir det i alla fall en varm dusch och sedan blir det helg konferens i Stockholm.

Una historia bastante asombrando

När mobilen ringer vill jag utbrista ”Förstår du hur mycket folk som bara DOG under spanska civila inbördeskriget!?” ”Stackars mayaprinsessan Malinche blev hur utnyttjad av vidriga Cortés som helst!” ”Och vad hade egentligen hänt om kartagineserna hade besegrat romarna istället för tvärtom?” ”Hur kunde militärdiktatorerna sätta så mycket folk i fängelse!” ”Stackars Azaña som fick så dåligt samvete för det där med de avrättade ungdomarna…” ”Och tycker inte du också att det är helt sjukt att benämna kungar ’den vackra’, ’den pryda’ och ’den missbildade’? Fast på spanska…

Fast jag är livrädd för att om jag gör det, för att inte tala om radar upp mer saker här nu, kommer jag att glömma bort precis allting till imorn. Man kan bara inte memorera allt, har jag kommit fram till. Det går bara inte. Så jag försöker inbilla mig själv att jag åtminstone förstår det. Och det värsta är att jag tycker att det är ganska kul. Som en modern och vidrig dokusåpa. Med riktiga, DÖDA, människor i. Man blir rädd. De levde för hur länge sedan som helst. Och ja, att jag sitter här år 2007 och lär mig allt om dem för att skriva ner det jag lyckas komma ihåg på papper under 3 timmar och sedan med all säkerhet glömma bort 90 %, det känns ganska onödigt… Och ändå. Att någon klarade av att leva före uppkomsten av Internet känns fullständigt ohållbart.

Just nu känns min hjärna redo för primära saker. Mat, säger den. Sova. Okej då.

"It's a fine line between pleasure and pain"

Två dagars depression - och till vilken nytta? Ha. Min kära ordförande var här. Och bekräftade sitt oerhört onyktra tillstånd i lördags och meddelade därmed att hon inte alls hade menat det på det sättet, utan på det sättet. Det var ungefär vad som krävdes.

Ja. Det är fortfarande grymt jobbigt att med tolvtimmarspluggdagar utan andra pauser en korta toabesök. Men helvete, vad jag ska klara den här tentan. Jag ska - det bara är så. Annars blir det en karriär på ICA och tro mig, det är inte riktigt vad jag vill just nu.

Vissa relationer är fortfarande kvar på nivå allmän förvirring. Och jag blir inte fri från megaplugg förrän en bra bit inpå nästa år. Men då. Då blir det eventuellt, eller kanske till och med ganska säkertligen, New York - the return of lost souls. Och bara att smaka på orden får mig att vilja älska hela världen.

Stupidity

Sleep has left me alone

Carried the weight of unravelling

Where we went wrong

It's all I can do to hang on

To keep myself from falling

Into old, familiar shoes...



How stupid could I be?

A simpleton could see

That you're no good for me

But you're the only one I see...



Love has made me a fool.



[Yet again]

Linköpingsvisit och framtidshopp

Åh, det var skönt. Riktigt skönt, faktiskt. Men det är helt okej att vara tillbaka i Uppsala igen.

Efter en vedervärdig (åksjuka + barn = illa) tågresa hem (ja. Linköping är 'hemma' numera. När jag var inte tvingas bo där permanent. Ha. Vem hade anat det?) åt jag underbar kinamat med familjen och tittade på gamla VHS-band. I lördags var mamma och jag och shoppade och sedan fikade vi med moster och morfar. Jag råkade nämna att jag inte hade råd med vinterstövlar och vips råkade jag få ett par nya. Hehe. Moderlig separationsångest lönar sig definitivt.

Grym middag hos Sandra följdes av makalösa Magnus Betnér. Inte en stavelse kom ur killens mun som jag inte tyckte var fullständigt klockren. Han är wayyy bättre än jag någonsin misstänkte. Och ingår numera under min 'religious view' på Facebook. I söndags försökte jag vara lite ambitiös och plugga. Sedan blev det söndagsmiddag med släkten och lite firning av fars dag. Vi drack årets första glögg (åå. Yum) och tittade på vackra snöflingor som yrde utanför. Det här med jul, föresten. Hjälp, nu kommer det. Om en månad är det Lucia!

Igår avvecklade jag inte mindre än 3 fikamöten och fyra små bekantskaper. Hux flux kom vi senare på kvällen på att nyår i Köpenhamn kanske vore något. Det skulle innebära att jag åtminstone lyckas lämna landet under år 2007. Något annat vore egentligen något så vansinnigt deprimerande...

Idag har vi inlett muntliga kommunikationskursen i spanska och så har jag lämnat engelskaföredrag bakom mig. Följden blev huvudvärk. Det kan bero på att jag verkligen inte har ätit något mer än några mackor idag... Därför överväger jag att gotta mig i moderns separationsångest lite till och spendera pengadonationer på pizza.

Studentlivet i en liten box

Jag är bara trött.

Det känns som om nästa lediga period kommer att anlända någon gång i februari. Jag klarade fonetiktentan, men har inte ens tid att glädja mig över det, för om exakt... 17 dagar (lite drygt två veckor, alltså) har jag den gigantiska historiatentan, som jag trots allt bestämt mig för att försöka klara av. Mest för att jag vet att jag aldrig skulle sätta mig och plugga historia över jul. Troligare är det i så fall att jag läser klart alla de böcker som jag inte ens är i närheten av att läsa för tillfället. Texttentan skjuts alltså upp till januari. Det känns faktiskt aningen lättande, även om jag har ångest över att eventuellt inte ens försöka. Jag klarar inte det. Läser man 150 % så gör man...

Förra veckan blev det mkt festande också. Halloween x 3 kan man nästan säga. Och i söndags var jag hemskt bakfull. Stillasittande och fullständigt oföretagsam. Det behövdes, kan tilläggas. Idag har jag gottgjort mig själv; gått upp tidigt, tvättat, städat, vädrat och åkt till universitetet och pluggat engelska, skrivit klart uppsats och läst historia. Sedan tog jag en långpromenad med Kristin. Nu blir det fortsatt skärpning resten av veckan. Samt fulländad sångprogramsbestämning (så att jag kan öva in allting i helgen!) och affischering.

Jag är fattig, jag är utmattad och jag är lat. Men det har sin charm också. Emellanåt.

Det här som mamma brukar säga. I sina tal till studenter. Om att man kan göra tre saker; plugga, festa och sova. Men man får bara välja två. Jag börjar misstänka att det ligger något i det...

I helgen ska jag åka hem. Hem! Till Katten, till mamma och pappa och mina söta små bröder. Och flickorna. Och huset. Och söta, vackra Linköping.

Halloween och tenta

Fonetiken är avklarad. Och det är verkligen jätteskönt! Jag tror dessutom att det gick rätt okej.

Igår var jag på möte i min vackra, tyska ölservitrisoutfit och sedan var jag i Flogsta på ett litet party. I början var det lugnt. Sedan anlände 100 pers och det var ganska så smockfullt. Jag pratade 90 % engelska, 5 % spanska och 5 % svenska, kan tilläggas. Mycket australienare... Och en väldigt trevlig belgiska... Med Michael Jacksson-look och lösskägg. Hehe. It was funnn.

Mindre kul imorse, trots att jag kom hem i rätt lagom tid och inte drack sådär jättemycket. Däremot blev det lite mindre bra rökvarianter på balkongen... Och här sitter man och läxar upp folk! Se bara hur det går...

Just nu spenderar jag dagen med att se varenda daytime talkshow jag kan hitta och försöker avsluta ett PM samtidigt. Ikväll blir det utgång. På lördag blir det gasque-möte (usch, jag börjar bli nervig. Vad sjutton har jag gett mig in på, egentligen?), följt av umgänge och mera Halloweenparty med español-bruttorna. Nästa helg åker jag hem till Linköööping.