tisdag, juni 05, 2007

Ilska och frustration

Jag är arg! Fråga Sabina, hon vet.

Jag har läst uppsats om avsaknaden feminism i undervisningslitteratur.

Jag har försökt svara på frågan "Redogör för väsentliga skillnader mellan mäns och kvinnors språkbruk! Vad kan dessa skillnader bero på?" och kom fram till att folk har helt sinnessjuka teorier angående how that is.

Jag svarar. "Jag föredrar därmed dominanshypotesen, alltså påståendet att den makt som män har över kvinnor, till exempel i samhället genom högre löner, avspeglas i språket. Vidare finns skillnadshypotesen och därmed åsikten att män och kvinnor är kulturellt olika och att det är därför språkbruket varierar med könet. Tillsammans med bristhypotesen, att kvinnors språkbruk är sämre än mäns och innehåller brister, anser jag det vara fullständig dynga, om än intresseväckande." Ha.

Författare Einarsson, som f ö skrivit boken Språksociologi, försöker ge läsaren uppfattningen om att han är medveten om varför kvinnors språkbruk, tydligen, skiljer sig från mäns, men är sannerligen lätt att genomskåda när han på ett ovanligt klumpigt sätt använder sig av klassiskt manschauvinistiska jargonger. ”Men hon vill ändå lite kvinnligt modrande ställa upp med bedjandet för att på så sätt se till så att det blir harmoni i vår värld (2004, s. 222).” Om en språkforskare som Einarsson, som hävdar sig förstå att problemet ligger i attityden till kvinnor, skriver på ett sådant sätt, då är det inte speciellt underligt att samhället ser ut som det gör...

Dessutom skriver samma makalösa man detta. ”Liksom Dante hade svårt att acceptera att en kvinna utfört en så utomordentlig mänsklig prestation som att vara den första att tala, har medpassageraren svårt att förknippa det ovan beskrivna prestigefyllda arbetet med en kvinna (som dessutom har hand om barn).” Va? Varför i hela fridens namn behövs parentesen? Hur är det relevant i det här fallet, att vissa kvinnor har hand om barn? Dessutom, beakta väl, så har även vissa män. Jag blir galen!

Börjar helt seriöst överväga att slå följe med Mian på barrikaderna. Ingenting annat verkar ju hjälpa ens det minsta...

Inga kommentarer: