Snart så

Jaha, här var man mitt uppe i en av årets värsta (roligaste?) jobbveckor och så går man först och får ont i nacken och sedan tappar man rösten.

Gårdagen var inte speciellt praktisk, om än bitvis underhållande. Kunderna måste ha trott att Systembolaget gjort en god gärning och anställt en stum person. Jag körde med teckenspråk, gester och lappar. Det var sanslöst frustrerande och som jag uttryckte saken (på just papper) till mina kollegor; "Att förlora rösten för mig är som om en man skulle få snoppen avskuren!" Haha. Men det ligger faktiskt något i det. Kände mig alldeles halv.

Idag har jag turen att inte börja förrän på eftermiddagen, men sedan jobbar jag sent ikväll också. Har hunnit med att tvätta, hämta ut paket, städa, fixa och duscha. Mycket belåten, för det innebär att jag kan gå raka spåret hem ikväll och falla (förmodligen quite literally) i säng. Imorn blir det 12-timmarspass och mitt i det hela anländer Maggan och Sabina. Sedan är det bara Valborg, here we go! Härligt!

Happy now

Det här är dagen då Vasakronan förmodligen räddade hela min framtid. Eller åtminstone (och förhoppningsvis) min höst.

Att hitta boende i Stockholm är ju inte så lätt. Men det blir bra mycket lättare med över tre års köpoäng, som nu blivit överflyttade till en kö i Stockholm. Behöver jag säga att jag är bra jävla belåten? Huruvida det blir till att bo själv eller att bo ihop med någon vet jag inte än och det känns toppen att ha flera alternativ.

I am really doing this. Och det börjar kännas i magen, kan jag säga. Främst på ett bra sätt.

Jag jobbar massor; idag är i princip min enda lediga dag sedan i söndags och förutom nu på söndag - annars blir det många timmar ända fram till Valborg. Not that I mind at all. Det snöar (!?) i Uppsala idag och jag håller mig inomhus, letar lägenheter, städar, dricker kaffe och ser på all möjlig daytime television.

I helgen ska jag jobba, dricka vin och snacka skit och hänga med vänner. Can't wait!

Beslut, dramatik och ett bultande hjärta

Shit pommes, hörrni. Beslutet är tillsvidare fattat. Det blev stort, nytt och med passionen i främsta rummet - just the way it should be.

Nyfikna? Jodå. A change of scenery. Litteraturvetenskap och därigenom ny fil kand-inriktning. På Södertörn (!). Förmodligen vinkunskap på distans från Örebro vid sidan av. Eventuellt jobb på ett nytt Systembolag. I hufvudstaden. Det ni. Jag är ungefär lika överraskad själv. Sitter och blinkar lite förvånat som en kalv som nyss fått syn på en fluga som slagit sig ner på nosen på den, ungefär. Hahaha.

Magkänslan sa klockrent ja tillslut. Trots att det smärtar mig något patetiskt att lämna jobbet. Inte för att det är tack och hej till Systembolaget som gäller, utan för att jag tycker så förtvivlat mycket om kombon av mina kära kollegor. De är underbara och jag kommer att sakna de flesta av dem hur mycket som helst. Men det känns som om peaken är och har varit precis nu och den lär inte fortsätta till hösten. Nya kollegor, gamla som slutar osv. Och man ska sluta medan man är på topp! Så det så.

Men det är inte utan att jag inser att jag lär gråta floder när det väl är dags. Lär behöva varna stackarna först. They won't know what hit 'em. Oh, the drama!

Angående anledningen, eller individen snarare, som stod med på både plus och minuslistan med att stanna kvar eller flytta. Jag har insett att det bästa med hela grejen vore att just kunna spara den som en alldeles underbart charmig, halvknäpp, idiotisk och passionerad liten historia som fick ett slut innan vi hann slå ihjäl eller bli bittra på varandra. Det finns ingen happy ending där. Jag vet ju det. Och visst lär hjärtat brista lite once the jig is up, but a girl's gotta do what a girl's gotta do. I det här fallet tänka praktiskt och på sin egen mentala hälsa. Så är det.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: love is, definitely, not always enough. Och inte heller något som jag tänker ge upp mitt liv för. Man väljer sina strider...

Nog med drama nu. Det är vår. Det är Valborg om knappa två veckor och så många av de jag älskar allra mest ska komma hit och hälsa på. Jag ska mixa ihop dem med nyfunna darlings och vi ska picnica, hälla i oss skumpa och käka jordgubbar i Uppsalas alla parker. Lita på det.

Det finns så mycket att se fram emot. Typ... eh... resten av livet? Jag är trots allt bara 25! Och jag är långt ifrån färdig. Trust me.

Decisions, decisions...

Det var den emotionella tonåringen här igen. Idag skiner solen så livet (och alla uppkommande beslut) känns lätt som en fjäder.

Inatt kunde jag för mitt liv inte sova. Men efter ett långt samtal med en av de finaste brudarna i hela världen så känns det hela ändå rätt okej. Förvirrat, ångestladdat, något besvärligt och omvälvande, men också vettigt, nyttigt och ganska kul.

Ska jag röra på mig? Ska man tänka praktiskt, lättsamt och ekonomiskt framför allt, eller bara hoppa och gå på passionen? Bara att skriva sådär får mig att inse ett och annat. Jag är nämligen vare sig praktisk, lättsam eller ekonomisk och passion är, enligt mig, det absolut viktigaste på denna jord.

Jag älskar mitt jobb. Jag har hur kul som helst ihop med mina kollegor. Men jag är rastlös, uttråkad och väldigt less på den här staden rent generellt. Motivationen till att plugga vidare här känns alldeles urblåst. Och klarar jag verkligen av att bo som jag gör mycket längre än så här? Jag vet inte.

Ytterligare en november i Uppsala ger mig ont i magen. Tanken på att sluta på jobbet, å andra sidan, får mig nästan att börja böla. Så vad göra?

Jag planerar, så långt det bara går, att lyssna på magkänslan. Den har redan tagit ett beslut åt mig och nu väntar jag på vidare instruktioner...

Under tiden: jobb, motion, solsken och samtal med vänner. Föräldrarna är för en gångs skull uteslutna från ekvationen. Det här är någonting jag måste klara av alldeles själv.

In all its glory

Vad var det jag sa? Vååår! Oh, thank you lord for this glorious day! Ja, precis så klyschigt southern-amerikanskt känns det.

Sprungit har jag (bilderna är från gårdagen: inget stannande och fotande här inte) och det var alldeles, alldeles underbart.

Imorn innan jobbet bär det av på en ny runda. Almost can't wait!

Nightey night.

Upp-o-ner and back again

Måndag. Solen strålar. Det blir till att löpa en vända lite senare i eftermiddag. Imorn börjar arbetsveckan och det blir jobb varje dag till och med lördag. Vad helgen bjuder på återstår att se, men jag har en och annan (galen) plan i beredskap. Lite beroende på.

Partaj i lördags, med tillhörande diskokulor och en enorm batch med sangria (mums!). Igår mådde jag därefter, men tvingade mig själv ut på skogspromenad pga vädret och det var det värt. Även om jag inte lyckades hitta en enda tussilago (dock en massa krokusar).

Innan torsdag är till enda lär min höst vara något så när avgjord. Scary stuff. Nå. Som sagt. We'll see.

Egentligen spelar ingenting så stor roll längre: för det är ljust ute till 20.30 på kvällarna nu. Ni vet väl vad det betyder? Det är vååår! Och blott några veckor kvar till Valborg...

Oviss

Okej, här följer lite av det som rör sig i mitt huvud just nu - i en enda jävla röra. Just as it is.

Påsken var bitvis alldeles underbar och jag är mer övertygad än jag någonsin varit om att jag kommer att skaffa minst en hund. När Påsken var mindre underbar kände jag det som att hela mitt liv plötsligt ramlade ner i huvudet på mig. Panikångest light och mycket röriga skriverier blev det.

Slutsats 1: det vore bra för mig att komma härifrån.

Slutsats 2: att det går bra 98 % av tiden innebär också att det blir jävligt jobbigt under de övriga 2...

Slutsats 3: bokhelvetet som jag nämnde i föregående inlägg har vänt upponer på hela min värld.

Igår jobbade jag. Och det gick bara bra. Onödigheter till trots.

Nu ska jag ner på stan och investera i nya ansiktskrämer och spontanklippa håret. Livsfarligt, med tanke på vilket humör jag är på...

Istället för att deala med tillvaron så städar jag och blir glad av allt det materiella. Nyförälskad i Joshua Radin (ååå, leta på Spotify!) och som den värsta tonåring i en synnerligen emotionell bergodalbana. Men det brukar vara så. Och egentligen är jag fortfarande övertygad om att det inte är någon större fara på taket. Nu heller.

Jag har ingen aning om vad jag håller på med. Men jag har precis sökt kurser till hösten (där detta blir väldigt tydligt: Södertörn och Örebro i en enda röra) och håller på att inse att det kanske är lika bra. Att inte veta.

Påskharmoni

Det värsta är att de påminner mig om helt fel saker... Men Glad Påsk för fan!

Hemma och helt slut. Något underligt, kanske, eftersom skärtorsdagen har varit oväntat lugn. Som en vanlig fredag, ungefär. Men själv har jag haft spänningshuvudvärk större delen av dagen, som för en kort stund övergick i att göra mig allmänt hängig. Som tur är gick hängigheten över när min älskade chef kom och erbjöd mig att slippa jobba på påskafton. Gissa om jag tackade ja? Så nu kommer familjen förbi imorn förmiddag och hämtar upp lilla mig, samt dumpar återstoden av mina födelsedagspresenter. Sedan bär det av norröver. Påsk och Hälsingland. Hallelujah.

Det kan jag behöva efter tre mer än heldagar på jobbet, samt ett och annat helt oväntat äventyr på andra sidan stan (nu igen, minsann). En lunch på stan inklusive. Det börjar rimma illa, det här. Med tanke på vad det egentligen är meningen att det ska vara. Och visst, jag tycker om. Jag är svag för. Jag är bitvis väldigt charmad. För ungefär 5 % av helheten. Men sedan har vi de där återstående 95... Läget känns inte lika helrätt då, så att säga.

Nåväl. Vad är väl en perfekt tillvaro (*suckar dramatiskt á la Askungen*)...? Dötrist och tråkig, for sure. Jag njuter och försöker se till att inte tänka så mycket. Helt enkelt. Precis som jag är helt övertygad om att det inte görs på annat håll. And that's it.

Framtiden? No clue. Uppsatsen? Nej. Sommaren? Hm. Ekonomin? Ehe. Boende? Det är frågan... Så ser det ut. Och jag borde vara panikslagen, men icke. Jag är lugn, trygg och harmonisk, med mängder av självinsikter och tillfredsställelse i bagaget. Våren är här. Det är ljust ute och min koltrast, som jag döpt till Turdus Merula (tänk: latin), har flyttat tillbaka till trädet härutanför. Ingen i min omgivning dör eller har cancer (at the time being) och resten får fan lösa sig själv. Ha! Sug på den, ni.

Ha en riktigt glad påsk och försök och njuta av smulor och detaljer. Det ska jag göra. Med kärlek!

[Just nu läser jag en något flummig bok om "hur man blir lycklig". Men det ÄR ingen vanlig självhjälpstragisk historia (jag är uppenbarligen redan hjärntvättad), utan faktiskt delvis skriven av Kajsa Ingemarsson och behandlar hur man ska lära känna och fokusera på och utgå ifrån sin själ. Nu råkade jag vara tillfälligtvis ovanligt balanserad redan innan den här boken kom i min ägo, men ändå. Det börjar uppenbarligen hända saker and it might explain all of the above. Just to let you know.]

Trettiofem väskor senare...

Världens finaste skor...?

Grönrutig bomullsklänning. Bältet är mitt tilltyg.

Ser ut som testbilden på SVT, för sjutton! Men söt är den.

Plånbok och dinglande örhängen.

Ååå, shopping. Ack, vad underbart. Och detta trots att det försvann en hel timme idag; men det är lätt värt det; klockan är halv sex och det är bra jävla ljust ute. Ingen skymning än på ett tag, alltså. Wonderful!

Jag lallade alltså ner på stan, med mina båda presentkort i högsta hugg och synnerligen övertygad om att de skulle ryka båda två; men se så blev det inte. Känslan fanns inte där och då går det liksom inte.

Däremot köpte jag de rutiga skorna från förra inlägget och hittade inte mindre än två jättefina klänningar på Indiska (jag börjar bli skyldig den butiken så sjukt mycket fina fynd!), samt ett par matchande örhängen. Helt oväntat blev det också världens vackraste högklackade, svarta pumps med vita stygn och rosetter. Jag är så kär i dem att det inte är klokt.

Samt äntligen en plånbok. Som jag har letat! Den är jag också lite kär i.

Det här med väskan blev svårt. Jag gick in och ut ur affären inte mindre än 4 ggr under eftermiddagen. Tillslut frågade damen i kassan om jag hade beslutsångest. Om! Och in i det sista var jag övertygad om att jag skulle vandra ut därifrån med den röda, men till min förvåning blev det inte så. Den höll inte hela vägen. Inte den rosa heller. Dessutom matchar den klassiskt bruna min nya plånbok (...). Så den har numera äran att vara väska nummer 35 i min samling. Tss. Sicka galenskaper.

I alla fall. Hemma nu och funderar på att dra ner till förrådet och leta reda på mina påskprylar. Finfina färger och ulliga kycklingar. Ni kommer väl ihåg Fluff?

Jobbar i princip heltid hela veckan, men undantag för långfredagen. Har ju dessvärre åkt på att jobba påskafton också, men det känns inte så jävla farligt och direkt efter jobbet ska jag roadtrippa uppåt landet med min käre kollega Thomas (som ska till Sveg). Så det lär bli en lång och jobbig, men säkert helt okej vecka.

Cheerio, darlings.

In love and in serious need of help

Odd Molly-klänningen

De fina, rutiga vårdojjorna

Den gröna

Den rosa

Den bruna

Den röda

Vet ni vad hon med de trettiofyra handväskorna har gått och gjort...? Blivit ögonblickskär; i inte mindre än 4 olika väskor.

Med presentkortet i åtanke knallade jag återigen in på Jane Mars (Uppsalas dyraste märkesbutik) och suktade efter min älskade Odd Molly-klänning i vitbeige spets och ljusblått. Pretty, isn't it? And hopefully soon, it'll be all mine...

Hittade dessutom en heltvit, volangklänning som inte grävde fullt så djupt i ekonomin och som skulle matcha bra mycket enklare. På Din Sko föll jag för ett par färgglada, rutiga tygskor till våren (ååå) och loppet var kört när jag öppnade dörren till Accent. Den senaste större väskan jag köpte var i september (!) och innan dess inte sedan oktober 2008 (hör ni hur jag försöker motivera varför hon med 34 väskor absolut behöver en eller två till?).

I alla fall. En grön uppenbarelse följdes av en knallrosa, en brun (samma modell) och slutligen en röd. För att inte tala om att jag tidigare, på Jane Mars, redan hade fallit för en vit Mark O'Polo-väska i tyg med ljusbruna skinndetaljer (gorgeous!). Dessvärre har jag inte lyckats hitta ngn bild på den.

Nu behöver jag hjälp: vad köpa? De fina skorna? Odd Molly-klänningen? En, eller flera väskor? Den klassiskt stilrena bruna, eller den kitchigt, unika röda? Den mer beachliknande vita från Polo? Beslutsångesten är enorm. Och på fredag lär det bära av ner mot stan, så skynda, skynda.

Väskorna är f ö inte alls dyra (med tanke på att jag har införskaffat riktiga dyrgripar in the past), utan landar alla runt 400-500 spänn per styck, vid sidan av Mark O'Polon som ligger på 1000. Odd Molly-klänningen går på 1600 och den enklare vita 500. Skorna blir mina för 300.

Jag vet att det här är århundradets i-landsproblem. Stackars lilla rika flicka, inte sant? Men tro mig: jag har haft mina helveten in the past och jag vet att de är återkommande. Så jag har inte det här som problem för att jag är naiv; utan för att jag faktiskt, för en gångs skull, kan.

Spring preps

En av de enorma högarna med kläder...

Den organiserade garderoben. Jag hade ingen aning om att jag hade så många klänningar...

Och nederdelen av garderoben. Hehe.

Den finare, matchade underklädshyllan. Det ni.

De åtta-tio väskorna som inte får plats ovan garderoben...

Mina nya fina pilotisar!

Just because it's pretty!

I lördags fick jag ett ryck och slet ut varenda klädesplagg jag äger och slängde allt i enorma högar. Sedan började projekt garderobsrensning. Två proppfulla kassar med kläder kastades ut och 1 kasse åkte ner i förrådet, tillsammans med alla mina vinterkläder och skor (vilket kändes mindre smart igår när snön vräkte ner och våren kändes ganska långt borta...). Resultatet blev grymt! Mer plats, mer organiserat och riktigt fint faktiskt.

Idag har jag fortsatt med skrivbordet och förvaringsfacket ovanför stora garderoben, där jag har en del av mina väskor, samt en del skor. Återigen slet jag ut allting och räknade. Vet ni vad? Jag har 34 väskor. TRETTIOFYRA! Och då har jag ändå lämnat alla mina hemska fjortisväskor bakom mig (tror de ligger på vinden hemma hos mamma och pappa). I min naivitet trodde jag att jag skulle få in allihopa och dessutom rada upp alla mina high heels på ett chickt vis, men icke. Nåja, lite mera struktur är det i alla fall.

