Ååå

Sicken helg!

Ja, mina vänner - det var minst sagt värt det. Både de förlorade slantarna, den goda maten, hårförvandlingen och den spontangalna helkvällen på Norrlands.

Det började på fredagen. Jag drack kaffe med Jazz, innan hon for till Italien för utlandsåret. Vidare till frissan, för att fixa både färgen och klippa lite. Det blev lite fel färg (mer röttaktigt än brunt, men allt beror på ljuset, har jag fått höra i efterhand) och lite kortare än planerat, men resultatet blev såpass bra ändå att det inte gjorde så värst mycket. Systembolaget följdes av ICA med tjejerna och sedan middag, champagne och rödvin. Hepp, vad gott det var. Sedan somnade vi som stenar alltihopa innan det ens blev tal om att gå ut. Tragik på hög nivå, möjligtvis.

Lördagen började med brunch på mysiga GH (smörgåstårta! Yum!) och följes av shopping (rutig skjorta och mönstrade, gråa strymbyxor) och bio; närmare bestämt Patrik 1,5. Mysigaste filmen i mannaminne, ungefär. Kan inte Gustav Skarsgård bara vara gay permanent? Gud. Adorable. SE! Malin och jag lämnade Sofia ifred med boyfrienden och gick och köpte hem sushi, som avnjöts med ännu mer champagne. Sedan förfestade vi genom att garva åt mina sanslösa poesiförsök under tonåren och begav oss ner till stan.

Drinkar hela natten. Vi anlände runt 23 och dansade till 04. Flirtade med minst 17 snubbar var, varav två korrekta och tre falska nummer lämnades ut. Hur det nu går med den saken den här gången. Förra kaffevändan blev ju aldrig av och det kändes faktiskt rätt skönt. Varför krångla till saker i onödan, ungefär? Roligt var det i alla fall och klockan hann bli runt halv fem när vi efter mat på stan begav oss hem till mig för att ha efterfest med två gottlänningar.

Sov 06.30-10. Åt bakfyllemat (bröd, muffins, chips och läsk. Ha) och såg på Fab5 som följes av dusch och lite Sex & the City med Sofia åter i sällskap. Sedan hade Malin en dejt och jag ett styrelsemöte följt av tacokväll, så vi skiljdes åt. Spenderade aftonen med att prata med en australiensiska, en tyska och en grek. Internationellt värre. Och slutligen en språknörd. Somnade som en sten med ett leende på läpparna, men morgonens grammatikföreläsning skickade mig hastigt tillbaka till verkligenheten igen. Minsann.

Nu ska jag granska en D-uppsats och lite uppsats-pm inför morgondagen, samt boka tvättid, städa och eventuellt ta mig en liten tupplur. Skogspromenad blir det säkert också då solen skiner nu igen.

Höstkänslor

Minns inte senast jag uppskattade naturen något så makalöst mycket. När hösten är vacker (läs: solig och sval, med fina färger - innan leran, regnet, rusket och det mer extrema mörkret anlänt), då är hösten fantastiskt vacker.

Dagarna spenderas med plugg och att fota allt och ingenting på långa, mysiga promenader. Idag har jag dessutom samlat höstlöv i alla tänkbara färger, samt satt ihop en riktigt läcker höstbukett. Jag har turen att bo där det planteras buskar i alla tänkbara färger och former och tro mig, resultatet av en kombination blir inte alls dumt.

Imorn ska jag skicka ut mitt uppsats-pm till diskussionsgruppen, klippa/fixa håret och få min sista sommarlön. Med pm:et väl skrivet och första delen av nästa veckas läxor redan gjorda ska helgen spenderas med väninnor och rödvin (äntligen!) - helt fri från ångest och full av ren och skär njutning!

Och eftersom det lär bli den sista av sådana helger fram till ungefär i vår ska jag se till att det blir riktigt himla fabulous. You betcha.

Solrosor och antibiotika

Ja, ni. Kaffe ser det ut att bli i alla fall.

Aningens föresent, på grund av min pågående antibiotikados. Fick en liten inflammation som vägrade ge med sig. Sicket elände. Inget vin alls på hela helgen, alltså. Vilket visserligen innebär att jag har haft tid att plugga.

Veckan ska spenderas med att fortsätta formulera det satans uppsats-PM:et. Och det är definitivt lättare sagt än gjort, tro mig. 37 specifika befallningar senare, ungefär. Bla.

Anyway. Otroligt lugn helg. Lååånga skogspromenader (får jag inte återvända till gymet snart lär jag bli alldeles skogstokig... Pun intended) and such. Åh. Föresten. Någon har låtit plantera ett helt fält med solrosor vid sidan av min vanliga runda. Riktigt läckert.

Och imorn börjar det hela om på nytt igen. Två timmars grammatikföreläsning till att börja med, följt av research, research och lite mer research. Yay indeed...

Ja, herregud...

Efter en halv dag av dagen efter-orgier tog jag mig i kragen och storstäde i flera timmar. Det var skönt.

Det är en lugn och höstig söndag och igår var jag på partaj i Flogsta. Fördjupade mig i samtal med minst fem olika små grabbs, varav en praktiskt taget tvingade mig att dela ut mitt mobilnummer. Han var söt. Och sms:ade senare på natten. Hoppades att han inte skrämde mig. Bah. Jag är inte lättskrämd. Skrev jag. Och passade sedan på att påminna honom om att det inte riktigt är män som gäller på min planhalva. Då ni.

Han förstod, skrev han, men tyckte att det var bra synd "för vacker är du onekligen." (!) Och han har nu "inga krav, bara hopp." Om att jag ska ändra mig och bli hetero, alltså. Haha. Lättare i teorin än i praktiken, sannerligen. Men vad sjutton. Man kanske skulle testa. Ta en kaffe eller så. Det känns ju bra i teorin. Förstår ni.

Sandra och jag gjorde en heldag på stan också. Mycket trevligt. Jag ger mig själv ledigt idag, tills det blir dags att ta tag i allvaret igen. Imorn bitti.

Plain and simple

Jag går runt på stan, lyssnandes på underbara K T Tunstall och ler utan anledning.

Ha. Nej, visst finns det en anledning. Den stavas p-e-n-g-a-r och innebär vad som känns som tillfällig, gränslös shopping. Åtta flaskor lyxigt rödvin trängs i mitt vinställ. En flaska vitt, lite champagne, whisky och martini trängs på sidan av.

Ett par vackra höststövlar har det blivit, nya träningskläder, för att inte tala om gymkort. Pool finns, stooort gym finns och både boxpass och aerobics. Jag har redan styrketränat, kört löpband och simmat och snart är det dags för ännu mer. Endorfinerna skriker, det blåser som satan, men solen skiner och jag har en riktigt bra idé till min C-uppsats.

Det blir litteraturinriktning med mexikanska författarinnan Laura Esquivel och hennes kända roman Como agua para chocolate (som även har filmatiserats - och ligger på YouTube. Det gäller ju att göra det lätt för sig...) och diskussion och utredning vad gäller kvinnans ställning i Sydamerika. Jag brinner, jag brinner och ser faktiskt riktigt fram emot att bullshitta mig igenom det hela...

Imorn åker jag till Stockholm över dagen. Det ska lunchas och fikas med x antal vänner och bekanta och, givetvis, shoppas än mer.

Tillbaka i Uppsala

Dagen har varit fullproppad.

Igårkväll satte jag mig ner och skrev en lång lista på saker som måste fixas och idag har jag tagit i tu med en himla massa. Bland annat major storstädning, utrensning och vädring, samt nyinredning, mattskakning och dammning. Jag har ominstallerat mina tv-kanaler, kontaktat nationen för att få tag i ett nytt kårlegg, mailat min chef och frågat om en rekommendation, storhandlat mat, bokat ett möte med en studievägledare och så vidare och så vidare.

Folk flyttar in och ut i min korridor. Allt som allt blir det tre nya, varav en redan har anlänt. Från Linköping minsann och vi har gemensamma bekanta...

Glömde fullständigt bort att äta lunch, men nu sitter jag här med en härligt fräsch rökt lax- och quinoasallad med färsk mozzarellaost. Och imorn drar det hela igång. Uppsatsrådgivning är först på schemat och sedan ska jag iväg och skriva in mig på Uppsalas dubbla studentgym, samt passa på att träna när jag ändå är där.

Shopping står näst på listan och främst då viner. På fredag funderar jag dessutom på att dra iväg på en rejäl Stockholmstripp.

Lovelayh!

Utsikten från penthousehotellet.

The beach at night.

Och tillbaka i Sverige igen! Mer solbränd än jag någonsin kan komma ihåg att jag varit och mycket belåten med detta faktum.

Alltså. Sardinien var grymt. Vi har solat, badat, ätit och druckit vin. Och G&T. Och lite Corona. Det är ungefär det. På grund av 'over bookings' på vårt bokade hostel blev vi till en början utslängda på gatan, planerade att sova på stranden, men hamnade sedan på penthousevåningen på lyxhotell. För en natt. Sedan blev det till att vandra runt i minst 35-gradig hetta och leta boende. Det hela slutade med att vi hyrde en liten lägenhet för 1000 euro och det kunde inte ha slutat bättre, lemme tell ya. Personalen var underbar och vi sparade in våra förlorade budgetpengar på boendet i och med att vi kunde laga mat själva - med råge!

Jag har nog aldrig förut ätit pizza tre gånger på en vecka, men det var det värt. Fruktar numera första gången jag ska till att äta en svensk igen, med tanke på hur sanslöst gott det var. Tänk bara: pizza med rökt lax och cream cheese och pizza med färska tomater och ruccolasallad! Mums! Dessutom har jag lärt mig en del italienska.

Gårdagskvällen spenderades med Linköpingsbrudarna och det var lika underhållande som vanligt. Tre liter vin och hur mycket mat som helst senare... I veckan blir det till att skruva ihop möbler, SHOPPA (lööön imorn!), träffa folk och handla kräftor och vin till fredagens kräftskiva. Träna ska jag göra också, samt leva på wokade grönsaker efter semesterns brutala syndande.

Sedan ska jag faktiskt ta mig i kragen och bege mig hem till Uppsala för att åtminstone ge intrycket av att vara en seriös student. C-uppsats på spanska, alltså. Shit pommes frites...

Jag tror jag har läst inte mindre än 13 böcker i sommar. Det bara blev så. Ny favorit är Maria Ernestam. Hennes 'Busters Öron' och 'Caipirinha med Döden' är förvånansvärt olika, men lika välskrivna, var och en på sitt sätt. Dessutom rekommenderar jag 'Tusen Strålande Solar' av Khaled Hosseini och 'The Secret Lives of People in Love' av Simon van Booy - en av de mest enastående vackra böcker jag någonsin har läst, där språket hör hemma på ett konstgalleri.

Spana in mina bilder från Italien på Picasa och besök omedelbart min nya, vad som kommer att bli spektakulärt bra [ha!], vinblogg på http://dryckeskultur.blogspot.com!

'Toooomorraw!'

"I'll love this, tomorraw! I'm only a day awayyy!"

[Alghero, that is. På Sardinien. Italy. My god. Lovely. Bye, y'all.]

Med slutet nära

Efter en tripp till stugan i Dalarna och en tredagarsförkylning som börjar närma sig sitt slut har jag endast 1,5 vecka kvar att jobba.

Den 14:e styr jag kosan mot Linköping för att sedan den 16:e flyga ner till Sardinien med två kära väninnor. One week of pure bliss.

Den 27:e äger uppropet i Uppsala rum och sedan ska hösten ägnas åt uppsatsskrivning, prat med studievägledare för att lista ut en plan inför vårterminen och att googla rätt på en förhoppningsvis skräddarsydd sommelièreutbildning. På något vis måste jag i alla fall försöka ta tag i det hela, men främst leva efter nya mottot - "mer passion och mindre ältande!"

Sommaren har varit lugn, givande och på många sätt alldeles fantastiskt härlig. Men nu börjar jag känna mig redo för storstadslivet igen. För mitt lilla mysiga kyffe, snabba bredband och många dagstrippar till huvudstaden. Och framför allt [ha]: regelbundna blogginlägg!

Floatin' on by

Okay, so it's been ages...

Jag mår relativt bra. Vilket kan säga mycket. Det gör det också. En hel del, faktiskt.

Bor fortfarande kvar på landet. Jobbar mycket nu. Still lovin' the job, lovin' the colleagues. Lucky me, med tanke på hur det kunde ha varit. Vädret skulle kunna vara lite bättre, men jag jobbar ju mest hela tiden ändå. Så. No biggie. Väninna 1 anländer lagom till nästa helg och med tanke på att jag i princip endast kommunicerar med släkten, grannarna, jobbet och hela Bollnäs befolkning så känns det lite underligt. Igår pratade jag med en polare på msn och mailade en annan, vilket tycktes förvånansvärt upplyftande. Ha. Vad jag är isolerad. Fullständigt. Och det började ett tag bli lite problematiskt. Tills jag tog tag i det. Nu ser jag nästan fram emot att återvända till civilisationen. Men bara nästan.

Idag är det söndag och jag är ledig. Mamma vill åka på utflykt. Jag vill dreggla över Meryl Streep (och två av mina manliga undantag) i Mamma Mia. We'll see.

Under tiden blir det träning, fantastisk mat, lantliv, jobbpartajande och hur mycket vin som helst för resten av sommaren. Ja, fram till någon gång i augusti. Då blir det eventuellt en spontantripp till New York (eller var som helst annars) med en kompis och förhoppningsvis lite Linköping också. Inget EuroPride. För jag orkar inte.

Fortsättning följer

Dagarna blandar likgiltighet med glädje och förvirring och det hela känns aningens... underligt. Just så.

Jag trivs något så vansinnigt bra på jobbet. Kollegorna är alltifrån trevliga till underbara (vi har vissa varningssingnaler på somliga av dem, yes. Det är bara att gissa vilka...) och att ha champagneavdelningen som sitt personliga ansvarsområde kan få vem som helst att känna sig aningens glamourös en måndagsmorgon.

Midsommar flöt förbi; trevlig som attan och fylld av mat, alkohol, flirtande och prat. På midsommardagen snodde jag och Malin den kvarlämnade bilen och rymde till Hudiksvall för att se premiären av Sex & the City - the movie. Ha. Tala om mindre glamouröst (läs: valet av stad), men det var helt klart värt det. Så spontan hade jag inte varit på bra länge och det behövdes.

Månskensbad, inget som helst mörker och rödvin i princip dygnet runt. Men i söndags blev jag totalt ensamlämnad på nytt och det kändes värre än väntat. Tills jag återvände till jobbet, vill säga. En liten krogägare har länge varit ute efter mig, förstår ni. Han vill att jag ska jobba för honom, bartender (och numera Systembolagetanställd) som jag råkar vara. Hm. We'll see. Fast jag ska erkänna att jag leker med tanken på att ta ett halvårs paus och bosätta mig i skogen.

I övrigt leker jag med alla tankar som råkar entra mitt stackars huvud: att återvända till New York med väninnan i augusti (a one way ticket, anyone?), att flytta tillbaka till Spanien i Januari (gud, jag måste!), att lägga ner universitetet över huvud taget (vem bryr sig, egentligen? Jag vill bara ha en fast lön på minst 15 000. Oui?) och like I said, att helt enkelt bara stanna kvar här. Det sista jag vill är att åka 'hem' till Uppsala. Om än så bara för ett halvår. Men risken är ju överväldigande stor, ska erkännas.

Min länge saknade mellanbror har återvänt till landet. Dock ännu inte till mig, personligen. Han anländer om en dryg vecka eller så. Och från och med fredag och framåt, så gör även övriga släkten, så snart är jag inte så ensam längre.

Imorn är jag ledig och på lördag ska vi ha grillfest med jobbet. 'Järnladyn' har meddelat att de är bra på att supa, hela bunten. It sure does sound interesting...

På landet

Kvällssolen skiner. Fåglarna sjunger. Katten spinner. Och jag har ett mobilt bredband!

Befinner mig alltså mitt ute i ödemarken. Utanför Bollnäs: mittemellan Edsbyn (tänk bandy) och Alfta, utanför ett mikroskopiskt samhälle vid namn Viksjöfors. Uppe i skogen bakom något som är så litet att namnet inte är uppfunnet än. Inte ens 'håla' duger. Grängsbo kallas det i alla fall. Stugpartiet heter Göles. Där sitter jag. Med Katten. Och lyssnar på fågelsång. Och Eva Cassidy.

Jag har hittills jobbat två dagar på Systembolaget i Bollnäs. För att ta mig till jobbet cyklar jag 6,6 km till närmaste busshållplats (det tar ungefär 20 minuter i snabb takt) och tar lantortsbussen (som tar 35). Påtvingad motion per jobbad arbetsdag är alltså sammanlagt 1,3 mil. Definitely not bad. Idag var jag ledig så jag har löpt en runda och styrketränat istället. Jobbar nämligen lördag den här veckan. Då ska jag passa på att testa en rekommenderad flaska rödvin (av chefen - vi tror att vi har ungefär samma smak), dessutom. Vill ni ha lite råd är det bara att höra av er. Jag har så att det räcker och blir över, tro mig. I övrigt är det sanslösa mängder a-lagare som anländer kl. 10.00 prick och jag har aldrig varit så lite sugen på att bli alkoholist i hela mitt liv (det är en formulering och innebär knappast att jag har varit sugen på det tidigare, bara så ni vet)...

Lär byta dialekt inom en snar framtid, ty Hälsingemål är det enda jag hör hela dagarna och jag märker redan hur jag slinter. Vem som helst får gärna hälsa på - från och med Midsommar borde jag ha tillgång till bil så att jag kan komma och hämta upp er. Vi blir väl varse hur det här slutar, men just nu känns höstterminen, Uppsala och alla slags läskiga krav något så vansinnigt långt borta...

Semester

Pust och flämt.

Sommarlov. Konstigt va? Det tycker jag också.

Panikpackningen är klar och skall strax släpas iväg till buss och med tåg. Hem till Linköping till att börja med. Grillning, trevliga luncher, världslånga fikapauser, sol och fattömning på HG väntar. Sedan går resan vidare upp till Sundsvall en sväng nästa vecka, på jobbutbildning. För att gå tillbaka till Linkan igen och slutligen hem till landet. För att börja jobba. Senare i sommar blir det Stockholm, naturligtvis. Och sedan vet man ju aldrig var man hamnar...

Översättningstentan? Lär jag nog få göra om. Det var svårt. Det är svårt. Och jag har ingen vidare känsla för det [än]. Men det gör faktiskt inte så mycket. För att det är varmt ute. För att jag är ledig nu. Och för att det faktiskt finns betydligt viktigare saker i livet.

Religion och barn, t.ex. Ha. Ni anar inte...

BakfylleEurovision

Det är ju Uppsala Pride. Och då kan man bara inte skippa vårens största gaypartaj för att se på Eurovision. Tydligen. Så jag sitter här och halvgarvar åt reprisen just nu.

Nej, jag vet ännu inte vem som vinner och försöker desperat undvika alla nätets nyhetssajter för att inte bli upplyst om detta. Så länge det inte är Georgien är jag nöjd (ni vet, hon den blinda. Vadå sympatiröster? Och "peace will come"!? Allvarligt talat - den klyschigaste skit ever...). Det är sämre i år än förra året, tycker jag. Den enda bra låten har England (!) lyckats bidra med. Norge är okej. Fast egentligen hejar jag på Spanien, bara för att den låten är så sanslöst urlöjligt kitchig.

Nu röstar de och det ser ju inte speciellt bra ut alls. Som vanligt hade jag aldrig kunat gissa på att somliga av de låtarna som ligger i topp skulle ligga där. Grekland är förståeligt, men Ryssland? Jag kommer inte ens ihåg den låten. Hellre Turkiet än Grekland, dock. Bimbobrud som sjunger utmanande, liksom. Jippie. Ack, hur vi överskattar oss själva på det här viset varenda jäkla år...
Angående igår. Så var det väldigt trevligt. Nu börjar helgen dock närma sig sitt slut. Vilket dessvärre innebär att jag måste börja bli seriös och tentaplugga.

Och Sverige fick en tolva av Malta av alla länder! Ha. Äntligen. Och så Björn Gustafsson! Hallå! Övriga Europa förstår inte din humor!

Ryssland vann. Chesus Christ. Sverige kom på 18:e plats. Pinsamt värre...

Patriarkalisk bullshit

Jag älskar Sex & the City. Och då är jag ändå inte den så kallade "vanliga, heterosexuella kvinnan med någon sensationsartad skopassion" (väskor, däremot...).

Även om serien delvis fokuserar på shopping, mode och den fantastiska staden New York så är det långt ifrån huvudhandlingen. Dialogen är aktuell, spydig och oerhört genomtänkt och Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda är fyra väldigt olika kvinnor, som har gjort olika livsval, och underhåller, men delvis också visar upp för allmänheten att allting är mer eller mindre okej - så länge du har roligt. Himlans bra koncept, anser jag. Samantha är en favorit.

Så. Nu. När den efterlängtade filmen äntligen har premiär i London - vem skickar vi dit för att intervjua skådespelerskorna? Jo, en heterosexuell man som tror att serien just handlar om "ytliga ting för kvinnor", alltså skor och mode. Som uppenbarligen vare sig uppskattar det hela eller ens bryr sig nämnvärt. Han frågar inte bara en, utan alla fyra om saker som seriens och filmens moral och om de tror att karaktärerna, med all sin skoshopping och sina omfattande sexliv, menar jag, egentligen är bra förebilder för kvinnor i allmänhet och yngre kvinnor i synnerhet.

Sarah Jessica Parker förklarar att hon inte tror att det handlar om det. Att vare sig serien eller filmen har någon sådan moral som han talar om, eller att någon av kvinnorna någonsin hävdat att deras livsstil är den rätta, utan att det hela fokuserar mer på 'everyday life'.

Kim frågar han rakt ut om hon anser att just Samantha ens borde vara en förebild, med tanke på hur hon 'lever sitt liv.' Catrall är märkbart irriterad, men förklarar tålmodigt för den svenske reportern att det är bra om kvinnor lär sig att det är okej att ha sex med hur många man vill - så länge man njuter av det.

Kristin Davis är mest synligt upprörd över hans frågor och reagerar när han påstår att filmen ju "bara handlar om skor." Cynthia Nixon nöjer sig lugnt med att erkänna att karaktärerna är glamorösare varianter av den moderna kvinnan, vilken stämmer - naturligtvis.

I det inslaget borde han dessutom få pris för sin frågeställningsförmåga. "And um... for me... um... this is very much a film about New York as well [duh!]. And what... what do you think of that?" För i helvete...

Och så till min favoritkommentar till Kim angående Samantha. Finn svaret på varför feminism fortfarande behövs i följande meningsutbyte:

"But she's sort of ruthless and she's exploiting the men..."

Kim är blixtsnabb: "In what way? And why is she ruthless? I don't understand why you would say she's ruthless."

Han svarar, igen: "She's exploiting the men!"

Catrall: "She's not exploiting the men. She's being very clear on what she wants, sexually, which I think men have been able to do for hundreds and thousands of years." Hon pratar vidare om old times där kvinnor kunde välja mellan "being either a hore or a nun and nothing in between." Och karln håller tillslut käften. Thank god for that.

Exploiting the men! What a load of effin' bullshit! Hon har sex som en man, ja, och det gör honom minst sagt lite obekväm. Stackar'n. Catrall hanterar honom i alla fall galant och förklarar lugnt som man gör för ett litet barn precis vad hon anser och hur det faktiskt ligger till.

Se och beakta, kära vänner. Reportern, föresten? Det är Hans Wiklund... Som f ö borde lära sig prata med någon form av acceptabel accent. [Ha!]

Framtidstro

Äntligen är solen tillbaka! Och lite varmare än den fasansfullt kalla helgen är det i alla fall. Dessutom har jag lyckats få min orchidé att blomma på nytt - och det trodde jag väl ändå inte...

Undvikit att skriva har jag gjort eftersom de senaste dagarna har varit lite halvt katastrofala. Fram och tillbaka, upp och ner - och med en hemtenta mitt upp i alltihopa. Nu är jag på rätt spår igen. Idag ska det pluggas, tvättas, handlas och motioneras. Till helgen är det Uppsala Pride. Helgen efter det har jag min sista (och svåraste) tenta och sedan är det faktiskt sommar på riktigt. Ja, hoppas kan man ju alltid göra.

Jag har snott Sabinas musik och är minst sagt fullständigt förälskad i Melissa Horn.

Börjar jobba den 10:e juni och den 3:e blir det utbildningskurs i Sundsvall (där min farbror och hans barn har bott så länge jag kan minnas, men jag har aldrig lyckats ta mig dit! Så nu jäklar...). Förhoppningsvis blir det lite voluntärarbete på EuroPride i slutet av juli/början av augusti och någon gång måste ju brorsan komma hem från Australien också.

Sedan så ska jag flytta tillbaka till Spanien. Madrid, närmare bestämt. Känner mig redo nu. Och utlandsbehovet är starkare än på länge.

Yo

Det händer inte så mycket just nu, faktiskt. Jag sitter mest och väntar på torsdagens uppkommande tjugofyratimmarshemtenta. Isch. Borde istället plugga grammatik. Vilket jag definitivt måste ta tag i. Typ snart.

Jag springer - och det börjar kännas spektakulärt fantastiskt jättehärligt. Idag sprang jag i en hel timme, efter en trettio minuters promenad! Fast det bästa är vilopulsen - den måste ha förbättrats med flera mil.

Har flörtat något skandalöst också. Måste vara vårkänslorna som slutligen gjort sig tillkänno. Ha.

'I used to carry the weight of the world...'

Igår var det en oerhört bra dag.

- Litteraturprofessorn var nöjd med våra uppsatser och erkände halvt om halvt att hemtentan 'bara är en formalitet', ty vi visat så mycket av vad vi kan under terminen.

- Vi fick beskedet att vi alla klarat den fruktade kulturtentan!

- Jag nådde mitt största delmål hittills och fick en nyckelring i äkta silver. Det, ni. Det trodde jag väl aldrig, efter den Valborgen... Men jag sa ju det; consistency matters!

Och solen skiner, så jag solar. Har väl aldrig förut varit så pass solbränd sedan i början av maj. Senare i eftermiddag tänker jag ta en vända på stan och införskaffa Rimmels nya svindyra Lonodonmascara, eventuellt unna mig själv lite klädshopping, samt besöka Systemet.

Idag lär också bli en oerhört bra dag...

Vardagsnjutning

Det är vår på riktigt nu.

Jag känner mig konstlat fri. Och spenderar dagarna med att vakna till radio och ligga och dra mig i sängen. Dricka kaffe med öppet fönster. En och annan grammatikläxa.

Motion - främst löpning. Ibland vill inte hjärnan, ibland inte kroppen, men oftast lyckas jag få dem båda att komma överens. Då springer jag långt och länge och emellanåt lite för fort för mitt eget bästa. Men åh, det är ju så skönt. I början, i slutet och i synnerhet efteråt.

Är det fint väder solar jag och läser böcker - skönlitterära sådana.

Jag har tre lektioner kvar, en hemtenta och en salstenta.

And that's all.

Valborg 2008

Magnus och Lina rockar loss på galoppen!

Allmänt fulla studenter i parken...

Min konstnärliga mage...

Var helt jävla galen. Och tydligen var jag inte ens med på den galnaste (?) delen av det hela. Att åka från Uppsala till Linköping tog alltså ungefär 40 h för mina kära väninnor. Och igår fick ett vykort från dem med inte mindre än TVÅ snoppar på. Det ni....

Alltså. Jag slutade plugga i måndagskväll. Pluggade lite igen i torsdagskväll. Och smack hela dagen igår. Nu har jag precis blivit av med skiten. Förhoppningsvis blev det hela godkänt också, men det vet man ju aldrig.

I tidags kom Lina. Vi och resten av Uppsala var på Systemet och köpte sanslösa mängder alkohol, enligt Lina. Kanske för lite, enligt mig (nej då: det räckte). Sedan åt vi sallader och åt grekiskt lantbröd och drack öl i solskenet och träffade Sofie och Therese. Vi gick och handlade stora mängder mat och 4 gigantiska baguetter. Resten anlände inte förrän runt 22. Vi socialiserade en aning innan vi faktiskt gick och la oss.

I onsdags blev det Ekonomikumparken i 4 h med både champagne, brieost och choklad (jag vill inte ens tänka på hur många ton jag har gått upp...) och sedan fortsatte det med champagnegalopp på Värmlands Nation, faktiskt (!). Det var galet roligt, fast champagne gör riktigt ont att få i ögonen... Vi gick hem, dyngsura och glada i hatten, duschade och preppade picknick. Sedan sprack planen lite, för åter i park började det tillslut regna. Så vi åt och drack och sprang sedan hem till mitt lilla kyffe. Där vi grillade mashmallows, dekorerade varandras magar med tuschpennor och dansade till rockmusik. Det var ungefär lika koko som det låter. Sex pers sov vi i mitt rum den natten, varav tre i sängen. Och jag har 180 bilder som dokumenterar det hela...

Vaknade och gick och åt lite pizza, sedan gick jag hem och städade i min svinstia tillsammans med Therese och resten höll sig undan och var kulturella på stan. Väl klar och av med alla människor hyrde jag film (vackra, fina Jodie Foster! Yum!) och åt chips resten av dagen. Och det var så himla gott att jag nästan inte ångrar det alls, kan tilläggas.

Nu tänker jag ta ledigt i ungefär 40 h, fram tills på måndag. Då blir det förberedande hemtentsplugg och grammatikstudier för glatta livet. Two more exams to go och sedan; sommarlov! Gaaah!

Vad jag ska göra under mina fyrtio timmar? Sova. Se på all äcklig daytime television ni kan tänka er. Möjligtvis sola. Springa. Och glo på dvd.

Ja, herregud...

Samtidigt som Sabina leker överambitiös hemmafru, är jag både lat och fullständigt miserabel.

Ja, främst igår. Idag har jag pluggat helt och hållet, med undantag för tio minuters lunchförberedande mellan 07.15 och 17.45. Har precis gått en promenad och under tiden pratat med sex olika människor för att försöka halvplanera morgondagen och Valborg. Va? Valborg? Vad är det som händer?

Alltså. Helgen i Sthlm. Bartendern råkade dricka lite själv i baren. Inte så lite heller. På en bas bestående av ingen frukost, en nyttig macka, kaffe, lite salladsblad och en och annan bit kallskuret. Strålandet, Holmes. För övrigt gick det bara bra. Lika roligt som väntat och kvar finns foton, filmer och ett och annat blurrigt minne från småtimmarna. Söndagen var inte lika rolig. Jag åt en brieost, såg på film och låg still.

Idag har jag hatat och förbannat mig själv och panikpluggat i 10 h med endast 10 minuters paus. Hittills. Imorn anländer Lina 11.52 och då ska vi på Systemet. Sedan ska hon till Sofie och jag ska panikplugga lite till. Resten kommer på kvällen.

Då ska jag sluta panikplugga, glömma allt vad oro, ångest och sex år gammal medvetenhet heter och bara ha roligt.

Tsss

"Vilken härlig dag... dadadadaaaa! Man blir härligt glad... dadadadaaaa!"

Jag har:

Antecknat ner (dvs. lärt mig!) spansk och latinamerikansk konst och litteratur i 7 h.
Solat mellan 11 och 16.30 och är därför solbränd!
Slagit nytt världsrekord i att springa utan att stanna (55 min; på slutet en fabulous spurt, 30 sekunders vila, sedan 200 m till).
Ätit en fantastisk middag bestående av sallad, färsk basilika, rökt lax, färsk mozzarellaost, tomater och rödlök. Samt olivolja och balsamvinäger, of course. Mums!
Blivit ännu smalare.

Jag ska:

Till Stockholm och bartenda imorn. Yay!
Panikplugga mer inför tentan innan Valborg.
Sola ännu mera.

Dagens undran: Hur sjutton överlever vi vinterhalvåret varje år!?

Yeah yeah yeah

Vad jag verkligen ÄLSKAR just nu:

* Att komma upp ur sängen kl. 07 varje morgon!
* Att lyckas PLUGGA så här himla mycket!
* Att göra matlådor! Hehe.
* Att uppsatsen faktiskt är KLAR och känns så himla mycket bättre än förra terminens.
* Att solen skiiiiner och att jag kunde gå till skolan i linne och kortärmad kofta idag (!).
* Att jag springer - jämt, minst 45 min, och helvete vad fantastiskt skönt det känns efteråt.
* Att jag plötsligt råkar ha 400 spänn kvar 2 dagar innan ny CSN-dos. Har det någonsin hänt?
* Att vara helt slut runt 23 (!?) och faktiskt gå och lägga mig då.
* Att jag ska bartenda i helgen och att det kommer att bli sjukt roligt! Inte jobbigt - roligt.
* Att det är Valborg nästa vecka. Valborg i Uppsala, that is. Mohaha. Yay!
* Att sommaren kommer att bli jättehärlig (och att brorsan äntligen kommer hem då).
* Att jag kommer i mina 'skinny jeans'.
* Att vara 23! Fan vad jag aldrig mer ska vara tonåring. Åh. Lovely.

Vad jag tycker mindre om:

* Att min stackars mobil dog ändå tillslut. Snyft.
* Att min söta lilla blå inte riktigt gör som jag säger.
* Att konstant vara sugen på kladdkaka (nej, det går inte över).

Summering:

* Jag har det för tillfället ovanligt bra och endast i-landsproblem.

Ner och upp

So. Ungefär 24 h senare. Ser det ut så här.

Jag fick ett sommarjobb.

Ekonomin löste sig.

Uppsatsen är närapå halvfärdig.

Och idag har jag sprungit i femtio minuter utan att stanna. Tro mig, det har aldrig hänt förut.

Solen skiner. Och trots att LHC med all största sannolikhet kommer att förlora finalen mot äckliga HV71 så känns allting ganska sagolikt. Så det så.

Sol och tårar

Ja, herregud. Ibland skiner solen smack hela dagen, himlen är klarblå, man får positiva besked vad gäller vissa saker och i nästa sekund bryter man ihop totalt. Makes sense? Nah. Didn't think so...

Jag har ingen egentlig förklaring. För mycket superintensiv oro på kort tid, förmodligen. Så jag ringde mamma och grät. Hon sa typ "Men herregud. Det är ingen som har cancer!" Sedan skrattade hon och sa att hon älskar mig. Hm. Snabb analys? Jag är underhållande när jag är hysterisk...

Förvisso. Men att ännu inte ha ett sommarjobb (med föga chanser att få ett, trots ett närmare fyrtiotal sökta...), en ekonomi som är way beyond möjlig att överleva på (och en nyanländ telefonräkning på ungefär en miljard, ur studentsynpunkt sett - samt uppkommande Valborgshelg), en intensiv tentapluggsperiod, samt sova för lite, träna för mycket och vara konstant sugen på kladdkaka - det är inte så jävla lätt det heller.

Dessutom röstade jag i Kårvalet. Och egentligen ville jag rösta grönt, men kände inte att jag kunde, eftersom jag, när allt kommer omkring, är en ond, materialistisk och självisk människa. Den insikten var inte heller speciellt rolig...

Men; det är ingen som har cancer. Och efter en helg med vitt bröd, alkohol och chokladpudding har jag faktiskt gått ner mer än vanligt (!). Är det inte motion, så säg...

"Jag har landat..."

Puh. Hemma. Skrev jag faktiskt. Fast jag menar 'tillbaka i Uppsala'. Linköping är definitivt mer hemma. Men på ett konstigt sätt. Det börjar kännas lite... ovanligt. Hm. Skumt.

Anyway. Jag har gått långpromenader med både brorsan och väninnan, shoppat lite smått, pluggat, umgåtts med familjen, tränat, bastat och druckit champagne och gjort ansiktsmasker med brudarna, samt sprungit på partaj. Det var härligt!

Sedan har jag ju klippt håret också. Och tonat det. Rätt så radikalt. Jag hyperventilerade första timmarna. Sedan grät jag nästan. Sedan var jag lite nöjd. Sedan panikslagen. Sedan för trött för att orka bry mig. Efter det bytte jag åsikt varannan timme i ungefär 24 h innan jag slutligen svalde det hela. Nu är jag relativt nöjd. Ha. Ja, alltså. Jag har lugg. Det var det hela.

Nu är det däremot raka vägen tillbaka till 'business as usual' och mer därtill. Jag har en uppsatsinlämning och en tenta på g och det blir inget socialt liv förrän till Valborg. Tänkte jag säga, men det stämmer ju inte. Nu till helgen kanske, men den därpå blir det visst både Inflyttningskalas och bartending på femtioårsfest. Nåväl. Det lär väl lösa sig på något sätt.

Som tur är är det ingen snö här uppe längre. Det hade jag nog inte klarat av. Och min lilla privata näktergal (låtsas vi. Det är i alla fall ingen vanlig, sketen talgoxe) sjunger så fint härutanför, så. Molnen är rosa. Och jag ser på hockey. Dumma, dumma HV71...

Från dåligt väder till Plan B

När ska jag egentligen lära mig att man inte kan tvinga sig till vårväder genom att ha på sig för lite kläder? Inte i år heller, verkar det som...

Det har varit svinaktigt kallt i Uppsala idag; till och med snöat lite. Jag såg folk i tunna vårjackor! Ha! Jag som skämdes i min naiva DUNväst. Nåväl. Antar att det är nackdelarna med att bo här uppe i norr. Suck. Nu: kan det bli lite solsken igen, tack? Mhm.

Spenderade större delen av historialektionen med att tänka ut att senast jag åt pizza var i början av november. Jag är fortfarande sugen, men eftersom de gjorde reklam för choklad på tv nyss har mina cravings bytt spår. Det var inte ens god choklad, utan sådan där som jag vanligtvis inte skulle köpa. Och jag har ångest för att jag stoppade båda avokado och lite färsk mozzarellaost i salladen... Ha. Patetiskt!

Alltså. Bitter. Över min matsmältningsfunktion. Trots att jag bestämt mig för att det inte tjänar någonting till. Samt över CSN och studentekonomin. Fortfarande. Jag fattar verkligen inte varför jag utsätter mig för det här. Det finns INGA garantier. Och vem sjutton skulle anställa mig!? Därför har jag raskt utarbetat en reservplan, som faktiskt börjar kännas bättre än min ordinarie.

Om inte jag får något jobb efter alla dessa jävla år i total fattigdom så tänker jag utbilda mig till sommelière, åka över till Kaliforinen och skaffa jobb på en vingård. Inte behöver jag oroa mig över ålderdomsnojan heller; sannerligen är jag alkoholist before I know it och dör i god tid före 75. Härligt!

Framsteg

Korridorspartyt var ganska roligt. Sofia kom dit framåt småtimmarna och vi hamnade i en soffa där Kristin senare fångade oss på bild.

Idag har jag tränat, läst ut viktig bok och åtminstone tänkt tanken på vad sjutton jag ska skriva i uppsatsen. Dessutom har jag gjort inte mindre än TVÅ matlådor (!) att ta med till universitetet under veckan. Är det inte spektakulärt, så säg...

Snart ska jag sätta mig och se på läckra Jodie Foster i 'Flightplan'. Resten av veckan blir det plugg, radio och träning, träning, träning. På torsdag blir det Linkan.

Rödvinsyror

Terri Hatcher visar sig vara någon helt annan än bilden som fastnat i mitt huvud. Under "Inside the Actor's Studio" är hon både rolig, charmig, sarkastisk och klassiskt amerikansk (såklart). Och jag snyftar nästan till under Bond-scenen med vackra Pierce Brosnan (han är ett av mina... öh, vad är det nu? 3-4-5 manliga undantag), trots det uppenbara, nästan äckligt sliska heterotramset. Vilket direkt borde få mig att misstänka att jag är på ett melodramatiskt humör. Det är jag. Och gud vad hetero jag känner mig...

Jag dricker alltså rödvin. Åh, varför, åh varför råkar just det innehålla så väldans mycket kalorier? Man får väl helt enkelt lära sig ett springa några mil varje fredag-lördag för att sedan kunna hälla i sig lite på kvällen som följer. För helt allvarligt nu. Jag har lärt mig att leva utan choklad. Utan chips. Utan fikabröd. Utan läsk. Utan skräpmat. Utan för stora pastaportioner. Utan för mycket kolhydrater. Utan öl. Utan cider. Utan sliskiga drinkar. Men jag KAN INTE lära mig att leva utan rödvin. Rödvin går före whisky. Rödvin går före desertostar. Rödvin går före avokado. Rödvin går till och med före... dam da da dam!... kaffe.

Så är det. Och jag får helt enkelt lära mig att anpassa min träning och resten av mitt matintag efter detta bisarra lilla faktum. Idag har jag gjort det. Så jag har inte ett dugg dåligt samvete. Har tränat som en galning, cyklat samt ätit en väldans massa nollpoängare. Senare ikväll lär det bli lite whisky också, med tanke på partyt. Det är bara att jobba bort det imorn...

Åååå, vad jag mår braaaa. Och till er som undrar; jag har druckit ETT (nåväl; ett ganska stort) glas hittills. Det är en av fördelarna (?) med det här; min alkoholtolerans är närmast på noll. Bra för ekonomin är det i alla fall. Samt för kaloriintaget.

Och nästa helg blir det jag och en himlans massa av mina brudar i mina föräldrars nybyggda bastu! Jag SAKNAR dem och kan knappt vänta!

Mein Kampf (el irony, s'il vous plait)

Det här är uppenbarligen en sådan där 'stå still'-vecka. De brukar dyka upp lite då och då. En gång i månaden i alla fall. Ett endaste litet kilo gick jag ner - efter 7 dagars intensivträning. Men jag sa ju det. Styrketräning bygger muskler. Muskler väger kilo. Så jag får väl lita mer på de runt omkring mig som säger att jag ser smalare ut från vecka till vecka.

Dessutom nådde jag ett delmål idag. Då måste man fira. Så jag köpte en whisky. Ha. Och så ska man inte belöna sig själv med kalorier heller; men whisky är faktiskt endast 1 poäng per 3 cl! Det tycker jag faktiskt att jag är värd. Det var minsann ett tag sedan jag var nere på den här nivån, så det känns ganska bra ändå.

I helgen ska jag fortsätta skriva uppsats, läsa ut en bok, samt springa på korridorsparty. Och träna, förstås. Skam den som ger sig.

Good times

Och jag säger bara tack och lov för 'Cashmere Mafia'! Ingenting kan naturligtvis egentligen jämföras med SATC, men hjälp vad jag behövde en ny, flashig, powerful women-serie från New York! Underbart. Och att rödhåringen är sanslöst snygg och blondinen verkar lite halvgay skadar ju inte heller.

I övrigt känns det bara fint (helvete! Vad fasen ska hända nu då!? Mobilen har toalettförbud...). Jag njuter av solen, pluggar duktigt, försöker tänka ihop en uppsats, lagar och äter nyttig mat och tränar som en galning. LHC spöade skiten ur Färjestad och är nu i SM-final! Och jag är nästan i mina skinny jeans...

Ambitiös partypingla

Och med sommartiden kom våren.

Aningens bakfull vaknade jag till min förvåning upp halv ett (fast egentligen var ju klockan bara halv tolv) till strålande sol, fågelsång och 15 plusgrader (!). Turligt nog är jag drabbad av en sådan där effektiv baksmälla när man gör saker istället för att sitta apatisk framför tv:n. Jag har redan hunnit med att tvätta två maskiner, gå på vårpromenad, vädrat, skakat täcken och kuddar och städat. Senare lär jag pallra mig iväg och hyra en film eller två. Det var inte så himlans mycket på dumburken ikväll. Och jag känner för en belöning.

Min alkoholfria helg gick inte så bra i praktiken. Igår hamnade jag på förfest hos Andra och flatfest i Kantorn (sas det i alla fall, men det var en attans massa heterosexuella män där också. Trodde jag. Tills det visade det sig att en del av dessa inte alls var särskilt hetero...) med öppen bar. Dessutom rökte jag x antal cigaretter. Allt för att minska kalorimängden. Men jag tränande faktiskt igår, plus att vi cyklade en väldans massa och dansade som galningar. Och idag har jag som sagt gått promenix. Anyway. Det var vilt. Stereon gick i golvet, glas gick sönder på löpande band och polisen kom. Vi var trots allt fyrtio pers i en trea...

Nu blir det andra bullar. Mycket ska det tränas den här veckan. Och pluggas lite också kanske? Mhm. Pluggas, tränas och njutas. Det är vååår!

Snyftande toffla

Jag börjar bli tofflig. En fredag full med solsken och jag spelar fin musik, beger mig till Flogsta för att laga cykeln, träffa Kristin och handla mat. Sedan känns det alldeles utmärkt att fullfölja det hela med att se fantastiska Juno (Oscarsnominerad 2008; med Ellen Page, Jennifer Garner och Allison Janney - om tonårsgraviditet) och äta fyndigt inhandlade räkor och dricka mineralvatten. Supa skallen av sig och skräpmat - qué?

Cykeln är i alla fall lagad. Av världshistoriens charmigaste Chilenare och vi pratade spanska hur bra som helst. Ååå, jag vill bort. Jag blir så. Min lallande, småandalusiska spanska får mig att längta efter de få saker som var fantastiskt med Malaga. Enastående solnedgånger. Milslånga strandpromenader. Färsk frukt. Liv och rörelse. Cigarrlukt. Värme. Mmm.

Sedan så saknar jag mina kära vänner. Trots att de var här nyss. Men det är fler än de som var här som saknas. Tessan. Laurel. Ivana. Tesse. Jonna. Sandra. Emma. Grace. María. Egentligen avskyr jag att ha alla lite varstans i världen - på avstånd. Skitjobbigt. Fast jag ser verkligen fram emot andra helgen i april, då det blir både återseende och adjövinkande av gamla flicks.

Och jag ser på Ally McBeal och gråter. För att det är sorgligt. För att jag saknar min mellanbror. Men också för att jag är så sanslöst stolt och glad. 6 cm på dryga två och en halv vecka - hur sjutton är det ens möjligt?

Sol och kommunikation

Jag är åter kontaktbar! I och med att jag har fått låna en säker och stabil gammal 3310. Härliga tider. Så nu får vi väl se vad som händer med min älskade S500i, helt enkelt.

I övrigt är det fint väder i Uppsala och efter gårdagens mindre belåtna sinnesstämning (Sabina var pluspol och jag var garanterat minus) känns allting betydligt lättare. Förmodligen eftersom solen skiner och jag har så mycket träningsverk att jag knappt orkar stå upp. Trots det är jag nervös inför eftermiddagens uppkommande resultat. Nåväl. Come what may.

Till helgen ska jag ta tag i min uppsats, laga punkan på cykeln (läs: få någon att laga den, i utbyte mot så lite pengar som möjligt), träna och kanske till och med tona håret. Det är trots allt tre år sedan jag vågade göra det själv (!). Kanske blir det Pink på fredag också.

Nu ska jag ut och promenera i vårvädret. Yay!

P.S. Ett stort grattis till min underbara Pappa, som fyller 51 år idag.

Mobillös

Ja, herregud. När ska jag egentligen lära mig att man aldrig ska tro att allt bara ska flyta på? Utan problem. Speciellt om någonting bra precis har råkat drabba en. Då bör man räkna med att nu händer någonting betydligt sämre. Och mycket riktigt.

Jag tappade min mobil. I toan.

Det är fjärde gången gillt. Ja. Inte i toan, utan fjärde gången som en mobil i min ägo hamnar i vatten. Ibland klarar de sig. Ibland inte. Vad som händer med den här återstår att se. Den är hårtorkstorkad och ligger still. In the meantime är jag väldigt frustrerad och har ingen omedelbar lösning annat än be till någon slags högre makt om att den återhämtar sig. Jag håller nämligen redan på att avbetala två mobiler och skulle inte direkt vilja utöka det till tre. Tro mig.

Trots detta är jag förvånansvärt lugn. Det tjänar liksom ingenting till att deppa ihop bara för att allt skiter sig ibland (eller ungefär hela tiden); det vinner man inte ett dugg på. Se där. Jag har vuxit upp. När sjutton hände det?

Under tiden kan ni spana in finfina bilder i mitt fotoalbum.

Tillbaka i verkligheten

En vecka utan internet. Utan dator. Med endast en enda liten timmes tv-tittning. Och lammungar som next door neighbours.

En vecka med en hel del snö, grymma minusgrader och massor med sol (jag är till och med solbränd!). Med nedsågning av inte mindre än fem träd (tre granar och två björkar, f ö), vilket följdes av risbål, motorsågschoppning, stocksläpning och slutligen vedklyvning samt stapling. I övrigt var det skogspromenader, hästumgänge samt bokläsning på schemat. Jag har inte pluggat ett smack. När anländandet av en rykande färsk kvällspresstidning (och i bästa fall en tillhörande bilaga!) är dagens höjdpunkt, då vet man att den moderna stressen är ganska långt borta...

Lästa böcker

Bitterfittan, av Maria Sveland. Ilska, engagemang och mycket jävlaranamma. Så sann.

Män kan inte våldtas, av Märta Tikkanen. Ungefär samma där. Grym och vidrig! Läs!

The Secret Lives of People in Love, av Simon van Booy. Språket är fantastiskt. Han också.

Vi skulle älska om vi bara kunde, av Hanna Wallsten. Konstigt bra. Svårförklarad.

Systembolagetintervjun, föresten. Gick alldeles lysande. Han ska höra av sig i början av april. Förhoppningsvis är sommaren så gott som säkrad. Men vi får väl se vad som kan tänkas dyka upp in the meantime.

Som grädde på moset fick jag ett härligt tentaresultat precis när det behövdes. VG. Det trodde jag minsann inte...

I veckan är det radio, föreläsningar och tentaplugg i förbegående som gäller. Till helgen blir det intressant 'Genus i Focus'-mässa. Och resten av våren lär väl bara rulla och gå...

Pluggvecka och partyhelg

En sådan vecka och vilken helg!

Väl tillbaka i Uppsala var det en hel massa tentaplugg som gällde. Språkvetenskap är fruktansvärt intressant, men så himla toppenkul är det aldrig att trycka in 250 kg fakta i huvudet. Nåväl, gjort blev det och det lär inte bli mitt sämsta resultat hittills...

Efter tentan var jag något så galet ambitiös. Jag tvättade, städade, duschade och bytte lakan i en hast innan det var dags att hämta upp folk både till höger och vänster. Sabina och jag handlade och åt sushi. Sedan var det förfest med en väldigt massa folk i mitt lilla, lilla rum. Mycket trevligt. Kvällen och natten bjöd på partaj, som kanske inte var det mest lyckade någonsin, men helt okej ändå. Det blev alkoholkonsumtion för första gången på mycket länge, faktiskt.

Lördagen började med starkt kaffe och städning av mitt katastrofområde till lya, innan vi fick för oss att gå på bio en sväng. 'Himlens Hjärta' med grymma Lena Endre, Maria Lundqvist, Micke P och Jakob Eklund måste vara den bästa filmen sedan 'Timmarna' (!). Jag hade inga direkta förväntningar och oj, vad överaskad jag blev. Vi var ganska stumma efteråt...

Sedan; schlager! Som tur är vann inte Christer Sjögren. Hehe. Jag är nöjd. Charlotte är den som kommer att gå bäst i Eurovision. Skönt att Bard fick sig en näsbränna. Och underbart att Sanna kom 2:a och vann folkets röster! Natten som följde blev lite småhysterisk tack vare stora doser rödvin, men roligt hade vi i alla fall.

Idag blev det god brunch på GH, följt av en shoppingsväng på stan. Jag köpte en sanslöst snygg hattask och blev desto mer nöjd när jag kom hem och insåg att ytterligare en var dold inuti. Garderoben och hatthyllan blev snabbt omorganiserade efter att tjejerna åkte hem till Linköping och jag hade städat färdigt. Nu är jag helt slut.

Imorn blir det coachningsmöte inför påsken och sedan bär det av uppåt landet. Intervju på tisdag och resten av familjen/släkten dyker inte upp förrän onsdagkväll-torsdag någon gång, så hjälp vad här ska njutas...

23 år och relativt hoppfull

Jag har fyllt år. Eller jag fyller fortfarande år. Idag. 23. Det känns bara fint, tycker jag. Och folk verkar definitivt ha uppfattat både min språknördighet och mitt inredningsintresse (läs prylintresse).

Jag fick en språkkurs på italienska och ett italienskt lexikon(varför nöja sig med fem språk, menar jag, när man likaväl kan lära sig ett till?), en bok om latin, en bok om språk och historia, samt en kaffekvarn (så att jag kan mala mina hela Starbucksbönor!), en lyxkaffebryggare, kaffemuggar, kaffevisp, ett jättefint fat, fina ljus och fina ljusstakar. Mer än nöjd, men osäker på hur jag ska få hem allting imorn. Samt dåligt samvete över extremt lite tentaplugg. Nåväl. Jag är alltid bäst under stress...

Dagens bästa var i alla fall att återfinna en nästan fyra år gammal mapp på Pappas hårddisk. Vilket alltså innebär att min dators lilla meltdown endast tog med sig höstens produktion och ingenting annat. GUD VAD SKÖNT!

Hemvistelsen var, trots schlagerresultat, riktigt trevlig. Mycket bastubad, god (men nyttig) mat och lugn och ro. I lördags var Mamma och jag och lyssnade på föreläsningar om feminism och kvinnors situation i allmänhet på Länsmuséet. Ebba Witt var där och jag var kändiskåt. Mamma suckade. Jag flinade. Men generellt sätt var vi både ganska upptaggade när vi väl kom därifrån. Hjälp, vad intressant det var. Och mer om det lär komma upp i veckans radiosändning.

Men åh, vad jag ser fram emot helgen. Först ska tentan bli avklarad. Sedan kommer mina girls! Party på fredag och schlager på lördag - kan det bli mycket bättre? Därefter blir det Hälsingland, sommarjobbsintervju och påsklov. Yay!

Bitter? Jag? Inte då...

2 sekunder tog det. Efter det att Luuk släppte bomben. Tills väninnan ringde. Jag var chockad.

Jag är nog fortfarande lite chockad. Och besviken. Aningen less. Men jag är inte sjutton år längre och jag kan stå ut med folk som avskyr Carola. Jag vet att de är relativt många. Jag inser att folk kanske är lite trötta på henne. Åtminstone inom schlagersammanhang. Personligen är jag av en annan åsikt, men det är ju bara jag, det.

Vad jag brukar få folk att erkänna är hennes storhet som artist (när hon inte ägnar sig åt överdrivet religiöst svammel), samt hennes tveklösa talang. Och det är på grund av den talangen som jag är irriterad. Nordman är en ovanlig artist. Han sticker ut. Däremot kan han inte riktigt sjunga. Att Carola förlorar mot honom är inte bara smått löjligt, det är rentutav pinsamt. Men, okej då.

Sibel? När vi redan har Sanna, som är så otroligt mycket bättre dessutom? Och vem ska vi egentligen skicka till Eurovision? Självgoda Bard? Patetiska Bengtzing?

En sak är i alla fall säker. Om svenskjävlarna (läs: medelsvenssons utan liv som röstar helsjukt 'för att det är kul') röstar dit Christer Sjögren, då byter jag nationalitet. Och det är tamigfan ett löfte!

Yay

Jag, Jazz och "Eva Dahlgren"

(hon har målat den själv!)

Det här en väldigt bra dag. Med eller utan mat.

* Radiosändningen gick fantastiskt bra (och finns nu att lyssna på. Gå in på webradion och välj programmet 'Queer Voice' i högerspalten)! Och min radioröst låter inte precis så vidrig som jag först misstänkte.

* Hillary vann i Ohio och Texas.

* Drömsommarjobbet kan tänkas vara inom räckhåll...

Nu ska jag panikläsa Isabel Allendes 'Cuentos de Eva Luna' och sedan springa iväg på möte och pubkväll innan det blir Grey's och packning lite smått.

Mejor

Okej, det är bättre. Knappast helt bra (blir det någonsin?), men betydligt bättre. Var på möte, fick ett uppsving och lite mer positiva resultat. Och så pratade jag med min älskade moster. Det hjälper alltid.

Nu har jag bara en bok att läsa ut, två lektioner, två pluggmöten, en radioinspelning och ett möte kvar innan jag får åka hem. Det behövs.

Suck

Det är jobbigt nu. Och jag är inte ens inne på vecka fyra än...

Mat, mat, mat. Överallt är det mat. Jag måste tänka på mat, planera mat, skriva upp mat, räkna mat, bortse från mat, låta bli att köpa mat, laga mat, plocka undan mat, se positivt på mat, försöka låta bli att fokusera på mat, tolerera mat, acceptera mat, avstå från mat och slutligen måste jag faktiskt äta mat. Rätt slags mat. Bra mat. Nyttig mat. Fiberrik mat. Fettsnål mat. Och mat utan socker.

Jag är så sjukt jävla trött på mat!

Forskningen. Snälla, rara forskningen. När kommer pillren? Ni vet, de som man kan ta på morgonen för att sedan slippa bry sig...

Mmm... Marilyn*

Det här är Fluff. Han är mitt nya husdjur, tillsammans med mobilsmycksgrodan Froggy. Min avsaknad av djur har för länge sedan nått oanade höjder...

Ja. Påsk. Jag blev inspirerad och började tidigt. Som alltid. Påskris (med svarta fjädrar, som matchar inredningen. Naturligtvis), påskliljor och lila tulpaner är inhandlade.

Och jag är så duktig. Jag är så duktig så jag förstår det inte ens själv. Idag var jag ute och sprang. I en och en halv timme. Nej, jag sprang inte hela tiden, men jag sprang spåret. Hela spåret. Utan att stanna. Och inte bara en gång, utan och en och en halv. Så bra har det inte gått på länge.

Redan på måndag börjar vi föresten sända live från Studentradion 98,9, Jazzan och jag. Det passade bättre. Jag är lite nervig, men verrrry excited! Återkommer med länkar och detaljer.

* [intern språkvetenskapsunderhållning. Sorry 'bout that.]

Underbara Bokrea!

Mmm, bokrea! Och jag måste ta i tu med det alldeles själv. Jag skrider, lååångsamt, runt mellan hyllorna och observerar allt. Överväger en del. Plockar på mig när lockelsen blir för stor. Och köper när hjärtat hoppar.

Men jag var duktig idag. En av de viktigaste fynden var egentligen inget fynd. Inte pengamässigt. Och för att köpa den var jag tvungen att lägga ifrån mig både en, två och tre böcker som jag gärna hade köpt. Däremot är jag något så vansinnigt nöjd med det jag faktiskt köpte. Även om det blev lite dyrt.

Birgitta Stenbergs 'Erotiska Noveller'
Jenny Downhams 'Innan jag dör'
Och Tin Andersén Axells 'Djävla Älskade Unge!'

Samt på DVD

Virginia Woolfs 'Orlando'
Och 'Sunes Jul'

Haha. 'Sunes Sommar' har jag sett jag vet inte hur många gånger, men Sunes Jul har jag bara sett två eller tre. Och inte på bra länge. Så jag kunde inte låta bli.

Nu sitter jag här och ser på tv4:as nya onsdagsunderhållning, 'Rent Hus'. Hjälp, vad förälskad jag är! Ett städprogram, med två kvinnor som älskar att städa och hjälper folk med deras vidriga hus. Och en av dem är ju inte helt ful heller... Haaa. Vad härligt.

Imornkväll sker den praktiska delen av radioutbildningen. Nästa vecka ska vi börja sända, är det tänkt. I helgen blir det plugg, plugg, plugg. Och lite mys. Nästa vecka, efter livepremiären, åker jag hem till Linkan och firar födelsedagen. Very cosy indeed.

Dagens ilandsproblem: Vad sjutton ska jag börja läsa!???

Yummie

Åh, Eva. Du var bäst.

Så grymt skön, så roligt sarkastisk, så mycket bättre live och oh så vansinnigt läcker.

Jag är nöjd. Nu; bokrea!

The Oscars 2008

Helen Mirren, Catherine Heigl, Heidi Klum and Anne Hathaway

Jessica Alba (w/ hubbie)

Cameron Diaz

Tilda Swinton

Marion Cotillard

Hillary Swank

Jennifer Garner, Amy Adams, Laura Linney and Penelope Cruz

Random Red Carpet Comments

So Heidi Klum is the first one to arrive. In red. Love the huge bob. But oh, George. You are too cute. And Helen Mirren looks absolutely gorge! Perhaps even better than last year. All the pressure off, stunning new dress and mwaaa. Anne Hathaway in also wearing red. But she does it the best. Truly looks like a classic moviestar. Ooo, Jessica Alba is sooo beautiful. And very pregnant. Glowing for sure. Lovely dark purple dress. Cameron Diaz - nah. Nothing special. Pink. Salmon pink. Tilda Swinton is being herself - pale w/o make up, wearing something hideous dark. Gotta love her fiery red hair, though. Marion Cotillard's dress... I'm sure others will like it, but it's not really my style. White, very detailed. And of course she's wearing French and Jean Paul Gaultier. Hillary Swank in black looked a lil' boring at first, but zooming in, it turns out to be much better than I thought. Wow, Penelope Cruz. Black blue leatherish corset with a furry cleavage! Def not bad. Catherine Heigl in red - as so many others. Not too special, but classy. I like Johnny Depp's wife's outfit. Jennifer Garner is surprisingly delish. I've never cared for her at all, but jee. Time to think again, clearly. Nice gown too. But to my great disappointment I haven't even caught a GLIMPSE of Meryl Streep... Or actually any of my fabs, besides Helen Mirren... And that's apparently it.


I did watch some of it. But fell asleep around 3.30 and woke up again an hour later. Watched back and forth. Finally gave in at 5.30 am. Marion won, Swinton won, as expected. But oh, so many stars were missing... I wonder if that has anything to do with the strike?

Anyway. Who knows. It's lovely spring weather outside. I'm sick of gowns. And I need to study.

Så smått the O o radio

Yeah, I'm up watching the Oscars. All night? Mjae. I don't think so. Me is tired. Me is trying. But me has gone running for three days straight. Me needs sleep.

Radiokursen del två skrämde upp oss lite. Eller jag borde väl säga 'mig'. Jazzan är kolugn som vanligt. Ni kan inte ens tänka er hur mycket man måste tänka på. Att göra. Att inte göra. Att absolut inte göra. Att göra ibland. Att göra emellanåt. Att göra i början. Att göra i slutet. Att göra då och då. Att upprepa. Att inte upprepa. Att tänka på. Att komma ihåg. Att observera. Att memorera. Osv osv. Man blir alldeles slut.

Dessutom måste vi ha jouren. Att ha jouren innebär, att ensam, ha ansvar för hela radion en hel eftermiddag under fem timmar. Läskigt? Oh yeah. Speciellt just nu, när man inte ens kan föreställa sig hur man ska lyckas klara av det. Major tech equipment, ya kno... Nåväl. Man vänjer sig väl.

Oj, vad jag är duktig. Fortfarande. Trots en stadig ström av mail från fel person. Att titta på smala, snygga celebs hjälper, believe me. Jag återkommer angående klänningar och gala.

Schlager och sånt

Schyssta kragar, BWO. Men jag hoppas inte på dem. Bard förtjänar en känga. Han är på tok för självgod. ”Jag vet vad heeela Östeuropa vill ha!” My ass.

En bosnisk ballad? God idé. Dessvärre lär svennosvennarna aldrig köpa det.

Frida påminner om en ung, om än skånsk, Lotta Engberg. Snacka om tuggummipop! Men den är ju förvånansvärt kitchig…

Operavrål med världens högsta slits? Hjälp.

Och så Patrik Isaksson. Han är kort och påminner lite om en hob, men jag har hört honom aningens sarkastisk i radio and I like the guy. Låten funkar.

Caracola anländer mitt i smeten som kvällens stora klyscha. Tre färgglada söta fjamsmajor med väldigt korta klänningar och en låt som handlar om kärlek.

Ainbusk borde pensionera sig. Tagga ner lite. På tok för mycket falska toner. Dessutom lät det tidigt 90-tal om hela grejen.

Escobar är väl inte direkt min stil, men de ser bra ut och låten är okej.

Så. BWO vidare. Naturligtvis. Bard ser ut som en 5-årig marionettdocka med skägg och mustasch. Och Frida. Det förvånar mig inte. Trodde som sagt att det skulle stå mellan henne och Patrik. Och hon vann. Inga direkta bra bidrag alls, faktiskt. Men roligt som alltid.

Sedan ringde Sabina. Vi pratade i 3,5 h. Det bara flöt på.

Och familjen var här. Pappa fixade skrivaren, Olle fixade nerladdningen och mamma köpte frukt, bär och mera mineralvatten åt mig. Sedan tog de med sig överflödiga resväskor och åkte hem.

Jag har varit duktig idag igen. Ett pyttelitet glad rödvin blev det (1 dl), men inte mer. Imorn blir det mera radio. Lite plugg. Möte. Och så Oscarsgalan, hela natten. Jag är ju faktiskt ledig på måndag. Och man måste ju se det live!

På tisdag blir det Stockholm och fantastiska Eva Dahlgren på Cirkus. Och lagom när vi återvänder till Uppsala är det ju faktiskt BOKREA! 00.00 natten till onsdag, alltså. Det är ju så att man blir lite sugen på att gå på shoppingtur och skippa spanskan kl. 10 på morgonen... Vi får väl se.

Väl mött, CSN!

Lantz nästa

Högst fascinerande radioutbildning är påbörjad! Väldigt intressant och vad man lär sig. Och hur mycket man ska tänka på... Jag kommer inte våga öppna munnen. Men herregud, kan Annika Lantz så kan väl jag... Ptss. Fortsättning följer imorn och på torsdagkväll ska Jazzan och jag börja spela in jinglar och intron etc.

Vad sägs om 'QueerVoice'? 'Flatprat' skulle vara en given succé, tyckte jag. Hon var inte lika övertygad. Haha.

Snart kommer familjen förbi. Jag har tackat nej till både middag och fest ikväll, allt pga. att jag inte litar på mig själv ännu. Dessutom ska jag verkligen inte dricka alkohol. Och jag är en sådan där tragisk människa som definitivt inte kan vara ensam spiknykter ute på party. Så det får bli myspys, motion och Melodifestivalen istället. Den är ju i kära gamla Linkan ikväll, dessutom!

Done

And I did it. Steg 3 är avklarat. Och guuud, vad underbart! Jag hade glömt bort hur endorfinkickar känns - men nu vet jag. Lita på det.

Here we go

Jag har lyckats rädda lite. Dikter. Noveller. Bilder. Och det känns ganska skönt.

På något underligt vis känner jag mig pånyttfödd. Gamla liv - borta. Nya liv - rent och fräscht. Steg ett och två av min hastigt påkomna plan är redan avverkade. Steg 3 bör uppfyllas imorn. Sedan finns det inte direkt någon återvändo. För 400:- + 350:- i månaden senare så ser till och med en latmask som jag till att hitta motivation. Hoppas jag.

Det blir inget supande i helgen. Och inte helgen efter heller. Nästa festhelg kommer den 14-15:e mars. När brudarna kommer hit och firar lilla mig. Härligt, härligt.

Ja. Det var väl ungefär det. Jag mår bra. Det extremaste sockersuget har släppt. Och det var länge sedan jag var så bestämd...

Skandal och datorkrasch

"Oj, vilket blont hår! Jag älskar klänningen, trots att gult är långt ifrån min favoritfärg. Hon klär i det. Och hallå! Det är Carola. OCH Andreas Johnsson - vad skulle kunna gå fel? De kommer att gå vidare; det finns inte skuggan av ett tvivel kvar. De är helt grymma båda två. Den där fjamsiga radiohiten är inte mkt i jämföresle. Och gud, vad hon rockar. När hon gör låtar som den här. Ingen religion. Inget överdrivet. Bara rena proffs! ÅH. HÄRLIGT!"

Så skrev jag. I lördagskväll, efter Sanna, och innan utgång och innan jag visste hur folk hade röstat. Hoppsan och hejsan. Ja, jag har kommit över det. Det gick rätt fort. Fast det var verkligen förjävligt. That's all I'm saying.

Efter att hela min dators hårddisk mer eller mindre kraschat så bryr man sig inte om detaljer. Man bryr sig inte om att man förlorat en hel jävla mapp, med typ en miljard saker i, utan istället man bryr sig mer om att man alls har en fungerande dator, med tillhörande internet, och att man kommer ihåg sina viktigaste länkadresser i huvudet. Allt annat är borta.

Tror jag. Vågar inte riktigt ordentligt dra mig till minnes hur mycket av min mapp som faktiskt finns sparat. Har jag tur; allt innan September. Har jag otur; inte speciellt mycket. Jag ska kolla upp det någon gång. Förslagsvis en sådan där dag när livet är härligt och man känner att allt utom att jag lever inte spelar någon som helst roll...

Alla har sportlov utom jag. Mamma och Pappa och lilla lillebror kommer förbi i helgen. Då har jag eventuellt radioutbildning också. Ja, sa jag inte det? Jag ska bli radiopratare.

Omg

Wow, Sanna Nielsen. Wow! Håll dig till engelska hedan efter. Som du har lagt i och varit med och sjungit och sjungit, men nu.... Jag ryser. Kalla kårar letar sig upp längs hela ryggen under nästan hela låten.

De säger att det står mellan Johnsson & Häggkvist och Ola och Sanna. Allvarligt? Sanna borde slå Ola med hästlängder. Hon är helt jävla fabulous ikväll - end of story.

Nu återstår att se hur det går för min kära Carola. Sedan blir det fest. Jag är aningens mer motiverad efter 4 glas rödvin. Och mitt hår påminner om Lena Phs och Charlotte Perrellis i Melodifestilen 2003.

Detox

Här var det detox! Ha. Med rödvin som undantag. Just en fin sådan... Men i övrigt är det bara grönt te, apelsinjuice, mineralvatten, vanligt vatten, smaksatt vatten, vatten med citron, vatten med lime, frukt, grönsaker, solrotsfrön, russin, nötter, samt omega3-protein som gäller.

Och jag har huvudvärk och suktar efter ballerinakex. Dessutom inte den minsta lust att göra någonting annat än att se på schlager ikväll. Vilket jag ska. Trots folks protester. Någon måtta får det vara! Men efter schlagern blir det homogalej med vintertema. Vare sig jag är på rätt humör eller inte.

På rätt humör lär jag väl f ö inte vara förrän om några veckor, då det värsta beroendet borde ha lagt sig. Men att undvika socker är ingenting i jämförelse med att ersätta kaffe med te. Grönt te, dessutom. Hur kan man ens jämföra blaskigt, halvljummet, smaksatt vatten med denna fantastiska, ljuva, starka, beroendeframkallande oas!? Morr!

Sovit har jag i alla fall gjort. Förmodligen för mycket, men det skiter jag i. Så det så.

Mums-info

Åååååååååå, det var skönt. Att höra. Fyra månaders undran, oro och ångest och äntligen klara besked och fakta. Samt avslut. Puh. Grymt!

Beltran dömd för våldtäkt

Ursäkta min underliga belåtenhet över detta faktum, Tomas Bodström (som anser att man "aldrig kan glädja sig över att en människa får fängelse". Jag säger att jo. Det kan man. Om människan i fråga bevisligen ljuger sig igenom ett rättsmål efter att ha våldtagit någon), men jag kan inte låta bli. Gud, så skönt. Det kanske finns lite hopp kvar om det svenska rättssystemet. Emellanåt i alla fall. Och Bodström tror inte på annorlunda dom om målet överklagas. Skönt. Även om det lär försökas.

Moderlighet

Ebba, Ebba, Ebba. Vad svamlar du om?

Ett debattprogram i SVT handlar om moderlighet. Maria Sveland, någon skum ’pro gammaldags skitsnack’-människa, Ebba Witt-Brattström och chefredaktören för tidningen ’Mama’ – alltså en tidning med fokus på det kvinnliga föräldraskapet; mamman, diskuterar vad moderskap är. Och om moderlighet är bra eller ens egentligen existerar.

Maria Sveland skrev boken Bitterfittan. Jag och mina mycket feministiska väninnor var och såg pjäsen. Den var mitt i prick. Maria är även mitt i prick i det här programmet. Förvånad inser jag att mina egna åsikter instämmer på tok mer med hennes än med Ebbas. Det visar sig, oavsett hur mycket feminist man måste anse henne vara, att Ebba har vissa åsikter som får mig att förundrat spärra upp ögonen. Hon medger bland annat att mammarollen skiljer sig från papparollen och tror inte helt och hållet på ett neutraliserat föräldraskap. Vilket ärligt talat riktigt chockerar mig.

Det gör däremot Sveland. Tack och lov, måste jag säga, efter att ha lyssnat på lite av den dynga de övriga yttrade. När Ebba sedan dessutom verkar anse att den unga generationen ’mödrar’ (kvinnor?) som lever nu inte verkar vilja veta någonting om den tillika, äldre generationen, och ger Maria rådet att läsa Moa Martinsson (som om den yngre generationen om inte tvingas till det faktiskt inte skulle göra det frivilligt!), får jag nästan spader.

Ebba. Snälla Ebba. Menar du på fullaste allvar att den äldre generations kvinnor (åtminstone framför allt) bör ses upp till mer än andra, endast för att de har haft den alldeles fantastiska upplevelsen av att (för att citera Babben Larsson – som har fött barn, kan tilläggas) ”skita ut en soffgrupp”? Jag kan bara anse att det är rent skitsnack.

Ja. Jag respekterar att många kvinnor vill ha barn. Jag respekterar till och med att vissa kvinnor vill stanna hemma och leka vad de kallar för ’den ultimata modern.’ Och jag förstår att folk anser mig inte kunna förstå det magnifika med att ’vara mamma.’ Däremot accepterar jag fan inte att bli vare sig nedvärderad, inte tagen på allvar eller tillintetgjord för mina sedan länge odlade åsikter.

Jag kommer aldrig att acceptera idiotier till teorier som att ”män helt enkelt inte har samma relation till sina barn som kvinnor” eller att män ”bara inte är så bra på att köpa nya kläder till ungarna.” Så länge män och kvinnor uppfostras så inåtihelvete jävla olika så kan det komma att verka så. Men det betyder inte att det har någon som helst relevans.

Så det så.

Språk, ambition, avsked, schlager och fester

Ni vet sådana där dagar då man råkar inse att man är så pass bakfull att man inte kommer att göra ett smack på hela dagen? En sådan dag var det igår. Jag sov till klockan 13. Sedan lyckades jag pilla i mig lite makaroner. Och såg på dvd/film/tv resten av dagen. Literally. Och gick och la mig klockan 23.

Efter sådana dagar brukar jag känna mig något så vansinnigt ambitiös. Ja, bara att gå upp innan 10 känns ju fantastiskt bra. När man sedan äter ordentlig frukost, gör alla sina läxor och dessutom lär sig lite italienska, portugisiska och rumänska, städar, bokar tvättstugan och åker och storhandlar (på den billiga ICA-affären!), då vill man ju nästan ge sig själv en applåd. Haha. Jätteskönt är det i alla fall - rekommenderas!

Uppsalas största språknörd tänker fortsätta kvällen med fortsatta italienskastudier. Hon har fått för sig att det nog vore 'roligt' att kunna inte bara två utan varför inte alla romanska språk. Minst tre kvar alltså. Fast jag tror jag nöjer mig med italienska och portugisiska. Bara två. ;) Idag har jag lärt mig alla veckodagarna på nämnda ovan, samt på rumänska och på latin före och efter Kristus. Haaa!

Imorn åker min lille (1,97) mellanbror till Australien, för att sedan stanna där i nästan sex månader. Det känns konstigt. Mamma har separationsångest och pratar om att snart 'åka upp över dagen' för att luncha med lilla mig. Aww. Sweet. Det här med hemlängtan lär man sig med åren, tycker jag, men känslan anfaller ibland ändå. På college kunde det vara sanslöst jobbigt. I Spanien var det inte alls så farligt och här märker jag bara av det emellanåt. Fast det lär bli riktigt jobbigt i sommar, har jag en känsla av. Först i augusti kommer han hem. Usch. Vad läskigt. "Akta dig för vithajarna" var det enda jag kom på att säga senast vi sågs. Lilla Tonton.

Och jag som missade lördagens Melodifestival. Skandal. Fast tydligen inte. Allmänheten verkar anse att första deltävlingen sög riktigt ordentligt. Kan tänka mig det, med Christer Sjögren i spetsen. Isch. Min släkt hyser en allmän avsky för den karln. Det är ganska roligt faktiskt. Men jag ska se reprisen ikväll. Hihi. Och nästa lördag är det ju också fest. Men den börjar senare. Så förfest med schlager blir det absolut, vare sig folk vill eller ej. :D

Middagen i lördags, föresten. Var riktigt trevlig. Lite småläskigt ibörjan när man inte kände en själ, vid sidan av Carro, men hjälp vad mkt intressanta människor jag träffade. Högt uppsatta chefer (som tyckte om att "gå på sådana här ungdomskalas!"), ett överklassprästpar (hjälp, vilken dialekt mannen hade! Han lät som om han gjorde sig till som aldrig förr och jag lyckades med nöd och näppe ta honom på allvar) som vurmade för all slags franska (vilket åtminstone ledde till roliga diskussioner), en kille som hade spenderat sina somrar på precis samma lilla ort som moi och tyckte om fina, röda viner och tre äldre bordsdamsbruttor som pratade husköp, egna examina och äktenskap. Jag log. Och trivdes. Alldeles utmärkt. Allt var gratis och alla var fulla. Ja, så som det brukar bli då...

Jag bör f ö börja repetera mina drinkkunskaper en aning. I slutet av april är jag nämligen anlitad som bartender på en femtioårsfest. Inte vilken som helst heller. Host, host. Men roligt lär det bli.

Beslutsångest

Jag mår illa och har yrsel. Min balansnerv har drabbats av virus. Kort sagt går man missriktat in i väggar och tror att man ska svimma lite nu och då.

I övrigt mår jag fint. Mitt mindre intelligenta jag tänker snart ge sig i väg på trerättersexamensmiddag. Andra halvan har precis slagit sig ner på sängen och planerar nog att stanna där. Vad som händer får vi se.

Go Hillary!

You just gotta love her.

Och till alla idioter; nej. Jag stödjer inte Hillary för att hon är en kvinna, utan för att hon har egna, vettiga åsikter, som hon står för.

Obama säger saker som "ja, självklart ska kvinnor kunna göra abort, men samtidigt förstår jag ju varför vissa inte tycker att det är en bra idé" och "homosexuella är människor som du och jag, men man måste ju tänka på att vissa inte är bekväma med deras livsstil." Snacka om att valfjäska för alla sidor! Om han vinner så kan ju den med mest pengar muta sig till vad som helst. "I want to bring democrates and republicans together" - yeah, right. Varför ska man rösta alls då, om alla mer eller mindre ska smältas ihop? Dessutom tror jag, i synnerhet nu efter Bush, att amerikaner generellt är mer än redo för en äkta demokrat igen och ingen velpelle. Så det så.

Och hon vann både i New York, New Jersey, Massachusetts och Kalifornien igår. Nu blir det spännande valspurt resten av våren (året?). And I'm looking forward to it.

Titta

Min fototalang är ju klart avgjort inte den bästa, men vad fan... Bilder är det i alla fall. Enjoy.

A heart in New York

And I'm back. Efter ett tårdrypande avsked, som min tyske flygplansgranne var mindre bekväm med, och en vedervärdig flygresa hem (lufthål and such. Don't ask...). Väskan är uppackad. Jag har wheat thins, granola bars och en hel del Starbuckskaffe och sitter i sängen och ser på 'American Idol.' Oh, the irony...

Jag har haft vansinnigt roligt.

Vi har sovit alldeles för lite. Shoppat alldeles för mycket. Spenderat på tok för mkt pengar på taxi och dyra drinkar. Pratat som aldrig förr. Ack, min älskade Laurel. Som jag kommer att sakna dig. Men inte i mer än två år. Och det är ett löfte. Jag träffade Emma. Jag träffade Grace och Danny och Wookie och en och annan ny bekantskap blev det också. Fascinerande bh-shopping blev av hos USA:s ledande bröstexpert (haaa). Macy's och Bloomingdale's, Nine West och Virgins Broadway Megastore. Magiska Central Park. FN-besök. Åh, där vill jag jobba. And I will, in about two years. Wink wink.

En slight återvändning till heterosexualiteten i och med nyanställd absolut hottie på mitt gamla college. Böcker från härliga Barnes & Nobles. Galna tågresor mitt på blanka morgonen. Högst fascinerande komplimanger. Fina sånger. Konsten att lära sig hantera en kamera. The Met. Besök på ganska känd flatklubb. Vi har tittat på Heath Ledger's lägenhet och studerat folks fantasifulla snyftmeddelanden utanför. Alla vackra avenyer. Manhattans underbara tunnelbanor (who needs an ipod? The entertainment is right there!). Och folks sensationellt höga hyror. 3000. Dollar. För en tvåa, med ett minikök och ett pyttebadrum och generellt ganska spartanskt. Wow. Lägg till all takeawaymat och taxi fees på det sedan...

Anyway. You gotta love it. Och insikten är solklar. Där ska jag bo. Relativt snart. Ja.

"There's a heart. A heart that lives in New York..." (Simon & Garfunkel)