Nu har jag fått nog av det här. Ordentligt nog. Och inte hjälper det att gråta heller, så mycket har jag äntligen insett. Det bästa, och det enda som fungerar, är att konstatera och agera.
Det har jag gjort.
Man skulle ju kunna sätta sig ner och vråla 'varför just jaaag!?', men som sagt... Det enkla svaret på den frågan är bara 'därför.' Eller möjligtvis 'för att det gäller DIG, Matilda, och sådana här saker händer alltid just DIG'... Välj själv. Jag tror det är en kombination av båda.
Pappa är sitt vanliga stöttande jag. "Vad fan! Vad är det som är besvärligt!? Jag tycker att du ska stänga ditt konto så att ingen kan dra några pengar över huvud taget!"
Ehh. Jaha. Och om de stämmer mig då? "I helvete att de kan!" Mm. Läckert. Tänk om man hade hans nerver...
Nå. Whatever. Jag orkar inte bry mig mer. Mina nerver är slutkörda. Det får skita sig totalt om det vill, det går ändå inte att ta ut det i förskott. Jävlas med mig, ni. Stäm mig! Gör vad ni vill. Det går på ett ut. Och jag har ingen energi kvar...
Fuck you, Linköping. Goodbye and so long. I'm outta here!
1 kommentar:
Men gumman! vad har nu hänt? Ring mig om det är så att du vill snacka av dig. Jag lyssnar.
Hoppas flytten går bra i alla fall =)
Puss
Skicka en kommentar