söndag, november 21, 2010

Whatever


Efter mitt senaste inlägg så kan jag knappt fatta att jag måste göra det här. Det är så sinnesrubbat pinsamt så ni anar inte. Och jag har knappt processat att det faktiskt ens har hänt. Men det har det.

Jag har aldrig känt mig så naiv i hela mitt liv. Och aldrig så schizofrent tudelad på en och samma gång; jag arg, bitvis rasande, jag är ledsen, bitvis förtvivlad. Jag är ironisk, patetisk, besviken, sårad, trött, matt, lättad och numb omvartannat.

Som jag har tyckt om. Som jag har stått ut. Som jag har valt att inte se, som jag har låtit bli att kommunicera, att alls höra av mig, att kräva någonting över huvud taget. Som jag har tassat omkring. Och för vad!? Inte ett jävla skit, that's what. Nothing whatsoever. Inte ens en ursäkt. Inte ens ett förlåt.

Att ha lekt, i över en vecka, i över två veckor, för att sedan tvärvända på en tjugofemöring och förstöra precis allt. Med ett enkelt "jag vill reda ut saker och ting med en annan först". "Spela med öppna kort", du vet. Utan minsta hint dessförinnan. Kanske för att han fortfarande tror att jag egentligen inte bryr mig. Efter 1,5 år...

Eller förmodligen just för att han inte gör det. Jag vet att han tycker jättemycket om mig och det går fan inte att bortse ifrån. Bara, återigen, inte ens i närheten av tillräckligt och att behöva inse det IGEN - det är fan inte det lättaste.

Som tur är har jag raseriet till hjälp där. För jag har faktiskt rätt att vara arg. Han kan tycka att han har varit schysst och ärlig i förtid, men herregud vad mycket snyggare han hade kunnat sköta det hela.

Och jag förstår fortfarande ingenting. Och kan återigen inte fråga. Jag kommer aldrig att förstå den mannen. Och han kommer aldrig att förstå mig. Varför ska då just det vara så jävla svårt att förstå!? Varför kan jag inte bara vara en sådan där logiskt tänkande, jordnära tråkig människa? Helvete, vad mycket enklare precis allting skulle vara...

Jag ska sluta spy galla nu. För inte ens det är han värd. Den jävla skitstöveln.

Och jag vet att jag har sagt det förut, men det här, mina vänner, det är något helt annat. Han är så rökt att det inte är sant och jag tänker inte ens tillåta mig själv att SE på människan på fel sätt någonsin igen. The ice queen is back. För en avsevärd tid framöver. Lita på det.

3 kommentarer:

Camilla sa...

Mmm.... guuud gumman, är det något med november eller, att saker ska bli skit?? Jag hade en liknande upplevelse i fredags. Vem smsar mitt i natten?? Och vem ligger sedan och talar om för mig att han kommer ha ångest kvällen efteråt över att han varit hos mig? Att han ser det som en seger varje gång han inte kommer upp till mig... Kul snubbe!

Men jäklar, du har all rätt att vara arg och skitförbannad!! Du förtjänar mer och bättre och allt sånt, men jag vet ju känslan som man inte kan styra över, när man tycker för mkt om den. Ta och lyssna på det här: http://open.spotify.com/track/4MSUSPDUAeIgoAI4C8sa7E

kram

Matilda sa...

Tack för det. Bra låt just nu. Vädret matchar ju minst sagt mitt humör och mina känslor för tillfället, kan jag säga...

Camilla sa...

Nu får du uppdatera bloggen söt!!!!