söndag, februari 14, 2010

Sanningen i vitögat

En dag, i februari, såg hon sanningen i vitögat.

Mitt huvud sa. Mitt hjärta sa. Det är ingenting att vänta på: gå nu!

Och för en gångs skull pratar de samma språk.

I had the chance to think
About the whole shebang
And came to the conclusion
That it's not my thing
A word to the wise, keep out of site
My bark ain't nothing on my bite

It seems cupid's arrow
Always hits the board
And I've had it up to here <---

You can try to tie me down
You can try to string me up
But you'll have no luck now
Please don't ever let me down again
It shouldn't be allowed
Please don't ever make me frown again
You have shown me how
Please don't try to be my friend again
Because I don't want you, I don't want you now
I don't want you now

[För jag förtjänar hela himmelen. Och en mycket bättre man.]

Och de band som binder mig inte bara ska jag lösa upp: jag har redan börjat.

(Lisa Ekdahls sanning, Eva Dahlgrens uppmanande konstaterande, Alesha Dixons shebang, K T Tunstalls insedda missnöje och slutligen återigen Lisas visdomsord och inspiration)

Ikväll har jag gjort någonting som i slutändan visade sig vara patetiskt svårt, men väl omsatt i handling tror jag att det var både nödvändigt och avgörande. Ett band mindre, alltså. And I'm only getting started...

1 kommentar:

Camilla sa...

...hmmm....