Och sedan kom den äntligen (...). Influensan. Eller ja. Det är knappast influensa. Men sjuk är jag. Sjuk och förbannad. Och precis lika ynklig som vanligt.
Däremot har jag fantastiska korridorsgrannar. Jag hann knappt börja beklaga mig över att jag hade ont om mat, men inte borde gå utanför dörren, förrän en erbjöd sig att köpa glass och en annan att laga middag åt mig. Jag tackade nej till maten och lever numera på glass och te. Och det här med att koppla av medan man väntar på att bli frisk? Ha. Glöm det. Jag sitter i sängen och pluggar spanska så att ögonen blöder.
Och är jag inte frisk lagom till fredag? Tja. Då får det bli tenta och Estocolmo i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar