Paradiset i norr. Att tänka på när förvirrad. That's all.
Jag är helt slut. Sedan 12 ( i 4 h lite drygt) har jag pratat med vad som känns som 32 personer eller så. Det har varit alltifrån nuvarande tv-abonnemang som har sagts upp till nya som ska beställas till att bekräfta inflyttningsdatum på Lidingö (just nu ser det ut att bli den 28e-29e augusti - en lördag-söndag), researcha elbolag och beställa studieintyg från både Linköping och Uppsala. Nu är jag mest häpen över att jag faktiskt tog mig i kragen och fick nästan allting gjort och bekräftat på bara en enda dag. Awesome!
Nej. Jag har fortfarande ingen aning om vad jag sysslar med. Men det har jag å andra sidan aldrig haft. Herregud, jag bestämde mig som 14-åring för att bo i USA, trixade in mig på college som 18-åring och flyttade dit, till New York av alla ställen, när jag var 19. Nyligen fyllda 21 drog jag till Spanien, sa mest "gracias" de första 2 veckorna, men lyckades ändå landa både ett arbetstillstånd och ett jobb inom loppet av en månad. Att flytta till Stockholm som 25-åring borde inte vara en stor grej över huvud taget.
Fast det tillkommer ju så jävla mycket ansvar. Att bo i Sverige. Och i en "riktig" lägenhet. Hemförsäkringar. Livförsäkringar. Ytterligare räkningar. Och det är så mycket man behöver. Hela tiden. Strykjärn, t.ex. Det måste vara ett crazy antal vuxenpoäng på att gå ut och köpa sig ett strykjärn, f ö . Jobbigast just nu är att allting liksom börjar komma ikapp. När man ser över schemat på jobbet och inser vem av alla kollegor man måste säga byebye till vilken dag - då vill inte Matilda vara med längre. Men sådant är det; livet. People come and people go. Och det är alltid bättre att gå vidare lite för tidigt än lite för sent. Så är det.
Sista semesterveckan var urhärlig. Fantastisk mat, härligt vin, hästar, vilda bär, skogen, bad och promenader. I helgen var jag i Stockholm en sväng för att träffa Sirkka hemma från London och Karin på besök från Linköping. Så trevligt så. När jag inte jobbar framöver blir det till att rensa, fixa och packa, samt träffa folk, ha personalfest och eventuellt käka en och annan middag för att avsluta något jävligt luddigt. Ja, herregud. Om det är något jag inte vill tänka för mycket på så är det det. Won't, can't, shan't. And that's the end of it. At bloody last.
Nu ska jag börja ta tag i mina lådor och skåp. Viktiga papper skall sorteras och mindre viktiga ska slängas. Skit i allmänhet skall slängas. Det känns viktigt att få en överblick över hur mycket som skall packas innan själva packandet faktiskt tar fart.
Helvete, vilka motstridiga känslor. Nostalgi, kärlek och trygghet tävlar mot nya äventyr och en övertygelse om att det här faktiskt inte går längre. Oavsett. Och jag vet att jag både är klyschig och dramatisk, så jag ska helt enkelt sluta nu. Cold turkey.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar