Sitter i sängen och käkar rå potatis. Är omgiven av tonvis med böcker. Läser ett stycke och sover några minuter. Börjar om. Suckar. Vänder på mig. Stönar. Trött. Jävligt bakfull. Ineffective way of studying, anyone? Mhm.
Jag är så fruktansvärt dum ibland. Varför gick jag inte hem i tid igår? Varför skippade jag inte de sista ölen? Jag minns inte ens hur jag kom hem, men jag måste ha cyklat, eftersom cykeln faktiskt står utanför. Det sista jag minns är när jag säger hej då till Karin utanför NH. Sedan hur jag går in och larmar av och ut i köket. That’s it. Eller var det minnen från i torsdagsnatt? Vad fan… Illa. Jag är i alla fall snart tjugoett. Borde kunna kontrollera mitt alkoholintag då, kan man tycka. Ja, man kan tycka så mkt så… Hjälper det egentligen att käka rå potatis? Vem kom på den idén? Jag tvivlar på att det funkar.
Jaja. Ska åka och gosa med min älskade katt ikväll. Adoptivfamiljen är uppe i Norr, så vi får passa upp på henne. Jag drömde om henne i natt. Misstänker att jag har ett allvarligt behov av djur för tillfället, men kan inte skaffa några. Det blir fel i livsplaneringen då. Jag behöver lite stabilitet i tillvaron först. Sedan blir det New York igen och en liten voffsing.
Ska duscha och piggna till lite grann. Kanske klä på mig… Eller så kör jag bara till Lambohov i trosor och t-shirt. Det blir finfint. Så att svenssonfamiljsgrannarna får lite underhållning så där på lördagskvällen. Min humor är fruktansvärd. Jag ber verkligen om ursäkt.
Orkar inte äta mer potatis nu. Det är inte gott längre…
Lyssnar på väckarklockans tickande. Blir knäpp. Nattduksbordet ser verkligen ut som att personen det tillhör inte tänker lämna sängen i första taget. Vatten. Potatis. Böcker. Glasögonfodral. Örhängen. Bärbar telefon. Mobil. Pennor. Dagbok. Värmeljus. Och det är ett väldigt litet bord, kan tilläggas. Haha… Det här måste bli den minst intressanta bloggen ever. Vem bryr sig egentligen om mitt nattduksbord!?
Funderar på att skita i allt och ha filmmaraton. Resten av helgen. Jävla tenta. Såg på Mio min Mio igår. Den är vacker, trots att skådespeleriet är värre än värst. Borde egentligen sätta mig och se på alla sådana gamla, fina. Bullerbyn etc. Sagovärldar. Astrid var en sådan stjärna. Fast de bästa sagorna är de minst kända; Min allra käraste syster t.ex. och Maribelle och En natt i maj. Från stora sagoboken jag hade när jag var liten. Läs dem.
Så här bakfull ska jag i alla fall inte bli igen på länge.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar