Holy shit! Ett tiominuters telefonsamtal på spanska senare är mina nerver betydligt lugnare. Ojojoj. För det första förstod jag hälften. Lite mer kanske. ;p För det andra var det jätteroligt. För det tredje är hon verkligen astrevlig (min blivande lägenhetspartner, that is). Åååhhhh, vad skönt. Verkligen. Ah.
Jag är så smart. Torsdags. Utekväll i Norrköping, på underbara puben med alla snyggingar. Speciellt hon den vackraste. Som var helt sanslöst charmig, sa att jag hade förstatjing och pussade mig godnatt. Ren och skär förälskelse. Insåg jag två dagar innan jag lämnar landet.
Så igår. Bakfull fortfarande på förfesten. Technokväll på HG. Mardröm. Jag vill ge upp, men icke. Blir kanonfull istället och går på efterfest. Krossar ett och annat hjärta ("Fan, nu gick ju den snyggaste killen!" - Smidigt värre, seeing as Prince Charming satt bredvid med hundögon och suckade. Haha) och går hem med Lina kl. sex. Det är ljust och soluppgång. Vi är på galet gott humör och jag går hem och skriver dikter till halv åtta. Sov i 2 h. Vaknade imorse och dog nästan. Ångest och grymt bakfull. Drack kaffe och kunde endast tänka mig räkor, så det blev det till frukost. Läckert.
Och nu mår jag så braaa. Trots att Maria sa att det regnar i Spanien. Regn och 25-gradigt är bättre än konstant jävla snö i mitten av mars och minusgrader, no? Mm.
Mina föräldrar har alltid rätt. Det är fan så. När ska jag lära mig det? Tragiskt, men sant.
Och jag tycker så himla mkt om mina älskade vänner. Gud, vad bra ni är. Allihopa. Fast just nu speciellt Lina och Laurel. Ni får guldstjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar