2009 and counting

Råkade precis observera att jag har skrivit 300 inlägg i den här bloggen. Från och till sedan september 2005 (!). Det här är alltså det 301:a.

Nå. Jag ska snart bege mig till jobbet och efter ett 11-timmarspass åka vidare mot älskade, gamla Linköping, där det nya året ska firas in. Med jag vet inte hur många kära vänner och annat löst folk. Härligt ska det bli i alla fall.

2008 har varit ett bra år, trots sent anländande finanskris.

Jag har blivit sanslöst mycket bättre på stresshantering och spontanitet (om man ser till hur det sett ut förr om åren, vill säga). Jag har insett att saker och ting definitivt inte alltid blir som man tänkt sig - så ibland är det nästan lika bra att sluta försöka så pass mycket som jag hittills gjort.

I januari-februari var jag i New York. I augusti på Sardinien. Och nu i december i Dublin. Inte så illa pinkat för en fattig student. Jag hoppas definitivt på mer resande inför nästa år.

Av alla lästa böcker så tar Simon van Booys Secret lives of people in love hem förstapriset. I filmvärlden så har vi såklart SATC - the movie, samt underbara Mamma Mia.

Jag har lyckats undvika att alls falla hals över huvud. För en endaste människa. Bara det är ju värt en applåd. Tackar. Låt oss hoppas på det bästa även i fortsättningen.

Nå, har jag några nyårslöften? Önskningar? Förhoppningar? Vi kan ju alltid återanvända förra årets. Annars har vi mitt konstanta. Men det är ingen önskning. Det är sannerligen både ett löfte och ett krav. Inte är det särskilt långt kvar heller. Jag hoppas jag får ett jobb jag trivs med, i en stad jag vill bo i (var det nu blir) efter min fil kand examen. Jag önskar att dödsfallen och cancerbeskeden håller sig borta (åtminstone så länge), att jag klarar av balansen och fortsätter njuta av detaljer.

Så. 2008 känns avklarat. Väl mött inför det nya året. Per aspera ad astra.

God fortsättning

Så var man tillbaka i Uppsala en sväng då. Men inte utan krångel, givetvis. Jävla SJ! Så kan det gå... Efter en sisådär 3-4 h sömn jobbade jag 08-17 igår. Idag har jag sprungit på mellandagsrea. Det blev ett armband och en sjal till nyårsoutfiten, ett par jeans, en ribbstickad, blå Mexx-kofta och rena rama norska lusekoftan i grått. Jag känner mig både snygg och aningens gammal. Ha.

Nu sitter jag här och tar igen mig, ringer folk och försöker reda ut alla tankar i mitt huvud samtidigt som jag ser på film, filar på ett tal och överväger att laga middag. Mångsysslerist javisst, alltså. Imorn jobbar jag 09-21 och på tisdag 09-19.30. Då bär det av till Linkan via Stockholm C för att hämta upp Malin, Sofia och Nina. Nyårsafton lär bli en galet rolig och lite stessad sådan, men ack så underbar. Tror jag. Som fortfarande är hög på shoppinglycka.

Selma föresten. Ja, Lagerlöf. Julföljetongen. Riktigt intressant. Om man redan är påläst kan jag tänka mig att den upprör i och med att det finns så mycket mer att veta. Men jag som dessvärre måste erkänna att mina kunskaper är oerhört begränsade blev något så vansinnigt intresserad och så snart jag får tid ska jag börja researcha som bara attans. Lita på det.

God Jul

Tänkte jag önska er alla innan jag jobbar av det sista 12-timmarspasset imorn för att sedan släpa mig ombord på tåget norrut och försöka låta bli att somna och vakna upp i Lycksele. I can hardly wait.

Hope you all have a wonderful Christmas Eve, Christmas Day, some delicious food & wine and above all, at least half decent company.

Love / M

Julstädat och klart

Idag har jag städat. Städat, vädrat, tvättat och rensat avloppet. Hahaha. Känner mig något så vansinnigt egenhändig och kapabel, let me tell you.

Nu sitter jag och kollar på reprisen av Bonde söker fru. Eller bög i mitt fall, eftersom jag endast kollar när Peter (och Wille) är med. Tycker inte alls om de övriga deltagarna, förstår ni. Härnäst väntar en varm dusch, lite middag och sedan allmän uppvilning inför mina två stundande 12-timmarspass på Systembolaget måndag och tisdag. 09-21 och 06.30-18.30. Jealous, anyone? Inga som helst problem, känner jag, med tvättad tvätt, nystädat och en avklarad och godkänd tenta i bagaget.

Jag har hittat en bolero till min nyårsklänning och så har jag tillslut köpt ytterligare en klänning, som jag sneglat på sedan tidigt i höstas, från Bondelid, MQ, att ha på julafton. Något så otroligt nöjd och belåten så ni kan inte ens ana. Julklapparna är klara, lakanen är bytta och jag har inte mindre än 12 tända ljus här inne med tanke på 4:e advent. Att det är julafton på onsdag lär jag möjligtvis börja förstå när jag väl sitter på tåget på väg norrut.

Under tiden drömmer jag om Megan Mullally. Don't ask...

Shit pommes frites

Okej. Jag är i chocktillstånd. Fullständligen.

Sittandes på jobbet i kassen så kommer min kursare fram och ska handla. Hon meddelar att vårt tentaresultat har anlänt och att hon har klarat sig. Jag får fram ett grattis och spenderar sedan fyra timmar med lätt panik. Får på hemvägen sms av annan kursare som också klarat sig. Tänker att någon måste ju ha fått underkänt också. Kommer hem och kollar mailen. Nicht. Nada. Niente. Loggar då in på studentportalen. Och möts av ett registrerat resultat. G.

Ja. Ni läste rätt. Jag klarade min sedan länge fruktade översättningstenta. På C-nivå. Med max 25 fel. Hallå, liksom. Man får ett poängs avdrag för att missa en endaste liten accent! Jag vet folk som har skrivit om B-tentan 3 ggr. Även om jag personligen klarade just B-tentan med bra liten marginal. Jag måste helt enkelt vara något galet intelligent. Ha!

Det enda lilla frustrationsmoment som återstår är att jag inte fick något mail och därmed ingen exakt poänguppgift. Alltså så vet jag inte exakt hur pass bra det faktiskt gick. Och lär inte få reda på det heller, eftersom kursexpeditionen endast har öppet en timme på måndag lunch och då sitter jag åter i kassan på Systemet. Nåväl. Jag orkar verkligen inte bry mig om det nu. För jag klarade det! Igen. Jag kommer att få CSN nästa termin! GUD, vad skönt. Puuh.

Men alltså. Vad i hela fridens namn ska jag göra nu? Jag menar i januari. Fram tills kursen börjar den 19:e? Tydligen åka skidor (15e-18e) och äta kalkonmiddag med släkten, men sedan då? Skriva uppsats - check! Och efter den 25e ska jag se till att spendera lite av min sannerligen feta julbonuslön á la December. Lycka.

Ute igår. Förfest + sen förfest (post-middagsfest?) med riktigt goda kötbullar... Och grönjävligt bränd knäck. Hua! Sedan drog vi till Stocken, där personalen lekte Valborg och sprutade mousserande på oss. Det var i alla fall riktigt kul att träffa på mina gamla A-kursare igen. Samt en del nya ansikten. Kom hem 03. Är det illa att vara lite bakfull när man jobbar på Systemet?

Klockan är 22.10. Idag har jag ätit en macka (kl. 10.50), lite kladdkaka (14.45) och ett äpple (20.40). Dinner, anyone? Och till det lite Dry Martini...

Det här är ingen sådan blogg, men...

... look at my precious! Förvånansvärt mycket av ett kap för att vara Saint Tropez.

Tentan är skriven. Hur det gick återstår att se. Jag har faktiskt ingen jävla aning.

Nu ska jag bege mig ut och partaja på Stockholms Nation.

Later.

Coming up

Klockan är halv sex dagen innan min stora översättningstenta.

Jag sitter här och överväger hur pass troligt det är att något av det jag försöker mosa in i huvudet nu och framåt kommer att spela någon som helst roll för resultatet? Knappast, va? Min kära mor har spenderat hela livet berättandes om hur hon aldrig pluggade efter 16 dagen innan sina tentor. Jag har aldrig lyssnat, utan snarare varit den som alltid pluggat minst fram till 20, men ännu oftare fram till både 22-23 och rentutav 00.30. Den här gången är jag relativt övertygad om att det som sagt inte lär ha någon större inverkan. Bättre då att jag ser till att äta, sova och ta det lite lugnt. Mm. Usch. Jag vill bara få det gjort.

Hur det känns? Mja. Som att det skulle kunna gå precis hur som helst. Ja, inte fantastiskt (för tro mig, det hade jag behövt tentaplugga i 1,5 månad för), men faktiskt ganska bra. Eller halvhyfsat. Eller rentutav åt helvete. Vi får helt enkelt se, då det är sanslöst beroende på vilken slags text vi får och vad det är för jobbiga ord han har slängt in. På B-nivån åkte jag ju dit på att jag totalt hade glömt bort ordet för haka (barbilla, f ö), så den här gången har jag inte bara sett till att jag kan alla kroppsdelar, utan jag har också suttit och repeterat ord från rena dagisnivån. Man glömmer ju bort det lätta också, serrni. Anyway. Har ni inget särskilt för er imorn mellan 09 och 13 får ni gärna hålla alla tummar och tår och sända så mycket positiv energi åt mitt håll som ni bara förmår. Tack.

Nu ska jag läsa Las Horas (The Hours såklart) och sedan se lite på Hospital Central (spansk sjukhusserie med lesbiskt par i några av huvudrollerna. Maca y Esther. Spaniens Nikki & Helen eller varför inte Carrie & Mr Big) för att komma i stämning och sluta tänka på svenska.

Oh dear

Jag är så jävla klassisk att det knappt är sant. Om jag inte gråter till Den lilla sjöjungfrun så lägger jag mig i sådan jag egentligen inte har med att göra. Väl medveten om det dock, har jag besultat mig för att råda bot på det hela. Ja, försöka går ju...

Inatt sov jag över 12 h. Det var hundra år sedan sist och hade att göra med för mycket jobb, för lite sömn, för lite vitaminrik mat och en påtvingad förkylning. Natten mellan fredagen och lördagen sov jag 5 h, var på jobbet innan 08, åt (för lite) lunch vid elva och jobbade till halv sex. Då var jag fullständigt slut. Go figure. Nu mår jag åtminstone lite bättre. Ja, jag har inget val: tentan är på torsdag. Tentan som jag i torsdags insåg att jag helt enkelt har glömt att anmäla mig till och därför panikmailade halva universitetsledningen. Två stycken svarade. Gå dit ändå och hoppas på det bästa, alltså. Suck. Sometimes I seriously hate myself.

Nu blir det intensivt tentaplugg i dagarna tre. Sedan blir det jobb fram till kvällen den 23:e, då jag ska ta tåget upp till skogen för att fira jul.

xoxo

Nobel 2008

Igår såg jag på Nobelfesten. Såklart.

Madeleine är ju alltid snygg, men jag älskade verkligen hennes klänning i år, trots folks allmäna gnäll på den gammelrosa boleron. Den gjorde sig ju bra till det bruna. Victorias fushiablåsa var också ganska snygg. No?

Nu ska jag bege mig ner till stan för att tentaplugga med grammatikbrudarna. Imorn och resten av helgen blire många timmars jobb på bolaget. Väl mött i Luciamörkret!

Morr

Så. Jag har tackat nej till att jobba. Igen. Och käkar antibiotika. Igen. Suck, säger jag bara. Jävla öde. Tji fick jag för min vardagslycka. Och där rök visst den Luciahelgen... Visserligen ska jag ju faktiskt jobba ändå. Både fredag och lördag. Därav min avböjelse inför morgondagen.

I vår blir det i alla fall bättre. Jag har precis tackat ja till 30 hp Litteraturvetenskap B och 7,5 hp Flerspråkighet och språkkontakt i svenskt och internationellt perspektiv. Varför plugga en sak när man kan plugga flera på samma gång, menar jag? Lägg sedan till C-uppsatsen på det. Ha. Jeez. Men det är ju på svenska! Vilket jag ursäktar precis allting med. No offence. Förstår att det också kan vara jobbigt emellanåt. Men ändå. Svenska på B-nivå vs Spanska på C-nivå? And so you see...

F ö är det numera grammatik, grammatik och mera grammatik. Jag är helt slut, så jag ska ta en lång, mysig dusch, rulla runt i bodylotion och njuta (och säkerligen storgråta) av Meryl Streep i One True Thing. Där hon spelar komplex mamma åt Renée Zellweger och dör i cancer. Quite the recurring theme, isn't it...

Dublin 2008

(Fler foton finns på Picasa)

Dublin, Irland. Vem sjutton hade trott att det skulle bli så attans underbart?

Personligen hann jag inte tänka så mycket alls, utan satt plötsligt bara på ett flygplan med Sandra. Vi landade i regnväder och valde därför den dyraste bussen från flygplatsen utan att tänka efter särskilt mycket. Sedan gick vi av mitt i stan och promenerade iväg till McDonald's. Första gången jag åt där på evigheter. Mätta och belåtna bestämde vi oss för att gå hem till Emma. Det kunde ju inte vara så svårt. Men det regnade ju, så det var det och slutade med att vi slängde oss in i en taxi, efter att dessutom ha tappat kartan.

Resten av resan fortsatte lite i den stilen: vi hade stora visioner, men det slutade ofta med att vi gav upp och slängde oss i en taxi. Därav spenderades ganska mycket pengar på taxiresor. Hm. Not too clever, but what are two lost girls to do, eh? I torsdags gick vi vilse i två timmar. Men fina bilder blev det. Väl inne i centrum blev det både sightseeing och shopping. Vi hann med Trinity College, St Anne's Church, ett och annat shopping mall och givetvis Starbucks! Yum, yum indeed. Sedan blev det Taccokväll och intressanta samtal med Emmas polska roomies, samt deras bror respektive pojkvän.

På fredagen hade Sandra och jag i alla fall en vag idé om vilket håll stan låg åt och bestämde oss våghalsigt för att gå till Guiness' Storehouse för att ta en tour. Vi lyckades! 150 foton senare ungefär och jag skulle kunna öppna ett själv. I loved it. Sandra fastnade liksom jag sedan länge för ölen i sig och det blev en hel del både där och då och senare på kvällen. Vi var ute och pubade, smygfilmade snygga kvinnor i 40-årsåldern (...) och åt vad som måste ha varit de godaste lökringarna i hela världshistorien. Med tillhörande genusperspektiv. Hehe.

I lördags tog vi det lugnt, åt brunch, njöt av Emmas utsikt och såg lite på SATC. Sedan kom någon på den briljanta idéen att vi skulle bege oss till Phoenix Park och kolla på hjortar och gå på julmarknad. Mysighetsfaktorn nådde sin absoluta klimax. Vädret var frostigt, soligt och dimmigt. Hjortarna lät sig fotas på nära håll. Det gamla huset var jättevackert. Vi såg en originalkopia av Joyce's Ulysses, hälsade på åsnor och snodde nästan en isbjörn i plysch. Sedan smakade vi på hur mycket godsaker som helst (i synnerhet morots- och knäckkakorna och Crêpsen med rökt lax!) och jag fick till och med gratis kaffe (för att jag var söt. Möjligtvis också för att mjölken var slut och snubben fick dåligt samvete. You pick). På kvällen såg vi på sex (fri tolkning. Det blir roligare så) och åt upp all den goda maten.

Sedan tänkte vi gå och lägga oss någon gång efter tolv, men det slutade naturligtvis med att vi inte kunde sluta babbla. Knappa 3 h sömn senare tog vi taxi till flygplatsen, drack en sista kaffe på Starbucks och flög hem. Idag känns det som om jag har rest och sovit smäck hela dagen. Nu ska jag äta pizza (för imorn börjar detoxen!), stoppa nejlikor i apelsiner och bara njuta. Vid sidan av detox är det enda som väntar en satans massa tentaplugg. Varvat med jobb på Systemet under kommande Luciahelg.

Lite julklappar har det blivit, fina örhängen och en Guinesströja. Snygg, faktiskt. I had to. Det blev nästan en nyårsoutfit också, but I saw sense och lät bli. Tur det. Jag hade ångrat mig så här i efterhand. Lite irländska (som de vill att man kallar det - inte gaeliska) har jag försökt att lära mig också. Det är fint, men ganska omöjligt. Tha, gu dearbh. [Ja, utan tvekan] Tha ceann goirt is aithreachas orm, t.ex. Det betyder [Jag är bakfull]. Slàinte mhath! [Skål!]

Off to the green island

Igår satt jag och talade om för Ginger och hennes amerikanska väninnor att även infödda svenskar förvånas över mörkret varje år och trots att vi till viss del inser att vi blir tröttare på vintern, så är det ju inget som påverkar dagligen. Åtminstone inte i mitt fall. Men idag när jag kom hem, för omväxlings skull redan klockan 16 (!), var jag helt slut. Detta trots sömn, föda och allmänt stillasittande. Skumt...

Men jag tog mig upp från soffan tillslut och började städa, organisera och tvätta. Imorn är det plugg, lunch med präst (yeah, yeah...), fika med Andrea väl i Estocolmo och slutligen Irland som gäller. Härligt! Jag vill i allmänhet dricka Guiness, gå på Whiskeymuseum, shoppa och bara njuta av Dublin. Och så fort jag får en ledig minut över ska jag försöka plugga spanska också. Haaa. Let's just see about that one, shall we?

I'll be in touch. <3

'You never know what's gonna happen...'

Jodå, någon form av underlig känsla har flyttat in i mig. Kan det vara ångest? Mjae, skuldkänslor, tror jag. Så är det.

Sicken helg, hörrni. Linköping i torsdags. Ny hårfärg. Mörkbrunt. Jättenöjd. Syskonreunion. En chockad Mamma. Glögg. Pappas nya whiskey. I fredags var vi på secret mission, följt av snabbfika (dvs. endast en dryg timme) med Martin och snabbmiddag med familjen, innan jag landade hos Sabina. Carola fick vara på i bakgrunden (under vissa klagomål), innan vi begav oss till Platå, som var ganska dött till att börja med. Det dansades lite grann och så drack vi Strawberry Daiquiries.

Sedan fick Lina fatt på ett gäng irländare, som var på turné och enligt de själva sysslade med irländsk folkmusik. Riverdance, visade det sig. Host, host. Jag har numera en inbokad dejt med deras korreograf så snart jag anländer till Dublin. Det blev f ö inte så mycket sova av den natten och naturligtvis har jag endast mig själv att skylla för den saken.

Vad spännande när det händer grejer som man absolut inte kan förutspå. Men jag tål inga 'vad var det jag sa', bara så ni vet det. Det handlar inte om det. Visst kan jag, det vet jag också. Det är bara det att jag på fullaste allvar inte trodde att det skulle hända igen. Ungefär någonsin. Det gjorde det och det må väl vara hänt, för all del. Det handlar fortfarande om nivåer, kära ni. De är och består.

Kvart över sju i lördagsmorse kom jag hem. Sov tre timmar. Sedan var det dags för renskrivning av dikt, adventspyntade, potatisskalande, matlagning och tillpiffning på löpande band. Släkt, vin och hur mycket mat som helst. Gott och trevligt. Olle och jag avslutade natten med att se Skönheten & Odjuret på VHS. Sedan somnade jag som en sten i soffan och kom inte i säng förrän lagom till 03. Igår åkte jag tillbaka till Uppsala och drack glögg med min nyfunna korridor.

Nu har jag precis tackat nej till att jobba. De ringer hela tiden och jag mår så dåligt av att säga nej, men idag har jag faktiskt sista grammatiklektionen, följt av tentaplugg, fika med Ginger och slutligen tvättstugan. Jag måste faktiskt tvätta innan Irland på onsdag. Så Systembolaget får klara sig utan mig idag. Bara de inte ringer imorn också...

Idag ska föresten Obama till att utnämna Hillary Clinton till utrikesminister. Hoppas jag.

Perspektiv en måndag i november

Det snöar något helt otroligt i Uppsala. Och har så gjort under hela helgen.

Någonting underligt har inträffat.

Och då menar jag inte just precis nu, utan snarare under år 2008. Kanske till och med från de sista dagarna år 2007. Jag minns att jag skrev någonting om nyårsönskningar inför det nya året. Jodå, mycket väl: "Wishes, not resolutions." Vilka tydligen var som följer.

Less drama
Continued sense of strength
No sudden deaths
Insight
To be able to put life away when needed
To love reasonably
A greater amount of literature
And certainty

Jag minns att jag hade på känn att 2008 skulle bli ett bra år. Ett jämnt år. Det läskiga med mina önskningar är att de faktiskt har kommit att stämma. Skrämmande bra. Med det möjliga undantaget 'a greater amount of literature'. Fast jag läste ju faktiskt lite böcker i somras (13 stycken visar det sig efter en djupdykning tillbaka till augustis bloggarkiv), även om det inte har blivit så många sedan dess.

Men mindre drama kan jag hålla med om, även om det fortfarande slinker med lite onödigt skitsnack då och då. Ingen har dött och jag har lyckats hålla mig långt ifrån trassliga kärleksrelationer. Livet i sig är det som går bäst. Jag är lugn och relativt nöjd och symmetrisk. Framför allt har jag aldrig någonsin njutit så mycket av självklarheter förut. Vädret. Kaffe. Människor. Min rofyllda sommar. Jag har varit i New York och på Sardinien och snart bär det av till Irland. Oavsett pluggstressen så anser jag mig själv sanslöst lyckligt lottad. Här och nu. För det måte man. Jag tror är det är hur viktigt som helst.

För att få perspektiv på livet (eller varför jag har fått perspektiv på livet, kanske) läser jag bloggar om cancer. Det låter kanske aningens dramatiskt och möjligtvis oerhört typiskt mig, men det är ju en verklighet också, inte sant? Folk får cancer. Hela tiden och varje dag. Ett fåtal skriver om det och jag inser därigenom min egen dumhet. Min underbara moster ska fira sin 50-årsdag i helgen. Min moster som jag älskar nästan mest i hela världen. Jag övervägde att inte åka hem. För att jag är 'lite stressad.' Relationer, mina vänner. Till de som betyder allt. Ska man vara rädd om. Så jag åker hem. Med glädje.

Angående det där längst ner, certainty, så börjar jag misstänka att det inte riktigt finns. Efter i vår har jag ingen aning om var jag ska bo eller vad jag ska göra. Tidigare hade jag haft oerhört svårt för att hantera det. Nu känns det inte ens speciellt väsentligt. Min senaste livsinsikt är att det inte finns några platåer. Jag kommer aldrig att komma till en punkt (en platå) där jag kan luta mig tillbaka och vara nöjd och belåten i några år. Därför tänker jag vara det nu. En vanlig sketen måndag i november.

Sparks

Det har blivit vinter. Snö, minusgrader och isande solnedgångar. Ååå.

Nu har jag jobbat klart mina två introduktionsdagar, vilket har gått förvånansvärt bra och har varit otroligt roligt. Idag har jag klarat av den sista litteraturföreläsningen (tack gode gud!), avnjutit lunch med Sofia, varit på intervju (som gick utmärkt) och shoppat vintervarma och matchande (förvånande, itche sant?) mössa, halsduk och vantar på Åhléns. Dessutom pluggat grammatik.

Imorn (och i helgen) ska jag sätta mig ner och panikskriva faktadelen av C-uppsatsen. Så att jag åtminstone kommer någonstans över huvud taget. Eventuellt blir det korridorsfest, men i övrigt har jag banne mig inte tid att festa så mycket nu. Det som återstår av tiden innan jul består av jobb och plugg. Vid sidan av Irland. Och så bör det provsmakas ytterligare glögg och julöl, så att jag vet vad det är för något jag faktiskt rekommenderar kunderna.

All that glitters...

Drama och en blivande Moder Teresa

Första dagen på Systembolaget i Uppsala började med att jag sprang rätt in i ett rånförsök på SEB. Eller rättare sagt: nästan rätt in i rånaren när han flydde fältet på en moped med en skåpbil och 4 väktare efter sig. Det var som i en film.

Fort gick det och ganska galet var det. Ung kille. Tjuorsåldern. Barely. Men han hade ju hjälm på sig (tydligen under själva rånet också), så man såg inga detaljer. Sedan lämnade han en låda. Utanför banken. Som det stod 'bomb' på. Polisen hade ju inte så mycket annat val än att ta det hela på största allvar, så de spärrade av ungefär hela stan och ringde in bombtekniker från Stockholm. Dessutom var det ett bombhot igår också, fast på ett annat ställe. Dramatiskt, huh?

Till råga på allt var vädret var helvilt och våra stackars kunder var alldeles till sig. När de väl lyckades ta sig in i butiken, vill säga. Från andra sidan gallerian. Sicken omväg. Haha. De verkar ännu inte ha fått tag i killen på mopeden, som enligt UNT.se fick med sig "en kassett med en hittills okänd summa pengar." Skumt värre. Ska bli spännande att läsa tidningen imorn, i alla fall. Undrar om man borde ringa och anmäla sig som vittne? Jag såg ju faktiskt lite...

Anyway. Själva jobbandet gick bara bra. Det gick förvånansvärt fort att komma in i det hela igen, trots att de t.ex. använder ett annat kassasystem. Blossa 08-glöggen är alldeles slut och smakar synnerligen inte blåbär heller. Ens det minsta. Fast den är relativt god. I övrigt är min hjärna fylld av elektroniska chip, roliga tanter och julölrekommendationer.

Imorn blir det mera jobb. På torsdag ska jag luncha med Hyvetätti och sedan ska jag faktiskt på intervju. Inte för att skaffa mig ytterligare ett jobb, utan för att möjligtvis få ett uppdrag. Till vårterminen. Hoho. Nu ni. Jag ska leka förebild. Åt folk som fortfarande är fast i helvetet. Och liksom låta dem veta att det finns en väg ut och att det livet på många sätt är så mycket lättare. Sedan får ni tolka det som ni vill. Sanningen lär avslöjas förr eller senare.

Me, Mr Priest and Mr Big Stuff

As I’m acting the part of Carrie Bradshaw á la SATC, English is what follows.

So. I had a date. With a priest. Or actually, a priest in the making, but that doesn’t sound quite as fun, now does it?

I met this priest at a Halloween party. I did have a really good time that night, even though there was no alcohol consumption going on. It could also be because I had an entire bottle of wine before even getting there…

Now. Once on the tipsy side, I can get quite spiritual. And boy, was I just. We talked about death, the possible Mr Big Stuff and then he told me what he wanted to name his kids. For some reason, I never mentioned the fact that I consider myself an atheist (well, on the good days), that I’m gay or that my main interests in life are sex, vanity and alcohol. Can’t imagine why either. He talked me into giving him my cell number and after finishing off our conversation with quoting me the Big Book, I never thought to hear from him again.

Until he texted the next day. This was when I felt the need to be honest. Not “I’m really a slut lesbian who loves to drink and just needs closure” kind of honest, but more of “I might just not be what you expect” honest. He answered. His attentions were not at all to convert me, as he so eloquently put it, and hopefully referring to the religious way of doing so, but just to talk, since he had enjoyed it the last time. I accepted, but caught a cold, so we postponed it. Until today. He called me yesterday and we decided on having lunch.

I really had no idea what to expect and I still don’t, since I got stood up. Yeah, you heard me. I got stood up by a priest. Honestly? Seriously? Stood up by a priest? Surely, that must be one hell of a paradox. I did text him after about 6 minutes and to not sound too much as if I was standing there waiting (which I of course was, I mean, what else was I supposed to do?), wrote “I must suffer from bad karma, right?” He didn’t answer. 10 minutes had passed and nothing, so I left. Oh, the irony, seeing as it wasn’t even a date to begin with (though I doubt he knew that).

While on the phone with a friend (who obviously found the whole thing very amusing), he finally answered, over 30 minutes later, that he “got stuck doing something.” Her immediate reaction was that he was entertaining his Mr Big Stuff. You know, God. Not his lower regions. And that maybe he didn’t want to tell me that in case I got weirded out. I’d say it’s a bit late for that. But anyhow. He apologized, I explained I had now moved on (from the spot, but also most likely from the part of me who ever considered going on this date) and he promised to be in touch.

So, what now? Do I swallow my pride and give Mr Priest the benefit of the doubt? Or do I leave him at peace with his Big Stuff (pun oh so intended)?

Well, no matter and on the whole, I can tell a story…

Resor, plugg och ambitioner

Åh, SJ. Jag har inte hittat liknande priser sedan ni slopade 'just nu'! Och tack gode gud för det.

Med tanke på mina senaste erfarenheter hade jag förutspått att bli nästintill ruinerad med tanke på allt flängande fram och tillbaka som december månad kommer att innebära. Men icke. Jag minns inte senast jag betalade 131 spänn one way. Kanske aldrig.

Nu har jag brutit mig in i sparkontot och snabbt och effektivt inhandlat resor för att ta mig till Skavsta den 3:e (dock inte hem ännu), till Hälsingland den 23:e, tillbaka till Uppsala den 26:e och vidare till Linköping sent den 30:e för att kunna fira nyår den 31:a. Dessutom har jag gått med i SJ Prio, så att jag får poäng på alla resor och så småningom kan resa gratis! Med tanke på hur mycket tåg det lär bli nu, så känns det som en bra grej.

Jag har även invigt min senaste förpackning Starbuckskaffebönor och hör och häpna: det smakar näsan som the real thing gjort på plats. Dublin, here I come... Där finns det 22 st.

Det enda som saknas är snö. Allvarligt talat. November ska inte vara så här varm. Och de enda futtiga snöflingorna hittills föll den 31:a oktober och försvann lika snabbt som de kom. Jag skulle vilja vakna upp, dra upp persiennen och bli sådär underbart överaskad över allt det vita... Under tiden har jag hängt upp mina julgranskulor och börjat lyssna på julmusik. Inom en vecka lär det bli glitter och en egenhändigt tillverkad adventsljusstake.

Nu ska jag plugga grammatik, skriva lite poesiuppsats (som ska vara färdig innan veckoslutet), städa och ta en riktigt varm dusch. Jag har inte all tid i världen längre och den insikten kan vara det bästa som kunde hända...

Det finns hopp...

Och så säger folk att det inte finns några vettiga och intelligenta amerikaner. Och själv går jag omkring här och tror att antalet heterosexuella, medelålders män är oerhört begränsat. Titta på det här.

Han må vara lite för emotionell, men det kan tänkas att det behövs i det här fallet, för att få folk att verkligen reagera. Proposition 8 är alltså en nyligen genomröstad lag i Kalifornien om att definiera äktenskap som en union endast mellan en man och en kvinna. Det känns ju ungefär precis vad som behövs år 2008...

Jag har fått jobb också. På Uppsalas centralast belägna Systembolag. Vilket dessvärre innebär att jag som ny extraanställd måste jobba dagen innan både julafton och nyårsafton. Det känns inte jättekul, men det är överkomligt med tanke på att jag sedan har inte bara ett jobb, utan the jobb, under den kommande vårterminen. Lyckades åtminstone prata mig ur att jobba på nyårsafton... Börjar med att jobba tisdag-onsdag nästa vecka, vilket nästintill stressar livet ur mig, och som konsekvens är jag överambitiös.

A listed

Okay, Ladies. I've made my desicion.

För den oinsatte. I ett avsnitt av Friends gjorde Ross en lista. Fem pers som man får ligga med om tillfälle bjuds, om intresse finns och även om man inte är singel.

Efter omfattande diskussioner under helgen har jag efter mycket vånda följande resultat:

Lena Olin

[Svenskfödd skådespelerska som numera är verksam i USA. Tänk Chocolate.]

Kim Cattrall

[Amerikansk skådespelerska á la Samantha i SATC.]

Simone Lahbib

[Skottsk skådespelerska som främst är känd för brittiska fängelsedramat Bad Girls, senast i Sverige från tv4:as Wire in the Blood.]

Megan Mullally

[Amerikansk skådespelerska som slog störst som fantastiska Karen Walker i Will & Grace.]

Michelle Pfeiffer

[Amerikansk megaceleb som är känd för um... allt?]

Haha. Detta bör naturligtvis tas något så oerhört seriöst.

Life's funny like that

Jag sitter i brorsans gamla säng med två liter kaffe och en sovande katt bredvid mig och stirrar håglöst ut på regnet.

Emellanåt skriver jag ett par meningar på litteraturuppsatsen. Fem av sex-sju sidor är faktiskt skrivna. Därmed inte sagt att de där fem sidorna inte behöver redigeras. Men stressen jag kände så sent som i söndags har på något underligt sätt avlägsnat sig. Det gick ju faktiskt. Att producera så pass mycket text på bara en hel dag. Vad ska jag då inte lyckas åstadkomma innan slutet av december? Ha. Vilken idioti.

Sanningen är den att jag är lat, sur och trött och något så oändligt less på det här. Vädret. Plugget. Spanska. Pappa. Min kassa ekonomi. Den moderna stressen. Så istället för att prestera har jag ägnat en massa tid åt att ställa mig i alla Linköpings bostadsköer.

Ja, ni hörde rätt. Jag överväger att flytta tillbaka. Åtminstone för en skvätt. Det är troligare att hitta vettigt boende här än i Stockholm lagom till nästa höst. Frågan är väl bara om jag kan trassla mig in på Systembolaget här i stan. Nåväl. Vi får väl se.

I'm way passed worrying my ass off. 2008 har på något besynnerligt sätt lyckats ändra på den saken. Och min liksom alltid kloka moster meddelade ytterligare en sanning: det finns inga platåer. Jag kommer inte att vara nöjd och stå still ett slag bara för att jag har har en fil kand/flyttar till Stockholm/hittar ett jobb. Livet fungerar inte så och jag antar att det bara är att acceptera.

Angående mina oroliga föräldrar så har de fått kalla fötter vad gäller nyårsafton med ansvar för trähus från 1700-talet. Så de undrade om jag inte kunde tänka mig att ha middagspartaj här i stan istället. Nu lär det väl bli så, eftersom jag nyss bokade in ett tandläkarbesök den 2:a januari 2009. Jodå. De ringde. Tydligen hade jag ett litet, litet hål i alla fall. Som de inte hade upptäckt förrän nu. Men jag fick tillstånd att skjuta på det så länge. Tack och lov. Det känns inte som det bästa att ta tag i just för tillfället. Faktiskt. Blä.

Men nu får vi väl lov att göra det bästa av saken, brudar. Bjud in folk så kör vi. Och alla som tydligen läser den här bloggen utan att jag har en aning om det: ta och kommentera och meddela om ni kommer. You know you want to... :)

Imorn eftermiddag åker jag tillbaka till Uppsala. Sedan väntar oändliga veckor med en läskigt innehållsfattig C-uppsats och hetsigt grammatikplugg. Ja, och Irland då förstås. Att jag ska åka dit lär jag som sagt inse ungefär dagen innan. KUL ska det satan i mig bli i alla fall. Så det så.

Bye bye Bush

USAs 44:e president heter Barack Obama.

Ett tag hoppades jag på att det skulle bli Hillary Clinton. För en stund var jag inte alls övertygad om att Obama skulle kunna vinna alls. But he did. Och visst är jag glad för det. För det är ett historiskt val oavsett.

McCain ska föresten ha lite cred för sitt loser speech. Det kändes uppriktigt och ärligt.

"The American people have spoken. And they have spoken clearly. A little while ago I had the honor of calling senator Barack Obama to congratulate him on being elected to be president of the country that we both love.

In a contest as long and difficult as this campaign has been, his success alone commends my respect for his ability and perseverance. But that he managed to do so by inspiring the hopes of so many million Americans who had once wrongly believed that they had little at stake or little influence in the election of an American president is something I deeply admire and commend him for achieving."

And so do I.

Huvudsaken är att Bush förvisas från Vita Huset. Åtta år av galenskap är över. Nu återstår bara att skicka honom till Guantanamo... But no such luck, eh?

Vem vet. Om fyra eller åtta år kanske en mörkhyad kvinna blir USAs 45:e president. Right...

Sniff

Och så blev man sjuk igen då. Förhoppningsvis innebär det att jag slipper insjukna en vecka innan grammatiktentan i december, som förra året. Men det är verkligen inget kul...

I tisdags var jag i Stockholm med tjejerna. Shopping, sushi, men tack och lov inte såpass mycket alkohol att vi faktiskt klev på nattåget till Köpenhamn. Ha. Sicka idéer man kan få.

I veckan till exempel planerar jag att dricka kaffe med en blivande präst, som jag träffade på Halloweenparty i fredags. I värsta fall är jag frälst innan torsdag. Då ska jag åka hem till Linköping. Fast det känns inte som hemma längre. Men det gör sannerligen inte Uppsala heller. För tillfället är jag allmänt förvirrad.

Det här med absolut

Absolut lovely

* Bonterras cabernet sauvignon-variant.
* Petra Mede (ja, hon är på tok för överdriven, men hon är ju så snygg! Och emellanåt riktigt rolig).
* Det chockerande milda höstvädret.
* Min fantastiska, nyfunna konditon. Det är helt jävla galet.
* Att regeringen äntligen skiter i Kristdemokraterna och fixar den neutrala äketenskapslagen!
* Uppkommande Halloween med riktiga amerikaner. Och att därmed få prata engelska!
* Mina älskade uppsatsämnen (!).
* Ljus, glögg och längtan efter den allra första snön.

Absolut illa

* 75 % av Sveriges befolkning vill enligt statistik inte bo i ett mångkulturellt område. Det är så pinsamt att jag inte ens vet vad jag ska skriva... Fy attans på er, era fega skitstövlar!
* Allt detta snack om ekonomin. Det skrämmer mig.
* Att så många blir arbetslösa.
* Det här med att mörkret måste slå till så tidigt.
* Och att det medför än mer extrem morgontrötthet...
* Att jag inte kommer på något mer.

Allt annat än eskapism

Nå. Solen skiner. Livet flyger vidare. Quite literally at that. Och med risk för att alldeles tjata ut er. Jag är lycklig.

Misstänker att jag har förvandlats till en sådan där avskyvärd positiv människa. Jag ler för mig själv på stan. Och tar kort på lövhögar. Dessutom skriver jag en C-uppsats om Cava (spanskproducerad 'champagne'? Well, I'll find out...) och en hemtenta där jag tolkar två fantastiskt vackra naturinspirerade surrealistdikter av Neruda och Gerbasi. Det är inte bara intressant, det är roligt också!

Och det finns saker att se fram emot, minsann. På onsdag släpps Sex & the City-filmen. Jag måste prova mig igenom Systembolaget Cava-sortiment. Nästkommande vecka blir det en Stockolmstripp med girlsen. Och i början av december blir det förmodligen lite smått julshopping på Irland.

Med mat och träning har det nog aldrig gått bättre. Jag är helt enkelt inte sugen, samt hög på endorfiner. Shocking, isn't it?

Anyway. Dags för en vända i skogen. Cya.

La la

Hej, vad det går.

En mycket lugn och skön helg. Jag har researchat C-uppsats, sprungit på bibliotek, druckit rödvin och tränat.

I torsdags tog jag äntligen mod till mig och tog tag i mitt liv. Dvs ställde mig på vågen, förundrades över min icke befintliga viktuppgång (så mycket skit som jag har slängt i mig), utan snarare nedgång, blev hundrafalt inspirerad och gjorde upp en ny plan.

I vår planerar jag föresten att läsa Litteraturvetenskap B. Men jag kanske hinner ändra mig innan onsdag. Venga lo que venga. Indeed.

Funderar på att slå följe med Sandra till Irland i slutet av november. Let's hope so, eh?

Tjo.

Förvirrad vardagslycka

Tillbaka till civilisationens mångfald. Nästintill löjligt lycklig (och nu finns det verkligen ingen anledning. Jag är pank som bara en student som inte jobbar extra kan vara...) och alldeles inspirerad.

Lugn och ro, långa skogspromenader, rödvin och GT. Kanelbullar, trevliga grannar, hästar, regn, sol och frost (!). Nu ni är det verkligen höst på riktigt. Och givetvis ett antal återbesök på mitt älskade Systembolag, fullt av mina lika älskade kollegor. Kan knappt vänta till julrushen i mellandagarna!

Till råga på allt leker jag med tanken att helt byta uppsatsämne. Ha. För fjärde gången minst, ungefär. Men. Får jag bara en startsignal på det här, så... Howdy hoe!

Gud. Seriöst. Jag är inte bra på lycka. [Om det nu inte har med mitt plötsligt extrema koffeinintag att göra...] Random vardagsmissnöje däremot - det är jag skitbra på. Men. Här ska passa på att njutas, minsann. Så länge det varar. Lita på det.

Toodles

Okej, så jag planerar att rymma. Imorn.

Nästa vecka har vi inga föreläsningar alls och meningen med det är att vi ska komma igång med skrivandet. Så. Goin' up north. To soulful, quiet heaven. Föräldrarna joinar under helgen. Själv stannar jag till tisdagkväll.

Varför inte hela veckan, kan man undra? Nej då. Det har ingenting med en hel hög efterlängtade tv-programspremiärer att göra... Ehh. Busted. I suck. Men mitt programkort funkar faktiskt inte däruppe! Så. Dessutom kan jag ju ana att det bästa är att fördela arbetsbördan på två orter, annars försvinner nog disciplinen... Som om den någonsin infinner sig. Hm.

Får i alla fall träffa mina härliga jobbkollegor igen. Yay!

Cya.

Ååå

Sicken helg!

Ja, mina vänner - det var minst sagt värt det. Både de förlorade slantarna, den goda maten, hårförvandlingen och den spontangalna helkvällen på Norrlands.

Det började på fredagen. Jag drack kaffe med Jazz, innan hon for till Italien för utlandsåret. Vidare till frissan, för att fixa både färgen och klippa lite. Det blev lite fel färg (mer röttaktigt än brunt, men allt beror på ljuset, har jag fått höra i efterhand) och lite kortare än planerat, men resultatet blev såpass bra ändå att det inte gjorde så värst mycket. Systembolaget följdes av ICA med tjejerna och sedan middag, champagne och rödvin. Hepp, vad gott det var. Sedan somnade vi som stenar alltihopa innan det ens blev tal om att gå ut. Tragik på hög nivå, möjligtvis.

Lördagen började med brunch på mysiga GH (smörgåstårta! Yum!) och följes av shopping (rutig skjorta och mönstrade, gråa strymbyxor) och bio; närmare bestämt Patrik 1,5. Mysigaste filmen i mannaminne, ungefär. Kan inte Gustav Skarsgård bara vara gay permanent? Gud. Adorable. SE! Malin och jag lämnade Sofia ifred med boyfrienden och gick och köpte hem sushi, som avnjöts med ännu mer champagne. Sedan förfestade vi genom att garva åt mina sanslösa poesiförsök under tonåren och begav oss ner till stan.

Drinkar hela natten. Vi anlände runt 23 och dansade till 04. Flirtade med minst 17 snubbar var, varav två korrekta och tre falska nummer lämnades ut. Hur det nu går med den saken den här gången. Förra kaffevändan blev ju aldrig av och det kändes faktiskt rätt skönt. Varför krångla till saker i onödan, ungefär? Roligt var det i alla fall och klockan hann bli runt halv fem när vi efter mat på stan begav oss hem till mig för att ha efterfest med två gottlänningar.

Sov 06.30-10. Åt bakfyllemat (bröd, muffins, chips och läsk. Ha) och såg på Fab5 som följes av dusch och lite Sex & the City med Sofia åter i sällskap. Sedan hade Malin en dejt och jag ett styrelsemöte följt av tacokväll, så vi skiljdes åt. Spenderade aftonen med att prata med en australiensiska, en tyska och en grek. Internationellt värre. Och slutligen en språknörd. Somnade som en sten med ett leende på läpparna, men morgonens grammatikföreläsning skickade mig hastigt tillbaka till verkligenheten igen. Minsann.

Nu ska jag granska en D-uppsats och lite uppsats-pm inför morgondagen, samt boka tvättid, städa och eventuellt ta mig en liten tupplur. Skogspromenad blir det säkert också då solen skiner nu igen.

Höstkänslor

Minns inte senast jag uppskattade naturen något så makalöst mycket. När hösten är vacker (läs: solig och sval, med fina färger - innan leran, regnet, rusket och det mer extrema mörkret anlänt), då är hösten fantastiskt vacker.

Dagarna spenderas med plugg och att fota allt och ingenting på långa, mysiga promenader. Idag har jag dessutom samlat höstlöv i alla tänkbara färger, samt satt ihop en riktigt läcker höstbukett. Jag har turen att bo där det planteras buskar i alla tänkbara färger och former och tro mig, resultatet av en kombination blir inte alls dumt.

Imorn ska jag skicka ut mitt uppsats-pm till diskussionsgruppen, klippa/fixa håret och få min sista sommarlön. Med pm:et väl skrivet och första delen av nästa veckas läxor redan gjorda ska helgen spenderas med väninnor och rödvin (äntligen!) - helt fri från ångest och full av ren och skär njutning!

Och eftersom det lär bli den sista av sådana helger fram till ungefär i vår ska jag se till att det blir riktigt himla fabulous. You betcha.

Solrosor och antibiotika

Ja, ni. Kaffe ser det ut att bli i alla fall.

Aningens föresent, på grund av min pågående antibiotikados. Fick en liten inflammation som vägrade ge med sig. Sicket elände. Inget vin alls på hela helgen, alltså. Vilket visserligen innebär att jag har haft tid att plugga.

Veckan ska spenderas med att fortsätta formulera det satans uppsats-PM:et. Och det är definitivt lättare sagt än gjort, tro mig. 37 specifika befallningar senare, ungefär. Bla.

Anyway. Otroligt lugn helg. Lååånga skogspromenader (får jag inte återvända till gymet snart lär jag bli alldeles skogstokig... Pun intended) and such. Åh. Föresten. Någon har låtit plantera ett helt fält med solrosor vid sidan av min vanliga runda. Riktigt läckert.

Och imorn börjar det hela om på nytt igen. Två timmars grammatikföreläsning till att börja med, följt av research, research och lite mer research. Yay indeed...

Ja, herregud...

Efter en halv dag av dagen efter-orgier tog jag mig i kragen och storstäde i flera timmar. Det var skönt.

Det är en lugn och höstig söndag och igår var jag på partaj i Flogsta. Fördjupade mig i samtal med minst fem olika små grabbs, varav en praktiskt taget tvingade mig att dela ut mitt mobilnummer. Han var söt. Och sms:ade senare på natten. Hoppades att han inte skrämde mig. Bah. Jag är inte lättskrämd. Skrev jag. Och passade sedan på att påminna honom om att det inte riktigt är män som gäller på min planhalva. Då ni.

Han förstod, skrev han, men tyckte att det var bra synd "för vacker är du onekligen." (!) Och han har nu "inga krav, bara hopp." Om att jag ska ändra mig och bli hetero, alltså. Haha. Lättare i teorin än i praktiken, sannerligen. Men vad sjutton. Man kanske skulle testa. Ta en kaffe eller så. Det känns ju bra i teorin. Förstår ni.

Sandra och jag gjorde en heldag på stan också. Mycket trevligt. Jag ger mig själv ledigt idag, tills det blir dags att ta tag i allvaret igen. Imorn bitti.

Plain and simple

Jag går runt på stan, lyssnandes på underbara K T Tunstall och ler utan anledning.

Ha. Nej, visst finns det en anledning. Den stavas p-e-n-g-a-r och innebär vad som känns som tillfällig, gränslös shopping. Åtta flaskor lyxigt rödvin trängs i mitt vinställ. En flaska vitt, lite champagne, whisky och martini trängs på sidan av.

Ett par vackra höststövlar har det blivit, nya träningskläder, för att inte tala om gymkort. Pool finns, stooort gym finns och både boxpass och aerobics. Jag har redan styrketränat, kört löpband och simmat och snart är det dags för ännu mer. Endorfinerna skriker, det blåser som satan, men solen skiner och jag har en riktigt bra idé till min C-uppsats.

Det blir litteraturinriktning med mexikanska författarinnan Laura Esquivel och hennes kända roman Como agua para chocolate (som även har filmatiserats - och ligger på YouTube. Det gäller ju att göra det lätt för sig...) och diskussion och utredning vad gäller kvinnans ställning i Sydamerika. Jag brinner, jag brinner och ser faktiskt riktigt fram emot att bullshitta mig igenom det hela...

Imorn åker jag till Stockholm över dagen. Det ska lunchas och fikas med x antal vänner och bekanta och, givetvis, shoppas än mer.

Tillbaka i Uppsala

Dagen har varit fullproppad.

Igårkväll satte jag mig ner och skrev en lång lista på saker som måste fixas och idag har jag tagit i tu med en himla massa. Bland annat major storstädning, utrensning och vädring, samt nyinredning, mattskakning och dammning. Jag har ominstallerat mina tv-kanaler, kontaktat nationen för att få tag i ett nytt kårlegg, mailat min chef och frågat om en rekommendation, storhandlat mat, bokat ett möte med en studievägledare och så vidare och så vidare.

Folk flyttar in och ut i min korridor. Allt som allt blir det tre nya, varav en redan har anlänt. Från Linköping minsann och vi har gemensamma bekanta...

Glömde fullständigt bort att äta lunch, men nu sitter jag här med en härligt fräsch rökt lax- och quinoasallad med färsk mozzarellaost. Och imorn drar det hela igång. Uppsatsrådgivning är först på schemat och sedan ska jag iväg och skriva in mig på Uppsalas dubbla studentgym, samt passa på att träna när jag ändå är där.

Shopping står näst på listan och främst då viner. På fredag funderar jag dessutom på att dra iväg på en rejäl Stockholmstripp.

Lovelayh!

Utsikten från penthousehotellet.

The beach at night.

Och tillbaka i Sverige igen! Mer solbränd än jag någonsin kan komma ihåg att jag varit och mycket belåten med detta faktum.

Alltså. Sardinien var grymt. Vi har solat, badat, ätit och druckit vin. Och G&T. Och lite Corona. Det är ungefär det. På grund av 'over bookings' på vårt bokade hostel blev vi till en början utslängda på gatan, planerade att sova på stranden, men hamnade sedan på penthousevåningen på lyxhotell. För en natt. Sedan blev det till att vandra runt i minst 35-gradig hetta och leta boende. Det hela slutade med att vi hyrde en liten lägenhet för 1000 euro och det kunde inte ha slutat bättre, lemme tell ya. Personalen var underbar och vi sparade in våra förlorade budgetpengar på boendet i och med att vi kunde laga mat själva - med råge!

Jag har nog aldrig förut ätit pizza tre gånger på en vecka, men det var det värt. Fruktar numera första gången jag ska till att äta en svensk igen, med tanke på hur sanslöst gott det var. Tänk bara: pizza med rökt lax och cream cheese och pizza med färska tomater och ruccolasallad! Mums! Dessutom har jag lärt mig en del italienska.

Gårdagskvällen spenderades med Linköpingsbrudarna och det var lika underhållande som vanligt. Tre liter vin och hur mycket mat som helst senare... I veckan blir det till att skruva ihop möbler, SHOPPA (lööön imorn!), träffa folk och handla kräftor och vin till fredagens kräftskiva. Träna ska jag göra också, samt leva på wokade grönsaker efter semesterns brutala syndande.

Sedan ska jag faktiskt ta mig i kragen och bege mig hem till Uppsala för att åtminstone ge intrycket av att vara en seriös student. C-uppsats på spanska, alltså. Shit pommes frites...

Jag tror jag har läst inte mindre än 13 böcker i sommar. Det bara blev så. Ny favorit är Maria Ernestam. Hennes 'Busters Öron' och 'Caipirinha med Döden' är förvånansvärt olika, men lika välskrivna, var och en på sitt sätt. Dessutom rekommenderar jag 'Tusen Strålande Solar' av Khaled Hosseini och 'The Secret Lives of People in Love' av Simon van Booy - en av de mest enastående vackra böcker jag någonsin har läst, där språket hör hemma på ett konstgalleri.

Spana in mina bilder från Italien på Picasa och besök omedelbart min nya, vad som kommer att bli spektakulärt bra [ha!], vinblogg på http://dryckeskultur.blogspot.com!

'Toooomorraw!'

"I'll love this, tomorraw! I'm only a day awayyy!"

[Alghero, that is. På Sardinien. Italy. My god. Lovely. Bye, y'all.]

Med slutet nära

Efter en tripp till stugan i Dalarna och en tredagarsförkylning som börjar närma sig sitt slut har jag endast 1,5 vecka kvar att jobba.

Den 14:e styr jag kosan mot Linköping för att sedan den 16:e flyga ner till Sardinien med två kära väninnor. One week of pure bliss.

Den 27:e äger uppropet i Uppsala rum och sedan ska hösten ägnas åt uppsatsskrivning, prat med studievägledare för att lista ut en plan inför vårterminen och att googla rätt på en förhoppningsvis skräddarsydd sommelièreutbildning. På något vis måste jag i alla fall försöka ta tag i det hela, men främst leva efter nya mottot - "mer passion och mindre ältande!"

Sommaren har varit lugn, givande och på många sätt alldeles fantastiskt härlig. Men nu börjar jag känna mig redo för storstadslivet igen. För mitt lilla mysiga kyffe, snabba bredband och många dagstrippar till huvudstaden. Och framför allt [ha]: regelbundna blogginlägg!

Floatin' on by

Okay, so it's been ages...

Jag mår relativt bra. Vilket kan säga mycket. Det gör det också. En hel del, faktiskt.

Bor fortfarande kvar på landet. Jobbar mycket nu. Still lovin' the job, lovin' the colleagues. Lucky me, med tanke på hur det kunde ha varit. Vädret skulle kunna vara lite bättre, men jag jobbar ju mest hela tiden ändå. Så. No biggie. Väninna 1 anländer lagom till nästa helg och med tanke på att jag i princip endast kommunicerar med släkten, grannarna, jobbet och hela Bollnäs befolkning så känns det lite underligt. Igår pratade jag med en polare på msn och mailade en annan, vilket tycktes förvånansvärt upplyftande. Ha. Vad jag är isolerad. Fullständigt. Och det började ett tag bli lite problematiskt. Tills jag tog tag i det. Nu ser jag nästan fram emot att återvända till civilisationen. Men bara nästan.

Idag är det söndag och jag är ledig. Mamma vill åka på utflykt. Jag vill dreggla över Meryl Streep (och två av mina manliga undantag) i Mamma Mia. We'll see.

Under tiden blir det träning, fantastisk mat, lantliv, jobbpartajande och hur mycket vin som helst för resten av sommaren. Ja, fram till någon gång i augusti. Då blir det eventuellt en spontantripp till New York (eller var som helst annars) med en kompis och förhoppningsvis lite Linköping också. Inget EuroPride. För jag orkar inte.

Fortsättning följer

Dagarna blandar likgiltighet med glädje och förvirring och det hela känns aningens... underligt. Just så.

Jag trivs något så vansinnigt bra på jobbet. Kollegorna är alltifrån trevliga till underbara (vi har vissa varningssingnaler på somliga av dem, yes. Det är bara att gissa vilka...) och att ha champagneavdelningen som sitt personliga ansvarsområde kan få vem som helst att känna sig aningens glamourös en måndagsmorgon.

Midsommar flöt förbi; trevlig som attan och fylld av mat, alkohol, flirtande och prat. På midsommardagen snodde jag och Malin den kvarlämnade bilen och rymde till Hudiksvall för att se premiären av Sex & the City - the movie. Ha. Tala om mindre glamouröst (läs: valet av stad), men det var helt klart värt det. Så spontan hade jag inte varit på bra länge och det behövdes.

Månskensbad, inget som helst mörker och rödvin i princip dygnet runt. Men i söndags blev jag totalt ensamlämnad på nytt och det kändes värre än väntat. Tills jag återvände till jobbet, vill säga. En liten krogägare har länge varit ute efter mig, förstår ni. Han vill att jag ska jobba för honom, bartender (och numera Systembolagetanställd) som jag råkar vara. Hm. We'll see. Fast jag ska erkänna att jag leker med tanken på att ta ett halvårs paus och bosätta mig i skogen.

I övrigt leker jag med alla tankar som råkar entra mitt stackars huvud: att återvända till New York med väninnan i augusti (a one way ticket, anyone?), att flytta tillbaka till Spanien i Januari (gud, jag måste!), att lägga ner universitetet över huvud taget (vem bryr sig, egentligen? Jag vill bara ha en fast lön på minst 15 000. Oui?) och like I said, att helt enkelt bara stanna kvar här. Det sista jag vill är att åka 'hem' till Uppsala. Om än så bara för ett halvår. Men risken är ju överväldigande stor, ska erkännas.

Min länge saknade mellanbror har återvänt till landet. Dock ännu inte till mig, personligen. Han anländer om en dryg vecka eller så. Och från och med fredag och framåt, så gör även övriga släkten, så snart är jag inte så ensam längre.

Imorn är jag ledig och på lördag ska vi ha grillfest med jobbet. 'Järnladyn' har meddelat att de är bra på att supa, hela bunten. It sure does sound interesting...

På landet

Kvällssolen skiner. Fåglarna sjunger. Katten spinner. Och jag har ett mobilt bredband!

Befinner mig alltså mitt ute i ödemarken. Utanför Bollnäs: mittemellan Edsbyn (tänk bandy) och Alfta, utanför ett mikroskopiskt samhälle vid namn Viksjöfors. Uppe i skogen bakom något som är så litet att namnet inte är uppfunnet än. Inte ens 'håla' duger. Grängsbo kallas det i alla fall. Stugpartiet heter Göles. Där sitter jag. Med Katten. Och lyssnar på fågelsång. Och Eva Cassidy.

Jag har hittills jobbat två dagar på Systembolaget i Bollnäs. För att ta mig till jobbet cyklar jag 6,6 km till närmaste busshållplats (det tar ungefär 20 minuter i snabb takt) och tar lantortsbussen (som tar 35). Påtvingad motion per jobbad arbetsdag är alltså sammanlagt 1,3 mil. Definitely not bad. Idag var jag ledig så jag har löpt en runda och styrketränat istället. Jobbar nämligen lördag den här veckan. Då ska jag passa på att testa en rekommenderad flaska rödvin (av chefen - vi tror att vi har ungefär samma smak), dessutom. Vill ni ha lite råd är det bara att höra av er. Jag har så att det räcker och blir över, tro mig. I övrigt är det sanslösa mängder a-lagare som anländer kl. 10.00 prick och jag har aldrig varit så lite sugen på att bli alkoholist i hela mitt liv (det är en formulering och innebär knappast att jag har varit sugen på det tidigare, bara så ni vet)...

Lär byta dialekt inom en snar framtid, ty Hälsingemål är det enda jag hör hela dagarna och jag märker redan hur jag slinter. Vem som helst får gärna hälsa på - från och med Midsommar borde jag ha tillgång till bil så att jag kan komma och hämta upp er. Vi blir väl varse hur det här slutar, men just nu känns höstterminen, Uppsala och alla slags läskiga krav något så vansinnigt långt borta...

Semester

Pust och flämt.

Sommarlov. Konstigt va? Det tycker jag också.

Panikpackningen är klar och skall strax släpas iväg till buss och med tåg. Hem till Linköping till att börja med. Grillning, trevliga luncher, världslånga fikapauser, sol och fattömning på HG väntar. Sedan går resan vidare upp till Sundsvall en sväng nästa vecka, på jobbutbildning. För att gå tillbaka till Linkan igen och slutligen hem till landet. För att börja jobba. Senare i sommar blir det Stockholm, naturligtvis. Och sedan vet man ju aldrig var man hamnar...

Översättningstentan? Lär jag nog få göra om. Det var svårt. Det är svårt. Och jag har ingen vidare känsla för det [än]. Men det gör faktiskt inte så mycket. För att det är varmt ute. För att jag är ledig nu. Och för att det faktiskt finns betydligt viktigare saker i livet.

Religion och barn, t.ex. Ha. Ni anar inte...

BakfylleEurovision

Det är ju Uppsala Pride. Och då kan man bara inte skippa vårens största gaypartaj för att se på Eurovision. Tydligen. Så jag sitter här och halvgarvar åt reprisen just nu.

Nej, jag vet ännu inte vem som vinner och försöker desperat undvika alla nätets nyhetssajter för att inte bli upplyst om detta. Så länge det inte är Georgien är jag nöjd (ni vet, hon den blinda. Vadå sympatiröster? Och "peace will come"!? Allvarligt talat - den klyschigaste skit ever...). Det är sämre i år än förra året, tycker jag. Den enda bra låten har England (!) lyckats bidra med. Norge är okej. Fast egentligen hejar jag på Spanien, bara för att den låten är så sanslöst urlöjligt kitchig.

Nu röstar de och det ser ju inte speciellt bra ut alls. Som vanligt hade jag aldrig kunat gissa på att somliga av de låtarna som ligger i topp skulle ligga där. Grekland är förståeligt, men Ryssland? Jag kommer inte ens ihåg den låten. Hellre Turkiet än Grekland, dock. Bimbobrud som sjunger utmanande, liksom. Jippie. Ack, hur vi överskattar oss själva på det här viset varenda jäkla år...
Angående igår. Så var det väldigt trevligt. Nu börjar helgen dock närma sig sitt slut. Vilket dessvärre innebär att jag måste börja bli seriös och tentaplugga.

Och Sverige fick en tolva av Malta av alla länder! Ha. Äntligen. Och så Björn Gustafsson! Hallå! Övriga Europa förstår inte din humor!

Ryssland vann. Chesus Christ. Sverige kom på 18:e plats. Pinsamt värre...

Patriarkalisk bullshit

Jag älskar Sex & the City. Och då är jag ändå inte den så kallade "vanliga, heterosexuella kvinnan med någon sensationsartad skopassion" (väskor, däremot...).

Även om serien delvis fokuserar på shopping, mode och den fantastiska staden New York så är det långt ifrån huvudhandlingen. Dialogen är aktuell, spydig och oerhört genomtänkt och Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda är fyra väldigt olika kvinnor, som har gjort olika livsval, och underhåller, men delvis också visar upp för allmänheten att allting är mer eller mindre okej - så länge du har roligt. Himlans bra koncept, anser jag. Samantha är en favorit.

Så. Nu. När den efterlängtade filmen äntligen har premiär i London - vem skickar vi dit för att intervjua skådespelerskorna? Jo, en heterosexuell man som tror att serien just handlar om "ytliga ting för kvinnor", alltså skor och mode. Som uppenbarligen vare sig uppskattar det hela eller ens bryr sig nämnvärt. Han frågar inte bara en, utan alla fyra om saker som seriens och filmens moral och om de tror att karaktärerna, med all sin skoshopping och sina omfattande sexliv, menar jag, egentligen är bra förebilder för kvinnor i allmänhet och yngre kvinnor i synnerhet.

Sarah Jessica Parker förklarar att hon inte tror att det handlar om det. Att vare sig serien eller filmen har någon sådan moral som han talar om, eller att någon av kvinnorna någonsin hävdat att deras livsstil är den rätta, utan att det hela fokuserar mer på 'everyday life'.

Kim frågar han rakt ut om hon anser att just Samantha ens borde vara en förebild, med tanke på hur hon 'lever sitt liv.' Catrall är märkbart irriterad, men förklarar tålmodigt för den svenske reportern att det är bra om kvinnor lär sig att det är okej att ha sex med hur många man vill - så länge man njuter av det.

Kristin Davis är mest synligt upprörd över hans frågor och reagerar när han påstår att filmen ju "bara handlar om skor." Cynthia Nixon nöjer sig lugnt med att erkänna att karaktärerna är glamorösare varianter av den moderna kvinnan, vilken stämmer - naturligtvis.

I det inslaget borde han dessutom få pris för sin frågeställningsförmåga. "And um... for me... um... this is very much a film about New York as well [duh!]. And what... what do you think of that?" För i helvete...

Och så till min favoritkommentar till Kim angående Samantha. Finn svaret på varför feminism fortfarande behövs i följande meningsutbyte:

"But she's sort of ruthless and she's exploiting the men..."

Kim är blixtsnabb: "In what way? And why is she ruthless? I don't understand why you would say she's ruthless."

Han svarar, igen: "She's exploiting the men!"

Catrall: "She's not exploiting the men. She's being very clear on what she wants, sexually, which I think men have been able to do for hundreds and thousands of years." Hon pratar vidare om old times där kvinnor kunde välja mellan "being either a hore or a nun and nothing in between." Och karln håller tillslut käften. Thank god for that.

Exploiting the men! What a load of effin' bullshit! Hon har sex som en man, ja, och det gör honom minst sagt lite obekväm. Stackar'n. Catrall hanterar honom i alla fall galant och förklarar lugnt som man gör för ett litet barn precis vad hon anser och hur det faktiskt ligger till.

Se och beakta, kära vänner. Reportern, föresten? Det är Hans Wiklund... Som f ö borde lära sig prata med någon form av acceptabel accent. [Ha!]

Framtidstro

Äntligen är solen tillbaka! Och lite varmare än den fasansfullt kalla helgen är det i alla fall. Dessutom har jag lyckats få min orchidé att blomma på nytt - och det trodde jag väl ändå inte...

Undvikit att skriva har jag gjort eftersom de senaste dagarna har varit lite halvt katastrofala. Fram och tillbaka, upp och ner - och med en hemtenta mitt upp i alltihopa. Nu är jag på rätt spår igen. Idag ska det pluggas, tvättas, handlas och motioneras. Till helgen är det Uppsala Pride. Helgen efter det har jag min sista (och svåraste) tenta och sedan är det faktiskt sommar på riktigt. Ja, hoppas kan man ju alltid göra.

Jag har snott Sabinas musik och är minst sagt fullständigt förälskad i Melissa Horn.

Börjar jobba den 10:e juni och den 3:e blir det utbildningskurs i Sundsvall (där min farbror och hans barn har bott så länge jag kan minnas, men jag har aldrig lyckats ta mig dit! Så nu jäklar...). Förhoppningsvis blir det lite voluntärarbete på EuroPride i slutet av juli/början av augusti och någon gång måste ju brorsan komma hem från Australien också.

Sedan så ska jag flytta tillbaka till Spanien. Madrid, närmare bestämt. Känner mig redo nu. Och utlandsbehovet är starkare än på länge.

Yo

Det händer inte så mycket just nu, faktiskt. Jag sitter mest och väntar på torsdagens uppkommande tjugofyratimmarshemtenta. Isch. Borde istället plugga grammatik. Vilket jag definitivt måste ta tag i. Typ snart.

Jag springer - och det börjar kännas spektakulärt fantastiskt jättehärligt. Idag sprang jag i en hel timme, efter en trettio minuters promenad! Fast det bästa är vilopulsen - den måste ha förbättrats med flera mil.

Har flörtat något skandalöst också. Måste vara vårkänslorna som slutligen gjort sig tillkänno. Ha.

'I used to carry the weight of the world...'

Igår var det en oerhört bra dag.

- Litteraturprofessorn var nöjd med våra uppsatser och erkände halvt om halvt att hemtentan 'bara är en formalitet', ty vi visat så mycket av vad vi kan under terminen.

- Vi fick beskedet att vi alla klarat den fruktade kulturtentan!

- Jag nådde mitt största delmål hittills och fick en nyckelring i äkta silver. Det, ni. Det trodde jag väl aldrig, efter den Valborgen... Men jag sa ju det; consistency matters!

Och solen skiner, så jag solar. Har väl aldrig förut varit så pass solbränd sedan i början av maj. Senare i eftermiddag tänker jag ta en vända på stan och införskaffa Rimmels nya svindyra Lonodonmascara, eventuellt unna mig själv lite klädshopping, samt besöka Systemet.

Idag lär också bli en oerhört bra dag...

Vardagsnjutning

Det är vår på riktigt nu.

Jag känner mig konstlat fri. Och spenderar dagarna med att vakna till radio och ligga och dra mig i sängen. Dricka kaffe med öppet fönster. En och annan grammatikläxa.

Motion - främst löpning. Ibland vill inte hjärnan, ibland inte kroppen, men oftast lyckas jag få dem båda att komma överens. Då springer jag långt och länge och emellanåt lite för fort för mitt eget bästa. Men åh, det är ju så skönt. I början, i slutet och i synnerhet efteråt.

Är det fint väder solar jag och läser böcker - skönlitterära sådana.

Jag har tre lektioner kvar, en hemtenta och en salstenta.

And that's all.

Valborg 2008

Magnus och Lina rockar loss på galoppen!

Allmänt fulla studenter i parken...

Min konstnärliga mage...

Var helt jävla galen. Och tydligen var jag inte ens med på den galnaste (?) delen av det hela. Att åka från Uppsala till Linköping tog alltså ungefär 40 h för mina kära väninnor. Och igår fick ett vykort från dem med inte mindre än TVÅ snoppar på. Det ni....

Alltså. Jag slutade plugga i måndagskväll. Pluggade lite igen i torsdagskväll. Och smack hela dagen igår. Nu har jag precis blivit av med skiten. Förhoppningsvis blev det hela godkänt också, men det vet man ju aldrig.

I tidags kom Lina. Vi och resten av Uppsala var på Systemet och köpte sanslösa mängder alkohol, enligt Lina. Kanske för lite, enligt mig (nej då: det räckte). Sedan åt vi sallader och åt grekiskt lantbröd och drack öl i solskenet och träffade Sofie och Therese. Vi gick och handlade stora mängder mat och 4 gigantiska baguetter. Resten anlände inte förrän runt 22. Vi socialiserade en aning innan vi faktiskt gick och la oss.

I onsdags blev det Ekonomikumparken i 4 h med både champagne, brieost och choklad (jag vill inte ens tänka på hur många ton jag har gått upp...) och sedan fortsatte det med champagnegalopp på Värmlands Nation, faktiskt (!). Det var galet roligt, fast champagne gör riktigt ont att få i ögonen... Vi gick hem, dyngsura och glada i hatten, duschade och preppade picknick. Sedan sprack planen lite, för åter i park började det tillslut regna. Så vi åt och drack och sprang sedan hem till mitt lilla kyffe. Där vi grillade mashmallows, dekorerade varandras magar med tuschpennor och dansade till rockmusik. Det var ungefär lika koko som det låter. Sex pers sov vi i mitt rum den natten, varav tre i sängen. Och jag har 180 bilder som dokumenterar det hela...

Vaknade och gick och åt lite pizza, sedan gick jag hem och städade i min svinstia tillsammans med Therese och resten höll sig undan och var kulturella på stan. Väl klar och av med alla människor hyrde jag film (vackra, fina Jodie Foster! Yum!) och åt chips resten av dagen. Och det var så himla gott att jag nästan inte ångrar det alls, kan tilläggas.

Nu tänker jag ta ledigt i ungefär 40 h, fram tills på måndag. Då blir det förberedande hemtentsplugg och grammatikstudier för glatta livet. Two more exams to go och sedan; sommarlov! Gaaah!

Vad jag ska göra under mina fyrtio timmar? Sova. Se på all äcklig daytime television ni kan tänka er. Möjligtvis sola. Springa. Och glo på dvd.