Kaos

Nämen goddagens resten av världen,

Det är lite så det känns, så här efter 4 dygn utan internet. I förmiddags var jag och hämtade ut två paket från ComHem med både bredband (som jag precis installerat helt själv. Nytt motto; Matilda kan, för Matilda har fan inget val!), TV och telefoni (inte för att just hemtelefon faktiskt lär användas, utan för att det blev en billigare deal då). Kortet till boxen har de däremot lyckats skicka till Linköping, så det anländer först imorn (Pappa skickade upp det ögonabums) och då är jag alltså även 15 kanaler rikare.

Vilket kan behövas, med tanke på hur det ser ut i övrigt. Att flytta är påfrestande. Självklart. För alla. Allt man äger och har är i fullständig oordning och man känner sig lite allmänt lost. Nytt ställe, hundra saker att lära sig, fixa och upptäcka (jag har t.ex. inte lyckats hitta vare sig mitt förråd eller tvättstugan ännu).

Utöver det så är det inte idealt att börja flytta sent på en lördageftermiddag. Efter jobbet. Med två stressade föräldrar. Som givetvis, trots alla förvarningar, inte kan sluta flämta "men huuuur mycket saker har du egentligen!? Hur kan man klämma in så här mycket på 15 kvadrat?" Säg det. But I did tell you... Först efter 19 var vi på plats på Lidingö. 4 pers mer eller mindre öste upp allting 3 trappor på mindre än 1 h. Sedan åkte vi hem till vänner och åt middag och somnade som stenar.

Söndag. Tillbaka ut till Lidingö för att mäta, skriva listor och fundera. Sedan vidare till IKEA ända ute i Barkaby. Fyra timmar tog det. Och då kände jag mig ändå paniskt stressad under hela besöket. Mor och far hade bråttom hem och innan de kunde åka var vi ju tvungna att få upp allting. Efter IKEA blev det ytterligare en timme på Elgigantan. Där jag råkade bli med stor, dyr platt-tv. Köpte även en micro, en dammsugare och en vattenkokare. Utöver detta; tv-bänk. Vardagsrumsbord. Barbord/matbord + barstolar. Bokhyllor. Badrumsspegelskåp. Hatthylla. Nya spotlightslampor till köket. Glas. Och en himla massa annat.

Sedan sprack tidsplanen totalt. Det tog år att ta sig tillbaka. Och vi hann få upp lite spottar, städa lita, montera TV-bänk och slänga upp TV:n. Sedan var klockan 21.30 och hög tid för päronen att åka hem. Då tog jag fel nyckel (den som endast går till tvättstugan) och låste oss ute (dörren låses automatiskt om den går igen). Låssmed fick tillkallas. Och ni kan ju ana hur dyrt det blev... Mina stackars föräldrar var inte hemma förrän 02. Själv har jag inte ens orkat böla åt eländet. Det blev liksom för mycket.

För det är hemskt. Eller det kändes betydligt värre i helgen. Efter ett dygn utan mat. Och egentligen skulle jag vilja fota hur det ser ut här bara för att ni ska få en idé om hur jag lever just nu. Men jag skäms alldeles för mycket.

Och jag må vara en snobbig, lyxuppfostrad perfektionist, men det är fan inte vackert alltså. Väggarna är hemska, badrummet är mikroskopiskt och hallen är röd. Fast jag har ju en väldigt snygg TV som täcker en del av det...

Har jag en jävla tur orkar föräldrarna återkomma i helgen för att hjälpa till med resten. Under tiden kämpar jag på här bäst jag kan. Igår var jag på introduktionen för kandidatkursen, samt köpte en 3 månaders SL-kort. Antar att det gör mig till Stockholmare på allvar. Det hela känns fortfarande ganska ofattbart. Och jag tänker så mycket att jag får huvudvärk.

Nu ska jag ta i tu med hallgarderoberna, städa och dona. Imorn; första föreläsningen. På torsdag kommer värden hit för att granska det här eländet och förhoppningsvis konstatera att det måste lösas.

Lugna ner dig nu, Gud. Jag må vara kapabel, men du behöver ju inte överdriva.