Revolutionary

Jag har vaknat upp på andra sidan. Literally. Två underbara personer i mitt liv har de senaste två dagarna fått mig att inse att jag har landat. För de är delvis lite kvar där, en mer än en annan. I det emotionella helvetet. Fast på väg därifrån.

Själv kan jag bara stå här och peka och mumla något om att det blir bättre. Sedan. Så småningom. Och tårarna strömmar. För att solen skiner. För att jag var ute och dansade till 04 imorse och det var ljust igen sedan 02. För att min väninna emellanåt mår som jag mådde då. För att jag lever ett helt enastående litet liv och älskar så många människor i det.

För att någon tycker så mycket om mig. Och kanske för att jag tycker om tillbaka. Oavsett hur stort det är, vad det kan tänkas bli och vad det betyder. Här och nu så njuter vi av här och nu och jag ska sluta tänka.

Vet ni? This is it. This is the moment. Right here. Och det bästa? Det kommer flera. Det är inte permanent och det kommer sannerligen att skita sig fullständigt igen, och åter igen, men det gör faktiskt inte så himla mycket. För jag klarar det. Jag har klarat av det förut och jag kommer att klara av det igen. End of story. Bring it on. I'm ready.

Men precis just nu tänker jag nöja mig med att uppskatta det lilla; som i slutändan visat sig vara det allra, allra viktigaste. Mina detaljer, smulor och småsaker.

Jag är så lycklig.

That's shocking!

Uppsats inlämnad och ack, shopping!

Det blidde en enastående Prideoutfit (Uppsala Pride imorn, onsdag, till och med söndag. Paaaarty!) i fyra (!) olika färger, med tillhörande vita accesoarer. Jag ska sjutton FOTA, så snyggt är det. Det blidde ett par gråa, skitsnygga Vagabonddojjor. Det blidde ett par jättefina businessstuk-skjorts och en rät och slät grå tröja. Det blidde också den lilla svarta från MQ som framhäver mina kurvor på ett helt enastående vis. Vilket en och annan blev varse. Via sms. I might just wear it sooner rather than later...

Solen har visserligen gått i moln, men humöret är på topp och om knappa 35 minuter är det dags för vinprovning. Mitt rum är i oordning, jag är i oordning och ja, hela livet och allt jag trodde mig veta om det är fan i oordning för tillfället! Men vet ni vad? Det är inte så jävla farligt som man kunde ha trott. Krångligt, annorlunda och nytt, men också ganska vanligt skönt och bekvämt. Dessutom har jag slagit nytt världsrekord i att njuta av nuet och inte överanalysera. Ja, när jag inte oroar mig för vad som komma skall och tänker för mycket, alltså. Haha.

Nog nu. Dusch, upphittande av outfit och så måste jag göra något åt mitt hemska hår.

Jag avslutar med att citera min härliga livscoach Anna (och med att förfasas över var mitt sarkastiska och bittra jag har tagit vägen!?): "Det är mycket roligare att vara glad!" Så det så.

In lust

Uppsatshets med ljusblåmålade tånaglar. Nedräkningen har börjat - både en trevlig och en otrevlig sådan. Å ena sidan är det jätteskönt att bli av med det hela, snarast. Å andra sidan skulle jag kunna göra så mycket mer, men hinner inte. Så är det.

Efter att ha lämnat in uppsatsen på tisdag blir det shopping, vinprovningar, jobb (onsdag-torsdag-fredag) och festande hela helgen lång.

Sommaren står för dörren. Innehållande jobb, C-uppsats, vinresearch, Stockholm på söder och whisky i Skottland. Men först, efter nästa måndags opponering, bär det av hem till Linköping; för att grilla, umgås och dricka vin med mina kära föräldrar och bröder, gosa med min katt och träffa en massa vänner, men främst för att bara ta det lugnt.

Om några timmar, med uppsatsen väl på vift för utvärdering hos min basgrupp, ska jag åter iväg för att känna att jag lever. En slags tillfällig version av en liten bit himmel. I think I'm in lust.

Med en crush på verkligheten

Lily of the valley. Liljekonvalj, alltså. The language of flowers fascinerar. Här: sweetness och return to happiness.

Igår hade jag mitt livs andra ögonblick av total tillfredsställelse. Ni vet den där sorten som får en att känna att man faktiskt skulle kunna dö här och nu för att man mår så sanslöst jävla bra? Senast jag kände så var i oktober 2001, blott 16 år gammal, med högstadiet från helvetet i backspegeln och på ett plan till Thailand. Jag är glad att jag inte gick och dog då, för sedan dess har det, trots de åtta komplicerade år som följde, bara blivit ännu bättre.

Vinprovning igårkväll. Inför en sisådär 35-40 pers. Åh, vad jag önskar att Matilda 14 år hade kunnat få en snabbtitt på hur det faktiskt blev 'sen'. Hon hade nog känt sig lite bättre till mods då. Matilda 17 år också, för den delen. Och Matilda 20. Livet är inte perfekt. Det kommer aldrig att bli det heller. Men ögonblicken! Kornen. Dropparna. Skärvorna. De är bortom ord.

24 år gammal. Fast i en halvgalen mix av stressat uppsatsskrivande, underbart jobb, ett frodande vinintresse, vårväder och stundande semestertider, omgiven av människor som jag verkligen, verkligen tycker om. "Wishful thinking - because reality needs help." Ja. Ofta. Men inte just nu.

Heja Norge!

Det smärtar lite, men det må så vara. Malena var fantastisk, men Alexander var grym och det var en välförtjänt vinst. Att det sedan händer runt midnatt lagom till nationaldagen är ju bara som grädden på moset. Jag kan inte ens föreställa mig hur kul det skulle vara att befinna sig i Norge idag. Haha. Jag bugar mig ödmjukast för vårt kära grannland.

Mina favoriter i övrigt var Ukraina och Rumänien (eftersom jag, i motsats till hela min person och allt jag tror på, tydligen gillar sexistisk skit), samt (lite grann) Tyskland, Malta, Danmark, Island och Azerbaijan. Jag och Andrea åkte hem till Sofia, Malin kom från Stockholm, och sedan drack vi vin och käkade snacks för glatta livet.

Nu sitter jag här i mina bästa myskläder, dricker kaffe, idislar knäckebröd och hällar i mig nyttig apelsinjuice. Jag ska städa, öva vinprovningsföredrag inför imornkväll (håll tummarna!) och skriva ytterligare på B-uppsatsen. Har varit grymt bra ambitiös sedan sista jobbpasset i onsdags. Imorn är det dessutom uppsatsmöte med basgruppen.

Veckan består av jobb (onsdag, fredag, lördag), uppsatsskrivande och beroende på min prestationsförmåga eventuellt en Stockholmstripp på lördag för att fira en väninna. Uppsatsen skall lämnas in tisdagen därefter, så det är bara att kasta sig över det hela.

Learning lessons

There's some things that I regret

Some words I wish had gone unsaid

Some starts

That had some bitter endings

Been some bad times I've been through

Damage I cannot undo

Some things

I wish I could do all all over again

But it don't really matter

Life gets that much harder

It makes you that much stronger

And every tear that had to fall from my eyes

Everyday I wondered how I'd get through the night

Every change life has thrown me

I'm thankful for every break in my heart

I'm grateful, for every scar

Some pages turned

Some bridges burned

But there were lessons learned

There's mistakes that I have made

Some chances I just threw away

Some roads I never should've taken

Been some signs I didn't see

Hearts that I hurt needlessly

Some wounds

That I wish I could have one more chance to mend

But it don't make no difference

The past can't be rewritten

You get the life you're given

And all the things that break you

Are all the things that make you strong

You can't change the past

'Cause it's gone

And you just gotta move on

Because it's all

Lessons learned

Lycka

This is it.

Oh so casual

Efter århundradets mysigaste telefonsamtal med min kloka moder känns allt betydligt mer självklart. Klyschorna existerar bara inofficiellt i det privata och vad är det egentligen att hänga upp sig på? Det här är bra för mig, det är jag övertygad om, då jag får kämpa med alla mina dåliga sidor för att officiellt framstå som casual and together. Att jag sedan inte är det alla gånger... Ja, det stoppar vi helt enkelt tillbaka i garderoben. Längst in.

I torsdags spenderade jag en 4-5 h på stan med ett enda mision: sommarshopping.

Skor. Vita sneakers. Flipflops. Gråa, blommiga ballerina.

Toppar. Den vitaste, somrigaste ni bara kan tänka er från Vila. En ljuslila, kortärmad Esprit-skjorta. En vit, stickad, kortärmad kofta med blå detaljer och ett blått midjeband i 100 % bomull (I'm turning into my mother...) från MQ och Bondelid.

Klänning. Vit, voluptuous från Gina Tricot (!). Kombon blir grym med min läckra rosa schal från Indiska.

Underkläder. Vitt set (mina bröst har krympt ytterligare. Love it!) och jättefina trosor vid sidan av. Det behövs ju alltid, menar jag. Haha.

Samt lite annat smått och gott. Väldigt nöjd. Once I shop, I shop a lot. As always.

I övrigt har helgen spenderats på jobbet, ätandes sushi och drickandes cava framför hockey och med Andrea framför film. Uppsats-pm:et är godkänt från högre instanser och då jag har sagt ja till att jobba heldag istället för eftermiddagspass imorn är det bara att sätta igång och skriva den förbenade b-uppsatsen nu.

Holy heaven

Mm. Frukost! :)

Camilla och jag i Ekoparken.

Lina och Sabbsan kalasar.

Jag, Camilla och Emma på ÖGs galopp. Blöta som få.

Goddagens verklighet! Det är söndag. Den här 'helgen' kan ha varit den längsta i mitt liv. Oändligt mycket har hänt och då har jag ändå spenderat smäck hela fredagen på en filt med Karin, pimplandes oändliga mängder rosévin.

Det gick bra att jobba. Eftersom vi var full personalstyrka blev det aldrig någon större kris, men det kanske är för att man äntligen har vant sig vid stressen som storhelger och högtider för med sig? Frustrationen var dock pågående, vilket definitivt var anledningen till torsdagens oväntade agerande.

I onsdagskväll kom tjejerna. Vi gick ut och åt och drack öl, men hade alla jobbat, så Kvalborg spenderades lugnt och mysigt hemma i mitt lilla kyffe. Det märks att vi börjar bli lite till åren, kort sagt. Haha. Torsdagsmorse. Tidigt uppe. Alla onyktra från 09.45 och framåt. Chapel Hill, lite rödvin och öl och mera mousserande väl på champagnegaloppen. Givetvis slutade det med att vi alla gick till olika ställen. Karin, jag och littjejerna hamnade på ÖG; Sabina, Lina, Therese och co på Snerikes.

Eftermiddagen fortsatte omtumlande med borttappade mobiler och främlingar gömda på toan. Enough said. Två sekunders drama, välbehövda duschar och slutligen grillning ute på innangården. Vi drack så mycket vitt vin vi förmådde och somnade som stenar allihopa någon gång strax efter midnatt. Migrän och halsont ledde till att alla utom Karin åkte hem redan i fredagsförmiddag. Karin och jag sanerade oss på nytt, vädrade mitt rum och begav oss ut i det fantastiska solskenet.

Vi hade fortfarande 4 l vin att dricka upp så det var väl bara att sätta igång. Vi solade som bara den och fick så småningom sällskap av Malin, Sofia och Andrea. Senare ändå åt vi pizza. Hemma hos mig på kvällen somnade jag som en sten, vaknade lite efter 21 och då var det bara att packa sig iväg hem till Sofia och Christian för att dricka mera vin (!) och se på lite film. Karin gjorde ett halvhjärtat försök att gå ut, men gav upp och vi gick hem. Natten avslutades med Dirty Dancing och med konstaterandet att vi faktiskt inte är 20 längre...

Lördagen följde åter i solandets tecken. Karin åkte hem strax efter tolv. Jag handlande, städade, vädrade, bytte lakan och lyckades få en spontan eftermiddagstvättid medan jag låg på en filt och blev brun. Tre dagars festande slog ner i huvudet någon gång igårkväll och jag sov 11 h inatt.

Nu sitter jag här och försöker hitta på ett uppsatsämne. Pm:et ska in på onsdag och diskuteras på fredag. Maj månad kommer att gå i skrivandets tecken. Livet är bra underligt, men jag tänker inte slösa bort tiden med att grubbla alltför mycket på det. Åtminstone inte just nu. Med insikterna att jag älskar mitt jobb, mina kollegor och mina underbara vänner känns tillvaron riktigt ypperlig.

Up a notch

Jag kom ur det lika snabbt som jag kom in i det, tycks det. Troligtvis för att jag har jobbat (på en annan butik, vilket var riktigt intressant), sprungit in i somliga och för att solen skiner.

Ja, jag säger då det. Sitter här och skriver analys, vilket är riktigt roligt. Så roligt att jag måste sluta och blogga lite, uppenbarligen. I eftermiddag blir det till att ta sig till gymet för lite Living room dancing med Kristin. Låter riktigt roligt. Sedan ska jag röra mig lite i det fina, varma vädret. Femton plusgrader sa de på vädret och de är ju inte kända för att överdriva precis, så det lär vara betydligt varmare i solen. Lycka!

Imorn och på lördag: jobb, jobb, jobb. Söndag: analyspanik. Måndag, tisdag, onsdag: jobb, jobb, jobb. Sedan kommer tjejerna. Tack och fucking lov, säger jag bara. Humöret är på topp nu, brudar, just to let you know. Jag ska till och med försöka mig på att vara lugn och spontan. Sug på den, ni.

Hallå livskris

Och det hela är plötsligt chockartat underligt. Samtidigt ganska okej. Tror jag.

Mer specifik än så tänker jag inte vara så här ute i etern. It is what it is. Det största problemet är väl att jag läser om både Mrs Dalloway och The Hours den här veckan och de välkända för att ta mig hela vägen tillbaka. Till det som var då.

Som tur är finns Andrea. Fina, kloka Andrea. She keeps me sane.

Dessutom är jag 24. Och leker i allra högsta grad Samantha, i en stad som nu verkar alldeles full av sex. Jag har fullständigt tappat aptiten och gått ner säkert 2 kg på en dryg vecka. Inget ont som inte för något gott med sig, alltså. Jag äter fyra jordgubbar till frukost och försöker samtidigt tvinga i mig lite knäckebröd. Jösses...

Det finns inte tid att analysera mer än så här. Jag skriver uppsats, läser böcker och researchar i en rasande fart. Till helgen ska jag jobba. Nästa vecka är det Valborg. När ska jag lyckas landa i något realistiskt? Jag vet inte. Jag är "kvar i något jag lämnat. För länge sedan."

Tillbaka i stan

Fantastiskt väder. Fantastisk mat. Fantastiskt vin.

Mysiga hästar. Trevlig släkt. Och ren och skär lugn och ro.

Nu sitter jag här igen. Valborg om dryga två veckor. Innan dess: jobb, föreläsningar, uppsatsinlämning, gästkort, detox, träning, solning, städning, bolagspartaj och deklarera mera i en enda röra. Fast det gör inte så mycket. Jag är nämligen ganska lycklig.

Glad Påsk

Är precis tillbaka i Uppsala (för att springa på morgonens föreläsning) efter en jättemysig långhelg i Linköping. Solen sken, fåglarna sjöng och det dracks en massa vin och åts en massa mat. Kan det bli bättre? Itche!

I eftermiddag ska jag träffa Ginger och sedan åka tåg upp till Hälsingland med min mor för att fira påsk. Det blir en sväng till Dalarna också, för att umgås med den delen av släkten. Härligt!

Jag ser fram emot god mat, långa skogspromenader och mysiga vinkvällar framför brasan.

Happy Easter, everybody!

Frihet

Röd nejlika. Det står för i allmänhet för fascination och kvinna och röd i synnerhet för beundran och ett stackars hjärta, men slutligen även vänskap och stolthet. Det känns som om det passar perfekt.

Framgång

Klockan 15.03 idag erkände sig hjärnan besegrad. Hjärtat tänker ta tag i saken på fredageftermiddag. Vare sig hjärnan vill eller inte, misstänker jag. Själv har jag åkt på semester för länge sedan.

Klockan är alldeles för mycket. Jag har precis uppdaterat vinbloggen något massivt efter kvällens provning av aprilnyheterna. Imorn ska jag snabbläsa mig igenom fredagens föreläsningslitteratur, hem till Camilla och se på Apocalypse Now för att kunna se hur den inspirerats av Conrads Heart of Darkness, sedan iväg till Uppsala Stadsteater för att se på Lång dags färd mot natt med bl.a. underbara Ann Petrén och efter det förhoppningsvis vidare till Orchidea, flörta lite och dricka öl.

Mitt i detta ska jag även bestämma mig för när, hur och var jag ska ta mig till hufvudstaden, vidare till Linköping och sedan upp till Hälsingland förmodligen via Uppsala någon gång nästa vecka. Samt packa. För att inte tala om peppa mig själv mentalt. Inte för att det lär finnas någon tid över till det. Och det kanske är rätt bra om man tänker efter...

Det kan tänkas att jag fegar ur. Allt beroende på hur det hela utvecklar sig och känns precis just då. Men jag hoppas inte det. För det behövs. Det är nog nu.

