tisdag, november 11, 2008

Life's funny like that

Jag sitter i brorsans gamla säng med två liter kaffe och en sovande katt bredvid mig och stirrar håglöst ut på regnet.

Emellanåt skriver jag ett par meningar på litteraturuppsatsen. Fem av sex-sju sidor är faktiskt skrivna. Därmed inte sagt att de där fem sidorna inte behöver redigeras. Men stressen jag kände så sent som i söndags har på något underligt sätt avlägsnat sig. Det gick ju faktiskt. Att producera så pass mycket text på bara en hel dag. Vad ska jag då inte lyckas åstadkomma innan slutet av december? Ha. Vilken idioti.

Sanningen är den att jag är lat, sur och trött och något så oändligt less på det här. Vädret. Plugget. Spanska. Pappa. Min kassa ekonomi. Den moderna stressen. Så istället för att prestera har jag ägnat en massa tid åt att ställa mig i alla Linköpings bostadsköer.

Ja, ni hörde rätt. Jag överväger att flytta tillbaka. Åtminstone för en skvätt. Det är troligare att hitta vettigt boende här än i Stockholm lagom till nästa höst. Frågan är väl bara om jag kan trassla mig in på Systembolaget här i stan. Nåväl. Vi får väl se.

I'm way passed worrying my ass off. 2008 har på något besynnerligt sätt lyckats ändra på den saken. Och min liksom alltid kloka moster meddelade ytterligare en sanning: det finns inga platåer. Jag kommer inte att vara nöjd och stå still ett slag bara för att jag har har en fil kand/flyttar till Stockholm/hittar ett jobb. Livet fungerar inte så och jag antar att det bara är att acceptera.

Angående mina oroliga föräldrar så har de fått kalla fötter vad gäller nyårsafton med ansvar för trähus från 1700-talet. Så de undrade om jag inte kunde tänka mig att ha middagspartaj här i stan istället. Nu lär det väl bli så, eftersom jag nyss bokade in ett tandläkarbesök den 2:a januari 2009. Jodå. De ringde. Tydligen hade jag ett litet, litet hål i alla fall. Som de inte hade upptäckt förrän nu. Men jag fick tillstånd att skjuta på det så länge. Tack och lov. Det känns inte som det bästa att ta tag i just för tillfället. Faktiskt. Blä.

Men nu får vi väl lov att göra det bästa av saken, brudar. Bjud in folk så kör vi. Och alla som tydligen läser den här bloggen utan att jag har en aning om det: ta och kommentera och meddela om ni kommer. You know you want to... :)

Imorn eftermiddag åker jag tillbaka till Uppsala. Sedan väntar oändliga veckor med en läskigt innehållsfattig C-uppsats och hetsigt grammatikplugg. Ja, och Irland då förstås. Att jag ska åka dit lär jag som sagt inse ungefär dagen innan. KUL ska det satan i mig bli i alla fall. Så det så.

Inga kommentarer: