Det är den 4:e januari. 2009. Jag är snart 24 år gammal, sitter på golvet hemma hos mina föräldrar och tittar på en halv triljard gamla kort. Nostalgin flödar. Det har snöat och solen skiner. Den 15-18:e är vi ett gäng som ska upp till Idre och åka skidor. För första gången på ett tag. För mig sitter det dock i ryggmärgen. Ja, man kan ju alltid hoppas.
Frågan är hur, när och varför jag bör bege mig till Uppsala. Det hela beror aningens på om jobbet ringer, hur mycket jag i så fall får jobba, om jag anser mig behöva min dator, fler kläder osv osv. Mest känns det lite onödigt att punga ut omkring 500 spänn för att åka fram och tillbaka och hämta en kofta. Å andra sidan har jag ett lånekort som ligger däruppe som jag skulle behöva för att förnya lite låneböcker. Förseningsavgifter är aldrig roligt.
Skriva C-uppsats behöver jag också göra. Den ligger på ett USB-minne. Som jag faktiskt har med mig. Men då måste jag tillämpa skrivandet på en stationär hemma hos päronen och kan itche fly till ett bibliotek. Om inte för att låna en dator där. Kan man? Att stanna i Linköping ända fram till den 15:e låter lockande, tro mig. Frågan är hur pass gångbart det faktiskt är. Nå. I'll think about it.
Fy fan vad jag hatar januari. Always have done, probably always will. Trots att jag oväntat på nyårsnatten fick lite closure. Ända från högstadiet. "Det enda jag minns av dig är att du var intelligent och vacker." Why, thank you.
Nyår, för övrigt. Var ganska galet. Middagen var lyckad. Huset var fint. Fram till festandet satte igång, vill säga. Hjälp, vad mycket folk. Allt ifrån främlingar till kusiner och som sagt, gamla klasskamrater till brorsans sent anländade polare. Det dracks champagne, det stals deoderanter och det bråkades tydligen en hel del. Men roligt var det. Mindre roligt var att städa upp det hela efteråt.
I fredagsmorse var jag hos tandläkaren och lagade ett hål för första gången någonsin. Utan bedövning (hallå, spruta i tandköttet!?). Det var en mindre gemytlig upplevelse, let's just leave it at that. Igår hade vi julens andra kalkonmiddag med släkten. Det var gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar