Engelskan avklarad. Fonetiken up next. Dagen efter officiella Halloween. Jippie, liksom... För tillfället önskar jag verkligen att jag bodde i USA igen. Där klar man faktiskt ut sig! I Sverige sitter de flesta och skruvar på sig och mumlar någonting om att de "inte har lust att sticka ut." Oj, vad förvånande... Nåväl. It is what it is. Jag har iaf inte tid att festa. Långt därifrån. Dessutom har jag ju råkat bli ofrivillig, tillfällig nykterist. Vad bra det går. Inte. Anna Skipper - var är du när du behövs? Ha.
Delkurs 2 av juridiska engelskan ser ut att bli aningen mer arbetssam (läs: mycket) och spanskan är fortfarande inte sådär väldigt lätt. Förstå att vi har 3 futtiga timmar på oss att skriva 8 sidor historiatenta (en español, claro)! När jag skrev 10 sidor litteraturtenta på svenska hade jag 5 timmar på mig... Great.
Ofta funderar jag över vad i hela fridens namn jag håller på med. Jag är på tok för lat för att bli översättare. Jag kommer inte att orka lära mig spanska tillräckligt bra. Och engelska är alldeles för konkurrenskraftigt. Det enda jag egentligen vill är att skriva. Och läsa meningslösa kurser endast för aha-upplevelsernas skull.
Jag vill bli psykolog utan att plugga det i sex år. Jag vill bli sexolog utan att behöva föreläsa för skolungdomar. Jag vill syssla med hästar utan att jobba med det. Jag vill läsa böcker och skriva avhandlingar om det. Kan jag inte få skriva en magisteruppsats om Virginia Woolf? Snälla?
Egentligen vill jag inte göra någonting. Jag vill lyssna på musik och gå på promenader. Jag vill prata med folk och dricka rödvin. Jag vill bo utomlands igen. Svenska standardmänniskor är så fruktansvärt tråkiga. Man kräks.
Ooo. Nu vet jag. Jag vill jobba på ett av alla 171 Starbucks på Manhattan. Oj, vad jag skulle trivas! Allvarligt. Jobba där på dagarna och skriva på ledig tid. Inspireras av Central Park. Ni anar inte hur inspirerad man kan bli av att vandra runt i den staden. Ajaj. Hjälp. Är det här nya framtidsplanen? "Hej mamma. Det är jag. Du... Jag skiter i universitetet, för jag ska sälja kaffe overseas. I'll see ya!" Yeah right. Splendid. Sedan har vi ju det där med Green Card också. Jag kan riktigt se arbetsgivaren framför mig när denne ska motivera varför han/hon behöver anställa just en svenska, som därav behöver ett. "You know, she's really outstanding with the coffee..."
Kan man egentligen göra så? Skita i krav och ansvar och alla omständigheter och bara gå på magkänsla? I så fall borde jag åka imorn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar