Det var riktigt skönt att vara hemma en sväng. Eller ja. I Linköping i alla fall. Hemma vet jag som sagt inte riktigt var det är någonstans. Tåget som skulle ta mi dit körde naturligtvis på en älg, så jag fick slänga mig på pendeln till Stockholm och sedan ta X2000 därifrån. Men det gick ju också bra. Läste om Virginias To the Lighthouse under tiden, som har diskuterats under morgonens föreläsning, tillsammans med Eliots The Waste Land. Nu är jag tillbaka hos mig själv.
Och vet ni vad? Jag sitter här med Meryls Doubt, Kate Winslets The Reader och Patrik 1,5. Snåla lillebröder kan vara bra att ha vad gäller att få tag i filmer. Själv är jag bara för lat för att skaffa torrents igen, utan kör med halvkassa LimeWire.
Födelsedagen då? Jodå. Jag är numera 24. Och visst fick jag en cykel. Trodde inte riktigt på det, men ack. Så vacker. Skeppshult till och med! Problemet blir väl att få hit den. Föräldrarna ska ha tid också och det vet vi ju hur det är med den saken... Men har jag tur blir det Edsbyn och Sirius i final i bandyn de 21:a och då kommer de upp och tittar. Annars får vi se.
Jag har också fått fin choklad, en prydnadshammare (riktigt läcker, men måste ses för att förstås. Haha), kvalitetshanddukar, en flaska martini, en godiskaktus (nostalgi!) och så en 16-årig Lagavulin. Tack, tjejer! Ni är underbara! Vi åt middag i måndagskväll. Äppel- och champinjonrisotto med hembakat bröd och cupcakes till efterrätt.
Hänförs och förundras! Jag lagade mat. Ingenting brändes och allting var ätbart. Mja. Med glasyren som möjligt undantag, för den var mer skummig än glasyrig. Men det var en sjuhelvetes avancerad glasyr, ska ni veta. Jag kokade sockerlag och separerade vitor från gulor och vispade som en jävla galning. För att vara första försöket måste det godkännas som bra. Faktiskt. Hör du det, Sabina? I can't believe you missed my cooking! Nu ska jag nog låta bli ett tag, för att inte misslyckas efter denna briljanta succé. Tss.
Sex liter vin försvann dessutom som ett rinnande vatten. Blev lite småpackad, ska erkännas. Ramlade i trappan (främst pga hala strumpor!) och har numer att stort blåmärke på ena skinkan. Jippie...
I Linköping var det plusgrader, ingen snö och till och med sol på min födelsedag. Men igårkväll började det snöa och hela vägen upp till Uppsala blev jag långsamt mer och mer medveten om min tunna skinnjacka. Snygg som attan, men något för kall så här uppe i norr. Jävla förbannade helvetessnö! Jag är så less att jag funderar på att inte gå utanför dörren förrän det är minst +10 ute. Ha. Yeah right. Imorn, på fredag och på lördag ska jag jobba. Ovanpå det har jag föreläsningar, en uppsats och en schlagerfestival att ta tag i.
Letade fram mina gamla dagböcker från vinden och det gav stora perspektiv på livet. Jag har aldrig varit gladare över att ha tagit mig därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar