tisdag, juli 06, 2010

Sommar, sommar, sommar...

Systeryster mitt i idyllen med granngårdsshettisen Freja

Min kära mor (2a fr vänster) och hennes härliga väninnor

Jag och grabbarna partajar i soffan

Sabina blev helt galet kär i Stjärna

Jag var inte helt opåverkad själv... hehe

Några av mina fina kollegor på en trappa

Senare på kvällen blir just manlig kärlek oerhört påtaglig. Haaa!

Ja, vad fan. Den kvinnliga också.


Nu igen, hörrni. Det börjar gå långt mellan gångerna, trots att det finns mycket att skriva om. Jag skyller på "sommarlov". Eller hur. Men så känns det, långa jobbdagar till trots.

För tillfället sitter jag på sängen och bevittnar hur Holland håller på att slå Uruguay i jakten på finalen i fotbolls-vm. Som förmodligen lär bli mot Tyskland, efter att de lär slå Spanien imornkväll (för tekniskt är de bra mycket bättre, även om jag inte kan låta bli att hoppas lite grann...). Så är det.

Midsommar var underbar. En och annan utebliven väninna till trots. Drama, drama. Men inget som vi inte kan lösa. Tids nog så. Lite för mycket alkohol blev det den där första aftonen, för att inte tala om alldeles för många krokodiltårar i fyllan och villan. Tyvärr. Men sådant är livet. Och det är också löst. Sedan länge. I övrigt var det fint väder och jag och syrran (läs: Sabbsan) hängde med alla möjliga djur, nakenbadade och drack champagne till svenska, gudomliga jordgubbar. Sedan fick jag skjuts hela vägen hem till Uppsala (med all min upphämtade, innestående alkohol i bagaget) av Malins underbara föräldrar och har jobbat ever since.

I lördags hade vi personalfest hos världens bästa Barbro ute i Skyttorp (liten håla utanför Uppsala, åt Gävlehållet). Jag drack rött vin, vitt vin, rosévin, öl och ren sprit och hade då detoxat i 5 dagar. Mycket snygg kombo dagen efter? I think not. Sedan skedde det mycket väntade och misstänkt oundvikliga. Naturligtvis. Och med tanke på den tropiska natten som följde var jag glad att jag inte sov hemma i min egen bastu till kyffe just nu. Puh. Jag måste skaffa en fläkt! Så är det bara.

Därifrån gick jag raka vägen hem i söndagseftermiddag och tackade ja till en lägenhet på Lidingö. Som jag står som nummer ett på, mina vänner. Var och tittade på den i förra veckan. Läget är prima, hyran är låg och det lilla som rimmar lite illa är fullt överkomligt. Imorn är sista svarsdagen. Let's just pray. För i övrigt är det precis samma sak som det är alltid har varit. Skönt, men hopplöst. Bitvis charmigt, men inte nog. Och jag är färdig med den karln. Eller jag kommer att vara det (haha). I slutet av augusti.

I helgen är jag (hör och häpna!) ledig, så på fredagkväll bär det av upp till stugan igen en sväng. Släkten är där nu och jag jobbar inte igen förrän på tisdag. Oh, joy. Sedan följer (vad jag misstänker) ett par intensiva veckor, då jag (om jag nu väl får den satans lägenheten) måste säga upp mig från mitt älskade jobb (usch, vad det gör ont!), säga upp lägenheten, dubbelkolla ungefär en miljon saker, planera för flytt och börja kolla på jobb i Estocolmo. Det hela känns för stort och overkligt för att jag ens ska orka få panik över det. Alltid något...

I slutet av juli och rinnande in i augusti har jag ytterligare en dryg vecka ledigt. Då blir det nog Dalarna och andra stugan. Jag behöver all slags själslig näring jag kan få just nu om jag ska orka med allt det här nya. Men magkänslan är jävligt bra. Och det är hela huvudsaken.

1 kommentar:

Camilla sa...

Ååå Hoppas hoppas på lägenheten så att jag kan komma till sthlm i höst o dricka te och vi kan skriva uppsats på lediga söndagar eller ngt :P