Och jag är hur redo för våren som helst: jag har redan köpt ett par nya solglasögon, ett jättefint påfågelsdiadem (jag har konstaterat att jag är för gammal för rosetter, men att ha en fågel på skallen går tydligen bra. Bah!), nya jeans, underkläder och letat rätt på alla mina tyggympadojjor. Bring it on!

I lördagskväll åt jag sushi och drack mousserande med Camilla och igår kom Malin hit från Sthlm och vi pratade i timmar (som alltid) och åt thaimat. Den sötnosen gav mig en bok om vardagslycka och hur lycka inte handlar om rus utan kan vara konstant (precis tvärtemot allt jag precis landat i) som jag nu har kastat mig över. Inte för att jag är speciellt orolig för tillfället: för jag mår riktigt bra, trots att jag, med vissa mått sett, kanske inte borde.

Nu är det dags för fruktsallad och senare i eftermiddag blir det spinning, följt av boxning och löpband. Äntligen! Solen strålar, så jag ska promenera till gymet. Jobb onsdag-fredag-lördag. Ytterligare en whisk(e)yprovning på torsdag, samt lunch med tjejerna på universitetet. Sedan funderar jag på att springa på morgondagens rom & choklad-provning för kunderna. Pappa fyller år på lördag och nästa vecka jobbar jag som en tok innan det blir dags för Påsk, släkten och hundvalpar uppe i norr. Härligt!

Gårdagens bästa insikt: jag måste sluta ta livet på så jävla stort allvar hela tiden. Vi ska ändå dö allihopa och är det inte viktigare att vara glad och må bra än att sträva efter status? Och mitt självklara och enkla svar på den frågan: jo.

Färgglad och leende

Med fönstret på vid gavel!

Chockartat färgglad våren till ära. Hehe.

Himlen är makalöst blå, för jag vet inte vilken dag i ordningen. Jag har fönstret på vid gavel och jag vädrar. Det är förstås svinkallt, men vad fan. Det inger hopp. Dagen till ära iförd min skotska skolflickskilt i lila, grönt och svart med vita detaljer och en ceriserosa äkta ullkofta från Benetton. Så färgglad minns jag inte att jag någonsin har varit. Det ni.

Idag ska jag vara nyttig: städa, rensa avlopp (ha!), handla, gå en långpromenad/gå och träna (men med tanke på solen så misstänker jag hur det lär bli...) och skriva en lista på saker som jag är säker på att jag vill göra i mitt liv. Skaffa hund står högst upp just nu. Flytta. Behålla lugnet. Uppdaterar när den är färdig, shall I?

Helgen har varit underbar. Kort och gott. Både underhållande samtal med kollegor, promenader i solen och alldeles ypperlig tillfredsställelse allt som allt. Jag bara ler, har inte lyckats sluta än och så länge solen skiner vet i sjutton om jag kan göra det heller.

Lätt och läckert

Det är en alldeles fantastisk vårvintersöndag med strålande sol. Dessutom har jag minsann namnsdag. Långpromenad med väninna har avverkats, samt återhämtning från gårdagens utdragna öldrickande (från 16-03). Konstigt nog har jag inte alls varit speciellt bakis och ändå bara sovit 6 h i natt. Det kanske är vädret?

Har gått med på att jobba heldag med tidigt morgonplock från 08.00 imorn och ni anar inte hur mkt varor som väntas. Nu kommer påskölen, t.ex. Huga!

Men innan dess blir det lite äventyr på andra sidan stan. Det vankas våfflor bland annat. Inte illa... Väl medveten, med lätt sinne, precis rätt attityd och allting som spelar någon som helst roll i säkert förvar bakom lås och bom. Så är det.

På g

Inte sjutton lyckades jag skriva något i tisdags heller. Fullt upptagen med lyxiga duschar, luncher, sms, filmer, skumpa och god mat. Det var en mycket trevlig födelsedag. Men att jag faktiskt är 25 nu kan jag inte riktigt greppa.

Det var en mycket trevlig hemresa rent generellt. Nu sitter jag på Swebus (med gratis trådlöst!) och bloggar och senare tänker jag titta på film. Modern teknologi - you just gotta love it!

Jobb imorn, samt Alsaceprovning redan kl. 09. Har saknat mina fina kollegor (och vissa av dem har minsann saknat mig också...) och det ska bli rätt sweet att slänga sig in i kaoset igen. På lördag post work blir det bowling och Melodifestivalfinal. I övrigt får vi helt enkelt se vad som sker (*blinkar menande*)...

I vilket fall som helst så skiner solen, snön smälter och jag har fått med mig en hel del av alla fina saker jag fått. Resten får päronen lov att ta med sig uppåt landet till påsk (som är om knappa 3 v! Jösses!), som förhoppningsvis lär spenderas i Hälsingland. Måste bara få ledigt också, men det löser sig nog.

Later, folks.

At peace in March

Hela sällskapet i soffan. Fina va?

Camilla och jag vid bordet.

Sabbsan, Milla och Maggan i köket.

Camilla och jag i hallen innan utgång. Very cosy.

Så. Mina efterlängtade 10 dagar av ren och skär njutning har snart gått. Ändå har jag inte ens fyllt 25 ännu (först imorn).

Jag befinner mig för närvarande i Linköping. Solen strålar, snön smälter och jag funderar på att ta en riktig långpromenad så här efter lunchen, för att senare duscha i en halv evighet (jetsetduschmunstycken!).

Föräldrarna har smått dåligt samvete för att de jobbar så mycket och för att vissa av dem befinner sig på annan ort imornkväll när jag faktiskt fyller år, så istället blir jag firad i en halv oändlighet (familjemiddag i fredags, partaj med brudarna i lördags, fika med släkten igår, ost och vin med mor och far på kvällen, sushi och cava i afton och imorn ska jag nog lyxa till det med brorsan). Inte mig emot. Hihi.

Presenter har jag fått så att det räcker och blir över. Choklad för en hel livstid, jättecharmiga och personliga kort, duschkrämer, ljusstakar, vinböcker, mousserande, smycken, blommor och en alldeles underbar vinkaraff. Hur jag ska lyckas ta mig tillbaka till Uppsala med allt det där i bagaget har jag ingen aning om, men det får väl gå på något sätt.

Veckan har varit underbar. Whisk(e)yprovningen gick utmärkt, jobbmötet var riktigt mysigt och jag spenderade en halv förmögenhet på nytt smink på Make Up Store, med tillhörande penslar och borstar, men det var det väl värt. Bussen var i tid i torsdags (älska Swebus när SJ inte går att lita på!), evighetsfikorna med Maggan och Sabina, Lina, Ivana och Sofie var jättemysiga och att laga paj (med feta, cocktailtomater och oliver) och kladdkaka gick bra det också. Ni kan se på bilderna hur fina vi var i lördags. Och igår var släkten här. Nu är jag lite trött, men väldigt glad.

Det blir förmodligen ett födelsedagsinlägg imorgon. 'Til then.

Vardagslycka i snöslask och is

Sitter hemma och njuter verkligen av att äntligen ha tid att titta på fjärde deltävlingen av Melodifestivalen. Inte för att låtarna är bra (herregud, den tredje killen. Han sjunger ju nästan falskare än Håkan Hellström - då är det sanslöst illa!). Py Bäckman är ju åtminstone sjukt skumt underhållande. Sibels låt var väl okej, men ganska tråkig. Men så äntligen föll jag som en sten (återigen) för Anna Bergendahl. Äntligen något grymt bra som sticker ut! Tack gode gud. Hade nästan gett upp hoppet om det här årets bidrag, men nu jävlar. Awesome!

Och hallååååå. Pernilla Wahlgren räddar ju hela originalschlagern! Jag dör. Anna är en sak, men det här ju är ju äkta! Guld, glitter, glamour, kitchigt, katchigt, självsäkert och vågat, precis som hon sjunger. Jag har svårt för människan, men hon ska ha all cred för det här. Hon och Anna till finalen - oh yeah. Let's pray, eh?

Men vad är det med killar som inte kan sjunga? Vad gör de på scenen? Bara för att de är söta och håller i en gitarr ska de inte stå där! Usch vad soppigt. Never mind. Nu är det underbara Peter Jöback. Ojojoj. Hur ska det här gå? Och det är klart att det är bra. Peter är bra - permanent and always. Däremot föll jag betydligt hårdare för både Anna och Pernilla och i slutändan är det nog dem jag hoppas på.

[Jag orkar knappt kommentera att båda de totalt falsksjungande grabbarna tog sig vidare till andra omgången. Men det är klart, det finns ju folk som på allvar tycker att Håkan Hellström är bra. Hur förbluffande det än tycks mig. Tack och lov så gick Anna direkt till final.

Jöback eller Pernilla? Skit samma - pausunderhållningen bjuder ju på 60-talsschlager med originalartister! I'm in seventh heaven over here. Som sagt. Nörd som man är. Är det varning på om man skriker rakt ut bara för att Lill-Babs plötsligt kliver fram bakom en skärm? Jag tror det, va?

Jo, Peter gick och vann. Såklart. Folk avskyr ju Pernilla. Men jag vidhåller ändå att låten var strålande. Hoppas och ber på att hon fixar Andra Chansen. Men det tänker jag banne mig inte sitta och se på, för då har jag bra mycket roligare saker för mig. Så det så.]

Är så otroligt trött och har så varit hela dagen. Igår var det nämligen nyinvigning av gayklubben Orchidea här i Uppsala (numera på Drottninggatan) och det var bra länge sedan jag dansade så otroligt mycket (basically non stop från 23 till 01.30). Träffade på hela mitt gamla flatgäng, inklusive en och annan ex-förbindelse på blixtvisit från Norge. Imorse hade jag en konversation med mina fötter. De bultade fortfarande och tyckte att jag skulle stanna i sängen. Jag sa ifrån. Jobbet väntade (inte förrän 11..45, luckily). Så jobbat har jag, samt kämpat mig hem i en värld som bara smälter (+ 2 i Uppsala idag!).

Och nu sitter jag här och ser SÅ fram emot något som jag redan har bestämt ska bli en helt jävla underbar vecka och lite till. Jag har åtminstone 10 dagar av pure bliss framför mig och det gäller att se till att njuta av det riktigt ordentligt. Vi snackar förberedande av whisk(e)yprovning, samt utförandet, träning, jobb, temamöte, trevliga luncher, möten med underbara vänner, Linköping, familjen, 50-årsmiddagen, släkten, Oscarsgalan, födelsedagen (sushi och champagne alla gånger!) och så en och annan som lär sakna en när man är borta...

Jag är i balans och tamigfan; jag är lycklig. Komplicerade jobbförhållanden, snöslask och osäkerhet inför ungefär precis allting till trots.

Sol och iskyla

Vackert att titta på, men resten kan jag vara utan...

Nerkyld och småsjuk, men glad ändå.

Känner mig precis sådär småkrasslig att det inte tycks vara en bra idé att ta ut sig fullständigt på gymet, hur gärna man än skulle vilja det. Men jag var tvungen att få röra på mig, kände jag, så det blev att släpa sig ut på långpromenad i extremkylan istället. Vackert, men kallt som helvete.

Om det är någon som behöver få fasta lår snabbt, f ö , så kan jag rekommendera över en timmes promenad i över 10 minusgrader iförd endast tunna svarta jeans och utan långkalsonger. Låren var fan som isklumpar - aldrig sett något liknande förut. Hahaha.

Nu ska jag ta en varm dusch och krypa ihop i sängen med en bok och en kopp te. Resten av veckan: jobb, gayklubb och en desperat bön att SJ ska lyckas klara av att få igång tågtrafiken igen lagom till nästa vecka när jag behöver ta mig hem till Linköping. Annars tänker jag fan lifta!

Mycket saker på ingen tid

Ååå, vilken latdag. Helt sanslöst vad lite bakfylla, sömnbrist och några dagar med för lite mat kan göra för att sänka en totalt. Men det blir nya tag redan imorn - lita på det. Då ska jag nog springa en halvmil igen, för att öva inför maj. Jodå, ni läste rätt. Jag ska springa ett lopp! And hell just froze over...

300 000 saker har hänt på bara någon vecka. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, men jag är synnerligen belåten med hur saker och ting utvecklar sig, snön till trots. I torsdags åkte jag till Stockholm och efter lite inställda tåg och förseningar (jag orkar inte klaga mer på SJ - jag vill bara att de på riktigt ansvariga ska dö, ungefär) spenderade jag några timmar med min kära Sirkka och hennes australiensiska Victoria. Vi drack kaffe, promenerade i Gamla Stan, åt lunch och shoppade. Jag hittade min drömklänning inför min och Ivanas 50-årsmiddag den 6e mars, designed by Marlene Birger och världens fynd!

Sedan sammanstrålade jag med Malin och Sofia hemma i Sofias systers våning på Odengatan (stunning!) innan jag på kvällen blev bjuden på middag av en norrlänning. Rödvin och ceasarsallad följdes av drinkar högst upp i Skrapan. En mycket trevlig afton och ett mycket vackert leende därtill. Sista tåget hem var givetvis inställt och natten spenderades hos Sofia. Som tur är kom 08.11-tåget i fredagsmorse bara 7 minuter försent och sedan jobbade jag smack hela dagen.

På kvällen bar det av hem till Camilla och där åt jag middag med henne och Alex. Vi diskuterade förförelsestrategier och hade riktigt trevligt. Hem i snöstorm, som fortsatte ända fram tills imorse någon gång. Jobbade igår, lyckades endast få i mig fil runt 10 på förmiddagen och sedan blev det ingen mer mat förrän 18.30 hemma hos Karro. Jag var så hungrig att jag hade ont i magen! Personalfest, alltså. Alltid lika intressant. Hinkvis med alkohol och härliga samtal. Sedan blev det Flustret och till att promenera hem i snöstorm med alldeles för lite kläder på sig. Fy sjutton vad jag frös!

Insikter som har kommit till mig i veckan: jag har verkligen världens bästa vänner. Ursäkta tjatet, men det är sant. Jag har två jättehärliga, nya män i mitt liv som båda kan prata, kör med rak kommunikation och helhjärtat tycker om hela mig. Jag har en sjuhelvetes tur som har ett jobb (kollegor inklusive) som jag älskar så mycket som jag gör och trivs så bra med. Och så älskar jag att leva - mer eller mindre, men oavsett.

Sanningen i vitögat

En dag, i februari, såg hon sanningen i vitögat.

Mitt huvud sa. Mitt hjärta sa. Det är ingenting att vänta på: gå nu!

Och för en gångs skull pratar de samma språk.

I had the chance to think
About the whole shebang
And came to the conclusion
That it's not my thing
A word to the wise, keep out of site
My bark ain't nothing on my bite

It seems cupid's arrow
Always hits the board

And I've had it up to here <---

You can try to tie me down

You can try to string me up

But you'll have no luck now

Please don't ever let me down again

It shouldn't be allowed

Please don't ever make me frown again

You have shown me how

Please don't try to be my friend again

Because I don't want you, I don't want you now

I don't want you now

[För jag förtjänar hela himmelen. Och en mycket bättre man.]

Och de band som binder mig inte bara ska jag lösa upp: jag har redan börjat.

(Lisa Ekdahls sanning, Eva Dahlgrens uppmanande konstaterande, Alesha Dixons shebang, K T Tunstalls insedda missnöje och slutligen återigen Lisas visdomsord och inspiration)

Ikväll har jag gjort någonting som i slutändan visade sig vara patetiskt svårt, men väl omsatt i handling tror jag att det var både nödvändigt och avgörande. Ett band mindre, alltså. And I'm only getting started...

Irish all the way

Vaknade sent och det kändes som om det hade gått minst en månad under mina 10 h i dvala. Solen sken så det stod härliga till och jag blinkade förvirrat och yrvaket mot ljuset.

Igår, väl klar på jobbet, planerade jag århundradets white trash-bruttskväll, med sushi, halvtorrt vitt och Ben & Jerry's. Det hela slutade med att jag hamnade på O'Connors med en kollega, någon viss bästa vän och hans syster och drack öl, whisky, snackade med en skotte, lyssnade på underbar, irländsk folkmusik live och dansade därefter (tänk er scenen i Titanic - ca 2 min in - när Jack drar med Rose ner under däck och de steppar - precis så).

Det var riktigt roligt och desto roligare med tanke på att det fanns en kille där (sanslöst packad, naturligtvis) som inte kunde dansa för sitt liv. Han var så underhållande att vi låg ned över bordet och vred oss av skratt. Not that he noticed...

Något seg dagen till ära, men sådant får man ta. Jag gillar folkmusik! Och att Orsa Spelmän inte gick vidare igår, utan att folk istället röstade på Andreas Johnson (so dull!) övergår verkligen mitt förstånd. Hittills har jag dock inte sett ett endaste bidrag som har fallit mig helt i smaken.

Nu ska jag ut och gå en sjuhelvetes långpromenad i solen. I veckan blir det till att skriva, jobba, träna, åka till Stockholm och träffa Sirkka (som är på visit från London!), möjligen dejta en sväng och på lördag stundar personalpartaj. Good times!