Krigstider

Låt oss bara konstatera att bloggens titel passar ovanligt bra in på mig just nu. Eller mer specifikt på mina känslor. Så frågan är vad sjutton jag ska göra åt saken.

Hjärnan kämpar. Stenhårt. Men hjärtat rår. Nostalgin består. Och det hela är ännu oklart.

Medan de krigar klart tänker jag sticka ut och springa en sväng. Fysisk smärta, ni vet.

It takes the edge off.

Gammalt och nytt

Sommartidens första söndag. Jag dricker kaffe och begrundar nattens dröm, som bara gör mig än mer säker på vad som behövs göras. För att få ro i själen om inte annat. Så är det.

En analys ska finjusteras, skrivas ut och lämnas in imorn. Dessutom vill jag ut och röra på mig. Det är nämligen PLUSGRADER ute. Det, ni. Med största sannolikhet slipper jag jobba på skärtorsdagen nästa vecka. Och beroende på morgondagen kan det tänkas att det blir en tripp till Linköping förr snarare än senare. Påsken ska naturligtvis spenderas uppe i mitt älskade Hälsingland.

Framtiden känns lite smågalen. Efter ett utvecklingssamtal ser potentialen fantastiska ut. I vår ska jag till och med få en och annan försmak på drömjobbet. Hör du det, Matilda 14 år? I did it. I fixed it. Du börjar bli riktigt lyckad...

Middagseufori

Jag och två tjejer från mina gamla spanskakurser bestämde oss för att gå ut och äta. På seriös restaurant. En lördagskväll. Som fattiga studenter. Och det kan mycket väl vara de mest välspenderade pengarna på mat någonsin. Det är definitivt det godaste jag har ätit hittills i år. Kanske någonsin.

Villa Romana ligger mitt i centrala Uppsala, precis på andra sidan ån från mitt håll räknat. Det är en otroligt mysig, liten italiensk ristorante med ambitionen att påminna kunden om italien med hjälp av bästa tänkbara råvaror.

Så. Vinlistan är dyr. Dyr och avancerad. Vi (läs: jag) hade bestämt oss för ett glas Valpolicella, men då rekommenderade kyparen en specialvariant - en Valipolicella som var så pass kraftig och kryddig att den snarare påminde om Amarone. Vi slog till. Det är det i särklass dyraste glas vin (en dryg deciliter) jag någonsin har druckit, men det, mina vänner, var det värt. Körsbär och körsbärskärnor, kryddor och russin och bara så fantastiskt perfekt. Det är därför jag vill jobba med vin. Punkt.

Och då har jag inte ens kommit till maten än. Jag åt pancettalindad örtfärserad kycklingfilé på en bädd av caesarsallad, toppad med hyvlad parmesan och dressing. Behöver jag nämna att det var fantastiskt? Kycklingen var perfekt. Jag har aldrig skådat en mer perfekt kycklingfilé. Den salmorigliogrillade svärdfisken, serverad med skaldjursrisotto och rostad fänkålssky, smaksatt med apelsin, var tydligen också jättesmarrig.

Efterrätt? Mais oui. Håll i er, nu: Mörk chokladtryffelpaj (!) med espresso-smaksatt mascarpone. Avnjöt jag. Och kära någon, moussen man fick till! Smälte på tungan. Kaffet förhöjde bara upplevelsen ytterligare. Eller för all del, Fridas vaniljfyllda italienska bakverk dränkta i mörk chokladmousse var inte illa de heller. Precis som Kerstins vaniljpannacotta med limoncello-marinerade rårörda bär. Fast min var avgjort kvällens vinnare. Tillsammans med rödvinet, kan tilläggas.

Man måste unna sig sånt här! Man måste! Det är så värt det! Jag är så nöjd att jag med lätta kan leva på havregrynsgröt resten av veckan.

Hur blir man egentligen matrecensent? Jag skulle definitivt kunna tänka mig att springa på restaurant for a living. Villa Romana får en klockren 10:a.

Insikternas attack

Jaha. Är det vår nu då?

Skulle inte tro det, va. Min tillit till vädret är absolut lika med noll. Och det sitter redan folk ute och solar i t-shirt. När det är knappa tre grader varmt och fullt med snö runt omkring. Herregud. Utbytesstudenterna lär ju aldrig upphöra att förvånas. Dumma svenskar. [Ja, för er som inte visste det så lever jag i allra högsta grad under illusionen att jag inte alls är svensk. Inte egentligen.]

Bitter? Så in åt i helvete. Våren kan ju återkomma när den bestämt sig för att lägga sig på 15 plusgrader och sedan stannar där.

Jag sitter på Engelska Parken och skriver så mycket jag bara kan på litteraturanalysen som ska in på måndag. Imorn och på lördag ska jag jobba heldag, nämligen, och sedan återstår endast söndag. Och då bör jag läsa litteraturen till måndagens föreläsning på nya delkursen. Så är det.

Egentligen är jag relativt harmonisk. Ja, bortsett från min enorma väderfrustration. Och idag är en sådan där dag. Då allting känns så självklart: allting från framtiden till religion. Ja, jag är troende. Jag döljer mig fortfarande bakom att jag är ateistiskt troende (don't ask...), men jobbar på att avlägsna den där första biten. Inte bokstavligt, inte maniskt, inte på Jesus, men jag är jävlar i mig troende. Svenskt, á la Magnus Betnér, på 'någonting'. Har alltid varit och kommer så alltid att förbli. Jag kan inte leva annars.

Precis som att jag faller för människor och måste sluta titulera mig själv utifrån vad som är mindre komplicerat. Tänk att det för mig har blivit mindre komplicerat att vara lesbisk än hetero. Ha. I sure didn't see that one coming. Men nu är det ju så att jag är varken eller. Jag står och svajar däremellan och det enda jag kan säga med övertygelse är att jag föredrar kvinnor. Sedan får vi väl helt enkelt se vad som händer, no? Jag bockar och bugar och ger alla mina envisa väninnor rätt en gång för alla.

Nu ska jag återgå till Virginia. Imorn blir det vinprovning med start kring 9 am. Yikes.

En helg och en livskris senare

Temat var ju 'barnförbjudet', menar jag...

Det här är typiskt mig. Jag tar bara kort, skit samma om någon faktiskt är med på det. Ha.

Den fantastiska, gröna bålen.

Brösttåror!

Goddag verklighet.

I fredagsförmiddag, strax före elva, ringde det plötsligt på dörren och där stod Lina och Sabina. Minst 2-3 h innan jag faktiskt trodde att de skulle anlända. Förvånad och relativt färdig följde jag med dem downtown för lunch och lite shopping. Vi handlade tårt- och bålingridienser på vägen hem och satte så småningom igång att tillverka de numera välkända brösttårtorna. Platta och kanske aningens rosa, men ändå goda. Bålen verkar också ha varit uppskattad. Det var säkerligen en trettio pers här sammanlagt och även om det var lite trångt emellanåt så var det riktigt roligt. Och jag har då aldrig haft så mycket tulpaner på en gång.

Tre små tjejer knölade in sig i mitt lilla kyffe och i lördags käkade vi en fantastiskt god brunch innan två av dem begav sig hemåt igen. Sandra stannade kvar och underhöll sig med min dvd-samling medan jag sprang på middag med jobbkollegor. Sedan möttes vi upp på stan och gick så småningom på bio. Det var ytligt, vackert och charmigt, om än fullständigt värdelöst. Vilket också egentligen var tanken från början. Det blev sent och vi var helt slut, så vi gick hem, såg på mera film och turades om att sova under tiden.

Igår åt vi ännu en fantastisk brunch och sedan skickade jag hem Sandra till Linköping och städade för glatta livet innan jag sjönk ihop i en hög och bara satt still. Imorse var det bara att gå upp och bege sig till förmiddagens föreläsning. Senare ska jag jobba och resten av veckan blir det till att färdigställa analysuppgiften till 1900-talskursen. Jag har valt Virginias 'Between the Acts'. Såklart. Och det ska bli riktigt roligt.

Och just det, i onsdags löste jag mitt liv. Eller egentligen löste jag mitt liv i duschen under söndagskvällen dessförinnan. Jag måste ha sanslöst stora problem... I sommar ska det jobbas i Uppsala och så ska det skrivas färdigt C-uppsats. För jag hinner verkligen inte färdigt med den till maj. Så är det. Och jag vill vara klar i september. Då får man göra vissa uppoffringar, även om chefen uppe i paradiset vill att man ska jobba där också.

Dock, båda cheferna har lockat med jobb under hösten och så fort jag har tid med vidare funderingar ska jag se till att tänka efter. I januari 2010 vet i fan om det inte blir London och en utbildning mot ett WSET-diplom. Vinkunskap, alltså, mina vänner och det känns alldeles fantastiskt, enastående bra.