Ni vet sådana där dagar då man råkar inse att man är så pass bakfull att man inte kommer att göra ett smack på hela dagen? En sådan dag var det igår. Jag sov till klockan 13. Sedan lyckades jag pilla i mig lite makaroner. Och såg på dvd/film/tv resten av dagen. Literally. Och gick och la mig klockan 23.
Efter sådana dagar brukar jag känna mig något så vansinnigt ambitiös. Ja, bara att gå upp innan 10 känns ju fantastiskt bra. När man sedan äter ordentlig frukost, gör alla sina läxor och dessutom lär sig lite italienska, portugisiska och rumänska, städar, bokar tvättstugan och åker och storhandlar (på den billiga ICA-affären!), då vill man ju nästan ge sig själv en applåd. Haha. Jätteskönt är det i alla fall - rekommenderas!
Uppsalas största språknörd tänker fortsätta kvällen med fortsatta italienskastudier. Hon har fått för sig att det nog vore 'roligt' att kunna inte bara två utan varför inte alla romanska språk. Minst tre kvar alltså. Fast jag tror jag nöjer mig med italienska och portugisiska. Bara två. ;) Idag har jag lärt mig alla veckodagarna på nämnda ovan, samt på rumänska och på latin före och efter Kristus. Haaa!
Imorn åker min lille (1,97) mellanbror till Australien, för att sedan stanna där i nästan sex månader. Det känns konstigt. Mamma har separationsångest och pratar om att snart 'åka upp över dagen' för att luncha med lilla mig. Aww. Sweet. Det här med hemlängtan lär man sig med åren, tycker jag, men känslan anfaller ibland ändå. På college kunde det vara sanslöst jobbigt. I Spanien var det inte alls så farligt och här märker jag bara av det emellanåt. Fast det lär bli riktigt jobbigt i sommar, har jag en känsla av. Först i augusti kommer han hem. Usch. Vad läskigt. "Akta dig för vithajarna" var det enda jag kom på att säga senast vi sågs. Lilla Tonton.
Och jag som missade lördagens Melodifestival. Skandal. Fast tydligen inte. Allmänheten verkar anse att första deltävlingen sög riktigt ordentligt. Kan tänka mig det, med Christer Sjögren i spetsen. Isch. Min släkt hyser en allmän avsky för den karln. Det är ganska roligt faktiskt. Men jag ska se reprisen ikväll. Hihi. Och nästa lördag är det ju också fest. Men den börjar senare. Så förfest med schlager blir det absolut, vare sig folk vill eller ej. :D
Middagen i lördags, föresten. Var riktigt trevlig. Lite småläskigt ibörjan när man inte kände en själ, vid sidan av Carro, men hjälp vad mkt intressanta människor jag träffade. Högt uppsatta chefer (som tyckte om att "gå på sådana här ungdomskalas!"), ett överklassprästpar (hjälp, vilken dialekt mannen hade! Han lät som om han gjorde sig till som aldrig förr och jag lyckades med nöd och näppe ta honom på allvar) som vurmade för all slags franska (vilket åtminstone ledde till roliga diskussioner), en kille som hade spenderat sina somrar på precis samma lilla ort som moi och tyckte om fina, röda viner och tre äldre bordsdamsbruttor som pratade husköp, egna examina och äktenskap. Jag log. Och trivdes. Alldeles utmärkt. Allt var gratis och alla var fulla. Ja, så som det brukar bli då...
Jag bör f ö börja repetera mina drinkkunskaper en aning. I slutet av april är jag nämligen anlitad som bartender på en femtioårsfest. Inte vilken som helst heller. Host, host. Men roligt lär det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar