Böcker och orkidéer

Jag fick spännande boktips i fredags, mitt under det motvilliga tvångspluggandet. "Du måste läsa 'Quinnan och Dr Dreuf'!" utbrast sällskapsdamen plötsligt. "You'd love it!" Efter ytterligare diskussioner om sexsceners tydlighet i 1800-talslitteratur kom vi dessutom på att jag aldrig lyckats läsa 'Lady Chatterley's Lover', trots litteraturvetenskapen. Så nu sitter jag har med både Mare Kandre och D.H. Lawrence. För att inte tala om att Benedictsson står mig upp till hakan och det enda jag egentligen orkar med är Marian Keyes 'Further under The Duvet'.

Sedan försöker jag desperat ignorera det faktum att jag har minst 300 sidor kurslitteratur att läsa tills på onsdag och att delkurs nummer tre huxflux sätter i gång på fredag. Hjalmar Söderberg ska grupparbetas inom två veckor och den 4:e april ska textanalysen lämnas in. 5 A4-sidor om 'stilpåståenden'. Och när jag väl försöker få lite struktur på vad det egentligen är som väntas av mig så står det, i mina fabulosa läroböcker, något i stil med "det finns inga regler vad gäller textanalys. Alla läsare uppfattar texter olika." Excellent. Jag har tolkat det ungefär som "flumma, för fan!" Hm. Jag återkommer vad gäller min framgång angående detta.

I alla fall. Quinnan och Dr Dreuf. Mycket fascinerande, precis som hon sa. Helsjuk och lättläst. Och omslaget är nästan chockerande. Det vill säga mycket, coming from me... Lawrence har jag inte haft tid att ge mig på än, but I intend to. Även om mitt ex faktiskt är på svenska. Mjä. Det gillar jag inte. Men. Orkar definitivt inte bry mig ytterligare.

Och igår kväll såg jag om Adaptation. Förra gången (2003, tror jag) var det endast för Meryl Streeps skull. Det egendomliga är att jag inte alls var förtjust. Vad jag minns. Jag tyckte den var lite småtrist. Men så var det inte nu. Jag tyckte verkligen om den. I reckon it's that change. And remember, "You are what you love - not what loves you."