Fan. Jag har en galen livskris. Mina vänner bara skrattar åt mig och frågar om jag är full mitt på dagen när de läser mina förvirrade msn-meddelanden eller lyssnar till mitt konstiga svammel... Jag antar att det faktiskt ÄR ganska roligt. Om än tragiskt. Patetiskt. Typiskt moi, kort sagt. Very.
Det finns en kemi. Det gör det. Och det skrämmer mig... Hjälp.
Lina tycker jag är rolig. :)
Och jag ääälskar att jobba! Fast det kan ju å andra sidan ha att göra med snygga läkare... hum hum... Mitt i den här förvirrade förälskelsen, menar jag. *rolls eyes* Jösses...
L/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar