lördag, februari 27, 2010

Vardagslycka i snöslask och is


Sitter hemma och njuter verkligen av att äntligen ha tid att titta på fjärde deltävlingen av Melodifestivalen. Inte för att låtarna är bra (herregud, den tredje killen. Han sjunger ju nästan falskare än Håkan Hellström - då är det sanslöst illa!). Py Bäckman är ju åtminstone sjukt skumt underhållande. Sibels låt var väl okej, men ganska tråkig. Men så äntligen föll jag som en sten (återigen) för Anna Bergendahl. Äntligen något grymt bra som sticker ut! Tack gode gud. Hade nästan gett upp hoppet om det här årets bidrag, men nu jävlar. Awesome!

Och hallååååå. Pernilla Wahlgren räddar ju hela originalschlagern! Jag dör. Anna är en sak, men det här ju är ju äkta! Guld, glitter, glamour, kitchigt, katchigt, självsäkert och vågat, precis som hon sjunger. Jag har svårt för människan, men hon ska ha all cred för det här. Hon och Anna till finalen - oh yeah. Let's pray, eh?

Men vad är det med killar som inte kan sjunga? Vad gör de på scenen? Bara för att de är söta och håller i en gitarr ska de inte stå där! Usch vad soppigt. Never mind. Nu är det underbara Peter Jöback. Ojojoj. Hur ska det här gå? Och det är klart att det är bra. Peter är bra - permanent and always. Däremot föll jag betydligt hårdare för både Anna och Pernilla och i slutändan är det nog dem jag hoppas på.

[Jag orkar knappt kommentera att båda de totalt falsksjungande grabbarna tog sig vidare till andra omgången. Men det är klart, det finns ju folk som på allvar tycker att Håkan Hellström är bra. Hur förbluffande det än tycks mig. Tack och lov så gick Anna direkt till final.

Jöback eller Pernilla? Skit samma - pausunderhållningen bjuder ju på 60-talsschlager med originalartister! I'm in seventh heaven over here. Som sagt. Nörd som man är. Är det varning på om man skriker rakt ut bara för att Lill-Babs plötsligt kliver fram bakom en skärm? Jag tror det, va?

Jo, Peter gick och vann. Såklart. Folk avskyr ju Pernilla. Men jag vidhåller ändå att låten var strålande. Hoppas och ber på att hon fixar Andra Chansen. Men det tänker jag banne mig inte sitta och se på, för då har jag bra mycket roligare saker för mig. Så det så.]

Är så otroligt trött och har så varit hela dagen. Igår var det nämligen nyinvigning av gayklubben Orchidea här i Uppsala (numera på Drottninggatan) och det var bra länge sedan jag dansade så otroligt mycket (basically non stop från 23 till 01.30). Träffade på hela mitt gamla flatgäng, inklusive en och annan ex-förbindelse på blixtvisit från Norge. Imorse hade jag en konversation med mina fötter. De bultade fortfarande och tyckte att jag skulle stanna i sängen. Jag sa ifrån. Jobbet väntade (inte förrän 11..45, luckily). Så jobbat har jag, samt kämpat mig hem i en värld som bara smälter (+ 2 i Uppsala idag!).

Och nu sitter jag här och ser SÅ fram emot något som jag redan har bestämt ska bli en helt jävla underbar vecka och lite till. Jag har åtminstone 10 dagar av pure bliss framför mig och det gäller att se till att njuta av det riktigt ordentligt. Vi snackar förberedande av whisk(e)yprovning, samt utförandet, träning, jobb, temamöte, trevliga luncher, möten med underbara vänner, Linköping, familjen, 50-årsmiddagen, släkten, Oscarsgalan, födelsedagen (sushi och champagne alla gånger!) och så en och annan som lär sakna en när man är borta...

Jag är i balans och tamigfan; jag är lycklig. Komplicerade jobbförhållanden, snöslask och osäkerhet inför ungefär precis allting till trots.

tisdag, februari 23, 2010

Sol och iskyla

Vackert att titta på, men resten kan jag vara utan...

Nerkyld och småsjuk, men glad ändå.

Känner mig precis sådär småkrasslig att det inte tycks vara en bra idé att ta ut sig fullständigt på gymet, hur gärna man än skulle vilja det. Men jag var tvungen att få röra på mig, kände jag, så det blev att släpa sig ut på långpromenad i extremkylan istället. Vackert, men kallt som helvete.

Om det är någon som behöver få fasta lår snabbt, f ö , så kan jag rekommendera över en timmes promenad i över 10 minusgrader iförd endast tunna svarta jeans och utan långkalsonger. Låren var fan som isklumpar - aldrig sett något liknande förut. Hahaha.

Nu ska jag ta en varm dusch och krypa ihop i sängen med en bok och en kopp te. Resten av veckan: jobb, gayklubb och en desperat bön att SJ ska lyckas klara av att få igång tågtrafiken igen lagom till nästa vecka när jag behöver ta mig hem till Linköping. Annars tänker jag fan lifta!

söndag, februari 21, 2010

Mycket saker på ingen tid

Ååå, vilken latdag. Helt sanslöst vad lite bakfylla, sömnbrist och några dagar med för lite mat kan göra för att sänka en totalt. Men det blir nya tag redan imorn - lita på det. Då ska jag nog springa en halvmil igen, för att öva inför maj. Jodå, ni läste rätt. Jag ska springa ett lopp! And hell just froze over...

300 000 saker har hänt på bara någon vecka. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, men jag är synnerligen belåten med hur saker och ting utvecklar sig, snön till trots. I torsdags åkte jag till Stockholm och efter lite inställda tåg och förseningar (jag orkar inte klaga mer på SJ - jag vill bara att de på riktigt ansvariga ska dö, ungefär) spenderade jag några timmar med min kära Sirkka och hennes australiensiska Victoria. Vi drack kaffe, promenerade i Gamla Stan, åt lunch och shoppade. Jag hittade min drömklänning inför min och Ivanas 50-årsmiddag den 6e mars, designed by Marlene Birger och världens fynd!

Sedan sammanstrålade jag med Malin och Sofia hemma i Sofias systers våning på Odengatan (stunning!) innan jag på kvällen blev bjuden på middag av en norrlänning. Rödvin och ceasarsallad följdes av drinkar högst upp i Skrapan. En mycket trevlig afton och ett mycket vackert leende därtill. Sista tåget hem var givetvis inställt och natten spenderades hos Sofia. Som tur är kom 08.11-tåget i fredagsmorse bara 7 minuter försent och sedan jobbade jag smack hela dagen.

På kvällen bar det av hem till Camilla och där åt jag middag med henne och Alex. Vi diskuterade förförelsestrategier och hade riktigt trevligt. Hem i snöstorm, som fortsatte ända fram tills imorse någon gång. Jobbade igår, lyckades endast få i mig fil runt 10 på förmiddagen och sedan blev det ingen mer mat förrän 18.30 hemma hos Karro. Jag var så hungrig att jag hade ont i magen! Personalfest, alltså. Alltid lika intressant. Hinkvis med alkohol och härliga samtal. Sedan blev det Flustret och till att promenera hem i snöstorm med alldeles för lite kläder på sig. Fy sjutton vad jag frös!

Insikter som har kommit till mig i veckan: jag har verkligen världens bästa vänner. Ursäkta tjatet, men det är sant. Jag har två jättehärliga, nya män i mitt liv som båda kan prata, kör med rak kommunikation och helhjärtat tycker om hela mig. Jag har en sjuhelvetes tur som har ett jobb (kollegor inklusive) som jag älskar så mycket som jag gör och trivs så bra med. Och så älskar jag att leva - mer eller mindre, men oavsett.

söndag, februari 14, 2010

Sanningen i vitögat

En dag, i februari, såg hon sanningen i vitögat.

Mitt huvud sa. Mitt hjärta sa. Det är ingenting att vänta på: gå nu!

Och för en gångs skull pratar de samma språk.

I had the chance to think
About the whole shebang
And came to the conclusion
That it's not my thing
A word to the wise, keep out of site
My bark ain't nothing on my bite

It seems cupid's arrow
Always hits the board
And I've had it up to here <---

You can try to tie me down
You can try to string me up
But you'll have no luck now
Please don't ever let me down again
It shouldn't be allowed
Please don't ever make me frown again
You have shown me how
Please don't try to be my friend again
Because I don't want you, I don't want you now
I don't want you now

[För jag förtjänar hela himmelen. Och en mycket bättre man.]

Och de band som binder mig inte bara ska jag lösa upp: jag har redan börjat.

(Lisa Ekdahls sanning, Eva Dahlgrens uppmanande konstaterande, Alesha Dixons shebang, K T Tunstalls insedda missnöje och slutligen återigen Lisas visdomsord och inspiration)

Ikväll har jag gjort någonting som i slutändan visade sig vara patetiskt svårt, men väl omsatt i handling tror jag att det var både nödvändigt och avgörande. Ett band mindre, alltså. And I'm only getting started...

Irish all the way


Vaknade sent och det kändes som om det hade gått minst en månad under mina 10 h i dvala. Solen sken så det stod härliga till och jag blinkade förvirrat och yrvaket mot ljuset.

Igår, väl klar på jobbet, planerade jag århundradets white trash-bruttskväll, med sushi, halvtorrt vitt och Ben & Jerry's. Det hela slutade med att jag hamnade på O'Connors med en kollega, någon viss bästa vän och hans syster och drack öl, whisky, snackade med en skotte, lyssnade på underbar, irländsk folkmusik live och dansade därefter (tänk er scenen i Titanic - ca 2 min in - när Jack drar med Rose ner under däck och de steppar - precis så).

Det var riktigt roligt och desto roligare med tanke på att det fanns en kille där (sanslöst packad, naturligtvis) som inte kunde dansa för sitt liv. Han var så underhållande att vi låg ned över bordet och vred oss av skratt. Not that he noticed...

Något seg dagen till ära, men sådant får man ta. Jag gillar folkmusik! Och att Orsa Spelmän inte gick vidare igår, utan att folk istället röstade på Andreas Johnson (so dull!) övergår verkligen mitt förstånd. Hittills har jag dock inte sett ett endaste bidrag som har fallit mig helt i smaken.

Nu ska jag ut och gå en sjuhelvetes långpromenad i solen. I veckan blir det till att skriva, jobba, träna, åka till Stockholm och träffa Sirkka (som är på visit från London!), möjligen dejta en sväng och på lördag stundar personalpartaj. Good times!

måndag, februari 08, 2010

Outrageous

Medelåldern har SÅ infunnit sig. Det är måndag, jag har sovit, bakfyllekäkat, rört på mig och vilat och jag betalar fortfarande för min helg i hufvudstaden. Tror visserligen att det kan vara en smärre förkylning på gång vid sidan av det hela, men ändå. Idag är jag inte på topp. Men det var jag i lördags. Ni anar inte...

Fredagens 12,5 h-pass på jobbet flög förbi, men nog var jag bra trött framåt kvällen. Morbroderns 40-årsfest var kalas. Fantastisk mat och vinet var enkelt, men välmatchat. Sedan följde 'open bar' och därmed också tillhörande bartender.

Närmare bestämt en frånskiljd småbarnsfar (tror han hade en son) som jag för mitt liv inte kan minnas namnet på (skandal!). Men dansa, hångla och förföra - det kunde han. Och med på efterfest med mig och brorsan (som jag lyckades hålla kvar i Stockholm, trots att han skulle åka hem) ut till Hässelby kom han också. Som sagt. Roligt var det. Jag har inte dansat så mycket, eller så helvilt, på bra länge.

Igår blev det någon slags brunch (nudlar, chips, bröd, läsk och choklad) hos Malin med Sofia i Berghamra innan det var dags att bege sig till Gamla Stan för hinna med den där dejten. Guinness på en irländsk pub följdes av Sushi mitt i stan. Det var mycket trevligt, men än så länge inte mycket mer än så.

Jag kom hem sent igårkväll och har drömt de mest bisarra saker i natt. Nu sitter jag här med molande huvudvärk och researchar rioja och whisk(e)y till kommande provningar. Jag måste också dammsuga, handla mat, städa, duscha och helst gå på promenad innan dagen är till enda. Just nu känns det likvärdigt med att bestiga ett berg, ungefär. Hehe.

torsdag, februari 04, 2010

Med MacBook och vid gott mod


Ååå. Vet ni? Jag skriver det här på min nya, lilla vita MacBook.

Min alldeles egna, bara min, med världens skönaste tangentbord och en fabulous webcam, en nästintill osynlig dvd-spelare (som fungerar!) och den vackraste layouten jag någonsin skådat. Allting fungerar. Allting är lätt. Och färgglatt och vackert. Och det finns hur mkt saker som helst som jag fortfarande inte har lyckats lista ut, men vad sjutton. Än finns tid.

Hela c-uppsatsen är importerad in i Office och Word för Mac och ser bara finfin ut. Undrar om Macen är bättre på spanska än vad Dells Inspiron var? Det skulle inte förvåna mig. Igårkväll, när jag gick igenom alla nya ikonerna på docken (läs: menyn längst ner på skrivbordet - den heter tydligen dock, = hamn, såklart) och tryckte på gitarren så kom det plötsligt fram en jättesnygg kille som insisterade på att lära mig att spela piano! Helt fantastiskt! Än så länge är jag så jävla helnöjd att hälften vore nog.

Dessutom har jag beställt ett fodral. Nej, inte det från Mulberry för 5000, utan Twelve Souths BookBook-variant. Det ser ut som en gammaldags bok och hur fint som helst. Och jag sparade iaf några tusenlappar. Läder går inte av för hackor, vet ni. Så lite fick jag allt punga ut (900, närmare bestämt, men då är det med studentrabatt). Tur att jag fyller 25 snart. Haha.

Jag har jobbat en hel del i veckan. Jobbat och tränat och skrivit alldeles för lite. Ja, på uppsatsen alltså. Däremot har jag knåpat ihop en och annat dikt. Chockartat, för det var bra länge sedan. Imorn ska jag jobba 07.30-19.30 (!). Sedan lär jag inte orka göra så mycket mer. På lördag bär det av till Stockholm. Morbrors 40-årsdag skall firas på slott i Bromma, ett par väninnor ska man väl lyckas hinna med, för att inte tala om hela två dejter på söndag (som kan tänkas bara blir en, lite beroende på). En av dem kanske till och med kan vara något... Det ni. Men inga stora förhoppningar här, inte. Lita på det.

Att se fram emot: personalfester, personalbowling, ihopsatt 50-årsmiddag, whisk(e)yprovningar, vinprovningar, nya upptäckter med och på nya datorn, Stockholmsbesök för att träffa Sirkka och australiensisk väninna, VÅREN och allt möjligt annat. Nu är jag taggad igen! Taggad på och inför livet.

Ett nytt motto har jag också: Det är bara att lära sig att älska rädslan (trots att du inte bara kan, utan också kommer att bli överkörd av en ångvält många fler gånger än en).
Sådant är livet.

måndag, februari 01, 2010

Dreaming of a white MacBook



Dagarna går. Well, obviously.

Måndagkväll, men det känns som söndag. Förmodligen för att jag inte har lyckats göra så mycket vettigt. Eller ja. Jag har tvättat hur mycket som helst, bytt lakan, researchat laptops till förbannelse och tills jag fick ont i huvudet och gått och handlat (på den stora, billigare ICA-affären som ligger längre bort, dessutom).

Nu har jag precis druckit grönt te och ätit två rutor mörk (90 %-ig) choklad. Testar en ny variant, nämligen. Eat it and enjoy it - every day if you feel like it, but only small amounts. Så får vi se om jag blir mindre tokig på det sättet. I'll keep you posted.

Jag har tränat på tok för mycket och ätit för lite nu igen (och det märks, vilket skrämmer mig), så det är dags att landa lite. I veckan blir det jobb onsdag-torsdag-fredag och på lördag bär det av till Stockholm för att fira att min morbror har fyllt 40, eventuellt följt av en och annan dejt (bl.a. med en same i 40-årsåldern. Ha!).

Sedan ska jag ta mig till stans Applestore för att sedan förhoppningsvis besluta mig för att beställa hem en MacBook. Illa kvickt. Min nuvarande ligger nämligen för döden and I seriously can't wait for a new one. Att logga in på Mecenats hemsida och spana in deras studentrabatter är f ö ganska livsfarligt. Jag var sanslöst nära att beställa hem en iPhone av bara farten, men det visade sig att mitt abonnemang inte går att byta förrän i början av april och det kanske är lika bra.

Till iPhones behövs nämligen också accessoarer och just nu har jag nog med att få tag på Office for Mac. För att inte tala om att det finns MULBERRY-väskor till MacBooken. Ungefär nästan lika dyra som datorn i sig, kan tilläggas. Tror inte att det blir en sådan riktigt än. Men titta får man. Titta och dreggla. Och det är precis vad jag gör.